Skattgömma

Först: Välkommen till ett par nya följare av min blogg!!

Sen måste jag ju visa vad man plötsligt kan hitta ute i skogen om man har ögonen med sig och en stor portion tur.

Här ligger den bara rakt fram i mossan!! Ingen dålig smaragd heller.
Hex blir rik!

Vaddå inte sant?
Det är det ju. Förklara annars avtrycket på marken när jag plockat upp den där stenen:

Jag sa ju det - fördjupningen är tydligt kvar! 

Hästexperter och Award

Fleecen och Ullrich är som två små pågar* som sitter och skryter för varandra. På lunchen idag berättade Ullrich att han håller på att köpa en häst. Fleecen kan allt (hrmmhrm) om hästar för hans fru har en medioker gammal dressyrkamel som hon vann ett pris eller två med i mitten på 80-talet.
Fleecen frågar om härstamningen på Ullrichs tilltänkta inköp. Tyvärr satt jag aningen för långt ifrån herrarna för att höra svaret riktigt, men i alla fall så fortsatte Fleecen: ".... för du vet att nu är ju hästar chipmärkta, men det är lätt att operera ut chipet och sätta in ett annat" (Hex undrade för sig själv hur det skulle gå till och skulle man i så fall vilja sälja en stulen häst med falskt chip så måste du ju ha falskt hästpass också. I passet finns ritning på hästens färg och tecken. Hmmm, svårt att stjäla ens något liknande.) "Mycket bättre att blodtypa dem" (Blodtypning används för att säkerställa hästens härstamning om misstanke finns t.ex att "fel" hingst står som fader) Ullrich ser orolig ut. Fleecen börjar nu skryta om deras fullblodsarab som har vunnit priser på många utställningar och är värd 4 miljoner. (!!??) "Han är mattes häst, men han har tagit mig till sitt hjärta och brukar klia sitt huvud mot mig och liksom visa med tänderna att jag ska klia tillbaks"
Ullrich häpnar över denna tillgivenhet.
Hex vet att när en häst kliar sig på en människa så anser den att man inte är mer värd än en gammal stolpe (eller vad som duger att klia sig på) Låter du dessutom en hingst visa tänderna mot dig är du så dum så du skulle inte få leva. Det finns hästfolk you know och så finns det en bra drös av dem som tror att de är det. Tyvärr är grupp två kraftigt överrepresenterad...
OCH så har jag fått en award av Helena Fast inte detta är en renodlad kattblogg så fick jag den ändå!
Och den ska ju gå vidare. Nu blir det lite krångligt här, för de flesta bloggar jag läser innehåller en katt eller två åtminstone i utkanten.
Den första som slår mig är faktiskt: Lippe När hon beskriver sina katter - oftast på FB - är det ju för dråpligt. Vad sägs om denna sanning? "Katten går förbi med en dammråtta i röven och påminner mig om att jag borde städa"
Även Fröken Hulda har en katt som visserligen förekommer sparsamt i bloggen, men när hon väl gör det så är ju den här lilla missen bara så vacker!
Sen har nog resterande mer "rena" kattbloggar jag läser redan fått den här awarden.

Stolt mottagare av denna!

Kallare...

...blir det. +10 grader idag och det betydde mössa och halsduk under körturen för första gången den här säsongen. Skulle kanske haft handskar också för det började givetvis regna när vi kört ett par kilometer. Bara att hålla ut.
Baggi hade en egen åsikt om hur man skulle tillbringa denna söndag:


Mitt på makens (något ostädade) skrivbord där alla papper blir en varm och bra madrass.

 Billy delade själva åsikten, men hade annan uppfattning om val av underlag:

Inte så vanligt

Att Hex besöker kyrkan alltså. Men det händer!
Ikväll var frälsningsarmén i en av kyrkorna i församlingen så vi åkte dit och lyssnade. De är väldigt duktiga musiker och sångare!
Efteråt var det kaffe och önskemusik. (Se nu Hex sjunga andliga sånger för full hals!!)
Maken hade en farbror bredvid sig som ville prata om traktorer mellan sångerna... Maken var något irriterad, men fick hålla god min. Så fick farbrorn syn på mig och frågade maken:"Är det din flickvän?" Det var ju rätt sött egentligen. Maken berättade att det var hans fru sedan sexton år.
När det hela var klart flydde vi för livet ut på parkeringsplatsen. Sådana där frågvisa farbröder kan nämligen vara livsfarliga!

Går ut lite...

Ledig dag och hyfsat höstväder - lite kallt visserligen, men solen sken. Vovvarna kopplades (det är inte enkelt kan jag meddela för de rusar omkring som galna när de ser att vi ska ut) och vi travade iväg. Då började det regna!
Bara att hålla ut, men det var ju inte jätteskönt precis.

"Du behöver väl inte fotografera oss NUUUU, vi ska ju ut"

Jag var tvungen att ta en bild på mossan i skogen som var riktigt frodigt mörkgrön. Synd jag bara hade mobilkameran till hands.

Nu fick odjuren härja omkring.

Billy vänder i luften!!

På hemvägen är det lite stillsammare takt. Flinga vid vägkanten och Billy närmast mig. (Så det inte blir så mycket sniffande och pinkande för hans del)

Jämfört med...

Mötte husse och liten hund -ungefär en dvärgpudel- utanför jobbet. Liten hund var underbart söt, brun och luddig över hela kroppen. Det var husse också!
Nej, det var han såklart inte. Han var en vanlig gubbe.
Hex sa "hej vovve" och det där lilla pyret viftade på svanstofsen och kom emot mig. "Akta dig nu" sa husse, "hon är lite vild - bara fyra månader"
Hex berättade om Billy och att han är i värstingåldern.
Husse höll med om att unga hanhundar blir besvärliga. "Vi hade en innan, en Husky, så det är allt lättare med denna"
"Oj då" sa Hex "en Husky, "det förstår jag att den var svårare" och menade såklart rasen Husky jämfört med en liten pudel både vad gäller storlek och lynne.
"Jaaaa" svarade husse "för det här är ju en hona."
Hmmmm... Hex sa hejdå och travade iväg till bussen. Vilken jämförelse!!

                   Om nu detta är en "hona" så är den som en pudel ungefär...

Inte alla hemma?

Maken åker iväg på en akutåtgärd till halt häst. Flinga åker med och jag går ut en lång runda med Billy.
Han sköter sig bra och går fint på vänster sida. Plötsligt dyker han upp till höger... Jag sneglar ner och drar honom rätt. Efter en stund är han på höger sida igen. "Vad gör du där?" undrar Hex. Billy tittar tillbaks med troskyldig blick och vet inte vad jag pratar om. "Fot" "Aha...fast det har du aldrig sagt"
Vi fortsätter med hund och matte i rätt ordning!
På de skördade fälten får han vara lös och springer så marken vibrerar. Han kommer som ett skott på inkallning. Visserligen siktar han på ens knäskålar så man får liksom vika undan benen så han kan svänga runt och sätta sig bredvid. Lite som att bli anfallen av en bagge. Träffar han så ramlar man.
På hemvägen kommer vi förbi gården med alla hundratals kossor. I en av hagarna står ett jättestort vattenkar av plåt. Billy kastar sig undan. "Jag tänker inte gå nära det där" "Men Billy, skärp dig" "Aldrig med min tass" Vi resonerar om saken och kommer fram till att vi kan gå förbi men kanske inte så nära. (???)
Nu är det bara sex, sju månader kvar så kanske den här lille vännen kan bli riktigt vettig att ha att göra med. Bli vuxen alltså.
Och då kommer man antagligen att sakna de här tämligen händelserika promenaderna...


"HEEEJ!!"



Om att hjälpa till

Under oktober månad har cancerfonden sin Rosa bandet-kampanj för att stödja kampen mot bröstcancer.

Hjälpa till kan man göra på många sätt, t.ex genom att titta HÄR! och dessutom ha chansen att vinna ljuvliga saker.

Tiggarna

Maken måste absolut äta framför tv:n på kvällen. Detta utvecklar sig till en opraktisk situation för honom (hundnosar i matens omedelbara närhet) samt en mycket praktisk situation för hundarna (mat i hundnosarnas omedelbara närhet)

                            Matte fotograferar och har jättekul!

               

Råvara!

Väntade några gäster hit ikväll. Hösttid betyder äpplen så att bjuda på något i den vägen kan vara en bra idé.
Då ska vi se lite på råvaran:

                     Detta kanske räcker till en äpplekaka eller två...
Förra året gav det här trädet ungefär fem äpplen. Det var enda gången det "misslyckats" på alla tolv år vi sett det bära frukt.

Vi har ganska mycket plommon också:

Victoriaplommon. Stora blev de i år. Maken brukar snafsa i sig en sju, åtta stycken och sen undra varför han mår så konstigt...

Fast jag plockar en skål äpplen även om plommon också kan vara gott i paj.

Det blev en stor form av detta. Kvar blev en liten ynklig bit - fast det var mest för att ingen ville skrapa skålen.

Den gröna milen - förlåt - bilen

Hex åker på eftermiddagen till Fortet efter en storslagen lunch på två grova mackor med ost och en halv mugg kaffe. Billigt detta, för det var vad jag åt mellan frukosten kl 6.45 och middagen kl 20.05. Nej katten, jag åt minsann en stenhård clementin på eftermiddagen också.
I alla fall. Utanför fortet kunde man se det här vidundret:

Titta på människorna. Alla synar denna fantastiska skapelse! Titta sen på P-skylten... Jovisst kan en handikappad ha den, men knappast en rörelsehindrad, för han eller hon skulle överhuvudtaget inte kunna ta sig in i den där. Och är man inte handikappad av rörelsehinder så kan ägaren parkera på P-platsen som ligger tre meter vid sidan om där den står nu!

Fast förresten, har man råd med en sån där så kan man nog betala böter också. Betydligt billigare än om den skulle få en skråma av annan bildörr.

Vi tar en titt bakifrån:

Vad står det på registreringsskylten? (Kanske lite fix här ja, hrrmm...)
Men märket är i alla fall en Diablo och det är Lamborghini som gör -eller gjorde- dem.

Watch the Witch...

Jag måste visa det här rara meddelandet jag fick på fb. Så här stod det: "Hej, eftersom jag städar min Facebooksida tar jag bort din kontakt. Lycka till"
Jahaminsann. Här blir man bortstädad. Akta du dig så du inte blir "ondad".
Nädå, det är en ytlig bekantskap så första meningen är helt ok. Till och med rart att liksom upplysa mig om detta. Annars hade jag nog inte lagt märke till det hela (är jag rädd)
Men "Lycka till" då? Är det jag som tillönskas detta eftersom jag nu åker ut i ensamheten eller nå´t? Kommer jag att bli otursförföljd? Är det bara en hälsning som blivit lite fel? Inte f*n vet jag.
Jag får försöka bära detta.
Nu börjar en sådan där vecka igen med sightseeing i flera skånska städer. I morgon tänkte jag hinna med åtminstone två!
Och så glöm inte:

Väldigt behjälpliga

Väntade besök på eftermiddagen. Det var hästfolk som skulle komma, men trots det kan det vara klokt att duka i den "hårfria avdelningen" så det man bjuder på inte är pälsklätt...
Detta vanligtvis stängda rum anses smått magiskt av hundar och katter. Bagheera trippade in och "försvann". När jag vände mig om satt han och kikade fram med ett öga under duken på matbordet. Sen travade han med förnäma steg över golvet och sprang vidare ut i gången förbi kontoret. Där vände han och kom galopperande tillbaks. Sen ska det glidas på parketten, hoppas i soffan och klättras i fönsterkarmarna.
Flinga är enormt målmedveten och vill ligga på mattorna. Nu var det ju det där med hårfritt så det är ingen vidare idé, men hon framhärdar och det är svårt att kunna städa och duka när man ska köra ut henne hela tiden.
Murre har också vissa intressen därinne, men de avser främst att pinka i den vita herdemattan så han åker ut genom ytterdörren först av allt.
Billy gör som Flinga, men han hade dessutom ett eget förslag på hur man skulle ordna med mys:

Han är väl för underbar! Tar med sig en burk kattmat som han fått att slicka ur när den är nästan tom. "Vi har picknick, hörni"

På örat...

Alltså inte på det viset, för nu är det Murre det handlar om.
Gamle 15-årige Murre, stridskatten som patrullerar sitt revir ett par gånger om dagen och ofta på nätterna också.
Med åren har han blivit något lite mildare i humöret, men för ungefär två veckor sedan var det dags igen.
Katt kommer in på morgonen med tussar utstickande ur pälsen lite här och där. Det hela såg inte så farligt ut först, men han var biten i ena örat.
Mycket snart svullnade örat upp, såret öppnade sig och varet flöt.
Matte tvättade och tryckte. Murre grät och sparkade. Matte rullade in katt i ett badlakan och behandlade såret med väteperoxid och alsolsprit. Två gånger om dagen minst fick vi göra det här. Murre spann en stump efteråt när matte klappade och tröstade.
Så torkade det hela ut och läkte ihop fint.
Fast det blev ju lite ärr...

Jaha, tvärs över så örat vek sig. Fast det är kanske en krigsskada som en gammal kisse kan vara stolt över?
Jag tycker inte det gör så mycket - se här:

Framifrån ser han väldigt söt ut med sitt uppåtsträvande öra. Liksom lite som en hatt man vikt brättet på ♥

Hemlig(Hanö)hus

Åker på tvådagars konferens till Hanöhus som ligger utanför Sölvesborg i Blekinge. Det är ett alldeles utmärkt ställe för sådant, för man tar sig inte därifrån med mindre än bil.

Vackert är det så det räcker!

Sämre fikaplats har man ju varit på.

Enligt konferensernas alla konstens regler så är en av måltiderna vegetarisk. Jag förstår grundidén men jag gillar icke den sortens mat. Jag gillar inte vanliga grönsaker heller så det stör för den delen.

I alla fall. Första lunchen bestod av "biffar" gjorda av bönor, kikärtor och nå´t annat smackimacki. Till detta serverades blomkål, brockoli, grönsallad med rå lök i samt en kryddig oljedressing.

Hex åt knappt en tredjedels "biff", definitivt ingen blomkål/brockoli och knappt någon grönsallad.

Många åt en hel del...


På väg till matsalen plus halv Hex

Ge människor bönor och sådärvidare och vänta ett par timmar...

Någon sa att hon skulle gå på toa. (Todee?) När en av kollegerna - ordentlig, lugn, snäll och klok danska som för det mesta uttrycker sig milt och lågmält - hörde detta så skrattade hon högt och sa: "Det tycker jag att du ska göra. Jag har precis varit där, det var rena tarmrensningen, fruktansvärt, jag blev helt urspolad".  Hex bara gapade, hon bär sig aldrig åt så annars.

Vissa diskuterade vad kvällsunderhållningen kunde tänkas bli och gissningarna pekade oftast i riktningen bönor/resultat osv.

Samtalsämnet höll hela dagen. Det handlade om drygt etthundra personer så effekterna var så att säga enastående.

Fast på kvällen samlade vi ihop oss och fick fin vanlig mat och så var det musikquiz.

Att Hex lag hamnade på delad sista plats behöver vi kanske inte bry oss så mycket om...

En av foajeerna.

Utsikt mot hamnen i Sölvesborg.

Baggis dilemma x 2

Förste September. Bagheera har koll på almanackan för just idag övergav han sin något trånga sommarlåda och flyttade tillbaks i den vanliga med specialtillverkad mohairkattfilt i. Bara den lådan dög idag.
På eftermiddagen sitter make och Hex vid köksbordet när Baggi kommer inspringande från kattgården och gör en perfekt capriole...

...på köksgolvet tätt följd av en piruett. Hex rusade upp för han verkade ha fått en geting med sig in.
Katten greps och situationen analyserades. Situationen visade sig vara något äcklig för under svansen satt så att säga en klick(!) som inte ville släppa. Hex gastade på mken som var lite sen i reaktionen men dök upp efter en halvtimme (nåja) med papper. Katt avtorkades och tackade för hjälpen med att klösa matte på ena handen.
Baggi diskade sig fin igen och tänkte gå och vila i sin låda. Där hittades han en stund senare, men här gick det inte heller riktigt bra.
"Någon" hade vält den men vad gör man - det får gå ändå.