Låst

Låst alltså, inte lost, fast det kanske faller lite under samma avdelning?
Stiger upp kl 6.00 i morse - eller snarare försöker stiga upp för jag har så ont i ryggen att jag knappt kan stå. Det är en intressant situation att försöka ta sig nerför trappan liksom utan att belasta benen. Går inte så bra. Kommer ner i badrummet och faktiskt ner på toastolen också. Sen går det inte alls längre... Funderar en god stund på hur jag ska komma i upprätt läge igen och det går ju sen jag har samlat mig. Däremot går det inte att göra någonting som medför att jag lutar det minsta framåt, bakåt eller åt sidorna. Ok - då går jag jätterak ut  köket och tar en bra dos piller och sen går jag jätterak uppför trappan igen och lägger mig. Det går definitivt inte över för det, men jag somnar efter ett tag.
Kl 7.30 när jag egentligen skulle börjat jobba ringer jag såklart för att meddela att jag blir en dryg timme försenad. Det visar sig inte vara det enklaste... Numera (länge sen jag ringde mig sjuk en morgon tydligen) kommer man inte på villkor fram i receptionen förrän 10 minuter efter att vi öppnat. Fast 7.38 svarar någon. Bara det att det är en kollega som slutat hos oss och nu när hon loggar in sig på telefonen hamnar ändå samtlen hos oss. Hon hinner svara en gång till innan vi fattar detta. Hennes nya chefer är en aning "behind" men nu hade vi ju hjälpt dem att inse detta lilla problem...
7.40 är jag i princip efterlyst, men nu minsann svarar Isa och jag meddelar att jag är på väg.

Ryggen fungerar som smort (!) resten av dagen. Make kommer och visar hundkollektionen på lunchen och eftersom det är en solig dag kunde han demonstrera dem på uteplatsen. Billy blir så pigg av allt folk att han tjuter rakt ut av förtjusning.

                   

Här sover han på kontoret.  Bagheera sympativilar han också - i den rena tvätten...

Tryggt...

En av mina "idoler" på facket ringer: (framtida kollega och en av de skärptaste på hela huvudfirman) "Hej det är B, skulle jag skicka något till dig?" Hex: "Nääää, jo förresten det skulle du, men det gör inget för jag har hittat det" B: "Jag brukar anteckna vad jag ska skicka men det gjorde jag inte den här gången." H: "Det är ordnat. Vet du förresten var i Landskrona vi ska vara på måndag?" B: "Nä, men det är någonstans vid havet"

En rätt stor del av Landskrona ligger vid havet...

Vi ska jobba ihop nästa år. Känn er trygga, medlemmar...

High life!!

Skönt att komma hem till hemmets lugna vrå på kvällen. Hah!! Nu börjas det:

NU ska vi leka! Mycket roligare att göra det inomhus. Förstora gärna bilden och se hur skitungen visar tänder mot Flinga.

"Men det ska vi väl råda bot på..." tycker hon. Vänta du.

Och så vrider hon ner valpen i backen. Han stod emot länge men till sist fick han ge sig. Hon håller kvar en god stund så han säkert "dör".
Nä, nu får vi ta och vila oss och äta en bit. Det kom visst en middagsgäst också...

Flinga äter bättre när man bara slår ut fodret på golvet än när hon får det i skål. Här äter alla Royal Canin Junior... Undrar hur katten blir av det!!

Utlottning

Ny utlottning hos Elna! Jag är givetvis med och jag ska även be att få tala om att de här (likadana) har jag provat personligen! Kan rekommenderas å det varmaste!

Uppsträckt

Som uppföljning av det där mad valpfostran igår så fick jag ta itu med lilleman idag... Han sprang och nappade efter mig och skällde i stället för att bära sig klokt åt. Jag fångade honom och pratade allvar med honom och då minsann kom "storasyster" Fling och klämde sig emellan oss. Hon tyckte att vi skulle vara vänner i stället. En liten fredsmäklare alltså...

Ökade aktiviteter

Efter spindel- och burklockäventyret körde jag till före detta arbetskollega och pratade bort en hel del timmar hur lätt som helst! Hon har en späd katt... 7,4 kg och han är alltså då en vanlig korthårig europé. Han är inte så glättig av sig precis men pampig så det räcker. Hon bjöd bland annat på världens äpplekaka!!
Maken förlöpte hemmet ett par timmar på kvällen och "syskonen" härjade nå´t så fruktansvärt här inne. Jag försökte skriva på datorn men hundarna kivades om vilket ben som var vems - båda tuggbenen var tydligen inte likvärdiga. Lillebror försökte hoppa upp i mitt knä och la huvud och sina stora tassar på tangentbordet. Sen försvann hundarna och plötsligt började Billy pipa som om Flinga bet honom. Rätt som det var kom han farande in hit på kontoret med Bagheera springande på snedden efter sig med krökt rygg och svansen som en plym. Han jagade valp...
När husse kom hem var det lugnt. Vovvarna sov på golvet och Baggi bakom mig på ryggstödet. När husse satte sig i sin fåtölj hoppade Flinga upp i hans knä och Billy pep "bjäff" och försökte hoppa upp ovanpå Flinga. Det funkade inte... Då hoppade han upp -inte till- på mig i full karriär, men där låg ju Baggi som "sopade" efter honom med tassen och glodde argt. Billy blev rädd och stampade runt på mig för att inte komma i vägen. Så här kan det ju inte gå till... maken och jag är kända för att ha väluppfostrade hästar åtminstone. Får kanske ta itu med valprackan också.

Här har Flinga dragit det längsta strået....

Monsteråterkomst

Jaha, jag visste det! Det hjälper inte att sopa ner en "korsis" för har de bestämt sig för en bra plats så har de. "Blondie" här är alltså tillbaka i kattgården fast nu något vid sidan av stegen. Titta bara... fruktansvärda djur. Tänk om de vore lika stora som hästar. Förstora gärna upp bilden och kolla piggarna på benen!

När jag satt här och skrev tidigare så blev det "för tyst". Liten valp tyckte att han var sugen så han pillade fram ett lock som suttit på en kattmatsburk. För upplysnings skull vill jag meddela att valpfodret står tämligen orört...

Indianer?

Ibland får man ett besked som gör att man blir lycklig för resten av dagen (och en bra bit fram i tiden med) Detta hände i förmiddags!!
Vidare hade maken gjort ett listigt drag och bjudit hit sin yngste son så han skulle klippa vår oändligt långa och motsträviga häck. Det gjorde han jättebra och faktiskt ganska snabbt. Han är lång och vältränad så det gör förstås uppgiften enklare för honom.
På kvällen var vi bjudna till A. som bor i ett lugnt och stillsamt område i en by på landet. Där händer aldrig något.... läs själva här! Hmmmm, bössa och stor hund kanske borde införskaffas.

Ovanligt uppdrag

Jag har någon gång nämnt de där två "häxorna" som är mina idoler. Jag var inbjuden till dem i Lund idag. Trevligt! Kastas in i information/pärmar/mallar/lathundar och databehörighet med en gång. Sitter som adjungerad med på mitt första styrelsemöte. I´m in!! Jag kommer att väljas in i fackets styrelse på höstmötet.

Ska bli intressant detta. Kan jag hjälpa någon stackare som hamnar i knipa eller pinas av jävliga chefer eller "lea" arbetskolleger så ska jag glädja mig!!

Som att förföljas av Hex....

Ska jag nu kanske skriva under mina mejl och brev med "Dá Hex" och låta tatuera in liemannen på underarmen som Stina en gång föreslog?

Näh, kanske väntar md det...

Kattgård med gäster...

Baggi tycker kattgården är en bra idé när han nu inte får örla* omkring fritt som han tycker. Han vill genast ut där på morgonen, använder den hela dagen (mycket av tjusningen är det där att gå ut och in) samt sitter gärna där när det är mörkt.

Ibland pratar herrarna katt med varann på varsin sida av nätet.











Ett par morgnar har det varit äckligt obehagligt att öppna fönstret för utsläpp. En figur som definitivt inte är katt men nästan lika stor har flyttat in på ett mycket strategiskt ställe.

Fy sören... kolla bakom Baggi. Precis utanför fönstret har en korsspindel vävt ett stort nät. Baggi kan närsomhelst komma åt nätet, få spindeln på sig, bära upp den i min säng och där kommer den att krypa upp på mig och skrämma  ihjäl mig. Jag vet precis hur det kommer att bli. Om jag aldrig mera skriver här så vet alla åtminstone vad som hänt...
*örla = springa planlöst omkring

"Den som gräver en grop...

...åt andra faller ofta själv däri". Nu ska vi lära oss att detta stämmer.
Hex kommer ut på gården. Valp(jävelen) har grävt upp rabatten med purpurvinda där även påskliljor och scilla brukar blomma så fint på våren. Sorgsna rester av blomrevor samt lökar ligger utspritt på ett hyfsat stort område. Hålet är väldigt fint - och djupt... Jag tror han är nere på nästan 40 cm och det är min själ inte dåligt! Vid inspektion finner man att på bottnen ligger en boll! Om den skulle grävas ner eller har varit nergrävd ett mycket kort tag vet man inte riktigt.
Make tillkallas! När maken kommer ut springer Billy emot honom.... och trillar ner i hålet med huvud och framkropp!!
Det ser för lyckat ut alltså!

Ungefär samma resultat med valp

Återställande av rabatt och lökar vidtar så gott det går. Maken hämtar ett nät och förankrar detta med en kort järnstege. Vi bygger en rejäl skyddszon till rabatten med kaprifolen också. Tur han inte tog den för det hade varit värre.

Kanin kanin kaninte...

Lina som har två små flickor faller till föga för deras böner om ett eget djur och inköper två styck söta kaninhonor på en av sommarens marknader. Kaninerna döps högtidligen till Ellen och Lovisa.
Så går ca sex veckor... en dag tycker Lina att Ellen är lite tyngre än vanligt. Samt betydligt tjockare. Båda kaninerna genomgår en närmare könsbestämning av pappa som är bonde och därför borde synat dem i rumpan redan vid inköpet. Kaninerna alltså - inte Lina och flickorna.
Lovisa byter namn till Pontus.
Kaninungarna anländer närsomhelst.
Lina har läst på och berättar att en kaninhona får ofta mellan sex och tio ungar. Efter nedkomsten är hon som Lina uttryckte det "pigg på det igen" efter tolv timmar (hmmm...)
Lina läste ännu mer och veterinärvetenskapen rekommenderar att man låter kastrera sällskapskaniner (tro det) för annars blir de lätt aggressiva och vill bitas. (Aj då) Det börjar låta dyrt detta.
Lina tittar på Blocket hur marknaden för kaninförsäljning ser ut.
Den är dyster.

Jag tänkte skicka denna till Lina. Hon blir säkert väldigt glad för den!

Fick gjort en del...

Eftersom de var jag som var valpvakt i natt så sov jag länge. Sen drev jag omkring... sen hamnade jag på FB och det var mycket att prata om där. Kl 13 eller så tog jag mig samman och gick ut och då hade minsann maken skott Cosmos ena bakhov nästan klar. Jag satt och kommenterade att höger fram hade så konstiga vinklar så den fick en ny sko den också. (Här skos sällan hästen runt om på samma gång...) Sen körde vi Cosmos och Tzavanna. Det var en himla röra på vägen med motorcyklar som tog vara på solen och bönder som flyttade tröskor och vagnar mellen fälten. Hästarna skötte det hela bra, men när Thomas (han som skulle få köpa kossan) jätteenorma tröska gick alldeles upptill vägen och det rök som bara den samtidigt som lastvagnen kom för urtankning så blev hästarna lite betänksamma. Vägen är smal och vi skulle ju helst förbi. Fixar sig. Jag hoppar av och går framför så följer hästarna efter någorlunda övertalade.

Sen travade de på hur galant som helst resten av rundan. Efter hästtvätt och utsläpp var det bara att klippa gräset igen (tre dar sen sist) laga middag för maken skulle bort, klippa resten av gräset, väga upp hö, plocka valpskit från gården, gå in och duscha, baka två rulltårtor till jobbet imorgon, vaxa rasbenen(!), äta middag själv, titta på Wallander (dystrare "karasjäl" går väl inte att uppbringa) och när maken kommer hem kl 22 blir Billy så glad att han pinkar på golvet!! Nu går jag och lägger mig - man vet aldrig i vilken kondition min rumskollega är i morgon. Mild eller vild?

Cool

Baggi slänger sig nonchalant på golvet. Han ligger liksom på sidan med bakkroppen och på "armbågarna" fram. Svansen svänger. Billy tycker detta ser trevligt ut. Katten måste ju vara glad när svansen svänger. (Har alla tänkt på att detta är en av djurvärldens språkförbistringar? Katt rör på svansen = irriterad. Hund vaggar på svansen = glad. Inte konstigt de kommer i bråk ibland) I alla fall. Billy springer fram till Baggi. Baggi glor så stint på honom att han faktiskt kommer av sig. Baggi rör sig inte, bara slår med svansen. "Bjäff" säger Billy, för han vet inte riktigt vad han ska tycka om detta. Ingen reaktion från katten. "Bjäff". Näää, inget. "BJÄFF, BJÄFF". Baggi njuter av att ha hela situationen fullständigt under kontroll. Nu blir Billy förbannad så liten han är och börjar hoppa fram och tillbaka mot katten och skälla. Baggi låtsas inte om honom ett dugg. Han bryr sig inte om Billys hoppande ett enda skit, bara glor på honom med stora, kalla, gula ögon. Detta budskap går hem, så Billy backar lite men fortsätter skälla. Matte avbryter det hela genom att föreslå "ska vi gå ut"

Lita inte på denna...

Inget nytt...

...händer precis. Jag kan inte dra en massa valphistorier hela tiden. Katterna har skitit i lådorna som de ska. Maken har tillfälligtvis förlupit hemmet.
Här är med andra ord behagligt!

Möbelövning

Lille Billy traskar omkring med Flingas tuggben i munnen. Han skakar det kraftigt då och då för att döda det. Så hoppar han upp i soffan med ben och allt. Jag håller ett öga på honom, men han ligger faktiskt fint och tuggar på benet. Så skakar han det igen. Nu har kanten liksom rullat upp sig så benet ser ut som en pappersrulle som man börjat ta en bit av. Valpen börjar komma riktigt i stöten och ryster benet så länge han kan. Jag säger till maken att "nu landar det snart på bordet". Maken bryr sig inte ens om att titta. Valpen är ordentligt i gasen! Nu håller han i den avrullade kanten och tar i med skakandet av hela sin kraft, benet lossnar ur käften på honom, gör en båge upp i luften, slår i väggen en centimeter under en inglasad tavla med ett jävla brak och snuddar en bordslampa innan det far i golvet. Jag tror inte mina ögon. Billy tittar förbluffat efter sitt ben. Maken vänder sig om och kollar på honom och säger: "Han har lynnesfel"

Kan i rätta händer tänder förvandlas till ett för tavlor dödligt vapen...

Titta noga!!

Inte alla vet att jag känner en kändis! Men många vet förstås vem detta är: Gustav Skarsgård såklart.

Vad ger ni för detta då!!?Inte alla som sitter och

fikar med den mannen... Men eftersom bilder aldrig ljuger och Hex faktiskt sitter där och Gustav faktiskt också sitter där så är förstås alltihop sant. Lägg märke till att Hex ser just så snäll och mild ut som hon alltid är...

Ligger det en valp hund begravd? Kan jag aldrig tro... Eventuella misstänksamma rekommenderas att läsa Elnas blogg och kolla inläggen en bit bakåt.



Valpen ser möjligheterna!

Tur man glömmer vilken påhittighet det finns i valpar mellan gångerna man har dem... valparna alltså. Lille Billy ser möjligheterna tydligt!

Har man ledig dag så äter man frukost i soffan. Ser bra ut tyckte Billy och sparkade sig upp. Lite fattigt kanske. Ner igen och hämtar sitt tuggben och kravlar upp i soffan igen. Funderar. Ner. Tar repet. Upp igen. Kul detta!

I soffan med sina tillhörigheter.

I förmiddags var vi i trädgården och efter ett tag stängde jag in hundarna på gården igen och fortsatte med trädgårdsärendena. Så gott som ögonblickligen var Billy också där! Hur gick det till? Hade inte porten i planket varit stängd? Fast då hade han ju fått springa runt huset och det hade väl tagit längre tid? Hmmm? Hex tänker till och inser att valprackan har klämt sig ut mellan huset och staketet där Murre brukar gå. Vi byggde staketet sen Flinga blivit stor, så det här har vi aldrig behövt tänka på. Byggnadsdags alltså. Hämtar stolpe som kan passa. Billy skuttar bredvid och undrar "vad ska du göra, va, vad ska du?" Hex provar stolpen. Valpen står bredvid och ser smal ut... Njaäää - Hex hämtar bred bräda. Hex monterar fast bred bräda i mellanrummet. Valp provar konstruktionen och den verkar hålla måttet.

Stor och liten!



Slita sig i håret...

...kan man ju göra. Fast det finns skillnad på varför man borde det.
Kl 6.00 tar jag ut Billy och han kissar med en gång. Sen vill han in för det regnar. Jaha! Baggi vill ut i sin kattgård. Matte ordnar det också. Matte duschar och gör frukost. Baggi gal "mjau mjau mjau mjaaauuu" (uttalas snabbt som ett fyrstavigt ord) lite avlägset. Hmm, kan fönstret ha blåst igen så han inte kommer in? Matte kollar. Katt sitter mitt på stegen och tittar tillbaka... Gaaahhh. Får äntligen i mig frukosten. Tiden går... Sista finjusteringen i badrummet. Kommer ut i köket. Lille vovve har skitit en enorm lort på golvet! Matte går upp och väcker husse och meddelar: "Valpen har skitit på golvet, du får ta det, för jag måste köra". Maken svarar: "Varför har han gjort det?" Tja, det kan man ju undra....
Så kommer man till jobbet. Kollegan med printarna yrar omkring och städar i ett skåp. Hon drar fram otroliga mängder gamla papper från 2001 eller så. Hon pratar om dem precis hela tiden. Hex funderar helt allvarligt på att klippa till henne. Hex har att göra för egen del. Rätt som det är säger hon: "Snabel-a var är det? VAR är snabel-a, var hittar jag det? Jag kan inte hitta det här. Nää, jag hittar det inte. Hur gör man snabel-a" (Jag kan ge dig en spark i röven om du vill) En liiiten detalj ska jag nämna också: Det satt en kund intill henne under tiden. Den ser vi nog inte igen.
Efter en timme eller så var hon igång på nytt med sitt förbannade snabel-a. Hex som är en mycket vänlig själ (jooodå) visade. "Näää, där hade jag aldrig hittat den - jag såg den inte under tvåan" Undrar om hon är riktigt kry i skallen? Eller för gammal? Fast måtte inte jag bära mig åt så när jag är 68 år...

Finns "under tvåan"- glöm aldrig det.

Vi glömmer valpen ett tag...

...och ser vad som annars händer här. I fredags var jag ju hos Elna och hämtade mina handledsvärmare. De är för snygga! Jag väntade med att ta bild tills idag, för nu har jag varit och fått "nya naglar" också.

Fina va!!
Det var en grej till hos Elna som jag tänkte berätta om, men jag tror det förtjänar ett eget inlägg. I morgon kanske om det inte hinner hända något enastående på jobbet och det ligger ju nära till hands eftersom det dessvärre är måndag...

Det krånglar till sig

Första natten med valp över. Inga "olyckor" inne. Maken gick upp 4.30 och släppte ut honom. Sen gjorde jag det nästa gång 8.45. Sen började allt bli svårt... Murre får mjukmat i stängd avdelning-ok. Baggi får mjukmat i köket (annars äter han Murres) i skål i fönsterkarmen så inte valpen når den. Matte lyfter upp förvånad katt i fönstret, men mat finns ju, så -ok. Flinga vill som vanligt smaka mjukmaten och det får hon. Den serveras klickvis från bordskniven jag lägger upp maten med. Hon tar så smidigt från den. Billy vill också prova det. Han får en pytteklick på kniven och den tar han så fint så. "Det var gott, har du mer?" Nä, men han får en portion av sitt valpfoder. Det vill han inte ha. Flinga vill ha det! Det vill Baggi också! Billy vill ha Flingas torrfoder. Eller möjligen katternas torrfoder. Varför är det alltid så här? Hur får man rätt hund att äta rätt foder. Flinga har aldrig varit förtjust i att äta så hon har sitt torrfoder framme alltid. Billy bör inte äta bara det så hur gör man nu månne? Goda råd emottages tacksamt... Tro bara inte att vovvarna dyker i sina skålar och äter upp direkt även om man försöker svälta dem, för så fungerar icke tervar.

NUUU...

...är valpen i huset sen fem timmar. Han beter sig som om han alltid hade bott här. Det är den snällaste unge man kan tänka sig. Han stökar inte och bär sig så klokt åt.
Det gick i princip bra att köra hem med honom. Han hade kräkts förut när han åkt bil så jag var väl förberedd med plast, frottélakan och papper. Det där med bur vågade vi inte prova så jag satt med honom i baksätet. Först låg han intill, sen kröp halva vovven upp i mitt knä och somnade. Sen vaknade han av att vi körde på krokiga småvägar och då ville han kräkas. Det lyckades jag styra till plastskynket! Sen såg han så skamsen ut, men vi torkade av nosen och sen kunde han somna igen.
Flinga tyckte väl det var rätt kul med ung kollega. Murre blev sur och har redan lyckats lappa till honom... Bagheera anser sig vara hundexpert och har försökt leka med honom (leken gick ut på att Baggi satt bakom en dörr och väntade på att valpen skulle komma så han kunde skrämma den)
Jag har även hunnit köra till Elna och hämta mina fantastiskt fina handledsvärmare!! Där fick jag kaffe och cheesecake (mmmm!!) träffade hennes ena son och hans sambo samt två av hennes väninnor. Det var jättetrevliga människor så jag hade kunnat prata en god stund till, men valpen väntade ju.
Nu skulle maken ut på ett kortare uppdrag så Flinga följde med honom och Billy stannade hemma hos mig. Han åt och sov och är alldeles underbar...

Husse och liten hund

Sitter i sin balja och börjar bli sömnig...

Hundexperten synar materialet!

Mycket trött och somnar snart.

Klart!

Jaha, då är allting undanplockat, valptugg inköpt, tapeterna skyddade med eltråd, bordsbenen lindade med taggtråd, katterna evakuerade och Flinga iklädd vadderad skyddsklädsel. Valp avhämtas fredag förmiddag!

Nä, vi har satt upp valphagen -fyra st kompostgaller- i köket. Därinne har han sin "balja" att sova i. Flinga var så trygg med att sova i sitt lilla "rum" när hon var valp. Då ligger de förankrade på nätterna och hittar inte på en massa hyss. Förresten sa en kollega som alltid haft flera hundar åt gången: "Lära sig hyfs av Flinga! Vänta du bara ska du få se hur mycket skit den äldre lär den yngre också" Aha, trevligt att få veta det...

Hmmm, hoppas man inte möts av detta en tidig morgon...

Något lindrigare...

...blev det idag eftersom den printande kollegan är ledig på onsdagar. Istället hamnade jag i "buren" och det är ju också ett öde för det är alldeles för länge mellan gångerna man sitter där. Mim var bredvid, så några större katastrofer inträffade inte. Katastrof -nästan- hade däremot Tålig råkat ut för. Han kom till jobbet med världens blåtira!! Ullrich tittade på honom och sa med sin tyska brytning: "Ahaaa, dispyt med kund, ja?" Och det tyckte ju vi andra var jättekul! Det blå under ögat hade börjat "rinna" neråt så snart har han alla möjliga färger där. En sån skada brukar snart skifta färg till mörklila, grön- och gulaktig.

Sanningen (tror jag, för jag kan inte tänka mig att Tåligs fru slåss) var att under svampletande igår hade han snubblat och fallit på uppstickande gren... Han hade alltså väldig tur, för det kunde blivit en rejäl ögonskada av det och då hade vi inte haft så kul.

Firade

Den där kristallbröllopsdagen kunde man ju bara inte låta maken komma undan. Eftersom han ju faktiskt hade laga förfall igår så fick firandet bli ikväll i stället. Vi körde till gamla hederliga restaurang Stäket i Lund och åt fondue. Det är för himla gott i början, sen blir man ganska spak när kött och alla såser börjar "verka". Källarmästaren/ägaren känner igen maken fast det går åratal mellan besöken och han är framme och klappar honom och hojtar ut i köket att de ska börja slakta "för nu är bonden i stan". När vi skulle betala gav maken honom lite extra och sa "här får du så du kan köpa dig en glass." Det tyckte han tydligen var kul för han kallade maken för livsfarlig.
Och jobbet då? Jaaa- vad tycks om följande lilla scen från Hex´s verklighet: Hex och kollegan är i stort sett färdiga för dagen och sitter vid varsin dator och skriver. Jag håller på med två ganska knepiga saker, så det är ju bra om den som sitter bredvid åtminstone kan hålla truten. Kollegan kommenterar precis allt hon gör: "Zooma in, (uttalas somma in) blablabla debiteras och spaaaara" Hex börjar fundera på att slå ihjäl henne. "Somma in blabla och spaaara" Nu hittar kollegan nå´t på sin mejl. "här är blablabla... har du sett det, tror du man kan ta ut en print *tryck* (varför det, det finns ju i datorn/Hex´s anm.) näää,det går inte att ta ut en print, varför tror du inte det går? Aha, det är för att det är så stora utskick" (va?? håll truten på dig så jag kan tänka och tyst med din jävla print) Nu trycker hon vilt på "skriv ut" *tryck, tryck* och om jag tvivlar så kommer det: "skriv ut *tryck* nä,det går inte (jag hör hur skrivaren i rummet intill startar och skriver) nä, det står att det inte går *tryck* *tryck* (skrivaren startar lika många gånger som hon trycker...) "NU ska vi se" *tryck* Reser sig och går ut till skrivaren. Och där -hör och häpna-  ligger sju jävla "printar". Nu kommer hon i full karriär in på vårt rum och håller fram papperna och säger i anklagande ton: "Varför blev det så många?"
Hex stänger sin dator och ser till att bege sig iväg hem. Det sista jag ser är hur hon går omkring på övriga rum och delar ut printar.
Den som tvivlar det allra minsta på sanningshalten i denna lilla saga från min arbetsplats är varmt välkommen att göra ett studiebesök närhelst det behagas....

...eller så kan ni ju ta ut en print på historien...

Drog igång...

...på ett otrevligt sätt tyckte jag att höstterminen gjorde. Kl 02.50 sa någon "eeeh-eehh" vid min säng. Murre (nej han jamar inte - han låter mer som ett gammalt får) tyckte att han skulle gå ut. Det tyckte inte jag. Kl 03.00 vaknade jag igen av att det osade kattskit något så fantastiskt så jag fick gå upp och visst - han hade skitit i trappan. Så fick jag ta hand om det. Mysigt va? Sen var det inte så lätt att somna om. Särskilt inte som kattskitosen hade spridit sig in i sovrummet och liksom stannade där...
Jag trodde det mesta skulle vara under kontroll på jobbet en bit uppåt förmiddagen så jag skulle kunna somna in vid elvatiden eller senast kl två eller så, men nähä, jag fick vara alert hela tiden. Jag hann få ordning på det mesta, men flera irriterande smådetaljer kvarstår. Jaja, det fixar sig.

Kupé: Helt täckt vagn. Ofta en påkostad finvagn, med
skinnsäten och välvd "framruta"

När jag kom hem lastade maken och R hingstarna och körde iväg till Örenäs slott för den där filminspelningen. Kl 22.20 var de hemma och allt hade gått väldigt bra. De hade kört med en av Nisses vagnar - en stor tung kupé - runt i slottsparken och så filmades de under tiden.




Det var första dagen - inga speciella rövarhistorier från den, men vänta bara...

Slut!

På semestern alltså. Skit också. Nu kommer man inte att kunna asa runt till fram emot ett - två tiden och göra ingenting. Eld i rumpan och upp i ottan. Det går väl an så länge det är ljust men när man måste tända lampor på morgonen är eländet ett faktum. Stånk! Stor sorg...
Näh - kanske inte förresten. Kommer att bli en spännande höst det här! Nytt folk - hur går det för dem egentligen? Kommer någon man inte anar att sluta? Ska jag jobba med Ulrich eller fleecen? Kommer jag att få min efterlängtade skrivbordstjänst på annan ort? Hur går det med en vovve till i huset?

En sorts kristall...

Förresten firar maken och jag 15-årig bröllopsdag i morgon - det är kristallbröllop det! Nu blir det inte så mycket firande eftersom filminspelning på Örenäs slott ska göras just denna dag. Jag jobbar ju dessutom, så maken får ta med sig hästar och vår duktiga assistent R. och åka dit.
Vi flyttar firandet till tisdag i stället, för han ska inte komma undan en sådan sak!

Tillkännagivande

Härmed meddelas att Bazzakulls Bellini flyttar in hos oss på fredag! Jisses, vi ska ha en valp, hur gick det till?

Dagen F...

...som i födelsedag då alltså. Synd att åren blir fler för det är kul att ha födelsedag. Jag är inte så pigg på att ha kalas hemma för då är det ju jag som får ligga i och laga mat och städa och diska och... Nu är det ju hursomhelst ingen jämn dag så jag kunde göra som jag ville. Alltså åker jag till Ystad och hälsar på en väninna. Ystad är en vacker stad och särskilt på sommaren då förstås. På vintern med iskall sydostlig vind, noll grader och mulet är det inget vidare... Vi fikade och klappade hennes fina katt (Isabell som gillar att simma i badkaret) sen gick vi på stan och slötittade i affärer och sist var vi ute vid havet och besökte ett gammalt anrikt café med världens mest fantastiska wienerbröd.
Hemma igen ca 19.30 och sen kravlös kväll med maken och övriga djur (som någon skrev i ett mejl för länge sedan och gjorde maken purken för lång tid)

Nä, inte min. Wienerbröden räckte!

Och så tackar jag så jättemycket för alla hälsningar, bloggkommentarer och presenter som jag har fått idag!

Dagen före...

...den där dagen som det inte är så noga med nu som när man var liten eller mycket ung... I alla fall. Maken bjuder traditionsenligt på sill i hamnen i Kivik. Men först körde vi till Flingas uppfödare för att visa "disktrasan". Hon sa att Flinga var jättefin både till kropp och själ!
Sen började saker hända...

Här har vi en styck valp: 

Han hade kommit tillbaks efter avlivningshot... Han placerades i en bur bland tre små barn och barnen blev rädda för valpen och valpen för barnen. Snart blev valpen rädd för buren också. "Lynnesfel" alltså. (Försök inte)

Nu hade han hunnit bli knappt fyra månader och A-M ville inte lämna honom till vem som helst. Kunde vi tänka oss?

Han är tillgänglig och mycket rar och lugnar sig fort när man inte "arpar" honom. Han bits inte speciellt hårt heller...

Kan vi tänka oss det???

Vidare fanns det tre svarta banditer -bröderna Groenendael- som var två månader och alldeles underbara! De satt vid staketet och såg förståndiga ut, sen slogs de, sen såg de förståndiga ut, sen sov de i en hög osv.

Och så "nya tiken" importerad från Holland. 

Efter hundinspektionen fick vi kaffe och mycket kakor...!

Så var det dags för Buhres fisk i Kivik.

Förra sommaren var restaurangen under uppbyggnad eftersom den brann ner vintern innan. Det konstaterades elfel så det var ingen anlagd brand. Då såg det ut så här:

Där var ändå folk som bara den, men serveringen sköttes genom ett hål i väggen. I år är det hela uppbyggt och fint igen:

Maken ser ut att ha planer på att köpa stället... Väldigt fint väder var det och vackert att sitta vid hamnen och äta nyfångad sill. Som vanligt träffade vi på bekanta där.
När vi körde hem stod en av makens gamla kompisar i princip vid vägkanten så vi stannade och pratade där med. Ett tag hade han 42 hästar, men nu "bara" 21. Hästarna gör inte ett skit. De går där tills de blir gamla och självdör.

Och hemma igen meddelade Baggi att nu ville han ut i sin kattgård, men jag tror att just detta är den stora glädjen:

Alltså att kuna sitta i det öppna fönstret och inspektera omgivningarna och reta sig på saker och ting!



Värmande!!

Kolla här: Elna har utlottning av handledsvärmare!! Hmm, lila... jag har egentligen en jacka som de skulle passa prima till...

Projekt klart!

Kattprojektet avslutades kl 12.10 idag. Dags för besiktning av den som förstår det hela bäst, nämligen katten...












"Hmmm, kan man inte ta sig ut någonstans?" (Nej, det kunde man inte)

Här står jag i ut/insläppet, nämligen farstufönstret. Baggi tycker det hela ser tämligen bra ut. Han har en trädstam som han klättrar upp på när han ska in, men han klarade direkthopp också...

"Jag tror jag älskar det här"

"Gääässsp....."

Och så slocknade han i lådan och sov som bara den. En liten stund. Sen var själva tjusningen just det där att man kunde ränna ut och in precis hela tiden.

Fortskrider

Gör arbetet med kattprojektet. Hex är en snäll matte, för vi ligger i som iglar och tid tar det. Hmmm, blir dyrt det här... I morgon är det nog klart. Undrar om det uppskattas. Jag visade Bagheera att Stig spikade därute och Baggi blev alldeles stel och satte klorna i mig. Jag gick ut och meddelade att "katten tycker inte om den, vi  tar ner alltihop igen". Stig har känt mig i 12 år och det är kanske tur annars hade han inte velat komma igen.

Har bestämda åsikter om saker och ting...

Fulltecknat!

Snickaren anländer 9.00. NU ska det ske!! Den gamla ska ut och den nya ska in. Vi börjar med det, sa Stig. Ifall det krånglar så har vi hela dagen på oss.

Här möts de i dörren. Den gamla släppte snällt sina fästen och den nya har precis kommit in.

Sen gick montering i stort sett smärtfritt. Vi fick fixa lite med underlägg så den stod rakt och kopplingarna passar ändå aldrig från början, men strax före kl 12 funkade allt och ingenting läckte.

Då var det dags för postlådans fäste. Kapa stången. Hacka upp lite i cementen. Rikta. Slå ner järnrör i befintlig ihålig stolpe. Passa in gammal stolpe ovanpå. Slägga! Klart - starkt som i filmen om mjölkbordet som gjöts fast så snöplogen välte... Själva postlådan var inte heller riktigt kry. Ansiktslyftning på den ooch tvätt. Mycket snyggt - och helt!!

Såga brädor till kattkonstruktionen. Hex målar.

Gäster kl 17. De hade sin lille schäfervalp Nero, 2 månader gammal med sig. Flinga lekte med honom, men han ville helst gräva under thujorna och sen ligga där. Han somnade i den där gropen så husse fick bära in honom. Bagheera visade sig vara en riktig hundexpert som slog en enda blick på det hela, konstaterade "valp" och sen gick in och satte sig till bords med oss andra.

Han "dog" i buren på köksgolvet nästan ögonblickligen.