Trevlig valborg!!

Det blev grönt med besked till valborg i år. Det blåser idag så avtar det inte ikväll blir det nog tveksamt för många eldare. Vi tänker stanna hemma och grilla och låta "gamla Bettan" vara elden.

 Det här är en gammal trogen bild. Den får duga fast jag kanske kunnat göra en lite bättre numera...

Klippt

Tänk att jag hade ledig dag när det var bröllop i England. Det var ju värt att se i lugn och ro i soffan. Undrar om de där två kommer att bli kung och drottning en dag och om man är med och upplever det i så fall.
Efter tv-tittandet var det inget att be för längre för nu var det absolut tvunget att klippa gräsmattan. Jag hämtade den gamla gräsklipparen och frågade om den tänkte medverka. Den startade faktiskt hyfsat snällt. Murre var ju tvungen att vara med. Jag kan inte fatta varför han ska sitta så nära att öronen kryllar sig på skallen på honom när jag kör förbi. Sen fick han en idé om att skita i den nyrensade rabatten också så han grävde ett jättehål i storleksklassen för en häst. Men när han skulle sätta sig tillrätta så var jag ju där och klippte och nu störde ljudet så han kunde inte koncentrera sig...

Ingen som helst aning...

Normal torsdag. I stort sett alltså. När hände det senast?

Efter jobbet var jag och handlade. Där kommer en mörk kvinna - stilig och välklädd - vi håller på att krocka så jag skrattar lite och då undrar hon hur det är. "Jotack, det är bra" (Vem i hela friden är detta?) "Ja, jag ångrar inte att jag flyttade" säger hon. (Hex är helt tom i skallen och kan icke placera henne) "Det är bra att byta jobb ibland" fortsatte hon. (Jobb? Vem? Var? När? Har vi jobbat tillsammans eller bara träffats?) Nu får jag ju hitta på något bra så jag säger att "det var bra att du gjorde det för annars hade du kanske ångrat dig" (Fortfarande helt väck - hoppas detta var rätt sak att säga) Hon verkar nöjd och berättar vad hon har för uppgifter nu. Och nu har jag den turen att en annan kund lutar sig in emellan oss och vill ha något på hyllan. Jag tar en bit hästkött -nej det gör jag såklart inte- jag tar en paket nötfärs och säger "ha det så bra" och sen flyr jag för livet. Vem i allsin dar var det där? Jag har inte kommit på det än... Och jag som brukar bli väldigt sur när folk inte känner igen mig.

Blommigt

Då var det en så´n där "ledig" dag... Ledig - haha! ( Men ingen bur!!) Först tog jag itu med deklarationen. Den gör man lätt via internet. Via internet, ja, men så jädra lätt tyckte jag inte det gick. Jag fastnade i en bilaga som jag överhuvudtaget inte fattar varför de begär. Till slut satte jag noll överallt och det godtogs. Resultatet av det hela blev tämligen nedslående...
Beställde ett par skor på samma internet - det var å andra sidan upplyftande!

Då tar vi itu med att plantera om krukväxter. Det är ju ett trevligt jobb, men man springer en massa ut och in, motar Bagheera i förbifarten, blir biten av densamma i benet - hårt, jagar  honom uppför trappan och kastar ett plastlock på honom, går nerför trappan, provar att gå ut med krukan igen och råkar ut för Bagheea igen som nu är idel solsken och spinner och har sig.

Nio växter hann jag med idag, det är ungefär en tredjedel.

Rabatterna räfsades där maken grävde i förrgår och ogräsrensningen fortsatte på andra ställen. Flinga sov under äppleträdet under tiden.

Gräset borde förresten klippas - det orkade jag inte idag.

Nyckelmysteriet

Medverkande: Maken
                       En extranyckel till huset
                       Hex

Maken ska lämna hemmet på förmiddagen. Han hittar inte sina husnycklar. Maken är klyftig så han låser ena dörren inifrån, hämtar extranyckeln som hänger gömd i stallet, låser med denna och lämnar hemmet. Under dagen tänker han ut att jag lånade hans nycklar igår och när han kommer hem hittar han dem mycket riktigt i en av mina jackfickor. Nu skulle detta kunna vara en avslutad historia, men ack nej, den har precis börjat... Nu är maken nämligen av med extranyckeln!! Han rusar runt överallt och vänder upp och ner på precis allting. Flera gånger. Hex anländer och försöker få maken att precis minnas när han senast höll i den. Det visste han inte och förresten var det hela givetvis mitt fel eftersom jag inte lämnat tillbaks hans nycklar och bla bla... "Tänk om den satt kvar i dörren och någon tagit den" säger maken. Njaaa? Långsökt. Vi har larm och hund så man är inte så jättepigg på att gå in här. Maken söker och söker. Ett: Hex går upp och kollar i sovrummet. Nix. Två: Hex går ut i stallet och hittar extranyckeln i sitt snöre liggande på stallgången bara rakt fram.

Ridå.

Trodde jag aldrig...

...att jag skulle få se, det jag har sett idag alltså.

Efter vintern ser ju trädgårdslanden rätt skabbiga ut och inte minst passar gräsmattan på att växa in i rabatterna. Jag kantskar runt om, men att sen få upp grästorvorna är en helt annan historia. Och att gräva grönsakslandet är inte bra för min rygg. Vad gör man? Hyr en jordfräs? Nja, det hade inte hjälpt på det invuxna gräset. Men! Man har ju en stark make. Han hatar trädgårdsskötsel och gör inte ett smack därute utom klipper häcken under dödshot. "Kan du bända upp grästorvorna och gräva lite?" undrade jag försiktigt igår. "Inte idag, men imorgon" svarade maken - jag höll på att svimma. 

 Och ja minsann. Maken drar ut i trädgården med grep och rullebör* Han väsnas och stånkar och vill ha gräs överallt i stället, men efter ganska kort tid är rabatterna fina! Trodde jag aldrig i livet...

                                                                      Detta är ju en rullebör!!

Återseende!

Efter ett halvårs väntan... äntligen! Jag tyckte jag såg den påskafton, men då var jag inte säker. Men i går (påskdagen) kl 13 när jag stod och klippte ner clematisen så satt det en på den gamla eltråden. Det finns väl inget som gör en så lycklig som svalor. (Nja, kanske ett och annat då...) Undrar om de som byggde i stallet kommer tillbaks? De som bor på logen kommer säkert. Det är jädrans "spännande" att sitta där ute och packa hö när det finns ungar i bona och de skiter från 4 meters höjd precis intill en. Vi försöker lägga plast under träffytorna, så man vet ungefär åtminstone var man vågar vara.

Jag fortsatte som sagt med min rabatt och stenarna i eftermiddags. Nu är myrorna ordentligt uppvärmda och de kröp in i handskarna så jag fick hela tiden skaka ut dem. En kom åt att bita mig...

Sen var det faktiskt så varmt att det gick utmärkt att sola i trädgården. Flinga och Murre var med.

På kvällen grillade vi för första gången i år. Jag brukar lägga på "spillet" som blir när man skivar köttet, bara som det är och så blir det prima katt- och hundsmakbitar. Murre blir som ett lejon när det handlar om kött. Han vevar med tassarna kring tallrikarna och jamar det värsta han kan. När man ska ge honom en bit kan det hända att Flingas nos dyker fram snabb som en kobra för hon är också sugen och tycker inte att Murre behöver något alls. Hon blundar för säkerhets skull ifall han vill riva henne på nosen... Baggi vill inte alls ha kött. Han kan tänka sig en aning vispgrädde och ett par myntapiller i stället.

Vi har en "gamla-Bettan-grill" fast med tak och skorsten och blanka ben. Den är helt jävla livsfarlig, för den kan få för sig att säcka ihop precis som om den får ett benbrott. Den ende som kan med den är maken, både att gillra upp den och elda i den. Köpa ny? Aldrig i detta livet. Den är så inrökt och trevlig att kött och korv och fisk och bananer och marshmallovs och... blir underbart gott på den.

Påskbröllop

Ja, inte för mig alltså, men bröllopssäsongen inleddes i dag med körning från vår församlingskyrka till bygdegåren fem km hemifrån. Ja, jisses, tiden går... Det är 27:e säsongen maken kör bröllop och 19:e för min del!

Men det var bara andra bröllopet för friesergossarna så det gäller att ligga före och vara väl utrustad för de där två spolingarna har en del friska idéer. Vi har slipat på planerna och jag har väl varit lite nervös den här gången, men som sagt - bättre att vara beredd. Då stod vi alltså på gården hos bonden som bor intill kyrkan:

Här har vi vår lilla församlingskyrka

Aningen suddigt, men så här ser det ut uppifrån gården. Det vita luddet framför kyrkporten visar att brudparet kommit ut. det är snart dags för oss.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
Fast vi varmkör så länge. Vi kommer aldrig fram förrän brudparet är vid grinden, kramarna avklarade och  risgrynen kastade.   
Här syns hela ekipaget.
 
 
 
 
 

 
 
Och lite mer i närbild. Thymo är högerhäst och Vincent är närmast kameran.
Nu är det dags!
 
 
 
 
 
 
 
 

Och så är vi då på väg genom vårlandskapet. Solen skiner från klarblå himmel. Här bor vi! En km till höger på denna bilden, faktiskt.
Det stod folk längs vägen och på två ställen hade de dukat bord med champagne och hyllade med höjda glas och hurrade för brudparet när vi kom förbi.
 
 
 
 
 
 

Och efter en mils körning är vi framme vid den lilla bygdegården. Ser vacker och oskyldig ut, va? Kom nu  ihåg att lagen slutar härute... 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jaha, då var vi klara. Bara att lasta hela rasket igen och köra hem. Det gick ju bra det här. Hingstarna skötte sig fint och gjorde ett maffigt intryck. Folk kom inte så nära dem idag - de har tydligen en annan utstrålning i år...

Stenigt...

Långfredag lika varm som en ordinär sommardag! Då får man ju asa sig ut och göra något konstruktivt. Jag ägnade största delen av eftermiddagen åt att rensa ena söderrabatten fri från Kirskål. Rena slavarbetet. Finns hur mycket som helst om man orkar gräva efter den. Långa revor som aldrig tar slut. Dessutom störde jag de stora rödmyrorna som bor där och de var inte glada kan jag tala om. Eller snarare, de blev med tiden skitförbannade... När rensningen var klar tog jag itu med att spetta upp kantstenarna också, lägga fyllning under och så bygga ihop dem igen. Här hann jag halva.

I morgon kör vi bröllop med frieserhingstarna!!

Lååång skärtorsdag....

Vaknade som jag skulle kl 6.00. Intressant ljud hördes utifrån trappan. Det skvalade som bara den. Går upp och tittar. Där sitter Murre och pissar i mattan!! Jamen det var väl kul. Ingen njursten där åtminstone.
På jobbet står en från bemanningen i receptionen. Också trevligt, men hon skulle då inte vara hos oss i dag. Efter en del telefonsamtal redas det hela upp och hon kör igen.
Sen gick det i stort sett bra fram till kl 11.15 då folket på samma-firma-i stan plötsligt blev så sjuka att de åkte till akuten (1 st) barnen blev så sjuka att de behövde komma till akuten (1st) och helt enkelt slutade för dagen (en handfull) Kunde jag tänkas att köra dit. Visst, det var bara sen 1984 jag var där sist, så det skulle nog gå bra...
Samma parkering och samma hus men tidens tand har tagit på det där stället så det kallas numera för "råtteboet" Det gick ju hyfsat det där. En av damerna såg lite purken ut när jag behövde hjälp att hitta, så henne hemsökte jag flera gånger!! (Väl beprövad Hexmetod)

Och på kvällen var det dags för underjordisk verksamhet. Det tog en jädrans tid så jag var inte hemma förrän nästan kl 23. Nu blir jag sen till Blåkulla. Fast det funkar nog som förr när man inte anlände till discot förrän vid 23.45 ungefär...

Inte min häxbild denna, men man ser tydligt att det föreställer mig. Ljus, klädd i min favoritfärg och Murre bak med min rosa scarves om halsen!!

Flygdags!!

Jag har värmt upp lite härute och det är alldeles sant, för den som läste inlägget "supermånen" ser att det är samma bild. Maken måste ha filmat.

Fallhöjd

Jag har tänkt på en sak: När man lämnar bilen på service måste ju för det mesta mekanikern köra den en bit. Eftersom flertalet de facto är killar/män så måste de ändra inställningen på förarsätet bara för den lilla stunden eftersom det helt enkelt går att göra det. Jag sitter så bra med armarna framsträckta mot ratten, gott om plats för benen och lagom högt så jag precis ser över huven på bilen. Kopplingen trampar jag ner genom att sträcka mig en liten aning.
När man sen ska hämta sin bil så är det som att kasta sig in i avgrunden för sätet är borta och ratten sitter långt i fjärran. Det känns som att hamna i ett hål och om jag sträcker mig riktigt kan jag få fingertopparna på ratten och med utsträckta tår nå att trampa ner kopplingen åtminstone till hälften. Dessutom ligger jag ner så att om jag lutar nacken mot kudden så fastnar blicken i biltaket.
Nu börjar kampen. Först måste jag hitta kraft att dra fram sätet igen. Var ska jag ta spjärn för detta? Ryggstödet måste skruvas upp från liggande till sittande läge. Och dessutom måste jag hissa upp hela sätet på höjden för det är så lågt nere att jag har knäna strax nder hakan.
Om det bara hade berott på att jag var ungefär 150 cm så hade jag fattat. Men jag är längre. Ca 168 cm och det är så normalt att det är inte klokt. Har jag korta armar då? Nope! Snarare lite längre än normalt. Korta ben? Näää, jag har ovanligt långa... Men vafan beror det på då?? Hur mekanikern ser ut så klart. Näh!! Det gör det icke för jag har haft bil och skött dem i minst 20 år och detta fenomen visar sig varenda jäkla gång en "gubbe" kört den mer än 5 meter. Och senast var när jag bytte till sommarhjul... Killen som har däckfirman satt i bilen när han backade ut den från hallen. Och när jag klev in... woooosch, så föll jag rakt ner och satt där som en idiot i princip på golvet och nådde ingenstans.

Kan de där bilkillarna ha någon hemlig överenskommelse om att ändra och skruva på sätena så mycket det bara går i alla bilar de överhuvudtaget sätter sina rövar i? Jag misstänker starkt detta.  Sen står de naturligtvis någonstans inne i verkstan och kollar när man sätter sig in och gläds åt hur kul det ser ut när man försvinner ner under fönsterkanterna....

Burad

Så var det måndag igen och Hex skulle sitta i "buren" på förmiddagen... Det är Guds straff till de anställda att vara där en måndag. Folk är ju precis som galna. De som bär sig ordentligt åt är min själ lätt räknade. Hur vore det t.ex att hälsa, säga sitt namn och vad man vill ha hjälp med. Tro inte att folk gör det, varken de som ringer eller de som kommer personligen. Ack nej då.
Jaha, jag överlevde det där på något sätt och kunde ägna eftermiddagen till saker jag klarar bättre.

På kvällen kom då de där icke-djurmänniskorna och de visades som planerat in i hårfria avdelningen. Fast efter ett tag kom både Flinga och Baggi och ville vara med. Flinga "låg död" och "snurrade runt" när jag bad henne och detta gav en enastående effekt! De berömde henne och sa att hon var söt så hon blev helt upptrimmad. Bagheera gick vid stolarna och reste sig mot var och en och synade dem noga. Murre såg tv och visade sig överhuvudtaget inte.

Fällda...

Hyfsat väder. Inte speciellt varmt, men bra nog för körning. Tar in Cosmos och Tzavanna. De är till hälften avfällda och börjar se riktigt fina  ut i pälsarna. Maken lyckas lägga "fel" sele på rätt häst så att säga, men det spelar inte så stor roll eftersom det handlar om ett hål eller två i remmarna plus att man vänder tömmarna. Inga problem - än... Spänner för och kör i väg. Uppe i skogen tar båda två plötsligt ett rejält hopp precis samtidigt för någon jagar och hästar är kanske aningen skotträdda. Nu ville Cosmos ha ett öga på vänsterkanten och om en häst böjer sig så "drar den över" den andra och så går hela ekipaget snett. Maken satt och retade sig på detta och försökte räta upp det hela genom att rakställa Tzavanna. Maken och jag har tillsammans ca 80 års samlad hästkunskap men det tog ända tills nu innan jag kom ihåg att "vi  vände bara tömmarna, vi bytte dem aldrig" Aha! Cosmos töm var för lång på insidan. Maken stannar och jag hoppar av för att åtgärda detta. Det är enkelt. Man spänner bara in ett hål på tömmen uppe över hästryggan. Där står jag och pysslar och plötsligt kliver Tzavanna åt sidan, ingen plats blir över till mig och jag faller först ner en bit, lyckas sen trampa över ett djupt dike och missar precis på håret ett elstängsel. Där står jag som en idiot i split över diket och får varken med mig ena eller andra benet. (Man är ju tyngre i ändan numera...) Maken gruffar om vad jag håller på med och att Tzavanna aldrig skulle trampa mig och kunde jag skynda mig och var förresten tömmarna klara nu? Jag vet inte riktigt hur jag gjorde men jag kom därifrån på något sätt, upp i vagnen och iväg. Nu gick det bra igen och vi kom hem i fin stil. Så spänner vi ifrån och när hästarna är fria tar maken Tzavanna och vänder tvärt åt höger. På något sätt lyckas hon trampa maken bak på stöveln så han inte kan flytta foten. Maken trillar i marken med ett jävla brak och slår huvudet i vagnsstången. "Aaaaajjj!" sa han och satt där och glodde. Det gick så fort att jag såg faktiskt inte ens hur det gick till. Tzavannas min var obetalbar när hon tittade på husse som satt mellan frambenen på henne och jämrade sig. Och NU skulle jag egentligen sagt att "vad håller du på med, Tzavanna trampar aldrig någon och  kan du skynda dig"  Det vågade jag emellertid inte riktigt...

Och här har vi då högerhästen -fuxen- som lyckades fälla både husse och matte till marken samma eftermiddag.

Piffat

Ombyggt lite igen, här. Nu kan jag kanske vara nöjd!
Och så blev det lördag igen. Jag städade som bara den för på måndag kväll kommer fyra icke-djurmänniskor och de kanske inte trivs bland grus och katt- och hundhår. Som tur är har vi ren avdelning för vanligt folk och så kan man stänga in till kök osv. där man tar in oss och djur och sådana som är vana att komma hit...

Inte så varmt idag, men det kommer att vara grönt till valborg!!

Fredagsmys

Det var så mysigt att ha bytt bort sin lediga fredag!! Att stiga upp kl 6.00 har jag alltid älskat. Idag skulle vi ha skyddsrond minsann. Det var en massa höjdare och så jag. Den ena höjdaren lyckades ringa på nödklockan för att bli insläppt, så redan där låg hon risigt till. Mim funderade starkt på att ta fram grisafösaren och ge henne en stöt i "snudan". Sen visade det sig vara en sådan där söndersolad "duktig" människa som tittar förstående och närsynt på en. Hon kände så väl igen mig sa hon. Jag kände absolut inte igen henne alls. Hon började sammanträdet med att säga att "Jag saknade ett papper..." det var adresserat till mig det där - jag hade missat ett papper.... och sen hann hon inte längre förrän jag klippte av med att "när vi fick de anvisningarna så var vi redan igång och kommer de så sent så kan inte vi börja om för det." Chefen glodde på mig från sidan, fann situationen trevlig och sa till mrs söndersolad att "vi ska ha anvisningarna i januari, annars hinner vi inte ändra oss" (Jag har aldrig haft en så fullt frisk och vettig chef) Efter att vi nu hade rett ut vem som bestämde (!) gick ronden som en dans. Hah!! Jag är så bra!!

NEWS!!

Då har jag klarat av flytten från Metrobloggen som numera är för svår för mig. Alla gamla inlägg därifrån är importerade, mycket tack vare en snäll bloggare som delar med sig av sin kunskap - nämligen Wildberry Så´na människor ska ha en sorts stjärnmarkering tycker jag!!

Fast hon kan ju få en "änglamarkering" i stället!!

Så sjuk...

...som en sjuk karl kan väl ingen vara. Vår konsult irländaren kom idag och efter att ha ringt på den jävla förlåt klockan (!) så meddelade han genast att han var sjuk och hade vi några piller? Typiskt snåljude, han kom ju precis hemifrån. Någon gav honom två Panodil... de nyttar enligt mig inte ett skit, men så blev vi ju av med det möget. Han satte sig inne på mitt rum och jag rastade honom rätt så bra i en timme eller två. "Överlever du till kl 16?" undrade jag i inte alltför medlidande ton. "Vad gör vi annars?" undrade han och det tålde ju att fundera på. Ungefär kl 11 påträffades han i korridoren och då frågade han vad det serverades för lunch inne på restaurangen. "Ingen aning" sa jag, "men eftersom du är sjuk ska jag i min oerhörda godhet ta reda på det." Han tittade dystert på mig, men log en liten aning. (Aha - livstecken) "Soppa..." Det passar bra sa han med tonen av en döende. "...med ostkaka, äter du det" Det måste man väl vara infödd för att uppskatta? "Näää, inte ostkaka" - nu stönade han som om slutet var nära.

När det var dags för mat så visade det sig att man kunde slippa ostkakan och få paj i stället. Det blev han pigg på! Han diskuterade med Myran vad det var för fyllning i den. "Blåbär" föreslog han. Han tyckte det var gott så han åt en stor bit! "Nä, det är rabarber" sa Myran och åt en rejäl bit hon också.

Båda hade emellertid fel  - det skulle de bli varse lite senare.... Det var nämligen.......................katrinplommon!!

                                                                                                                

Ingenting fungerar

Kämpar med att flytta metrobloggen hit. Det går inte alls. Jag brukar klara sån´t där utan vidare eller med få försök, men det går inte, fungerar ICKE!
Metrobloggens panel fungerar inte heller som väntat. Den segar och flikarna hoppar undan.
Tog kort ute med makens mobil. Jävla krånglande innan de var kopierade till datorn.
Bytte till sommardäck på bilen och då har jag de fina fälgarna. DET lyckades i alla fall - för jag lät däckfirman göra det!!
Visar korten  - jag våldskopierade dem till slut....

Flinga sitter på gården med rumpan på brunnen. Antagligen fungerar detta som en liten pall.

Påskliljorna och scillan blommar flitigt vid stallväggen

Och se vad jag hittade på åkern!!!

Wild wild west...

Var det inte sant det där med bössan på heavyhorseföreningens årsmöte? Jooodå, det var det visst!! Så här var det:
För inte särskilt många år sedan skulle alltså årsmötet gå av stapeln i en by med "gästgifvaregård" inte alls långt ifrån Hex´s bostad... En av farbröderna "Måns" var gammal hingsthållare och nu hade han retat upp sig på domaren "Kjell". Vid sommarpremieringen hade Kjell satt en annan hingst före Måns´ och sedan hade det visat sig att vinnaren hade dålig fertilitet... minsann...  (hingsten alltså, gubbarnas fertilitet går jag inte in på även om jag vet en del om den också) Måns är alltså förbannad sedan ett halvår tillbaks. Måns tar med studsaren till årsmötet!!

Mötet öppnas och snart har Måns arbetat upp sig ordentligt så han tar fram bössan och inte direkt sticker den i näsan på Kjell men åtminstone visar den inomhus i folksamling. Jag har inte hört att folk skulle blivit  särskilt skrämda, men Kjell fick ju viss ångest... Hans kvinnliga domarbiträde var också på mötet och det ångrade hon nog för hon fick veta vad hon var för en "so" och andra inte fullt lika milda tillmälen... (och i detta fallet var Måns inte helt ute och reste...) Måns hoppar och gal och skäller ner Kjell och suggan -nä förlåt- nå´t kopiöst. Någon ringer efter polisen. Kanske krögaren för han var väl inte så pigg på att få en kula i inredningen. Polisen kommer faktiskt!  Under tiden har Kjell och kollega åkt därifrån som tur var alldeles levande. Folk har piggnat till ofantligt av dramat och Måns har satt bössan i farstun. Polisen åker igen för det går inte att bringa reda i vad som hänt och vem som vill anmäla vem och för vad. Årsmötet avslutas och middagen serveras och alla är glada. Studsaren står kvar där i farstun lutad mot väggen.

Tyvärr hade jag inte förmånen att vara ögonvittne till allt detta, men jag har skrivit enligt Lars´ berättelse och jag vet att han skulle bli nöjd och nicka att "precis så var det" 

Kommer längre fram

Nyss hemkommen från heavyhorseföreningens årsmöte. Det går en inte spårlöst förbi... Det var ju där en av gubbarna tog med sig bössan ett år och ett annat år blev alla så satans ovänner att hela styrelsen avgick med omedelbar verkan. Riktigt så våldsamt var det inte i kväll. Däremot har jag vissa funderingar på hur folk klarar sig här i världen....

Av detta lär det bli en bra historia som utkommer i morgon tror jag.


Bäst att ha med sig sin peacemaker. (Så hette faktiskt colt 45:orna
i "vilda västern") Obs: peacemaker - inte pacemaker... Fast man
kanske behövde en pacemaker om man varit i närkontakt med en
peacemaker... Dags för Hex att lägga sig visst.

Hästträning och röstning!

Lördag! Fint väder! Låtsades vi i alla fall för vid närmare eftertanke var det svinkallt i vinden som idag kom från nordväst. Där solen sken var det däremot underbart. Vidare gjorde solstrålarna att det såg allt annat än underbart ut inne - damm och hundhår och grus på golvet. Efter en ganska kraftig sanering kunde vi övergå till frieserkörning. Två veckor till påskafton och bröllop.
Här krävdes också sanering. Svarta hästar som leker i mjuk mark = grå hästar med lerstreck på. Borsta borsta. Sela och så ut. Kör 13 km, de sköter sig prima i dag också. Skällande hundar som springer vid sidan - inga problem. Thymo hade nog önskat att där inte var nät emellan... Vi blev fotograferade också och en cyklist sa att de var väldigt bildsköna.

Nää, vi har såklart inte löv på träden ännu. Bilden är från oktober -10, men hästarna ser ut så här fortfarande!!
Och så OBS omröstning angående vilken blogg som funkar bäst/ser bäst ut etc. Man ska klina av sina problem på andra, så det gör jag nu. På finare språk heter det att man ber om folks åsikt!!

Misstag här...

...för om man försöker skicka folk vidare till annan blogg så är det kanske lämpligt att lämna länken dit också, det blir liksom lättare då... Hex´s gamla blogg hittar man här.

Metro is back??

Dåså påstår Metrobloggen att den är fix och färdig för nya och snabba insatser... Ska vi först se... Pröva gärna att gå in där och skriv något vackert (eller något) så jag kan få grepp om kaommentarsfunktionen och inte minst svarsdensamma.

Award

Jag fick en award igår av Helena Hennes blogg har jag följt sedan november förra året. Konstigt att man genast tycker om vissa människor fast man aldrig träffats personligen. Hennes blogg är lite speciell och mycket, mycket läs- och tänkvärd...
Alltså: Fem bloggar som jag uppskattar speciellt och läser mycket:
Vanlig vardag Ninas blogg "hittade" jag en dag och det har utvecklat sig till att vi har träffats och upptäckt att vi pratar som om vi känt varandra alltid. Bloggen handlar mycket om hundträning men också om helt vanliga vardagshändelser som utvecklar sig till galna äventyr. Nu finns det dessutom en liten prins att se på...
Lilitha är en "kollega" som har en behaglig och tänkvärd blogg. Hon skriver om vardagsmagi och närheten till naturen genom detta.
Eyescream tattoo Här är en ovanlig sak. Om man inte gillar tatueringar så kan man läsa denna blogg ändå med stor behållning för Stina gör så otroliga bilder både på människor och papper. Hon är ganska rättfram i språket (!) och en faschinerande person.
Missmagicgirl Den här bloggen är mer än en blogg. Det är ett helt uppslagsverk!! Man kan sitta hur länge som helst och läsa om allt möjligt inom detta område. Ett enormt jobb ligger bakom detta!
Katthjälpen Denna måste bara vara med... Nu har jag ju vissa speciella band till denna förening eftersom vi hämtade Baggi därifrån. De lägger ner så mycket tid, pengar och omsorg för att hemlösa och sorgsna katter ska få ett bra liv.
Så, där har ni mina fem favoriter. Klicka in och begrunda. Tänk så många människor som vill dela med sig av sina tankar och upplevelser. Bästa läsningen i världen!!

Rasrena

Var hos en bekant nu ikväll. Hon och hennes man har flyttat till hans föräldrahem och det är ju fint och stort och stiligt på alla sätt. På gården gick en grå katt. Det syntes genast att det var en Brittisk korthår - mycket vacker! "Har ni den ute?" undrade jag. "Ja, den bara kom en dag" Jaha, men varför går den ute undrade jag, ska ni inte vara rädda om den och ha den inne. (De bor skyddat utan trafik och grannar och så där och har stall och uthus som den kan gå in i, men i alla fall) Nä, där inne bodde persern och han var där ju först, så de tänkte att han skulle vara ifred inne. Hade ni den med er hit då? Nä, den bara kom en dag...!

 

Där regnar det raskatter minsann!!

Brandövning

Och nu ska vi gå igenom några fåglar: Näää, det ska vi inte nu mer, inte förrän svalan kommer.
Idag kom istället en rätt så "kagig"* brandman till jobbet, för nu skulle vi brandutbildas... Eller snarare släckutbildas kanske. Han krängde sig in och hälsade inte på mig där jag stod i korridoren och vilade mig väntade på kollegan så jag glodde på honom och han tittade tillbaks uppifrån och ner. Så vitt jag vet så hälsar den som kommer. Det visste inte han. Hex fick genast ett horn i sidan till besökaren.
Så gillrade han upp datorn i fikarummet och det tog en jädra tid. Hex passade på att "försvinna" en stund. När han kom igång en kvart försenad så var kollegan försvunnen.
Nu frågade han: "Vad krävs för att det ska börja brinna?" Och något kvickhuvud svarade ögonblickligen "Ulf." Det var ju faktiskt kvickt sagt, riktigt fyndigt! Dessvärre är Ulf ingen dununge precis...
Sen var "Fire" hyfsad i ungefär två timmar och så skulle vi ut och släcka bränder på parkeringen minsann. Det behövdes inte för det ösregnade. Men johodå. Hex ställde sig under ett träd alldeles ensam. De andra stod snällt precis framför. Så skulle alla spruta med en skumsläckare på brinnande vätska. För att spara på krutet var det inte riktigt pulver i släckaren. "Fire" styrde brand och icke brand med fjärrkontroll. Alla kunde. En ville inte... Hex fick tag i skiten och råkade (jag svär - jag råkade) trycka lite väl tidigt på handtaget så Myran kom i vägen. Kabooosssch - så var hon våt på det gipsade benet. Fast det är väl inte gipsat eller hur är det nu? Hex släckte kvickt elden och blev så uppmuntrad av effekten av att spruta på folk så jag var tvungen att prova lite till framför fötterna på "de snälla" som stod där. Det var jättekul för de hoppade undan precis som popcorn. "Vad gör du" sa "Fire" för han hade väl aldrig råkat ut för någon som gick utanför ramarna ett enda dugg. "Jag provar sprutan" sa jag eftersom han inte fattade detta själv. Han tackade för sig med ett ängsligt öga på mig eftersom han undrade om jag var alldeles tillräknelig.

Efteråt kom minst fyra kolleger och flinade och undrade om det var med vilje jag siktat på Myran. De var mycket nöjda och tyckte att det var alldeles i sin ordning för hon är inte riktigt snäll mot vissa...

Jag bad faktiskt Myran om ursäkt.....

*kagig = ung. stroppig, dryg

Favoritämne i repris

Mitt favoritämne alltså, eller ett av dem, inte vissa andras. Hrrrmmhm...

Men det tar vi sist.

Måndag alltså och alla kolleger var fräscha som nyponrosor och på gott humör!! Joodå, det var de visst. Det var full show med t.ex Myrans brutna ben som hon asade omkring med och påstod att tårna var blå nu och så fick det inte vara. Det kunde förstås bero på att hon hade bandage samt var barfota. Hon frös förstås om fötterna...

Inne hos Tålig var det rena cirkusen när han skulle göra modeller och bollade vilt med olika material där han till sist lyckades para ihop två som aldrig i en livstid förenar sig. Jag försökte sticka in ett öga och kolla hur det gick men han var misstänksam och gömde sig längst in i hörnan. Dessutom var jag upptagen med mitt så jag kunde inte ha riktig koll på honom. Han blev väldigt nervös och jag hade hur kul som helst.

Och så favoritämnet då: När vi skulle släppa in hästarna hade en gammal bekant kommit tillbaka "hem". Jag blev så lycklig!! Det var ju en sådan här!

Ännu mer vår

Lite varmare i dag. Då skiter vi i att dammsuga och går ut i stället. Maken kom hem från ett förmiddagsmöte och var trött sa han, men vi kunde ju köra hästarna lite senare. Vad händer då? Det börjar regna så klart. Maken såg möjligheten att stanna kvar under filten, men regnet slutade så jag sparkade brutalt upp honom. Halvbloden gick som klockor. När vi kom hem satt den här på taket till logen!! Den kanske har varit här en vecka eller så, men jag har inte sett någon förrän idag.

Idag: VÅR

Du milde! Milt, vindstilla, mulet först som sen blev nästan blå himmel och så +14'. Vi gick ut och plockade in dagens förlorare - det vill säga friesarna som vi tänkte skulle arbeta lite. Påskafton ska de vara bröllopshästar, så det kanske är bra om de inte är helt förvildade...
De såg lätt resignerade ut i stallet men skötte sig utmärkt bra alla 9 km vi körde. Det är väldigt milda och rara varelser trots att de är femåriga hingstar och skulle kunna ge en händerna fulla om de ville.

Vovven kollade över sitt gamla benförråd som han säkert inte har kunnat gräva i på flera månader. Rätt som det var krafsade hon upp ett ohyggligt gammalt kycklingskrov från en rabatt. Var hon fått det ifrån är en gåta, för här serveras absolut inget sådant till henne. Sen kom hon med ett annat fynd, ett spetsigt ben av okänd härkomst. Det grävde hon ner vid katthålet...

Så åt vi fläskpannkaka till middag och sen "dog" vi i fåtöljerna. Murre provade musklerna till grytskåpet som är ett hörnskåp med kraftigt magnetlås. Han tog i och klick så öppnades det. Sen gick han direkt. Det störde honom antagligen att det var stängt.

Fredag igen

Vår här också

Såja! Jag har byggt om hela bloggen för jag blev så inspirerad av Lilitha som bytte till gröna vårfärger i sin.
Dessutom har jag fått klagomål från maken som tyckte att texten såg ut som spretiga kråkfötter så han inte kunde läsa. (Han läser inte ändå om jag inte tvingar honom...)

Nu är det alltså vårtema här - det är det kanske ute också, men det blåser och regnar så det är inget vidare.

Murre anser att vi ska ligga i soffan och sova och hans övertygelse om detta var så stark att han klappade till Baggi i nacken när han ville leka. Baggi slutade genast...