Sommaren är fantastisk! Värmen däremot olidlig -inomhus alltså. Ute är den underbar. Men nu tvingas jag vara inne i +26 graders värme mellan 7.30 och 17.00... Utan luftkonditionering, så mysigt så det går inte att beskriva. Men jag prövar: Om man tar t.ex. mina strumpors tillstånd efter dessa nio och en halv timme så är det så man helst hanterar dem med en så´n där gripklo som parkarbetarna har när de plockar skräp. Jag brukar hota maken med sockarna när jag kommer hem och han flyr för livet. Hunden tycker däremot att det är trevliga för de luktar as och hon vill äta dem...
En gång hade vi en cockerspaniel. Han var enormt söt, men tyvärr i stort sett tom i huvudet -helt koko, men som sagt väldigt underbar i övrigt. Han tyckte om att rulla sig där maken hade fötterna under köksbordet. Han tyckte förmodligen att det luktade ruttet där.
Lille Koko hatade andra hanhundar. En gång var maken ute med honom och när de mötte en fredlig labrador så drog Koko så kraftigt i kopplet att han plötsligt svimmade. Bara säckade ihop på marken och låg stilla som en död fisk. Men maken väntade en stund och Koko vaknade fint och kunde gå vidare.
En söndag, det var tredje advent, så var maken och jag på julkonsert. När vi kom hem hade lille Koko haft julfest! Han hade klämt i sig en hel låda Aladdin choklad minus fem bitar som vi ätit minus tre bitar som han inte orkat. (Choklad lär vara giftigt för hundar...) Sen hade han rullat sig i hela den vinröda hörnsoffan med sin ljusa päls och som avslutning hade han skitit på mattan, men det såg vi inte förrän jag hittade det med foten. Jag skrek och hoppade omkring med utkletad hundskit på fotsulan och allt var ett enda inferno. Maken tyckte det såg oerhört dödsroligt ut, men sen fick han torka bajs. Lille Koko överlevde chokladdieten hur bra som helst och hur detta blev ihopkopplat med mina strumpor det vet jag inte riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar