Sidor

onsdag, juni 25, 2014

Regnskadad

Utkastad mitt i ingenstans i medelstor stad i eftermiddags. När jag skulle tillbaks till busshållplatsen började det givetvis regna. Och då menar jag REGNA!
Jaha, jag hade som tur var faktiskt med mig ett paraply, men det hjälpte bara till en del eftersom vattnet
rann i strida strömmar på gatorna. Väldigt snart sögs vattnet upp i mina fina ballerinaskor av -tyg

Det blev kallt och otrevligt om fötterna.
Men nu hände nästa grej! Eftersom jag går mycket i platta ballerinaskor på sommaren så har jag sådana där gel-inlägg under hälarna så man ändå får en anatomisk sula. När nu skorna blev genomvåta så började gelen liksom skruva sig ur sitt läge och komma krypande uppåt på utsidan av foten.
Det såg inte klokt ut. Precis som om de levde och rörde på sig!
Jag fick stanna och fiska upp de där klumparna och ha dem i väskan så länge. (Hoppas ingen såg mig när jag pillade ut dem)
Nu började det även fastna grov grus på fötterna och den matades ner i skorna. Inte upp därifrån - det var bara inläggen som ville därifrån, gruset ville stanna.
Jag fick fortsätta gå och gå tills jag kom till busskuren för jag kunde inte släppa paraplyet och göra något åt det där eländet som skavde och skavde.
Så, framme. Upp med pappersnäsduk och torkade fötterna (lönt, va) och pillade bort gruskornen. Försökte torka skorna lite inuti också.
Där kom bussen full av regnskadade människor. Jag var rätt våt på klänningen också, men en del sögs av och ner i bussätet till glädje för nästa som satte sig där...
Det gällde att försöka sitta stilla hela tiden för våta kläder som klistrar sig på en är vedervärdigt.
Av bussen och så köra bil sista biten hem.
Nu hade fötterna varit i vått omslag ungefär en timme, så de såg väldigt märkliga ut hemma i badrummet. De var liksom vita och lösa. Trots noggrann tvätt i varmt vatten och massor av tvål så ville de inte riktigt torka. De förblev svampiga i ett par timmar och skinnet var antagligen på väg att ramla av så bara benen hade blivit kvar. (Och DÅ hade jag min själ behövt gelinlägg)

Här ser man tydligt hur det hela förlöpte allteftersom jag blev blötare och blötare. Stadium tre hann jag alltså inte uppnå, men det var nära!