Istället för mobil?

I förrgår var det en kall, mörk och väldigt höstlik kväll. Vi skulle ta in hästarna och jag gick där i stallet och tittade upp på det tomma svalboet, Det känns så sorgligt och liksom ensamt när de har flyttat. I år gick det så hastigt - plötsligt var de bara borta. Annars brukar de samlas och flyga i små flockar därute ett par dagar så man liksom hinner säga hej då.
Jag undrar alltid hur det ska gå och om de ska orka ända till mellersta Afrika och inte minst om de kommer tillbaka nästa år så vi ses igen.
Det kändes sorgligt...

Plötsligt kom det sakta flygande ett litet dun på golvet.Det stannade framför mina fötter. Jag tog upp det såklart. Vitt och lite svart i toppen. Helt klart ett svaldun.
De hälsade - så måste det väl vara.

Jag tog med dunet in och sparade det i en liten ask.

Trafikskola för katter?

För ett tag sedan skrev jag om den förståndige kattrafikanten som styrde höger och vänster precis som jag gjorde med bilen är vi möttes.
Det finns tydligen en hel flock kloka katter i det där området. En gång i somras cyklade jag förbi - det var på kvällen och man hade slagit vallen under dagen. Gräset låg strängat och väntade på pressen.
Det såg ut ungefär såhär:

Och så tänker vi oss att det är en varm sommarkväll. Alla känner hur höet doftar, eller hur? 

När gräset ligger så kretsar rovfåglar ovanför för att jaga. På den här vallen satt ett gäng andra jägare.

Det såg ut ungefär såhär:

Fem, sex katter satt och vaktade vid varsin rad. Det såg för trevligt ut! De flesta var vita med lite svart.

Och här kom jag alltså nu igen igår, på väg hem i bilen. Ungefär där jag mötte den vitsvarta trafikanten för ett tag sedan kom nu en svartare variant. 

Den såg ut ungefär såhär:

Bild från nätet - visar bara ungefärligt utseende

Den gick på höger sida i sin färdriktning så den var alltså ett fordon. Jag saktade ner och nästan stannade. Kisse gjorde likadant. 

Sen tyckte den att jag verkade vara en osäker typ så den la sig sakta ner. Jag körde försiktigt förbi så den inte skulle komma utrusande. 

Tittar i backspegeln. Kisse reser sig, går ut i "spåret" igen på vägen och promenerar vidare.

Kan det vara en samling trafiksäkra katter i den trakten? De uppför sig i alla fall mycket förståndigt.

Magi av döda(?) ting

För ett par nätter sedan drömde Hex att någon stulit hennes gröna, fina bil och när den återfanns så saknades båda framhjulen...
Det där hängde i hela dagen efter och Hex var riktigt bedrövad.
Och för dem som inte vet alternativt inte kommer ihåg så ser hexbilen ut såhär:

Den är med andra ord inte helt vanlig i färgen, men man ser ett par om året.

Idag var det dags för ett besök i rikets tredje stad och vid byggnaden som skulle besökas så stod minsann en likadan Golf på gatan. Jaha, trevligt. Den var ett år yngre än min, men såg ungefär lika fin ut.

Efter mötet promenerade Hex en runda och väntade på bussen. Vad ser man då på en tvärgata? Annan modell men samma färg på lacken och det har jag aldrig någonsin sett. En sånhär!

Titta på reg.skylten - tervuerenhuvud!! Så konstigt... 

Redan de här två är vad man brukar se av samma färg på ett halvår ungefär.
När vi åkte hem med bussen kom det en ljusgrön Golf till och körde förbi vid ett trafikljus.
Det måste ju vara nån sorts hälsning att Hex inte ska vara ledsen för den där drömmen utan det rullar omkring pigga gröna VW:ar precis överallt! Eller?

Trafikant :)

Då har man jobbat två veckor efter semestern. Det är full fart och folk har liksom laddat upp sig. På gott och ont. Men det löser sig!

När jag körde hem en eftermiddag längs vår lilla landsväg fick jag möte av ett lite ovanligare "fordon". Jag kör sakta här - höll väl ca 60 för nu finns det gott om ungdomar i trafiken. De visar sig som dåligt manövrerande ungfåglar och lika dåligt manövrerande unga katter...

Den jag mötte var emellertid vuxen. Han eller hon kom i god trav längs vägkanten så vi skulle snart mötas. Den såg ut såhär:

Obs, bild från nätet. Visar bara färg och det förståndiga utseendet.

Jag saktar ner och håller ut till vänster och kisse gör i samma ögonblick likadant så vi kom alltså längre ifrån varandra. Vi möts och jag styr tillbaks till höger och kollar i backspegeln. Kisse gör precis samtidigt samma sak - styr tillbaks till höger alltså, någon backspegel tror jag inte den hade. Sen fortsätter den i samma travtempo iväg till sitt mål.
Så duktig och förståndig.

Hex på slottet

Hex hade födelsedag tidigare i veckan och dagen skulle vi fira på Skarhults slott.

Man kunde gå runt själv i de olika rummen och läsa på höga skärmar om slottsfruarna. Möbler och inredning och gamla målningar i slottsmiljö är mycket intressant. Såklart ville vi vara med på guidad visning.

Vädret var jättebra och vi hade tid att sitta en stund i parken innan det hela skulle börja. Det var ganska gott om folk.

En stund före utsatt klockslag gick vi upp till rätt våning och blev indelade i två grupper.

Där stod vi alltså nu och väntade på att visningen skulle börja. Vi var ”inräknade” och guiden beredd längst fram i rummet.

I detta ögonblick hör jag ett rätt snorkigt ”ursäkta” tätt bakom mig. En tant går liksom dubbelvikt och säger: ”Jag vill läsa understa raden här” Hon menar alltså på skärmen som jag råkar befinna mig framför.  Jag tittade rätt irriterat på henne för det behövde hon ju egentligen inte hålla på med nu när vi precis skulle få det hela berättat för oss.

Jag måste ha tittat för hårt… är man en Hex ska man passa sig.

I nästa ögonblick rasar skärm och tant i golvet med ett jävla brak. Jag ser att hon liksom ramlar sakta så hon skadade sig inte, men det blev ju uppståndelse utan like. Två damer reste tanten och två bistra gubbar reste skärmen. Någon frågade tanten hur det gick och hon svarade att det var bra med henne, hon hade kanske skrapat sig lite men det var ingen fara.

Äntligen kunde vi få höra historien om den första slottsfrun - Mette Rosenkrantz som levde 1533-1588.

Fast nu skulle tanten bara gå och hämta en pall först så hon kunde sitta under tiden. Men nu väntade inte guiden längre utan hon berättade vidare.

Plötsligt hör jag hur det prasslar. Och prasslar. Och prasslar. Men vaf..n? Nu sitter tanten och rotar i sin väska. Så drar hon fram en vit soppåse – en sån där vanlig av tunn vit plast. Jag fascineras av skådespelet för nu sätter hon igång med att riva långa remsor ur påsen.

Det prasslar bra… Sen knyter hon en remsa runt sitt ena smalben. Jag ser och förundras. Blöder det? Nä, det tycker jag inte. Hade en plastremsa hjälpt då? Tanter brukar i sina innehållsrika väskor ha näsdukar och plåster och annat livsnödvändigt. En dam som står intill henne frågar igen: ”Skadade du dig?” ”Nä” säger tanten.

Jag får alltså ingen rätsida på detta. Behövs inte heller. Bara att förundras över showen och så inte titta så hårt nästa gång någon irriterar mig.

Klippe klippe - häcken

Makens son anlitas varje sommar mer eller mindre frivilligt till att klippa vår långa, höga och taggiga häck. Eftersom sonen också är lång och taggig är lång och stark så brukar det hela fixa sig på ett par timmar.
Något som också bidrar till att förkorta arbetstiden är att vi skippar trappstegen och istället tar ut en av hästvagnarna och rullar den längs häcken. Då står man högt och stadigt och når långt.
Mycket bra. Make och son klipper och det verkar ju fredligt därute. Själv slipar jag dörrar och oljar dem. Tacksamt! Det blir fint med en gång.
Och så blir det tyst därute på vägen. Nu ska utsidan klippas och då får man dra runt sladdarna och ut genom häcken så de når längst bort. Misstanken riktas genast mot den äldsta förlängningssladden som verkar lite "rickig" i kontakten. Maken skruvar isär den och kollar. Lägger trådarna tätt och skruvar ihop. Nä, den är död.
Jag går ut och inspekterar det hela. Ungefär sju meter utsida kvar att klippa. Gris också...
Hmmm... Hex tar den misstänkta sladden, går in i stallet och sätter den i ett eluttag. Kopplar radion. Radion funkar!
Hex går ut till de något dystra herrarna. Vi byter till den gamla sladden. Hex kopplar saxen och pressar sladden lite in i dosan. Brrrr... saxen klipper så fint så! Hex dansar runt och skryter med hur duktig hon är. Vi kopplar om igen och Hex sitter nu i trädgården och håller ihop sladdosan lite. Men när man med försiktighet lägger den ifrån sig i gräset så funkar det hela fint ändå.
Häcken blir klar. Dörrarna äro oljade.
Jag är för bra!

Och så glöm inte "blue moon" fullmånen ikväll!

I ladhed o lättja o ingenting skött*

Fast lite lite gör man ju. Staket och plank är målade. Ena trappräcket är i stort sett klart för målning.
Gräset är nyklippt.

Billy har med framgång börjat skita ner det nymålade staketet med sina stora fötter när han gör flyganfall på verkliga eller inbillade hot från vägen.

Vädret är halvkass...

Men monsterrabatten blommar!!

*i lathet och lättja och ingenting skött