Sidor

torsdag, november 21, 2013

Livräddning

Ungefär vartannat år får vi HLR- utbildning på jobbet. (Hjärt/lungräddning) Visst, jättebra - bara inte haggan som håller i det var så fruktansvärt tråkig. Det är femte gången hon kommer och hon blir tradigare för varje gång.
Dessutom är hon dryg - bara hon och ingen annan gör rätt. Visste ni till exempel att "på äldreboenden kan ingen någonting. Om en boende sätter i halsen så väntar de bara tills ambulansen kommer och då är det försent"
Vidare så "visar Röda Korsare (!) fel. De gör helt fel men jag brukar ta över så det blir rätt" Och så det här då: "Framstupa sidoläge är bra att kunna hemma också ifall er man dricker lite för mycket en kväll"
Nu började Hex bli riktigt förbannad. Antydde hon att vi hade makar med så grava alkoholproblem att de brukade bli medvetslösa och spy?

Vi skulle så klart träna på dockor. Först såg vi en film.
Vid varje docka låg en pappmobiltelefon som vi skulle ringa efter hjälp med. (Jag dog nästan) Men men, vi "ringde" och någon sa: "Det är ju ingen som svarar" Men Mini var klok för hon hojtade"det är väl inte så konstigt - det är så många som ringer samtidigt så nätet är överbelastat"

Sen satte vi igång att rädda dockorna. Ansiktet på min lossnade vid örat så näsan trillade åt vänster och då gick det inte att blåsa in. Det fanns en tamp som jag försökte pilla in i örat igen men det ville inte fästa.
Kas rev av hakan på sin docka.
Mini lyckades dra ut en flärp "Child" så hennes vuxendocka blev ett barn och sen kollapsade den totalt när hon gjorde kompressioner. Den blev alldeles platt och sorgsen och pannan sjönk in så den såg ut att ha syfilis i tredje stadiet.
Efter allt detta satt vi bara och glodde och haggan undrade om vi var trötta (mmm eller för att du är så tråkig)

När alla i personalen på något sätt överlevt denna pärs så visade det sig att åtminstone tre stycken hade sår vid munnen och en tyckte att det stack i läpparna. Haggan hade säkert tagit toarengöringen eller nå´t annat rävgift och torkat av dockorna med.
När hon gick så sa hon till Mim: "Vi ses om två år"  Nä du, det gör vi inte...

 

söndag, november 17, 2013

Opererad

Maken har efter åtta månaders tålmodig (nåja) väntan äntligen blivit opererad för sin inflammerade gallblåsa.
Han blev ju ganska dålig i vintras med allt vad det bar med sig, men sen har det varit ok och i torsdags var det då dags för operation.
Milde tid - tur fruar finns.
Vilket gnäll för en gallstensoperation... Jag bad honom tänka på vilka sorters operationer som verkligen är svåra och tänka på hur lindrigt han kom undan.
Alltså - sitter sån´t här i y-kromosomen?

Nu visade det sig att det fanns gott om stenar i den där gallblåsan. Maken fick dem med sig hem i en burk


Dagen efter var det eländigt. (Förstår jag mycket väl, men det blev lite långsökt när maken undrade om jag inte trodde att han hade fått en hjärtinfarkt för han hade så ont...)

Nåja, vi överlevde fredagen också på något sätt.

Igår började det bli svårt att hitta på krämpor. Det gjorde ont i såret (-nähä...)

Och så idag kan vi nog vara säkra på överlevnad! Det går att äta och vara ute och köra bil och hålla en häst och dricka kaffe och prata en massa.
 
Tur! Och som sagt tur att maken har en fru som inte låter sig skrämmas av hittepåkrämpor.
 
 

måndag, november 11, 2013

Lugnt och skönt

En helt vanlig fredlig måndag med Hex i buren/receptionen.
Kan inte gå fel - allt är under kontroll. Eller?

-Omedelbart materialiserades två missnöjda fackmedlemmar framför Hex. De ville klaga på de andra facken. Hex sparkade ut dem från receptionen och bad dem ta ärendet med vederbörande.

-Mims betalterminal gav upp vid 10-tiden. Min funkade!

-Min betalterminal slutade plötsligt skriva ut kundens kvitto. Kunden fick mitt och jag fick sätta en post-it lapp i kvittohögen...

-Pullprinten (stora, dyra, id-kortstyrda skrivaren) slutade fungera.

-Skrivare två skrev ut halva sidor.

Vid det här laget var vi färdiga att ge upp. Men vänta bara...

-"Annan-plats-i-samma-firma" hade strukit flera betalningar en kund gjort hos oss. Tog en jävla tid innan Mim och Fleecen hade rett upp detta.

-Alex lyckades bli inlåst i förrådet!! Vårt fina kodlås gav plötsligt upp andan. Mim och Olivia provade alla nycklar de kunde hitta, men ingen funkade så klart. Det finns ett fönster i förrådet men låset var i och ingen vet var de nycklarna tagit vägen.

-Efter en halvtimme kom en flinande reparatör (han ser väldigt trevlig ut - har långt ljust hår så Hex fick lägga sig i lite) Han bröt på något sätt upp låset och Alex var befriad!

-Låsfirman kom. Den killen blev inte så glad när han såg att låset var uppbrutet...

-Färdtjänsten glömde en tant. De "hade redan hämtat" när Mim ringde. Undrar vem de hämtat, för tanten var definitivt kvar hos oss.

-Kassan räknades och stämde!!! Fast något kvitto från betalterminalerna fick vi inte.

Vi smög runt och stängde efter hand. Bäst att inte reta tingen.

Imorgon sitter Hex i buren igen!

 

lördag, november 02, 2013

En som saknas

Tidigt i eftermiddags åkte vår fina ardenner Leopold till ett nytt hem i västra Skåne.
Flera gånger har vi diskuterat att sälja honom, men inte förrän nu kändes det faktiskt rätt.
Här kommer han att bli klappad och pysslad med varenda dag mot att vara en i mängden hos oss.
Han ska bli riden och körd och har flera hästkompisar.

Men...
Vi kommer att sakna honom enormt.

Det var nästan på dagen nio år sedan vi hämtade den svarta fölungen hos en bonde ett par km härifrån.
När vi kom hem hade han nosen i fönstret på släpen och jag minns att jag undrade om han verkligen var sådär hög.
Det visade sig att han hade hängt frambenen över bommen. Den går att lösa ut från utsidan, så det var inga bekymmer. Typiskt Leo dock.
Han var lite krånglig - läs påhittig - att köra in, men när det var gjort hade vi en fin draghäst som jag älskade att åka med.
 
Det var så mysigt att sitta bakom hans breda rumpa och åka i lagom takt. Vacker var han också. Helt svart med en fin bläs.
 
 

Det gick bra att köra med redskap också. Här är vi på en så kallad småbrukardag och visar en fjäderharv. Det regnade som om himlen var öppen den där dagen. Innan hade det varit total torka i sex veckor.

Vem ska vi nu harva ridbanan med?

Vi var förstås inte lika förtjusta de där nätterna när Leo tog sig lös (!!!) och bökade runt i stallet. Han åt massor av hö på logen, öppnade en säck jord, gnagade på dörrposterna och en natt öppnade han vattenkranen. Tzienna som bor bredvid den undrade säkert varför hennes box sakta förvandlades till sjö.

                           
Här är en bild från en körtur som jag gjorde om till "gammaldags foto".  Visst är Leo fin!
 
Och när han nu skulle åka iväg (maken levererade honom) så stod jag utanför samma släp som han kom i den där gången. Han hade nosen mot fönstret likadant som då.
 
Ja, jag vinkade när han åkte...
 

 

fredag, november 01, 2013

Storm var det

Här är det minsann inte skrivet på ett tag...
Vad händer då? I måndags var det till exempel den där stormen som bytte namn. Vi jobbade som vanligt men med ett öga på vädret. Folk körde hem en efter en och till sist var det Mim och jag kvar.
Spännande att ta sig ut på landet. Strömlöst och mörkt. Några  träd låg redan över vägarna, men jag kom hem i alla fall.
En stor gren på en av kastanjerna hade blåst ner och missat den hatade och skabbiga "ludan" som står på grannens mark och alla tror är vår. Gris också. Missade med en hårsmån, annars hade den varit dräpt.
Strömmen hade försvunnit 16.30 så det var bara att sätta sig med filtar och levande ljus och sen gå och lägga sig tidigt.
Nästa morgon var det fortfarande strömlöst. Och tröstlöst.
Maken fick köra till en granne med dieselelverk på eftermiddagen och hämta vatten till hästarna.
Andra kvällen i mörker och tristess kom och gick.
Fortfarande strömlöst dag tre. Hex ringde med jämna mellanrum till elleverantören och instruerade de stackarna i kundtjänsten att ovillkorligen lämna vidare allt jag sagt till cheferna. Rena facksnacket...
Kl 11.00 på onsdagen fick vi ström igen. Det var ju trevligt efter 42.5 timmar utan värme, vatten, kyl och frys.
Visst är det mysigt med varmt och ljust hus!