Sidor

onsdag, december 31, 2014

Gott Nytt År

Gott Slut och ett Gott Nytt År önskar jag alla kära bloggläsare och vänner

söndag, december 28, 2014

Falskt...

Börjar reta upp mig på bland annat FB (aj då) och så kallade "glada" (förtäckt elaka) hälsningar.
Läs inte på FB då! Nähä, men jag vill ha fakta och humor och roliga bilder där. Inte en massa jävla falska inlägg om sina egna förträffligheter och rövslickeri för att någon gjort något "fantastiskt".
Ett lysande exempel är den som delar "Holy Bible" och kör bibelcitat i halsen på mig för att vederbörande anser sig lite bättre än vi "icke frälsta". Hur vet man det? Känner flera "frälsta" elaka jävlar som talar om sin egen rättfärdiga person och tycker de är vida mer värda än vanligt hyggligt folk. Ska jag läsa i Bibeln så gör jag det utan att någon bestämmer var jag ska läsa.
Jag spyr på "klubbarna för inbördes beundran"... Fan, "tack för en stark och vacker bla bla bla", "du är så fiiiin", "läs Bibeln under året (då blir du bättre än de som inte läser den)


Men jag då? Jag tjatar ju om att jag brutit röven och om hur ont jag har och att jag "kan så mycket" (vilket totalmissuppfattades av en del...) Mmmm, jag söker inte medlidande och att någon ska skriva stackars och ynk och ack utan jag hade mer tänkt mig "det går över" och "är man så dum så man rider osv." Tur jag får mest sådana kommentarer - folk fattar!!

De där "som säger precis vad de tycker" och anser sig rättfärdigade för sin "ärlighet" retar mig också något fruktansvärt. Detta är enligt mig ett sätt att vara kamouflerat oförskämd. Med åren lär man sig förstås att man kan "slakta" de där förståsigpåarna med ett par ord och så bara säga efteråt att "ja, haha, jag säger precis vad jag tycker". Det kan kosta en vänskap, men ibland kan det fantamej vara värt det.

Det var ju bittert det här... Måste vara för att jag brutit arslet och för att det är så synd om mig. Jag är missförstådd. Säg att jag duger som jag är och är fin och man tycker om mig för den jag är.

Annars vet jag att det inte är synd om mig för jag är rätt kry redan. Väljer man att missförstå, så fine.
Jag har fullständigt klart för mig vad jag duger till - och det är rätt mycket.
Tycker man inte om mig så får vi väl umgås proffessionellt eller inte alls.

...och detta blev ett riktigt gammaldags dá Hex inlägg

onsdag, december 24, 2014

God Jul!



Önskar alla mina bloggläsare en riktigt God Jul!










Observera att ena tomten petar Alva på örat, förvånar mig inte, vem lär henne annars alla bustrick?
Förutom de som är medfödda förstås...

Julgranen som vi hade vissa farhågor om verkar inte vara jätteintressant för liten katt.
Hon tuggar försiktigt på grenarna och drar i glittertrådarna, men det är ingen direkt förstörelselusta.

fredag, december 19, 2014

Den ultimata lösningen

Flinga fäller.
Det är en hårresande (!) skräckhistoria och varje år brukar hon pricka in december = jul som fällningsperiod.
Livet blev något ljusare när jag fick tips på s.k Furminator av hundkunnig väninna.
Den funkar bra! Frågar man Flinga blir svaret ett helt annat. Visserligen piper hon inte så mycket och kastar sig undan som hon gjorde med alla andra borstar vi prövade, men förtjust över behandlingen är hon inte.
Med ålderns rätt - 10,5 år - börjar hon till och med tycka att hon kan få nafsa oss i fingrarna när det gör för ont. Här blir det svårt. Hon nyper inte till hårt, bara markerar, men så kan hon ju inte få göra. Å andra sidan är det klart att det svider lite så hon har ju rätt.

Som en parentes kan man ju nämna att Billy skiter fullständigt i hur mycket eller hur hårt man furminerar honom.

När nu inte jag kunnat borsta hundar så lades så att säga uppdraget på maken.
Han skred till verket och Flinga snappade efter hans fingrar. Maken glodde på Flinga
Flinga glodde tillbaks.
Maken hämtade en av hästarnas elastiska benlinda med lång, fin, säker kardborreknäppning Denna virades runt den snappande hundens nos och nacke.
Flinga hade väl aldrig varit med om maken. Stå där med en grön linda om nosen - nää.

Efter ett tag var vovve borstad, lindan avlindad, husse hårig och lugnet återställt.

Flinga fick komma in och vila sig på soffan

Husse sköter i fortsättningen furmineringen!!


onsdag, december 17, 2014

Rodeo och dess efterverkningar

De allra flesta vet väl att jag lyckades bli avkastad från hästen igen för tio dagar sedan.
Satan, jag är alldeles för stel och tung numera för att klara av sådana där luftfärder. Det hela gick så fort att jag faktiskt inte kommer ihåg vad som hände förrän Cosmos började bocka och jag hade landat utanför ridbanans staket...
När maken senare besökte brottsplatsen så konstaterade han att jag nog varit bra högt uppe och vänt med tanke på märkena i marken.

Och tur hade jag - som vanligt. Inget brutet, ingen operation. Tänder och ansikte oskadade. Och hästrackan var också hel.

Att ligga på sjukhus var som i en halvkass film. Mina rumskompisar var värre däran än jag. Vi blev vänner och jag saknar dem faktiskt och hoppas att det ska gå bra för dem.

Man gläds oerhört när man inte mår illa eller är yr. Man tycket att tvätta håret är det bästa som finns.
Ens käraste ägodel kan vara ett cerat till läpparna.

Och man får en ny bästis:
Kallas betastöd minsann. Ovärderligt! Det har jag här hemma nu och hasar omkring med. Det är stadigt och bra och man kan även använda ramen därnere att "klättra" på om man måste sitta ner.

Piller får man ta, men jag tål dem bra fast det är ganska starka grejer. I natt kunde jag sova med böjda ben för första gången sen 6/12. Vilken grej! Att sova på sidan är däremot väldigt avlägset - än.

Tur att det inte hände precis till jul. Vi hinner få ordning i stort sett som vanligt här. Fast släktkalas och/eller andra kalas hoppar jag över. (Gud så skönt...)

fredag, december 05, 2014

Skyltar och annat piff

Sen de där fölungarna kom i stallet så har det fixats och piffats och ordnats om därute.
Vi borde ju ha enhetliga boxskyltar också - det beställde vi här: http://skyltmax.se
Skyltarna blir svarta med vit text och snirklig skrivstil. Mycket stiligt!

Frieserhästar har efternamn. Vad sägs om Thymo van de Veldhoeve eller Vincent af Riddarhagen?
Cosmos får nöja sig med att heta Cosmos.


Och det här mad snöfall är ju ett önsketänkande...




söndag, november 30, 2014

Julskyltning...


...som det hette förr då när Hex var liten.
Julskyltningen var en av årets mest fantastiska dagar. Det tog låååång tid innan det var kväll och man fick ta på sig en massa varma kläder och äntligen åka in till byn.
Det var alltid snö eller frost(!) Affärernas fönster var fyllda av fantastiska ting. På bilfirmorna var det öppet och i deras stora hallar kunde man ta lotter (man vann nästan alltid) eller se på tecknad film. 
Detta var så länge sedan att tecknad film fortfarande var något jättespännande.
På torget var det ponnyridning. Det var med skräckblandad förtjusning Hex väntade i kön. Var inte hästen ganska hög? Såg den inte lite vild ut? De där lyckliga, stora tjejerna som ledde hästarna verkade så duktiga...
Så går åren. Ett halvt liv ungefär... 
Numera är det jag som har hand om hästarna på julskyltningen. Det är min make som kör dem och "mina" stalltjejer som fixar dem. Ekipaget går först i musiktåget genom byn. Luciorna åker i vagnen. Hästarna är stora svarta hingstar och visst ser de lite vilda ut...

fredag, november 28, 2014

Konferens med Hexerier

Två dagar den här veckan var det konferensdags igen. De minnesgoda kommer ju ihåg förra gången när middagen urartade och Ture trumpetare försökte hålla en seriös musiktävling.

För den som eventuellt undrar så meddelade Hanne att onkels besök varit mycket lyckat! De åkte runt i Skåne och Danmark och onkel stortrivdes. Han hade inte ens tid att vara gammal. Han tyckte förstås det var synd att Hanne skulle sova i soffan, så han föreslog att de skulle ligga i sängen båda två.
Hanne avböjde detta...

På dessa konferenser med fackligt förtroendevalda träffar man såklart trevligt folk med huvudet på skaft. De flesta är kloka och roliga och man längtar efter att träffa dem.
Men det finns undantag...
Ett av dessa exemplar är en stor madam med ävenså(!) stort hår och fasansfullt gäll och hög röst. Hon pratar mycket men har ingenting att säga. Hon finner sig själv mycket viktig! Hon behandlar oss andra överlägset och giter inte ens hälsa fast vi setts många gånger.
Eftersom hennes efternamn är likt Hexs så upptäcker man att man ska bo granne med fanskapet och dessutom ha henne i samma diskussionsgrupp. Stånk... Tror jag ska klaga på detta i kursutvärderingen.
I alla fall, här bor vi:

Örenäs slott utanför Landskrona. Vackert så det räcker. Jag har ju varit här förr, men då brukar det se ut på detta sätt:

Hex sitter alltså där vid sitt bord i konferenssalen och det hela börjar. "Viktig" har inte kommit än. Hoppet tänds att hon är sjuk. Men nädå, efter en kvart eller så kommer hon insläpande. Hon har inte fattat att det är placering, så hon sätter sig vid fel bord. Prima, tänker Hex, bli kvar där.
Hex glodde räligt* på henne och läste en liten trollformel - hon ska inte få det lätt.

Så blir det dags för första gruppdiskussionen. Vi skickas iväg ut till olika rum. Hex och Viktig hamnar givetvis i samma grupp. Hex sitter på plats i grupprummet. Viktig kommer runt hörnet och försöker i full fart gå in genom dörren men tar fel och kliver rätt in i glasväggen bredvid dörren så det hörs ett högt PLAFF. Hex tittar fascinerat på skådespelet... (Hehehe...)
Hon vaknar till efter en stund och upplåter sin gälla röst. Orden flödar. En yngre kille begrundar ordbajsandet. Plötsligt säger han: "Mmmm, men nu skulle vi ju prata om hur vi gör i vardagen"
Viktig var djupt inne i sin förträfflighet så hon kom helt av sig. Närmaste halvtimmen diskuterade vi vardagen.

Det blir eftermiddag och vi får våra rum. Viktig trasslar och fixar med sin kortnyckel och gapar att den inte fungerar. Hex kommer glidande, sätter sitt kort i sin dörr -blipblip- öppnar och slinker in. Hör hur Viktig svettas därute.

Under middagen har vi Viktig på avstånd. Ibland blir hon full som ett ägg, men trots flitigt skålande med uppsträckt arm och fullt vinglas så verkar hon hålla stilen den här gången.

Mycket god mat och trevligt sällskap gör en Hex trött så kl 23.00 var det sovdags. Hex tänkte att om Viktig kom hem sent och väsnades utanför så skulle hon bli strypt.

Jodå - kl 00.10 hördes Viktigs gälla skärande röst i korridoren. Satan! Men rätt snart hördes "godnatt" och sen blev det faktiskt tyst. Hex retade sig en stund men somnade om.

På morgonen säger en av kursledarna att "om man tappar sin rumsnyckel så kommer Securitas"
(Jaha - och?) Vi funderar... "Hände det någon i natt?" "Ja!" "Vem?" "Hon heter som jag." Viktig heter som kursledaren.... Hex dog nästan!! Det var därför det inte blev så mycket gap och skrik på natten. Hahaha!! Tappa nyckeln. Hon måtte ju vara dum på riktigt.

Andra dagen lyckades Hex närmaste kollega få Viktig i sin grupp. Eftersom Viktig är viktig så satt hon och förde en egen viskande diskussion med sin granne. Hex kollega sa med hög röst: "Kan du sluta viska därborta för det stör" Viktig tystnade.
Hex gladde sig över att Viktigs glansdagar tycks vara över. Man kan väl knappt hoppas på nyval i hennes avdelning. Kanske, man vet ju inte.

*glo räligt - ung. titta elakt på någon, önska något styggt.

torsdag, november 13, 2014

Blodigt allvar

Under lunch och fika kläcker man enastående idéer. Idag kom vi på hur vi ska minska korttidsfrånvaron!

I firman finns en medarbetare som lider av migrän. Inte alls kul, men den här lider företrädesvis av det på måndagar och för det mesta då också tisdagar. Lika jävligt som det är att vara sjuk, lika illa är det när man låtsas. Och för det mesta råkar sådana ut för en svår sjukdom "på riktigt".

Allt började med mitt fantastiska blåmärke på foten. Vi spann vidare och började diskutera blodförtunnande medel. Någon nämnde att man använder ju blodiglar vid t.ex sårläkning för att tömma svullnaden. "Nähä då, va´ äckligt" tyckte Maj, "Jovisst" sa Hex. "det är inte direkt äckligt, de är ju så att säga antiseptiskt uppfödda"

Olga, som ursprungligen kommer från "en autonom delrepublik i Ryssland" berättade att hon i sitt hemland hade en väninna med blodigel! Väninnan brukade sätta blodigeln i tinningen för att bota sin huvudvärk.

Maj glodde på "den inbillade sjuke" som precis var på väg ut från fikarummet och säger "Det skulle väl vara nånting för dig?"

Vi dog nästan...

söndag, november 09, 2014

Nästan klart för inflyttning

Om fem dagar kommer de - frieserbarnen!
Vi fixar och förbättrar och städar och fyller på förråden.

J:s man är här och bygger om två av spiltorna till en stor box. Han får bli hästintresserad om han vill eller ej.
Just nu lite skräpigt, men det ordnar sig...

För ute vid gödselhögen tar pyromanen Hex och även J hand om spillet.
Varför är det så kul att elda? Vi hittade en gammal matta och när vi la den i elden så utvecklades den mest enastående svarta rök! Maken stack ut huvudet och undrade om vi eldade upp däck...

Lite senare på eftermiddagen anlände ett helt års förråd av hösilage till de två fölen.
Det går snabbt att få dem på plats om två knyter fast, maken sköter hissen och Hex lossar balarna.

För övrigt var det inte jättekul att bära eller klättra upp på höloftet efter fredagens högst ofrivilliga avsittning från hästen. J:s man tyckte det såg så besvärligt ut så han satte fram en pall till mig att kliva på.
Fast det tar sig - Hex kommer troligen att vara sig lik på tisdag eller så.

fredag, oktober 31, 2014

Dyrt - för dyrt för mig

Var bjuden till ett sånt där Living & Room homeparty i förra veckan.
Hex passar inte i den där miljön... Pläd för 900:- och ängel för 600:-. Jo, det är ju fint, men jag vill hellre ha en pläd av fleece som Bagheera också kan få ligga på om jag har den över mig. Och tänk om Alva välter ner ängeln...
Sen fanns det ljusstakar av böjda rör (som jag hatar) och små ljuslyktor med glitter i (som jag i och för sig gillade) men jag har ju redan många ljusstakar och ljuslyktor.
Muggar har jag och skålar också.
De tyckte säkert att jag var snål...

Förresten är en sådan här "ljuslykta" just nu finare än de så kallat fina.


söndag, oktober 26, 2014

Vaddå gamla?

Roar mig ibland med att titta på bokmärken på t.ex. Tradera. Undrar förresten om ungarna nuförtiden vet vad bokmärken är. De känner väl knappt igen ens en bok när de ser den - har ju Ipad.
Jaja, i alla fall. Läser rubrikerna på Tradera då.
"Gamla bokmärken" - aha, då tittar vi på dem:
Hmm, gamla? De här fanns ju i högavis när jag var liten. Särskilt de till höger, utan korgar. Man köpte dem på Ica i kartor. Fast då skulle det vara med glitter. Det var ju inte så kul att byta till sig ett sådant där. Alldeles för vanliga och alla hade dem.

Då ser vi vad det finns mer för "gammalt":
De här gillade jag inget vidare. De var också rätt vanliga. Gick lätt att köpa.
Halvkul att byta till sig. Holländskan och japanskan var kanske något roligare än resten.

Och mer då i avdelningen gammalt?
Vissa av dessa är "gamla" för mig. Baksidorna är gulaktiga (inte strukna med kaffe...) och de är rejält reliefmönstrade. Har de ett och annat veck är de ännu finare. Någon har använt dem.

Vissa märken betydde "ingenting". De var trista, dög bara att förhandla till sig sådant annat man ville ha. Och knappt det ibland. Marknaden var så kallat mättad. Andra suktade man efter och letade efter och kompisen hade såklart ett. Det fick man minsann inte byta till sig.
Ett av de finaste jag visste fanns här:
Det var den vita hästen i mitten! Sååå fin när min kompis visade den! Jag kan inte minnas att hela kartan fanns när vi var små. Senare hittade jag den komplett. Det fanns en lindansös också som var ok. Resten var rätt intetsägande. Fick man ett sånt där orkestermärke blev man ju trött...

Då vet vi att märkena som nu hunnit bli 50 år är "gamla".
Jag dör...



fredag, oktober 24, 2014

Fredag igen

Väldigt vad veckorna går undan. Två månader till julafton...
Jag blir så sömnig mitt på dagen när det som idag är duggregn och grått.
Hinner såklart inte ligga där i soffan och dra mig fast vissa katter kommer och frågar om vi inte kan göra det.
Billy kom förresten härommorgonen och la som han brukar nosen i sängen. Klappar man inte honom så lyfter han huvudet och lägger ner det lite hårdare. Plötsligt gled han liksom upp i sängen och la sig med ryggen mot mig och huvudet på kudden.
Sen somnade han...
Där sov han i tjugo minuter och det var så mysigt att han fick stanna kvar tills han vaknade själv.


onsdag, oktober 15, 2014

Tar hårt

Vissa dagar har en tendens att urarta. Man undrar om det sitter någon och samordnar alla konstigheter. Haft sexton telefonsamtal idag. Inte mycket om man jämför med alla som sitter i receptioner och sådär, men här handlar det om halvtimmessamtal och en del är helt galna.

Det går ändå rätt bra länge. Tröstar och stöttar och skäller på en del och mitt i allt kommer "sparven" in, koxar* på mig och säger "här sitter du och pratar för dig själv" (Jag pratar i mobilens headset, ditt nöt) sen går hon ut igen.
Man tror ju inte det är sant.

Så kör det fast. Nu måste jag ringa någon annan och liksom göra en avklining** så jag blir av med eländet.
Ok, jag börjar ringa. Förste man har upptagetton. Andre är på utbildning - inte lönt att försöka där. Favoriten vikar på annan tjänst. Synd. Tredje har mobilsvar. Fjärde svarar! (Jippi!) Han är för övrigt "söt" fast han är en han. Påminner lite om en ekorre.
"Tjena, det är Hex, jaha, du gjorde misstaget att svara" Ekorren vet inte vad han ska tro. "Jaa-a-a, hur är det med dig då?" Hex berättar. Under tiden jag målar ut saken (har kanske en viss förmåga där) hörs kvävda stön från ekorren blandat med en del "helvete".
Ekorren lovar fundera på saken och eventuellt fråga en expert.
Hex lovordar översvallande denna glimrande idé och trycker kvickt bort samtalet.

Imorgon provar vi igen. Då kommer förresten chefen. Det finns en lägre chefstjänst utannonserad hos oss. Funderar på om jag ska hota med att söka den. Då vill inte chefen vara chef mer. (Jo, det vill han, men Hex vill inte vara underchef)

                                Så här känns det ikväll. Tur Baggi sitter med som sällskap!

*Stirrar, ser samtidigt lite dum ut
** Man torkar av/lämnar över något på en annan

onsdag, oktober 08, 2014

Klädkontot

Väldigt vad folk oroar sig för mina pengar nu för tiden.
För ett par dagar sedan var det ju bilen och nu är det kläderna.

Man kanske oroar sig för att jag ska bli utarmad...

I alla fall: Satt fredligt vid datorn på jobbet när en av kollegerna kom in och fladdrade runt.
Hon rör sig liksom som en sparv eller annan småfågel - lite ryckigt och hoppar fram och tillbaks.
Först sa hon att jag var fint klädd (tror jag det - hade guldblus) Tyget ser ut ungefär såhär och så är den ärmlös med en liten volang ovanför röven
(Jag get* inte gå upp och fotografera den)

Ganska fin! Vardagsfin till mörka jeans och skor med klack.
 Kollegan glodde nu närsynt på mig och sa: "Ditt klädkonto måtte ha stigit sen du började jobba fackligt" (Snuddade för en sekund vid tanken att böja mig fram och klappa till henne över näbbet - förlåt snudan**)
Tänkte istället efter... "njaää, marginellt" svarade jag. Kollegan fick inte ihop detta. Fladdrade ut genom dörren.

Man måste ju veta var man ska handla. Märkeskläder för ett par hundralappar på Tradera!
Och så e-bay förstås. Just nu kollar jag på scarfar (tack för det B - tur man har väninnor som är nätshoppingens drottningar)
Jag dör, alltså! Kolla:

Kattscarfen kostar ungefär 15 spänn och leoparden ett par kronor till, "Free shipping" = de kommer hem gratis.

Nu ska jag titta lite till. Det gäller att höja klädkontot



* gitte, orkade
** näsan

lördag, oktober 04, 2014

Fysisk

En hel dag ute i solen med riktigt hederligt kroppsligt arbete!
Vi ska få tillökning här så hela dagen ägnades åt att röja upp en av hagarna och sätta stängsel. Det blev inte ens klart, men det börjar ta form.

Egentligen är det inte vi som ska tillökas, utan det är J som hjälper oss med hingstarna.
Hon tyckte inte att hon hade nog med dem utan nu har hon skaffat två egna frieserhingstföl!
Om ungefär en månad så flyttar de hit.
De ser ut såhär:


Våra heter som bekant Vincent och Thymo.
"Barnen" heter -gissa vad- Vilmer och Thino.

Jag dör! Vad är oddsen för det?


torsdag, oktober 02, 2014

Från förr

Mycket prat nu om Aladdinchoklad. Man beslöt att ta bort trillingnöt och körsbär i likör och detta föranledde en mindre folkstorm...
Personligen tycker jag att Aladdin numera är tämligen tradig. Förmätet kanske.

Så kom tydligen Acokolan tillbaka
De som smakat säger att inte är den som förr.
Mint var bäst. Jisses så många sådana man satt i sig.











Jag älskar att titta på GB-glass nostalgisidor. Där finns glasskartorna ända från 1967.
På den här från -69 syns en absolut favorit.

Ananaspinne. Lagom stor när man själv var liten och inte hade hunnit bli så stor i truten som nu.

Jag kommer inte ihåg vad den kostade, man satte tydligen priser lite hur man tyckte för jag kan inte se några siffror på den här kartan.

Sen gick det en massa år och så kom Minty!!

Jag tror att jag köpte hundra stycken under åren den fanns.

Vit choklad utanpå, mörk chokladglass innanför och så en kärna av mintcreme.















Det var tider det. Nu är pinnglassen svindyr och liten. Acokolan är inte god och Aladdinasken är tradig.

måndag, september 29, 2014

Nyanställa?

Kom till jobbet 13.30. Visst uppror eftersom en kund hade uppträtt hotfullt i receptionen tidigare under dagen. Han fick inte komma in oanmäld och obokad och då blev han väldigt arg.
Så arg att han drämde knytnäven i receptionsdisken två gånger så grejorna hoppade.
Inte kul att stå därute själv med en sådan.

Ullis som blev jätterädd tryckte på larmet och direkt dök självaste Fleeceerik upp! Han schasade ut den upprörde och bad honom dämpa sig annars kunde han gå ögonblickligen.
Ibland hjälper det att det är en karl som visar sig så dämpas stridshumöret.

På eftermiddagen började vi tramsa om hur vi skulle göra i fortsättningen ifall vi råkar ut för liknande. Mini föreslog elpistol. Jag blev väldigt sugen på att "ela" den där på fingrarna.
Någon tyckte pepparspray verkade bra.
Mini fick en till idé och ville att vi skulle ha receptionslucka som var stark nog att klämma fast huvudet på den som bråkade.

Fast Hex har nog den ultimata lösningen...


onsdag, september 24, 2014

På rätt ställe

Lämnar hemmet äckligt tidigt. Nu är det mörkt på morgonen... Och regnar.
Regnet slutade. Ganska milt och behagligt.

Åkte till HK = head quarter och klarade av möte ett. Vi höll väl i stort sett fred hela tiden.

Frågade en personalassistent om sådant jag inte får fråga. Hon svarade det hon inte får svara. Vi var båda väldigt nöjda! (Sådant här förkortar ofta ärenden med massor av timmar)

Sen gick jag omkring lite och förekom. Jättekul, eftersom folk flyger upp längs väggarna när man visar sig. Alla tror att de är i klistret. Alltså ska hjälpa mig att lösa problem.
När man säger "Hej då" blir de glada och lugna igen.

Åkte till möte två. Allt flyter bra och lugnt. Precis som att sitta i en liten eka och ro på stilla vatten. Men - plötsligt! När jag började liksom se ljuset och tro att allt var ok, så frågar en något hon absolut inte ska fråga. Min lilla eka började gunga oroväckande. Hon fortsatte och fortsatte och det blev aningen äckligt. Jag funderade på om jag skulle kasta något över huvudet på henne eller kanske ta ett strypgrepp. Min s.k eka var vid det här laget på väg mot havets botten.

Men... med oväntat småprat redde det hela upp sig. Puh...  Den anfallande parten gick ut en stund och jag försökte lappa ihop och släta över och berömma den anfallna för tålamodet.

Och NU minsann kom belöningen! Tre tårtor ställdes fram till kaffet.
Det gäller att dimpa ner på exakt rätt plats vid exakt rätt tid.

tisdag, september 16, 2014

Internutredning

Fick stiga upp äckligt tidigt i morse. Nu börjar det dessutom bli mörkt på morgnarna. Usch...

Första kriminella dådet hittade jag genast i trappan. Missdådaren hade helt enkelt inte skitit klart i lådan utan klint av sista klicken på golvet.

Nästa dåd väntade precis utanför badrumsdörren. Där var det spytt en kladd halvsmält kattpellets.

Och under köksbordet fanns uppspydda hårbollar.

Alla de misstänkta var väldigt pigga och ville ha frukost ögonblickligen.

Precis när jag skulle ge mig iväg och bara skulle lägga över dagens papper och nödvändigheter i en mindre väska för att slippa asa rullväskan över halva Skåne så upptäcker man att någon hade pinkat på den. Tittar på griseriet. Tar rullväskan. Lämnar detta äckliga hem.

Nu ska vi se - brottsutredning. Illdåd ett: Starkast misstänkt är Baggi. Han har inte tid att skita klart och då blir det sådär. Det kan möjligen vara Alva, men jag tror inte det.

Illdåd två: Baggi eller Alva. Troligen Baggi här också, men osäkert.

Illdåd tre: Vem som helst av katterna.

Illdåd fyra. Här är den huvudmisstänkte faktiskt Alva. Det skulle kunna vara Billy, men då hade det varit mer och han gör inte sådär längre.

Hur ska man komma tillrätta med det här? DNA-prov? Är inte det väldigt dyrt?


fredag, september 12, 2014

Iakttagen

Nästan som om den där uggledrullen sitter utanför och kollar när vi börjar släcka i huset för natten.
Det gör den kanske förresten. Man hinner för det mesta upp i trappan, tända i sovrummet och dra för fönstren så är det dags: Lyssna  Det kan ju vara mysigt kanske, men inte om man ska upp tidigt nästa dag. För nu stannar den här madamen i timtal.
Suck...
Det står tydligt i anvisningarna att den stannar kvar i sitt revir. Ja, det vet jag nog. Bor i ett uthus- mycket möjligt, undrar i vilket. Det är bara honan jag hör. Har aldrig någonsin sett henne eller för den delen någon annan uggla heller.

söndag, september 07, 2014

Trumpetaren från Krakow

Först: De som känner mig skulle nog hålla med om att jag är snäll mot människor som har det besvärligt. Jag tröstar och försöker muntra upp och om jag kan hjälpa dem mot en tuff eller orättvis ”motståndare” så gör jag det. Jag imponeras icke av besserwissrar. Jag tycker inte som andra säger åt mig att tycka om jag anser att de har fel. Jag är respektfull mot äldre och gamla och jag lär mig gärna av deras livserfarenhet.

Att jag sen gör ”hiskeliga historier” beror på att jag kan trolla med ord. 



Så – då fortsätter vi där vi slutade, alltså på drakmötet vid middagsbordet. Hanne och jag hade skärpt oss och bar oss i stort sett normalt åt (!?)

Plötsligt kom det in en trumpetspelande man i restaurangen! Han presenterade sig som Ture och meddelade att nu skulle det bli musikquiz. (Hjälp) Varje bord var ett lag. Jaha det vet man ju hur det brukar gå… Som tur var satt vid ena bordsändan två hyfsat musikkunniga individer, så möjligen hade vi en chans.

Ture satte igång. Ja, lätt var det ju inte att att höra vad han spelade. Han var hyfsat skicklig, det begrep vi, men trumpet är ett vansinnigt svårt instrument att spela melodier på.
I vissa melodier blev det lite för avancerat och då lät det som om det satt en liten katt därinne i tutan.
Hex begav det där med att gissa rätt snabbt. För svåra frågor. För svårt att höra. Närmaste bordsgrannarna gav också upp. De vid fönstret gjorde sitt bästa!

Efter ett särskilt prövande kattjämmerstycke sa Hanne: ”Nej, alltså, det här är inte bra. Han låter som trumpetaren i Krakow” Hex undrade vad det var. Hanne berättade sägnen att någon skjutit trumpetaren när han spelade. Hex sa så tyst (obs, det var uppehåll i tävlingen ibland så vi kunde prata) ”Jag förstår varför”. Hex fortsatte: ”Att skjuta honom är att gå för långt, men man kunde kanske varnat honom med en sån där pluggpil i pannan.” Hanne började skratta igen och flämtade efter luft.

Bara för att vi sa så, spelade nu Ture en psalm. Det gjorde han glimrande! Mycket beroende på att den är lämplig för hornmusik
I nästa paus sa Hex till Hanne. ”Så många gånger man hört julpsalmer slaktas av dåliga trumpetare”. Hanne svarade blixtsnabbt: ”Ta med en pilbåge” Nu skrattade vi igen så tårarna rann.

Efter quizet befanns det att vårt lag kom någonstans i mitten. Hex ville ha ett poäng extra för att hon ensam kunnat psalmen. Ture fick kraftiga applåder för att han underhållit så bra!


När vi senare skildes åt för natten kramade Hanne om mig och sa: ”Tack snälla Hex för att jag haft så roligt ikväll. Jag tror det var flera år sen jag skrattade så mycket sist.

fredag, september 05, 2014

Onkel från Brisbane

Då var det där "drakmötet" avklarat. Vissa drama fick vi uppleva, men det kan vi ta en annan gång.

Middagen på kvällen blev väldigt rolig. Mycket på grund av Hanne som är en något äldre kollega. Hon kommer som namnet antyder från Danmark och pratar i princip danska med något skånsk brytning.
Vi satt alltså där vid bordet, Hanne drack vin och Hex öl, så vi var rätt pratglada!

Hanne berättar: Min gamle onkel kommer till Sverige på fredag och hälsar på. Han är 85 år och flyger hit ensam från Brisbane. Han ska hit och säga adjö, för sen ska han dö.
Onkel är trots denna tanke pigg och kry – och rik! Onkel litar inte ett ögonblick på kreditkort. Därför reser han runt med en väska med tusentals australiensiska dollar i. Hex häpnar. Nja, säger Hanne, den där väskan inbjuder inte precis till att knycka. Den är inte så snygg om man säger så…
Hex får genast en vision om en smord adidasväska, skitig och med nerslitna svetsar.

Hanne fortsätter: Onkel ska såklart bo hemma hos mig, men jag har bara en tvåa så han får ju sova i min säng. Sen ser hon lurig ut, flinar och säger: Onkel vill inte duscha. (Öööörk…)
Nej, han vill inte duscha, gubben, men det säger jag bara att det ska han alltså om han ska vara i min säng. Jag vill inte sova där sen annars om det legat en svettig gubbe i den en vecka. För övrigt har jag köpt tre t-tröjor till honom och sex par strumpor.
Hex tycker att då är det ju inga problem eftersom hon kan bränna de använda plaggen efterhand. Hanne tittar med spelad fasa på Hex och börjar småskratta.

Hex utvecklar: Och när han sen har åkt så kan du ju skicka madrass och kuddar på rökning, för så gjorde vi när jag jobbade på sjukhus och någon dog. Nu skrattade Hanne riktigt och pressade fram: Han måtte väl inte dö i min säng. Rökning, är du säker på det? Yes, helt säker. Och sen skrubbar du sängen med Gevisol, det använde vi också när jag jobbade på sjukhus, fast det slutade man med när någon i mitten på 80-talet gav gamlingarna det att dricka så de dog som flugor. Nu grät Hanne av skratt och hängde på Hex. Jag skrattade också så jag knappt kunde andas.
Vi hade väldigt roligt.

Men vänta bara, vi skulle snart få skratta ännu mer.
Från Brisbane kommer onkel...

tisdag, september 02, 2014

Skrivfel...

Det ringde karlar till mig hela förmiddagen! Kan låta trevligt, men man passar sig. Det var ruskiga sorter nämligen. En chef. En säljare! En ombudsman - det är visst bara Sverige som har sådana-
Säljaren ringde en gång till.  Sen ringde det på en annan telefon. Det är min själ inte så enkelt när man redan pratar i mobilen.
Efter det ringde säljaren för tredje gången. Jag bad honom mejla en offert och så var jag av med honom. Kassören får spader när hon ser förslaget, men vafan, jag kan inget om siffror.
Bokstäver, däremot, är jag bra på...

Väldigt bra, tydligen, för sen hände följande:
Fick ett prydligt mejl där man beskrev med namn och allt vem som vikarierade för vem och hur länge och att någon hade lite problem men fungerade bra.
Jättesnällt - så jag svarade bara med "Tack // K"

När jag efter en stund var inne på "skickat" fick jag syn på vad jag egentligen skrivit. Där stod "Yack // K"
Ridå. Utgå.

måndag, september 01, 2014

Landsbygdens faror

Hamnade "i buren" i eftermiddags. Jobbar med Mim.
Mim frågar: "Var bor du nånstans?" Hex undrar vad hon menar för det vet hon ju. Mim fortsätter: "Ja, jag körde därute mot ditt och så undrade jag om jag skulle svänga vänster. Men det kunde jag inte för just där kom en bonde med traktor och vagn och rätt som det var så stack en ko ut huvudet från vagnen. Jag fortsatte rakt fram och efter ett tag så kom jag ut på landsvägen igen längre ner och när jag vände så kunde jag inte räkna ut var jag var"
Hex begrundar dessa fakta. Mim tar högen med post och går iväg för att lämna den.
Hex funderar en stund till. Kan bara komma fram till att det gäller att veta vart man ska därute hos mig där lagen slutar. Annars kan man bli "förfimrad" av en bonde med kreatursvagn efter traktorn...

söndag, augusti 31, 2014

Komplettering

I understood that the translation is not so good on the last post
Short explanation:
It's about my colleagues who quite seriously resembling angry dragons.
In particular, two of them are very annoyed with each other.
The one I call "Lilliann" is very calm and wise. She should go to a big conference with those two and now she worries about what will happen really.
The image of dragons are incredibly similar to the originals ☺

lördag, augusti 30, 2014

Risk för drake!

Någon som kommer ihåg det här gänget? Tyvärr -får jag trots allt säga- så träffar jag dem sällan numera. Jag saknar en del...
Men nu minsann är det dags! I nästa vecka är det träff för drakar och häxor och allt möjligt. En del är vanliga trollkarlar och en del är sådana där onda älvor som finns i t.ex. "Trollkarlen från Oz". De har till och med änglahår och gäll röst och är elaka.

Så finns Lilliann som definitivt är bland de saknade. Hon är inte drake utan snarare ett sorts orakel.
Hon ser ut ungefär så här:
(Haha - det är jättelikt!)

I alla fall. Lilliann är lugn och klok och man kan få många goda råd av henne.
Hon ska med på träffen nästa vecka och det ska såklart bli väldigt kul att ses.
Så fick jag veta att hon ska åka på en ännu större träff om ett tag och då ska hon ha med sig drake E och F...
Det kan bli problem. De där två tål inte varann.
Man måste helt enkelt hålla dem åtskilda.
Liliann är inte odelat förtjust i detta och jag förstår henne. Tur jag inte är inblandad. Fast jag numera är fullfjädrad drake så får jag inte åka iväg på detta.
Otroligt likt originalen...

onsdag, augusti 27, 2014

Kommer ikapp

Det var en gång för ganska länge sedan en arbetsledare som la sin själ i att försöka manövrera ut Hex från jobbet.
Allt var sorgligt och jobbigt och kostade mycket tårar och ängslan.
Till slut ordnade det hela upp sig. Arbetsledaren blev inte av med Hex och vi fick komma överens så gott det gick.

Med åren gick det bättre.
Hex bytte uppdrag och blev fackordförande.

Nemesis - hämndens gudinna.
Måtte vi inte ha med den att göra.
En vacker dag hände det sig att chefen ville säga upp arbetsledaren.
Chefen ringde till Hex och förklarade sin syn på det hela.
Chefens chef talade med Hex personligen och förklarade nästan samma sak.

Arbetsledaren fällde tårar och ängslades.
Hex tröstade.
Hex anar att detta inte blir lätt. Experthjälp är tillkallad.

Hex funderar på om det var hennes fel. En del förbannelser hann väl tänkas ut under den där eländiga tiden.

lördag, augusti 23, 2014

Hästexperter och inte

Då har det varit bröllopskörning igen. Den här gången en så kallad "enkel leverans". Det betyder att vi får sköta vårt uppdrag ifred, vi vet vart vi ska och vi vet vilken sträcka vi ska köra. Dessutom ett väldigt vackert och trevligt brudpar!
Vi levererade dem vid Ellinge slott.
Här lämnar vi borggården. Den uppmärksamme ser att det inte är Hex bredvid maken på kuskbocken. Det är istället vår duktiga hjälpreda Jea som lägger ner hela sin själ på att rida och träna hingstarna.

När vi ska spänna ifrån dyker det (hjälp) upp så kallade "hästexperter".
Jag hatar hästexperter...
De här två - man och hustru -dansade runt framför hästarna och började berätta om sina frieserhästar, De babblade på som bara den och var i vägen för både mig och Kjell. Jes ägnade de ett visst intresse - hon var ju hästklädd... Mannen tjatade om härstamningar. Jag pekade på maken och sa att "vill du diskutera härstamningar så kan du göra det med honom" Det ville han inte så vidare länge, för efter en minut insåg han att maken kan det där bättre än de flesta.
De berättade att de också minsann hade två hingstar. Fem år var de. Icke inkörda. En uuuunderbaaar ras. De var inte aaalllllssss så stora och välväxta som våra, sa frun. "De är bara så här kring benen" och så måttade hon en liten ring, stor som skenan på en ponny. (Svår undernäring? Icke frieser? Mask?) "De växer länge än" fick vi veta. (Högst ett år till. Högst, alltså. Och då brukar de bara bli lite grövre) I alla fall - frun tänkte köra in dem och tävla med dem. (Tävla med hingstar brukar vara knepigt, har man två kan det vara nästan omöjligt bland andra hästar)
Nu hade vi lyckats demontera spannet och tvättade av hästarna. Då kommer mannen fram, vänder handryggarna uppåt och lägger dem under näsborrarna på Thymo. Detta sätt att "hälsa" gör att hästen inte tror du är ett lejon med utspärrade klor(!!) "Det luktar frieser, ja" sa mannen till Thymo.
Thymo hade väl aldrig sett på maken och behöver inga speciella hälsningsceremonier för att ögonblickligen se vad en människa går för. Han satte nosen mot mig och undrade om vi inte kunde åka hem snart. Vi "kastade" upp hingstarna i transporten under beundrande kommentarer över hur lättlastade de var. (Ledarskap, mina vänner, ledarskap...)
Nu ville de veta var vi bodde och hur man kunde köra in hästar så maken gav dem sitt visitkort. Hjälp! Vi är ju inte odödliga längre, så inga vilda äventyr med galna hästar, tack. Eller galna ägare...



fredag, augusti 22, 2014

Återuppliva?

Bloggen blomstrar inte direkt...
Det är bara FB som gäller märker jag. Så lätt att bara kasta ner några rader och en bild. Men det här blir liksom mer. Och svårt att skriva har jag definitivt inte. Jag brukar säga till mina arbetskolleger att kan jag inte prata ihjäl någon "fiende" så kan jag skriva ihjäl dem

Jaha, så har en sommar nästan gått igen. Det blev varmt så det räckte på semestern! Den tillbringades för min del mest i kastanjernas skugga i trädgården med massor av böcker. Bästa sortens semester!
Murre 17 år tyckte det kändes bra med värme och ville ut!
Gräset växte knappast alls. Det torkade mest.

På kvällarna masade man sig upp och konstaterade att det fortfarande var för varmt för att göra något med hästarna. De var lika nöjda med att slippa. Hundar och katter piggnade till vid 20.30-tiden.

Bild: J Hansson
Sommarens huvudnummer blev förstås lilla Alva. En liten, liten katt från ett samlarhem. Kom till oss 10/7 -som förresten var samma datum som vi hämtade Flinga för 10 år sedan!- via Katthjälpen Viss reservation för att gamle Murre inte skulle bli för upprörd... Men vem kunde bli upprörd över en sådan liten smula?


Hon lärde sig kvickt att "tvångspussa" hankatterna. De såg väldigt besvärade ut i början. Hundarna brydde sig inte så mycket om henne. Flinga inte alls och Billy ville mest sniffa henne i rumpan. Alva lärde sig mycket fort att finta Billy och numera låter hon sig jagas så det ryker om det.


Bagheera uppskattar att ha en katt att leka med. Han var rätt purken i början, men nu leker han med Alva och tycker mycket om att anordna kapplöpningar företrädesvis genom sovrummet tidiga morgnar...




Själv fick Hex för sig att börja rida igen. Ryggen gör ont så man nästan dör -12 år nu...- men sjukgymnasten säger att ingenting kan bli sämre av ridning, så då var det ju bara att sitta upp...

Haha - bara, förresten. Balansen var dålig, benen var för svaga, hästen "rostig", meeen, vi tränar nästan varje kväll och det tar sig rätt fort!






Och bröllopskörningarna fortsätter. Vi har haft en del krångliga kunder i år med idéer om både det ena och det andra. De förtjänar ett eget inlägg. Men hästarna sköter sig bra! Vi också!
Här foto från bröllopskörning i Lund med hämtning vid domkyrkan.
Bild: S Larsson