Vaknar...

Ibland händer det att man vaknar t.ex kl 2.30 och upptäcker att det är ganska långt till att det är dags att stiga upp kl 6.00 - underbart. I morse vaknade jag och observera nu att jag blev av med en sovmorgon som skulle varat till 8.30. Vaknade alltså och konstaterade att jag låg så skönt så, Baggi på plats bakom, precis rätt temperatur inte det minsta för kallt eller för varmt. Man anar att detta är för bra för att vara någon längre stund. Tittar försiktigt på klockradion... 5.59  Det kan knäcka en för hela dagen.

Jag provade att sova vidare sen vid skrivbordet, men det gick inte alls, för saker och ting spårade ur tämligen omgående. En som tror att hon är Guds like kom in och skulle göra det hela bättre, men det blev sämre. Ack ja, sådana har man tampats med så länge att jag liksom nyper till dem i förbifarten. Men nu hade härvan tagit fart. Mini hade fått på pälsen av någon för henne okänd. Hon frågade mig om jag visste vem det kunde vara. (Jepp, visst vet jag det) "Ingen aning" säger Hex. Mini frågar Pelle direkt om det är han. Pelle meddelar att han själv nyss fått på pälsen av Olivia. Mini forskar vidare. Mini är helt ute och cyklar. Mini provar en ny vinkel. Nu är hon på rätt spår, men Hex har ingen som helst aaaaning nu heller.  Hex minns när Mini med följe försökte förgöra mig för ett antal år sedan. Nu svänger pendeln tillbaka och de intrigerande är på väg ut på mycket tunn is. Det vet jag! Det är nämligen jag som puttar ut dem... (Värre än en roman detta)

               

Maken, Murre och Baggi!!