Sidor

söndag, november 30, 2014

Julskyltning...


...som det hette förr då när Hex var liten.
Julskyltningen var en av årets mest fantastiska dagar. Det tog låååång tid innan det var kväll och man fick ta på sig en massa varma kläder och äntligen åka in till byn.
Det var alltid snö eller frost(!) Affärernas fönster var fyllda av fantastiska ting. På bilfirmorna var det öppet och i deras stora hallar kunde man ta lotter (man vann nästan alltid) eller se på tecknad film. 
Detta var så länge sedan att tecknad film fortfarande var något jättespännande.
På torget var det ponnyridning. Det var med skräckblandad förtjusning Hex väntade i kön. Var inte hästen ganska hög? Såg den inte lite vild ut? De där lyckliga, stora tjejerna som ledde hästarna verkade så duktiga...
Så går åren. Ett halvt liv ungefär... 
Numera är det jag som har hand om hästarna på julskyltningen. Det är min make som kör dem och "mina" stalltjejer som fixar dem. Ekipaget går först i musiktåget genom byn. Luciorna åker i vagnen. Hästarna är stora svarta hingstar och visst ser de lite vilda ut...

fredag, november 28, 2014

Konferens med Hexerier

Två dagar den här veckan var det konferensdags igen. De minnesgoda kommer ju ihåg förra gången när middagen urartade och Ture trumpetare försökte hålla en seriös musiktävling.

För den som eventuellt undrar så meddelade Hanne att onkels besök varit mycket lyckat! De åkte runt i Skåne och Danmark och onkel stortrivdes. Han hade inte ens tid att vara gammal. Han tyckte förstås det var synd att Hanne skulle sova i soffan, så han föreslog att de skulle ligga i sängen båda två.
Hanne avböjde detta...

På dessa konferenser med fackligt förtroendevalda träffar man såklart trevligt folk med huvudet på skaft. De flesta är kloka och roliga och man längtar efter att träffa dem.
Men det finns undantag...
Ett av dessa exemplar är en stor madam med ävenså(!) stort hår och fasansfullt gäll och hög röst. Hon pratar mycket men har ingenting att säga. Hon finner sig själv mycket viktig! Hon behandlar oss andra överlägset och giter inte ens hälsa fast vi setts många gånger.
Eftersom hennes efternamn är likt Hexs så upptäcker man att man ska bo granne med fanskapet och dessutom ha henne i samma diskussionsgrupp. Stånk... Tror jag ska klaga på detta i kursutvärderingen.
I alla fall, här bor vi:

Örenäs slott utanför Landskrona. Vackert så det räcker. Jag har ju varit här förr, men då brukar det se ut på detta sätt:

Hex sitter alltså där vid sitt bord i konferenssalen och det hela börjar. "Viktig" har inte kommit än. Hoppet tänds att hon är sjuk. Men nädå, efter en kvart eller så kommer hon insläpande. Hon har inte fattat att det är placering, så hon sätter sig vid fel bord. Prima, tänker Hex, bli kvar där.
Hex glodde räligt* på henne och läste en liten trollformel - hon ska inte få det lätt.

Så blir det dags för första gruppdiskussionen. Vi skickas iväg ut till olika rum. Hex och Viktig hamnar givetvis i samma grupp. Hex sitter på plats i grupprummet. Viktig kommer runt hörnet och försöker i full fart gå in genom dörren men tar fel och kliver rätt in i glasväggen bredvid dörren så det hörs ett högt PLAFF. Hex tittar fascinerat på skådespelet... (Hehehe...)
Hon vaknar till efter en stund och upplåter sin gälla röst. Orden flödar. En yngre kille begrundar ordbajsandet. Plötsligt säger han: "Mmmm, men nu skulle vi ju prata om hur vi gör i vardagen"
Viktig var djupt inne i sin förträfflighet så hon kom helt av sig. Närmaste halvtimmen diskuterade vi vardagen.

Det blir eftermiddag och vi får våra rum. Viktig trasslar och fixar med sin kortnyckel och gapar att den inte fungerar. Hex kommer glidande, sätter sitt kort i sin dörr -blipblip- öppnar och slinker in. Hör hur Viktig svettas därute.

Under middagen har vi Viktig på avstånd. Ibland blir hon full som ett ägg, men trots flitigt skålande med uppsträckt arm och fullt vinglas så verkar hon hålla stilen den här gången.

Mycket god mat och trevligt sällskap gör en Hex trött så kl 23.00 var det sovdags. Hex tänkte att om Viktig kom hem sent och väsnades utanför så skulle hon bli strypt.

Jodå - kl 00.10 hördes Viktigs gälla skärande röst i korridoren. Satan! Men rätt snart hördes "godnatt" och sen blev det faktiskt tyst. Hex retade sig en stund men somnade om.

På morgonen säger en av kursledarna att "om man tappar sin rumsnyckel så kommer Securitas"
(Jaha - och?) Vi funderar... "Hände det någon i natt?" "Ja!" "Vem?" "Hon heter som jag." Viktig heter som kursledaren.... Hex dog nästan!! Det var därför det inte blev så mycket gap och skrik på natten. Hahaha!! Tappa nyckeln. Hon måtte ju vara dum på riktigt.

Andra dagen lyckades Hex närmaste kollega få Viktig i sin grupp. Eftersom Viktig är viktig så satt hon och förde en egen viskande diskussion med sin granne. Hex kollega sa med hög röst: "Kan du sluta viska därborta för det stör" Viktig tystnade.
Hex gladde sig över att Viktigs glansdagar tycks vara över. Man kan väl knappt hoppas på nyval i hennes avdelning. Kanske, man vet ju inte.

*glo räligt - ung. titta elakt på någon, önska något styggt.

torsdag, november 13, 2014

Blodigt allvar

Under lunch och fika kläcker man enastående idéer. Idag kom vi på hur vi ska minska korttidsfrånvaron!

I firman finns en medarbetare som lider av migrän. Inte alls kul, men den här lider företrädesvis av det på måndagar och för det mesta då också tisdagar. Lika jävligt som det är att vara sjuk, lika illa är det när man låtsas. Och för det mesta råkar sådana ut för en svår sjukdom "på riktigt".

Allt började med mitt fantastiska blåmärke på foten. Vi spann vidare och började diskutera blodförtunnande medel. Någon nämnde att man använder ju blodiglar vid t.ex sårläkning för att tömma svullnaden. "Nähä då, va´ äckligt" tyckte Maj, "Jovisst" sa Hex. "det är inte direkt äckligt, de är ju så att säga antiseptiskt uppfödda"

Olga, som ursprungligen kommer från "en autonom delrepublik i Ryssland" berättade att hon i sitt hemland hade en väninna med blodigel! Väninnan brukade sätta blodigeln i tinningen för att bota sin huvudvärk.

Maj glodde på "den inbillade sjuke" som precis var på väg ut från fikarummet och säger "Det skulle väl vara nånting för dig?"

Vi dog nästan...

söndag, november 09, 2014

Nästan klart för inflyttning

Om fem dagar kommer de - frieserbarnen!
Vi fixar och förbättrar och städar och fyller på förråden.

J:s man är här och bygger om två av spiltorna till en stor box. Han får bli hästintresserad om han vill eller ej.
Just nu lite skräpigt, men det ordnar sig...

För ute vid gödselhögen tar pyromanen Hex och även J hand om spillet.
Varför är det så kul att elda? Vi hittade en gammal matta och när vi la den i elden så utvecklades den mest enastående svarta rök! Maken stack ut huvudet och undrade om vi eldade upp däck...

Lite senare på eftermiddagen anlände ett helt års förråd av hösilage till de två fölen.
Det går snabbt att få dem på plats om två knyter fast, maken sköter hissen och Hex lossar balarna.

För övrigt var det inte jättekul att bära eller klättra upp på höloftet efter fredagens högst ofrivilliga avsittning från hästen. J:s man tyckte det såg så besvärligt ut så han satte fram en pall till mig att kliva på.
Fast det tar sig - Hex kommer troligen att vara sig lik på tisdag eller så.