Jag har ett jobb som innebär finmekanik, mycket facktermer, viss snabbhet och stor noggrannhet. Ibland jobbar vi flera ihop om en grej och då går ju givetvis allt väldigt mycket smidigare om man använder "korrekt terminologi" eller om man inte gör sig skitförnäm: "snackar så man fattar." Vad hände då i eftermiddags? Jag jobbade ihop med en stilig karl i sina bästa år (!) men han är inte roligare för det eftersom han mumlar och viftar med verktygen i luften och ingen av oss vanliga dödliga förstår ett smack. Jag har 25 år i branschen och anser mig ganska säker på mitt jobb och jag har ett par kolleger som jobbat ännu längre och de vet inte heller vad vifta-vifta kan betyda. Alltså, vi jobbar. Stilig säger "buuroolo" Jag tittar på honom. Han säger "buuroolo" lite högre och viftar med vänster hand i luften samtidigt som han ser på mig med irriterad blick. De 25 åren gör att jag vet vad han vill, men han antyder att det är jag som är lite dum och det retar mig. Vi jobbar ett tag igen. "Jihad" säger Stilig plötsligt. Jag tittar på honom med stora ögon och tänker att det kan han väl inte mena, han är en vanlig kristen vad jag vet. Nu glor han på mig igen men jag börjar tappa humöret så jag säger "VA?" Då kan han plötsligt tala rent. En stund alltså. Men det går över! När han till slut mumlar något som hörs som "blåklocka" så skiter jag i honom och tänker att det är ju snart midsommar så det är kanske det han börjat prata om...
Fast Stilig är stiligare, men stilen är densamma!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar