Sidor

onsdag, april 30, 2014

Spökvandring del 2

Hex hade hamnat i ett annex som troligen varit statarbostäder för länge sedan. Dit verkade ”socitetsspökena” inte komma. Jag bodde tryggt mellan avdelningschefen och Ikaros – han som hatade fackföreningar och nu fått Hex på halsen. Här kunde man förstås välja om det var tryggt att bo intill honom eller ej… 
Dessutom hade jag fått samma rumsnummer som mitt födelseår
Hex gick alldeles själv genom parken ner till annexet. Nu var det mörkt. Det var lite kusligt med tanke på den där hingsten som kunde komma galopperande. Shejk (så stavas det på hans gravsten) var missbelåten med att ha blivit skjuten i onödan när husse dog 1872.

Men inget övernaturligt syntes eller hördes. Däremot stod en högst naturlig delegation utanför Hex dörr. Den bestod av en handfull smått förvirrade unga damer som ”nog hade fått fel rumsnummer.” Hex snuddade vid tanken på att schasa bort dem till Ikaros dörr, men det vore kanske lite fult…
Hex går och lägger sig och somnar. Det är tyst och inga mörka makter verkar vara i farten i den här byggnaden.
Fast…
…klockan 03.45 tar någon tag i Hex vänstra hand. Det är ett milt grepp och inget ont i det.
Jag vaknade och förvånades över att det var så verkligt.
Som sagt – inget illasinnat alls. Det finns nog fler än de där spökena som vill skrämmas för att de är arga.

Att jag sen somnade och drömde att chefen ville säga upp mig för att jag var allergisk mot apelsiner är en helt annan historia.

lördag, april 26, 2014

Spökvandring

Dags för ”kick off” med jobbet. Vi har ju fått två nya enheter så nu skulle vi bekanta oss.

Alltså – vi åker till Bäckaskog slott
Det är nästan sommar. Träden är utslagna och en del blommar för fullt.
Vi får våra rum – Hex har utan att argumentera fått enkelrum. Man kan ju undra vad det beror på… Enligt sägen så spökar det ganska intensivt på slottet.
Efter kurs och trerätters middag var det alltså dags. Vi började klättra i de mörka trapporna med bara svaga lyktor som ljuskälla. Det är ju tämligen kusligt med tanke på vad som kan ha hänt här. Hex hoppades att ingen skulle ramla och fälla tiotalet fler i trapporna. Höga klackar och en del vin kan ställa till det.
Chefen sneglade på Hex och meddelade att ”sist jag var med om något sådant här så blev jag så jävla rädd att jag ryckte kavajen av en kollega” Hex meddelade att ”man ska stå med ryggen mot en fast vägg så kan man inte överraskas” Chefen synade Hex som om han fått en uppenbarelse och sa ”jag står hos dig”
Guiden var duktig och kunde verkligen berätta! Ljudeffekter vid rätt tillfälle kan ge enastående resuktat.
En skepnad som gungar ut ur en dörr i mörk trappa kan skrämma skiten ur de flesta – och gjorde det också. (Skiten kan jag inte garantera förstås…)
Så kom vi allra högst upp i norra tornet där ”den musätna obäddade sängen” står.
”Kom nu närmare så ni hör” sa guiden.  Dags att passa sig. Hex stod kvar med ryggen mot fast vägg.
Plötsligt skrek folk som besatta och kastade sig undan från mitten av rummet. Den effekten var ruskig nog, för nu blev de flesta skrämda på riktigt. En smal figur i kåpa hade rest sig ur en tyghög och sprungit ut genom dörren.
Jag kan meddela att folk blev som helt nya människor! Håret stod rätt upp på flera.
Här tyckte guiden att vi hade fått vad vi tålde så nu fick alla gå nerför trapporna igen.
Kaffet var serverat. Lugnt och bra.

Och så var det dags att sova…