Grattis

Viktig födelsedag!
Huliganen blir två år.
Tänk att vi fick den där rysliga valpen med lynnesfel som skulle avlivas enligt första ägarinnan.


Ett av de bästa besluten i livet när vi sa ja till att överta honom!

Här har han precis "landat" fyra månader gammal. Flinga förundras.

Mat har alltid varit ett stort intresse!

Alla fynd ska upp  i soffan

Fortfarande en viss skillnad i storlek...

Fast på ettårsdagen börjar valpen bli stor.

Trettonafton i år är han en stilig (nåja) hanhund med krage och stor päls.

Tror vi firar födelsedagen i lugn och ro!






 



 

Alive

Jodå tack, Hex lever i allra högsta grad.
Ledig dag idag - hah - ägnade nog 3 x 40 minuter i telefon med kolleger samt med- och mottävlare plus en god stund åt alla andra telefonärenden man helst inte vill sitta bland folk och tala om.
Maken kom hem sent på eftermiddagen med 1,3 kg lösgodis.
Kan någon fatta detta? Han var dock pigg på att dela med sig.
Vidare hade han hämtat ett Traderaklipp jag gjort. En säkerhetsväst minsann. Den tänkte jag ha när vi kallas till möten mellan stridande parter. Kan kännas tryggt med madrassering över rygg och revben ifall någon blir sugen på att ge en ett rapp.
Nej, det är klart att jag inte ska ha den till det. Däremot kan det vara farligt och onödigt att ramla av hästen numera utan skyddsutrustning. Man är ju liksom inte odödlig mer.

1800:- ny
234:- levererad och klar hit - i prima skick.

 

Väckelse

Ledig fredag. Jätteskönt, då kan man ju sova länge.
Kl. 6.30 vaknade Hex av att Billy skällde "wooouuuuuw" nere i hallen. Mhmm, sådär gör han när han behöver gå ut och pinka.
Hex asade sig upp ur sängen och ut med vovvaren.
Den kvinnliga vovvaren sov som en stock och vippade bara lite på tassarna vid tilltal.
Katterna beställde frukost. De fick lite.
In med Billy och i säng igen. Suss gott!
Kl. 07.00: "WOOOOUUUUWWW"
Hex upp och ströp talade om för Billy att nu var det tyst och sova som gällde.
Hex i säng igen.
Nästa gång jag vaknade var klockan 11...
Aj då.
Fast äta sen frukost i soffan är inte alls dumt!

 

Mild såsom duvan....

...och listig såsom ormen finns det vissa avundsvärda människor som är.
En bekant till Hex till exempel.
Duvan i fråga är närmare pensionsåldern, en stilig dam och man ska akta sig för att reta henne.
Eftersom hon nu ser mild och vacker ut så finns det en del som gjort misstaget...
De gör inte om det.
Eller skulle ni?

En gång för länge sedan jobbade Duvan med en ganska ung herre som ville tituleras Doktor. Aha, minsann, det ville han. Vidare ville herr Doktor ha nybryggt kaffe när han kom till arbetet på morgonen.
Att han kom en halvtimme försent eller mer spelade ingen roll tyckte han.
Sen skulle han ju hinna röka lite cigarr också innan första kunden fick komma in.

En morgon hade Duvan fått nog.
Duvan satte igång med kaffet. Hon hällde på två muggar vatten och tre mått bönor. Sen la hon på ett mått bönor till.
Och ett till.
Och så ett till.
Sen väntade hon.

Herr Doktor kom försent så Duvan hade redan släppt in första kunden.
Kunden hade såklart också fått vänta på herr Doktor.
Herr Doktor viftade lite med händerna och Duvan gav honom kaffemuggen.
Herr Doktor drack kaffe och höll på att -ursäkta- skita i byxan, för det här var det jävligaste han hade smakat.
Han kunde emellertid inte åbäka sig för mycket, för kunden satt ju där och tittade på.
"Vad är det här?" flämtade herr Doktor och torkade sig i ögonen.
"Vad det är" svarade Duvan som om hon talade till en imbecill "det är ju ditt morgonkaffe"
"Det är starkt" hickade herr Doktor.
"Det ska morgonkaffe vara" sa Duvan "morgonkaffe ska vara starkt"
Kunden glodde föraktfullt på herr Doktor och höll med: "Morgonkaffe ska vara starkt, annars är det ingen mening med att dricka det"
Duvan gladdes i sitt listiga inre.

Herr Doktor ville i fortsättningen inte ha något kaffe på morgonen....

 

Nu har jag också!

Har med stigande avundsjuka betraktat de bloggar som har en animerad eller åtminstone en specialdesignad pekare.

Det borde Hex också ha.
Undrar hur man gör det?

Nu har jag en!
Liknar Bagheera på pricken.

 Vad passar bättre hos en Hex än en svart-katt-pekare?

Flygdags

Passar på att ta skärtorsdagen ledig! Man ska ju flyga lite. Troligen är Murre för gammal för att följa med i år - får ta Bagheera i stället även om det inte känns riktigt lika tryggt.

 

Mentalbeskrivning...

Så kom den där läbbiga lördagen som Hex varit lite ängslig för. MH-test för Billy skulle göras.
Egentligen är det bara att visa hunden och låta den göra "som den vill" enligt testledarens mycket tydliga instruktioner.
Men nu handlade det ju om Billy...
Som kan få för sig precis vadsomhelst närsomhelst. Springa till skogs till exempel. Eller lyfta på benet och pinka där man minst anar det. Eller hoppa och tjuta i falsett. Eller andra infall...
En handfull människor följer alltid med på testet och vill se på - tänk om Billy sprang till dem och struntade i mig.
Lördag morgon kl. 6.15(!) kör vi iväg. Flinga ringer djurskyddet och klagar på att vi kör upp henne så tidigt. Billy tycker det är väldigt spännande. Han piper och gläfser i bilen - börjar ju bra detta. Efter en stund fiser någon av dem kraftigt. Jag dör...
Jaha, när vi kommer fram lastar maken ur Billy som piper och skriker och ligger i kopplet som en vanvettig.
(Observera nu här att jag har 1-lydnadstränat och tävlat i unghundsklasser med lapphunden Valdo på 70-talet med 1:a och 2:a priser  2 - Jag har fostrat bordercollien Nellie så hon gick att dirigera med fingerknäppninger samt då  3 - Flinga som bl.a. gjorde ett lysande MH 2005)
Alltså måste ju hunden vara vild...
Billys bror börjar. Han är lite försiktig på vissa moment, men får bra beskrivning.
Nu är det vi. "koppla om till icke stryp" Ok - nu blir Hex armar strypta istället.
För att göra en gräslig historia kort där Billy släpar runt mig i skogen så gör han utmärkta resultat i "tillgänglighet", "spökena", "overallen", "skramlet" och han är fullständigt skottfast.
"Passivitet" hunden stilla i tre minuter ska vi bara inte nämna...
Beskrivaren sammanfattade honom som "en underbar hund som vill att det ska hända saker precis hela tiden och när det inte gör det så hittar han själv på aktiviteter".
Mhmm...
Uppfödaren var mycket nöjd!
Hex, husse och hundar dog i vilställning på eftermiddagen.

 

Krav - på vaddå

Jag tror att jag har skrivit om det här fenomenet förr, men frågan har som man säger aktualiserats igen. Här ska man behöva uppleva tämligen svåra förgiftningssymtom bara för att vi ska ha fair trade kaffe på jobbet. Fy för den lede alltså.
Det går överhuvudtaget inte att få ordning på det där hur man än gör och vem som än lagar kaffet. Undrar vad det är i påsen egentligen? Det är kanske inte ens människor som plockar de där kaffefrukterna. Skulle kunna tänka mig att det är getter eller nå´t som river ner dem. Här har vi det! Bönorna har antagligen passerat genom getterna innan de plockas in och rostas. Detta kunde i viss mån förklara smaken när jag tänker efter...Jag menar - fair trade betyder ju hyfsade löner och inga barn som arbetar och kontrollerade odlingar. De odlar väl inte äckligare bönor på sådana där plantager?
 Då borde ju den färdiga varan åtminstone smaka lika bra som alla andra kaffesorter som man köper i affären.
Nähä, det blir bara blask eller om man öser på dubbelt - beskt.
Dessutom har vi upphandlingsavtal så vi måste köpa skiten.
Hex sörjer...

Här har vi en bild på möget.

 

Klokaste som finns!

Hex bär sig dumt åt när hästarna ska in ikväll. För det mesta gör sådana misstag ont...
Maken åkte till en föreläsning och här får man gå alldeles ensam och stackars. Hästarna ska in och det går ju bra som vanligt. Med de fyra första vill säga.
Hos hingstarna lyckades Thymo sätta upp foten i nedersta stängseltråden när jag precis hakat av och öppnat. Han tar ett skutt och knuffar till mig. Hex åker på öronen i snön. Thymo struntar i det och springer in i stallet som alltid annars.
Hex känner efter så allt är helt - alla ben och armar är ok. Det var bara en liten stöt i förbifarten, men det räcker när det är från en tung häst i rörelse. Hex reser sig. Jodå, det går ju bra det här.
Så får jag syn på Vincent - den andra hingsten. Han står kvar ett par meter in i hagen och tittar på mig med sänkt huvud. "Hur gick det, matte?" "Det är bra, spring du in nu" Vincent står kvar för man vet ju aldrig med de där sköra människorna.
"Gå du in" säger jag igen och visar att jag står upp och går undan för honom.
Vincent travar in.
Hex får leta lite efter elrepen som utgör grindöppningen, för jag har släppt dem i snön när jag ramlade.
Efter denna fördröjning kommer jag tillbaks in i stallet. Vincent har inte gått in i boxen utan står och väntar i gången. Thymo, den "skyldige" är däremot inne hos sig och stoppar i sig hö för fullt.
Vincent traskar in i boxen och jag går efter. Vi pratar om saken och jag klappar honom och säger att han är klok och snäll som tittar till mig. Vincent pillar på mig med mulen och kollar så allt är bra.
Hoppas han förstår hur klok jag tycker att han är.

Stor och vacker och väldigt klok
 

 

Hex is back!

Ok...
I måndags var det mesta värdelöst. Hex kunde ingenting kändes det som och projekten gick inte i lås.

Inte bra

I går kväll lyste nymånen.

I morse kändes det tydligt att det var dags för "dagens kort" ur tarotleken. Hex tittade noga på det - aha... då kör vi.

Hex ringer upp en fiende och smular sönder densamma. Fiender ska man gärna ge sig på en fredag så har man förstört hela helgen för dem.

En som inte verkat gilla Hex förut ringde och var klart vettig.
En annan som knappt sagt ett ord förut talade länge med mig i fikarummet.
En före detta fiende kom och bugade sig vackert och tog i hand.

Vad händer här?

Kolla kortet:



Ess i bägare står för ny början, kreativ kraft och potential. Det står för individen och egot, man skapar energi med stor drivkraft.
Personer i omgivningen ser mig som en älskvärd (tro det) person som de gärna vill umgås med och arbeta tillsammans med.

Och så glöm inte nymånen som är en bra tid för att påbörja något nytt.




Som sagt - Hex is back... 

Flådda öron

Numera pratar Hex i mobiltelefonen så öronen fnasar sig. Det ringer allt möjligt folk till min tjänstetelefon.
De flesta vill bara fråga lite och för det mesta kan jag svara.
En undrade varför lösenordet till den riksomfattande hemsidan inte fungerade. (Jaaa, du???)
Kollegan ringer och skrämmer mig med jämna mellanrum.
En ville söka jobb (!) Trevligt - kolla jobbannonserna. (Det sa jag så klart inte)
En chef gled in på ämnet små kontra stora hundar. (Skulle du inte avtala ett möte?)
En pratade i tre kvart...
Fast hon som jag behövde ha tag i svarade inte...

Nu måste jag ladda batteriet!
Telefonens alltså - själv känner jag mig ungefär som vanligt!

Nytt hem sökes

Vi har samtliga tre blivit förfördelade och angripna på det mest oförskämda sätt.
Våra berättelser skiljer sig något, men det är samma grundorsak.

Bagheera: "Ligger och sover. Husse kommer in, griper mig så jag sitter fast och så håller han fram mig mot en skäggig gubbe. Den där gubben tar mig i nacken och sticker mig med en nål.
Det gjorde ont ska jag säga, fast jag hann inte säga något."

Murre: "Ligger och sover. Ser husse och en skäggig gubbe komma in i köket. Jag gömmer mig ögonblickligen under soffan. De ger sig på Bagheera och det spelar ingen roll - det kan han gott ha.
Husse letar efter mig. Tur jag gömt mig. Fast nu kommer husse med en kvast som han sopar fram mig med...
Jag får också ett stick i nacken och det kändes väl inte något precis, men det är principen jag är emot."

Billy: "Först åker vi bil. Flinga är inte med idag. Vi kommer fram till ett hus där det doftar spännande. Jag pinkade på häcken utanför så man skulle veta att jag också varit där. Sen gick vi in och fick träffa en skäggig gubbe(!) Han såg trevlig ut, men han stack mig med en nål och efter en stund mådde jag illa och kräktes.
Sen kommer jag inte riktigt ihåg vad som hände men efter en ganska lång stund så kände jag mig pigg igen och då kom den skäggige gubben och sa: "Är du redan vaken?" Det var en konstig fråga. Men jag skrattade för han verkade trevlig!
Husse och jag åkte hem igen. Jag var trött efter det där äventyret så jag sov på eftermiddagen."

Matte skriver: I går var veterinär B här och vaccinerade hästarna. Han tar katterna också så slipper vi köra iväg med dem. B är en mycket skicklig hästveterinär, men katter är liksom ett undantag för honom så han krusade inte med klapp och gull precis.

Idag åkte maken iväg med Billy för höftleds- och armbågsröntgen som görs för "avel och hälsa".
Billy fick såklart sövas för att ligga still när bilderna togs och när han sen fick motgift så sa veterinär F att "nu tar det tio minuter så vaknar han". Efter fem var Billy skitpiggelin och redo för nya äventyr. Därför sa F: "Är du redan vaken"

De arma utsatta herrarna katt och hund...

 

 

Orättvist

Var ute med hundarna i det fantastiska vädret! Sol från klar himmel, vindstilla och en enda minusgrad.
De sprang som galna på fälten.
Med lite olika odds idag...
Det var nämligen skare som bar Flinga men inte Billy.
Flinga pilade runt och kunde dra på i full hastighet.
Stackars Billy trampade igenom och kunde inte alls springa som han ville. Väldigt trött blev han också.
Inte roligt med orättvisor.

 

Dagissaga

Nästan alla barnen är stygga mot Fleeceerik. De vill inte göra som han vill och när man ska leka så är det numera en flicka som heter Madde som ska göra upp alla regler.

Fleeceerik kan inte tåla att en tjej ska bestämma.

Dessutom har ett gäng andra tjejer gaddat ihop sig och gjort så att han inte får plåga de minsta barnen.

Vad Myran har gjort är bara hemskt.

Värdelöst.

Fleecen vill hämnas.

Fleecen säger till Olivia att han ska kasta ut Madde. För att han kan det.

Olivia kallar på Hex. Hex vill helst vara ifred och pyssla med sina leksaker (trollspö, mobil och dator) Hex vet att Fleecen inte kan bestämma allting.

Fleecen går nu till Ullrich och bölar.

Ullrich tycker att alla är taskiga mot Fleecen.

Men Ullrich har inga vänner kvar eftersom han inte pratar numera utan bara umgås med sin bästis via mobilen.

 

Hex tror att det får komma en sträng dagisfröken som kan ta pojkarna i öronen. De kan till och med bli tvungna att byta dagis om de inte kan vara snälla mot andra barn.

Hex väntar med spänning på denna sagas fortsättning.

 

Lite bökigt

Aningen rörigt härhemma. Maken har fått gallsten och ligger på sjukhus.
Hex klarar väl hästarna ok, men tills måndag måste jag leta upp någon självmordskandidat som åtar sig att släppa ut Billy... Denna kandidat får inte vara rädd för glad-hund-som-dessutom-är-kissnödig och måste tåla vilda hopp och gälla skall.
Jag tror jag vet en...


Måste hitta lämplig hundrastare...
 

 

Drakdags igen

Då har det varit två dagars samvaro med drakarna igen. Den här gången var Hex bättre beredd och inte lika rädd. Dessutom skulle vi vara på neutral mark och det vet ju alla att när drakar kommer utanför sin boning så är de mycket försiktigare och rädda för att få solljus på sig och allt möjligt.

Det gick i stort sett fredligt tillväga första timmen.

Sen var det klippt. Någon som minns de här två?

Visst, de rök hop så det skvätte om det. Bilden är otroligt sann för luggen på drake E stod precis rätt upp och drake F såg spydig ut och kisade genom svarta ögonfransar.

Drake A fick kasta en käpp på dem så de slutade bråka.

Vätten satt och såg trygg ut idag. För denna gången hade han också med sig skyddsamuletter precis som Hex. Hans amuletter var ett djurslag som kallas bud-get. Den var mycket kraftfull för när han höll i den så tystnade alla.

Typ... 

Det tog en himla tid innan alla förstod sig på bud-geten.

Drake C talade om vad Hex skulle tycka… Hex petade till C på fjällen och meddelade att detta i fortsättningen är förenat med en förbannelse typ ”må elden aldrig brinna i din nos” Drake C koxade på Hex, men blev alldeles tyst…

Vätten tyckte att både drakar och Hex var aningen svagsinta som inte kunde fatta. Eftersom han är en snäll och fredlig typ så maskerade han detta väl. Han lyckades inte riktigt med sitt uppdrag att klargöra bud-geten. Men så är det för vättar rätt ofta.

Nu skulle drake D tala. Det gjorde den länge och väl. Ingen fattade ett smack. Detta har ändå ett ganska högt underhållningsvärde, för obegripligt språk tillsammans med vilt slängande hår och hysteriska skratt är enastående att se på en vuxen drake. Hela alltet rör sig och guppar vilt upp och ner. Makalöst! 

När dagen skulle avslutas var alla drakar väldigt nöjda och tyckte att de haft mycket trevligt och att ”något har hänt, detta var roligt och vi kom fram till mycket”

Hex visste förstås att det var hennes skicklighet som drakdomptör som gjort detta, men sådant talar aldrig en Hex om.

 

 

Örongodis?

Maken är för lat för att ta sig ut i stallet och fodra hästarna på morgonen...
Får väl Hex göra det då.
Hästarna är halvt ihjälsvultna och vacklar på dödens rand (enligt dem själva) så det är ett himla liv först.
Sen blir det tyst och stilla när alla tuggar.
De doppar mulen i vattnet ibland - troligen gott att blanda ut den torra havren lite.
När man ska ge Tzavanna sitt hö sticker hon alltid nosen intill kinden på en och liksom smular in havre i mitt öra. Mulen är kall av vatten och havrekornen trillar stilla över sidan på ansiktet.
Mycket sött! Blöt och klibbig havre tillsammans med kallt vatten - mysigt!

Här är själva förövaren: Tzavanna f. 2002 e. Warsteiner - Magini

 

 

Försoffad

Maken går och lägger sig en stund mitt på dagen.
Billy vill också lägga sig.
Tänkt och gjort.
Billy tycker om soffan (!) men det blir lite långsamt där alldeles ensam. Hur brukar matte och husse göra?
Matte brukar läsa och husse tycker om att se någon DVD.
Billy hämtar mattes facktidning. Den är lite torr, men sån´t går ju att blöta upp...
Vidare hämtar han en av husses musik-DVD.
"Undrar hur man får upp den här?"
Provar att gnaga upp den.

Tur han inte la in den i videon också.

Lugnast när vovvaren ligger på sin favoritplats!

 

Lever...

...endast idag, som det stod på en skylt i någon köttdisk någonstans.
Var får jag allt skit ifrån?
Skulle bara meddela att Hex lever, men tempot är högt och det blir dåligt med bloggandet.
I morgon är det nytt möte med drakarna, men då kommer inte de där som var med på bild - den blå och den gula - att närvara.
Vi har fått snö igen. Det är så skönt med rena hästar och hundar.
Dags för Hex att sussa.

Får ta den här gamla bilden som föreställer Hex och Murre i sängen!! Och texten är alldeles sann. 

Skäller

Ute är det alldeles tyst och stilla. Det är kallt och stjärnklart.
Billy rusar ut på gården och skäller för full hals. Ingenting syns men man vet ju aldrig.
Så blir det tyst. Billy väntar en stund sen skäller han ett tag igen.
Hex sticker ut huvudet genom stalldörren och undrar vad han håller på med. Billy tittar noga matte i ögonen och "säger" lyssna...
Hex hör flera hundar som skäller från oika håll i fjärran. Billy har startat dem! Nu är här tyst men hos grannarna är det ett himla liv.
"Är jag inte bra, matte? Ska vi gå in och äta kvällsmat nu?"
Hex älskar sin fina hanhund ♥

 

Del två - Drakarnas boning

Nu skulle det hela börja på allvar. Alla drakar, vätte och Hex satte sig kring bordet. Drakarna rullade ihop sina fjälliga svansar och satt på dem. Vätten tuggade lite till på sin halm. Hex tog fram ett par kraftfulla amuletter och la dem framför sig.

 

Det gick bra ganska länge. Sen rök drake C och E ihop och glodde argt på varann, men de orkade inte resa sig och slåss. Tur, för Hex satt bredvid drake E…

Nu hade drake D sina ljud och skakningar för sig och Hex såg fascinerat på… Draken bredvid Hex rasslade argt med fjällen men det blev inte mer än så.

Drake A är snäll, men andra drakar gör som den säger eftersom den är drakflocksledare. Nu tyckte den att alla skulle bära sig ordentligt åt och det hjälpte lite men det anades ändå en del små fnysningar och fjällrassel.

Så blev det lunch. Alla drakarna, vätte och Hex gick iväg och åt en bit kossa…

På eftermiddagen skulle vissa drakar och eventuellt Hex få specialuppgifter. Här gällde det att noga se sig för så man inte hamnade emellan om de där kolosserna ville anfalla.

Det gick hyfsat. Hex förklarade att hon inte är drake (än) så hon fick ingen egen grotta med guldskatt att vakta. Drake E ville inte lämna sin fina skatt, men drake C ville ha den och så blev det. Drake E fick istället hand om guldet som Hex brukar var med om att polera.

De andra bytte skatter lite sinsemellan och verkade nöjda.

Hex började snegla mot grottöppningen. Det verkade som om hon överlevt sin första drakprövning.

Ja, nu var det slut. Tack och lov! Hex packade noga ner sina amuletter, tog hatt och kvast (ingen katt ville med idag för det regnade på morgonen) och flög hem.

Här syns drake E (blå) och drake C (gul) när de diskuterade vilken grotta med guld de skulle ha hand om.


(Allvar nu: Detta är inte klokt, men den här bilden visar precis uppsynen på kollegerna när de pratade. Den gula är direkt kusligt lik i ansiktet... Vet man bakgrunden så är dessutom hela sagan precis sann!)

 

 

Hex möter drakarna

Här har vi då del ett av sagan:

Hex skulle för första gången besöka drakarnas tillhåll. Hex var lite orolig för hon hade hört talas en hel del om dessa drakar och även sett dem…

Ingen av drakarna hade varit direkt aggressiv mot Hex, men problemet är att de ibland anfaller varandra och det är obehagligt när drakar gör det.

Hex försökte styrka sig med att drake A och B är ganska snälla. De attackerar inte och verkar kloka.

Drake C ser alltid bister ut och det ryker lite ur näsan på den hela tiden.

Drake D brukar ha konstiga ljud för sig och svänger med huvudet hit och dit. Detta kan reta drake E så den blir jättearg och hotar med att elda upp omgivningarna.

Drake F kan också vara med i det där men är av det lömska slaget som sitter och lurpassar på en hela tiden.

Sen finns det en liten vätte också i samlingen. Vätten pratar nästan aldrig utan sitter bara tyst och räknar lite.

Hex skulle först hitta fram till draktillhållet. Det var ganska väl gömt och det beror på att man inte kan ha drakar med eld och allt varsomhelst.

När Hex kom var en av de snälla drakarna på plats och så drake C och det rök redan ur nosen på den – smala strimmor. Den bjöd i alla fall Hex på en bit av sitt byte så att ingen skulle vara hungrig. Hex fick också syn på vätten som satt där och tuggade förstrött på lite halm.

Sen kom resten av draksamlingen. Drake F som är lömsk klappade Hex med sin fjälliga fot och sa välkommen.

Hex gick icke på detta…

                                                                                                                               forts. följer

Återkommer med en saga

Här är lite dåligt med bloggandet... Uppslag saknas emellertid inte. Ska be att få återkomma med sagan om när Hex hälsade på i drakarnas grotta.

 

 

Sju stycken var de och den ena var fjälligare än den andra. 

Nu våras det - hjälp...

Ute snöar det. Från söder för övrigt, vilket betyder att det lägger sig utanför min garageport. På något sätt lägger sig inte snön alls på samma sätt utanför makens garageport. Något mystiskt här eftersom det är ungefär tre meter mellan dem.
I alla fall. Maken sitter och tittar på Flyinges hemsida. De ska ha hingstvisning 16/3. Vi har inte sett någon sådan de sista tio åren för det där med halvblodsavel är dyrt och svårt numera.
Plötsligt: "Här är en hingst, kom och titta. Vilken hals han har. Titta på bakbensrörelserna." Hex tittar och ser detta. (Kolla gärna filmen längst ner, det är något extra!)
Hex meddelar att vi har inte råd och tid med fler hästar. Jodå tycker maken. Hur ska vi göra med boxarna då, undrar Hex, vi har ju hingstarna som inte kan bo intill stona.
Som tur är löste inte maken detta.
Men man vet aldrig...

 

Så blev det fredag

Värst vad veckorna försvinner...
Igår skulle Hex hålla sitt första sammanträde som ordförande. Det gick utmärkt och alla var nöjda.
I morse vaknade Hex med gräslig huvudvärk - säkert sviter efter denna ansträngning.

I övrigt ligger snön kvar, det är väldigt kallt på nätterna och vackert ute på dagarna. Hästar och hundar håller sig rena och fina.

Billy gjorde ett fint fynd på köksbordet igår - en låda. Han tog med den i soffan och packade upp den. Inuti fanns en låda till. Den var väldigt seg och det gick inte riktigt att få hål på den.
Matte kom hem och undrade vad det var för spillror i soffan.
Det var en wellpapplåda med en förpackning färgpatroner till skrivaren. Tänk om han bitit sönder någon av dem...
Husse fick en allvarlig föreläsning om riskerna med att lämna spännande lådor inom räckhåll för ung hund.

 

Skulle aldrig...

...klivit ur sängen i morse. Jag visste precis hur det skulle bli!
Var så goda att observera att detta inlägg blir långt - precis som denna dag...
Hann bara utanför sovrummet så var dagens första överraskning där i form av kattskit icke i, utan hängande på kanten till ena lådan. ÖRK!
Sen gick det bra i nästan två timmar så jag precis hann in på expen där två stycken rykt ihop om attitydproblem hos den ena. Grrrr - fullt ös. Inte blev det bättre av att en tredje ville ha sin hund med sig på dagarna. Han hade redan varit där på prov och det gick så bra så.
Mjaha, fast vi ska inte ha djur på jobbet. Allergiproblem och hundskräck är inte helt ovanligt.
Efter en stund talade någon om att vovven - en basset (inte liten hund precis) visserligen var rar och så, men han hade lagt sig i besökssoffan och snörvlat ner den till oigenkännlighet.
Men nu skulle man väl kunna jobba lite? Lite var det...  Många och långa handlingar att gå igenom till ett möte. Hex hade svårt att förstå. Vad ska man tycka och när??
Plötsligt ringde en dam som ville höra lite om pension. Jag förklarade, men nu kom hon med olika försvårande saker som sjukskriven, inte anställd, anställd av annan och inte uppnått ålder för pension. Hex hänvisade till minpension.se "Nä, jag har ingen dator" Aha, kan du inte ringa då. "Det har jag gjort, där var 50 i kö, så det blir för dyrt"
Hex gör det enda raka, skickar henne till en expertkollega.
Det går en liten stund. Expertkollegan ringer och undrar vad det var för en ilsken kärring jag hade skickat på henne. Va?? Nu minsann hade kollegan fått på pälsen för att facket inte betalade en bit på pensionen "när hon varit med i alla år. Nu hade hon ju betalt fackavgift i onödan"  Hex tittade in i luren. Så sa hon ju inte alls till mig. Vi enades om att detta var en galning.
Nu ringde mobilen som omväxling. Ska man våga svara? Hex griper den föriktigt och svarar med plats och namn.
"Vi har en dam färdig här på ortopedakuten och vill att du hämtar nu" Hex sneglade efter de där eventuella dolda kamerorna. Tittade i luren igen och förklarade att mycket kan jag men inte det där.
Aha, ringt fel, sorry. Hej då. Ringer igen. Ortopedakuten igen som ringde internt och man kan inte med fem siffror hamna på min mobil. Hmmm?
Hex lämnar detta ställe.
På tågstationen kryllade det av folk. Tågen mellan Malmö och Lund gick inte för en ledning hade ramlat ner på spåret. Detta är södra stambanan så gissa om det var KAOS!!
Bussarna norrut blev sprängfyllda. Hex satt bra i ett hörn.
Då ringer mobilen. Hex svarar med bävan och hör "Hej du, du hör vem det är va" (yes) "vet du om att er telefonsvarare säger att ni återkommer den sjunde januari. Ja, vafan, jag vet ju vad ni är för några men om nu en tösabit har tagit mod till sig och ringer er och fär det beskedet så... bla bla bla" Han är rolig den där, så han skojade, men den där förbannade telefonsvararen är kollad tio gånger i förra veckan och funkade ok senast vid lunch idag.
Hex åkte stillsamt hem.
Maken höll på i stallet och hundarna lekte på gården.
Katterna blev glada när matte kom hem.
I en av lådorna hade någon av dem skitit på kanten...

 

Isigt

Råkallt och ca sex minusgrader. Vind från öster gör att det blir så kallt att öronen hotar att trilla av en fast man har mössa med rosett under hakan...
Hex och hundar och katter stannade inne hela dagen. Bagheera lekte "sladda omkring på golvet och trimma upp hundarna" så han höll sig varm.
Man får frysa vidare och vänta på våren.
Föredrar ändå helt klart snö och kyla framför lera och gråväder!

 

Mycket vanvördigt...

Min närmaste fackkollega är en mycket ordentlig kvinna. Hon är lagom söt, ser ut som folk gör mest, klär sig snyggt och är vass i hjärnan.
Folk tycker om henne. Hon är mild och hjälpsam.
Behövs det kan hon drämma till den som behöver det så de aldrig glömmer det.
Nu satt vi på expen och hon skulle berätta hur det hade gått när hon pratade med en av cheferna om några anställda som "var för många."
"...och jag sa att då måste vi ju titta på turordningen i hela området..." (Hex lyssnar men inte speciellt uppmärksamt, för jag vet att kollegan kan detta) "...och att det kan bli så att... bla,bla,bla...." (Hex pillar lite med datorn) "...och VAD tor du att det jävla kohuet* säger då" (Hex så att säga vaknar upp med ett ryck och bryter fullständigt ihop över detta uttryck) Kollegan inser vad hon sagt och vi tittar på varann och bryter ihop igen.
Jag dör...
Det tog en väldigt lång stund innan vi kunde samla ihop oss...
Vi träffar "kohuet" med jämna mellanrum. Hur ska man kunna hålla sig allvarlig då?
Tack kollega!

* kohuvud! 

Waterproof

Hex gick och la sig ungefär kl 01.30. Då hördes ett icke vanligt ljud från stallet. Hex skulle kollat det där....
Maken gick upp kl 8.00. Då fanns det inget vattentryck i kranarna.
Make anar oråd. Make går ut i kalsongerna(!) i stallet. Make finner ardennern lös. Ardennern ser pigg ut! I andra änden av stallet står en kran vidöppen och vattnet flödar! Tzienna som bor i boxen intill undrar varför allt är så förbannat blött hos henne...
Ardennrar är mycket fiffiga i sina "snudor" och dessutom starka. De flyttar utan vidare tunga redskap och fixar även pilliga ting.
Make kastar in ardennern i sin spilta och stänger kranen. Vidare stänger han av hydroforen och tittar i dagvattenbrunnen. Nu är det bara att vänta. Hydroforen klarar sig men man vet inte med ventilerna i brunnen.
Ett par timmar senare kör vi igång alltsammans igen. Vi har vatten!!
Hur gick detta till egentligen?
I går kväll satte Hex fast ardennern i sin spilta och säkrade honom.
Senare tog maken ut honom, ställde honom i gången, strödde i spiltan, borstade honom lite och lät honom gå tillbaks själv och glömde givetvis binda honom.
Eftersom Hex visste att han var säkrad och det dessutom bara hördes att någon tog ett steg därute så blev det hela aldrig kollat igårkväll. Givetvis höll alla andra hästar truten på sig - de brukar gnägga när någon går ut där de inte ska vara.
Nu sanerar maken vattenboxen och vi är väldigt glada över att slippa behöva ta hit någon rörfirma en söndag...

Här har vi förövaren.  Bild av Helena

 

Konst

Sol faktiskt! Små, mikroskopiska snöflingor som singlar ner från en till synes klar himmel.
Eftersom det är minusgrader trivs djur och människor på ett helt annat sätt än när det är grått och lerigt.
Det blev dags för hundrastning på eftermiddagen och då såg det ut så här på trappan:

Titta på kanterna kring stolpen. Precis som om de var kopparfärgade!Lägg även märke till hur fruktansvärt djup snön är...

 

Sol = pigg!

Tro det eller ej - solen sken igår! (Idag är det lika värdelöst som vanligt)
Hex blir pigg.

Vissa är inte pigga:



Den här hittar man i en mystisk hög vid panelen. Han verkar något frånvarande...

 

"Ska vi gå ut?" "JAAAAAAA!!!" säger hundarna och rusar ner på gården.

Nu kan man välja på att ta dem i koppel och släpas runt bygden eller släppa iväg dem på de tomma betesmarkerna.

Hex är inte pigg på att släpas runt. Ut med dem på fälten.

 

Här går det undan! Full speed på tervarna. De är inte direkt rastade under sista veckan.
I enefäladen finns prima vattensamlingar att dricka ur och bada i....

Se så lyckliga! Matte blir inget vidare lycklig när det är dags att tvätta av dem så det går att ha dem inne.

Visst är vi fina!! Flinga som vanligt lite trött och Billy i princip slut.

Det är korta dagar och solen börjar sjunka.

Nu ska vi hem och engagera maken i projekt "skrubba terv." Tur vi har spolspilta i stallet.

Måste bara  kolla lite i trädgården om det händer något i rabatterna. Det gör det... Snödroppar!

 

 

Händelselöst...

...och det är väl inte värt att klaga på det med tanke på upplevelserna i onsdags.
Vädret såg bra ut i morse, men sen blev det mulet och duggregn igen.
Hundar och katter ligger som döda fiskar lite överallt i huset. Ibland dyker de upp och frågar om vi inte ska fika.
Då gör vi det. Smörgås är gott, särskilt pålägget anser Murre.

 

Gästbloggare: Billy och Flinga

Matte skriver alltid själv, men ikväll ska vi göra det för när hon kom hem sa hon att idag var det värsta hon varit med om på länge. Det var någon som hade rost i rören och inte fungerade och så var det någon som hade ätit hovbitar tror vi för hon hade spytt och det gör man om man äter horn. Vidare var det någon som inte var snäll mot andra och då får man ett rapp i röven. (Här ljuger de, ingen har rappat dessa hundar - i övrigt är det en utmärkt idé. Hex´s anm)

I alla fall: Ibland frågar människor om vi är korsning mellan schäfer och collie. Det är vi inte även om vår ras som heter Belgisk vallhund härstammar från samma förfäder som den tyska schäfern.

Det finns fyra olika hårlag i vår ras:

Groenendael: Långhårig, helsvart päls.

 

Laekenois: Sträv, torr och raggig päls, ca. 6 cm lång. Får ej ha fana på svansen. Prydnadshår runt nosen ska finnas, men får inte vara för långt. Varmt rödbrun med spår av svärtning huvudsakligen på nospartiet och svansen.

 

Malinois: Korthårig päls, varmt röd med svarta hårtoppar. Svart mask. Polisen använder dessa hundar mer och mer. De är lättare i kroppstypen än schäfer men har ganska skarpt lynne och är lätta att arbeta med.

 

 

Och så Tervueren: Långhårig. Färgen är varm, röd med svarta hårtoppar. Svart mask eller som minimikrav svart på öron, övre ögonlock och läpparna. Det är alltså sådana som vi är.

Flinga visar:

Det är ganska stor skillnad på hur tikar och hanar ser ut. Tikarna är som mest 58 cm höga, finlemmade och feminina i ansiktet.

Se här på Billy: Betydligt grövre i huvud och kropp, kraftigare ben och tassar och så "chabonnage" kring halsen - eller krage av längre mörk päls. Hanarna blir ca 62 cm höga och väger omkring 30 kg.

 

Billy vill gärna visa sin krage extra - vi vänder upp och ner på honom:

 

Eller så ser man könsskillnaden ganska tydligt när vi springer bredvid varann:

Om man läser rasbeskrivningen på oss så står det bland annat såhär:

Belgare är lättlärda och har en stor förmåga att uppfatta humörsvängningar hos sin förare. De har oftast ett försiktigt och mjukt sätt mot sin förare och detta har en del missuppfattat som att hunden är rädd eller vek. Rasen är arbetsvillig, men kan också vara självständig, ifrågasättande och envis.
Belgaren är kvicktänkt och har snabb reaktionsförmåga. Rasentusiaster brukar säga att "tanke och handling är ett" för belgaren, vilket naturligtvis kan vara både för- och nackdel.

Belgisk Vallhund, kallad "belgare", är en glad, livlig och intelligent brukshund med mycket "motor". Den har stor arbetsvilja och energi och allt den tar sig för gör den med ett högt tempo.

Matte skriver: Det gäller att inte jaga upp dem för då går det bara runt i deras skallar och man kan inte kommunicera alls. Som på fullblodshästar ungefär. 

"Går runt i skallen va" - på matte då möjligen....

 

Vi är också ganska bra spårhundar. Flinga har aldrig brytt sig så mycket, men Billy är duktig:

Här tränar vi viltspår. Husse och instruktör står stilla och väntar, men Billy har nosen i backen och vet snart var "rådjuret" har gått. (Blodspår och rådjursklöv)

Så, nu vet ni en del om oss.
Glöm inte: "Finns det nå´t ballare än belgiska vallare"

"HEJ DÅ"

Hälsningar Flinga och Billy

 

 

 

Då kör vi igen

Så blev det nyårsdagen.
Gråväder och värdelöst ute. Hästar, katter och hundar vill ingenting. Inte Hex heller. Maken gick visst och la sig sen han utfodrat hästarna.
Lugnt nyårsfirande här hemma.
Flinga verkade först klara av raketsmällarna bra, men sen hade en av grannarna en fantastisk uppvisning med stora och dyra fyrverkerier.
Flinga darrade och flåsade i över en timme... Hon ville absolut ligga i mitt knä och det fick hon - rätt eller fel vete katten. Inget klappande och gullande i alla fall. Vi tittade på "resan till jordens medelpunkt" och sen var hon hyfsat lugn igen.
Billy sket i det där med fyrverkerier. Han skällde ett tag, men sen var hans stora bekymmer att det inte fick plats en hund till i mitt knä...

Idag gäller avslappnad tillvaro i soffan!