Sidor

fredag, juli 31, 2009

Finns han inte?

www.kvp.se/nyheter/1.1656983/nej-blev-ja-84-aring-far-nytt-id


Det här tycker jag är konstigt. Farbrorn som faktiskt är gammal fick inte ut något nytt id, men om man kommer till Sverige utan pass så är det ok. Då "uppfinner" man en ostyrkt identitet och sen finns man. Nu har det ju ordnat sig för den här mannen, men det är ju frågan om det hade gjort det om han inte fått hjälp genom tidningen.


Semestern fortsätter med bekväma dagar. Idag var jag inne på jobbet och trimmade dem lite. När man egentligen är ledig är det kul att vara där!


På eftermiddagen gjorde jag rostbiffmackor med remouladsås och torkad lök. Katten Murre och jag smorde kråset! (Och det var inte ett dugg synd om maken för han var ute och jobbade och fick bakelser i långa banor...)


Vi krigade inte med hölasset idag. Vi fixade stallet och släppte in hästarna.




Här väntar Calippo på att få komma in.

torsdag, juli 30, 2009

Ingenting går bra

Vissa dagar skulle man skita i att gå ur sängen... Idag inträffade följande: Viktigt videoband var försvunnet. Vi hade lånat det länge och NU skulle det återlämnas. Två peroner letade vilt i en kvart. Till slut hittade jag det. Katterna hade knuffat det bakom allt mög som maken har i sina hyllor.


Snickare dyker upp. Han ska fixa lite med ett staket, svetsa järn på en vagn och borra nytt fäste till en boxdörr. Staketet går konstigt nog bra. Att böja järnen går också bra, men när han ska fästa dem är bultarna för korta... Observera att denne man i stort sett inte gör några misstag när han jobbar. Men bultarna var och förblev för korta. Vi la ner projektet för idag. Att borra ut det gamla fästet till boxdörren gick bra. Sen var bulten lagom lång men fästmuttern passade inte. Vi la ner det projektet också för idag.


Ett lass med 130 höbalar kommer. Nät ligger om lasset, bara att fästa i hissen och hala upp. Maken glömde offra tre levande kycklingar och hissen blev på väldigt dåligt humör. När lasset hängde i luften så brast länken som höll hissbommen och lossnade med ett jävla brak. 130 balar spreds över hela logen och blockerade dörren in mot stallet. Bonden som levererade höet såg till att försvinna härifrån ögonblickligen. Nu var det lite jobb att stapla undan och försöka binda upp nätet och hissa igen. Jag sa att det aldrig skulle gå, men maken sa att det gör det visst. Vi hissade, lasset åker över kanten upp till höskullen, en bal ramlar av -var landar den- givetvis rakt ner i drivhjulen på hissen som slirar vilt. Jag skriker och hoppar omkring och nu börjar en rökpelare stiga från hissen samtidigt som det luktar bränt. Vi får upp en spann vatten kvickt som ögat som maken häller över drivremmen. Sen vidtog en lång stunds rensande av hjulen från hö och damm. Nu hänger lasset därute och väntar på att vi ska våga oss på nästa drag. Vi får se. Jag tror jag följer Hilmas exempel på avslappningsövning istället..



 

En hemlig medarbetare

Det är dags att presentera min hemliga bloggmedarbetare! Det är en dam i övre medelåldern, klok och alltid på gott humör. Hon ser väldigt bra ut tycker jag.



Det är katten Hilma...


Nu över till något helt annat: Fick av en väninna höra att en gemensam bekant är hemma från jobbet för hon har svininfluensa. Ojdå! Är  hon testad? Nej, hennes man har sagt det. (!) Jag har träffat den mannen och jag gillar honom inte. Han hälsar, men han tittar längs näsan på mig och ser skitförnäm ut.  Han hade en briljant idé när de skulle renovera sitt hus. Man köper ju byggmaterialet mycket billigare utomlands. Så billigt att vi som inte gjorde det kanske rentav var lite bakom. Han åkte iväg med bil och släp. Körde många mil i det stora billiga utlandet. (Gratis eller?) Hämtade grejorna. Kom hem, byggde. Något havererade. De säger att det var hantverkarna som fuskade, men det kan ju vara så att materialet var sekunda. Garanti? Vardå? Tänk att han är influensaexpert också!

onsdag, juli 29, 2009

Svårflirtad

Eftersom jag är fullt övertygad om att den engelska toastolen som jag tidigare berättat om går omkring och viglar upp andra ting här i huset, så ska detta handla om vår svårskötta gräsklippare. 



Så här ungefär ser den ut. En vanlig hederlig icke självgående Stiga Multiclip. Det där med multiklippet är jättebra. Gräset finfördelas och blir gödning.


Det var fördelarna. Så här går det till när jag ska använda fanstyget...




Öppnar garagedörren. Där står den. Kan nästan höra hur den morrar "Vá är det?" "Går det bra om vi klipper gräset?" "Varför det?" ("För att det är långt din gris") "Vi kan väl klippa lite, snälla?" "Okej då." Asar fram den och tankar. Allt är så fiffigt att vår trädgård tar exakt en tank att klippa, så man kan alltid börja med bensinen. Rullar över gården och in i trädgården. För det mesta har den vid det här laget själv ändrat inställningen på klipphöjden så man måste kolla att det är rätt. Någon enstaka gång är det helt ok. Nu ska vi starta motorn. Följer man anvisningarna funkar den inte. Garanterat! Gör man som man gjorde förra gången funkar den inte heller. Kommer det en bil eller överhuvudtaget en levande själ på vägen kan man lägga ner alltihop för då är den död. Jag brukar visa den att vi är ensamma, flöda den tre, fyra eller fem gånger beroende på hur den verkar och så prova start. För det mesta krävs två försök, någon gång tre eller fyra, men den kan också få för sig att starta på första. Sen klipper vi. Det tycker den om!! Allt går bra. Snyggt och prydligt. Uppdraget tar ca 40 minuter. Klara, stannar, rensar kåpan. Rullar tillbaka in i garaget. Upptäcker att vänster framhjul inte når marken. Va?? Kollar igen. Nu rullar den jämnt, på samma ställe där den nyss "haltade". Jag ger upp. In med den så fort som möjligt. Nästa vecka har den säkert andra idéer. Spännande!

tisdag, juli 28, 2009

Värmebehandling. Och hopp

Kl. 03.30 vaknar jag av värme. Jag ligger dessutom fast. Vad händer här egentligen? Katten Murre har lagt sig raklång mycket tätt intill mig och det är därför jag knappt kan andas. Han är en ganska trulig kattherre i vanliga fall så inte vet jag varför han är så närgången just nu. Jag trasslar ut oss och somnar. Kl. 04.15: "Mju" Jaha, nu är det dags. "Klappa mig" Jag klappar och Murre spinner. Somnar. Kl. 04.40: Vaknar av att det väser på golvet. Vad i allsindar är det? Lutar mig ut från sängen och i gryningsljuset ser jag Murre (obs 12 år gammal) liksom gå armgång på mattan liggande på sidan. Det är släpljuden som väser. Ibland rullar han från sida till sida. Jag tittar på fenomenet en stund. Det ser kul ut när han "går". Somnar. Får faktiskt vara ifred till kl. 8.30. Det var ju välsignat...



Så här ungefär: Han rullade sig likadant omväxlande med armgång.


VM i simning pågår. Makens kunskap om och intresse av denna sport inskränker sig till att de håller till i en bassäng. Trots det satt han och tittade på tävlingarna på tv en stund före nyheterna. Rätt som det är säger han mycket förvånat: "Vad är det för simsätt? De hoppar i vattnet" Gissa vad de gjorde?




svtplay.se/v/1635202/simning/sjostroms_varldsrekordlopp_pa_100_meter_fjaril


Ja, kanske att de "hoppar". Det var ju en ny syn på det hela...

måndag, juli 27, 2009

Viss procents avdrag

Övertalade maken att äta söndagmiddag på restaurang! Här finns en i närheten, nyrenoverad och fin. Tydligen kostade renoveringen så mycket att kvalitéten på maten och framförallt drickan sjönk... Starköl i glas. Nja, jag blev misstänksam. Det var inte starköl, men hur bevisar jag det? Ska alltid ta flaska så man ser märke och klass. Skit också.



Någon "Leffe brun" var det fantamig inte. Inte någon    -blond eller -ruby heller. Det var troligen Spendrups 2.8% eller något annat meningslöst. Nu ska jag ju behöva tänka ut någon hämnd för det här. Jag som hade för mig att bli snäll... Eventuellt...




Vid bordet bredvid satt en dansk familj. De åt "det vanliga" och flickebarnet på ca två år fick köttbullar och potatis. Hon var solig och glad men inte precis så intresserad av att äta. Hennes pappa fick de flesta köttbullarna. När de var färdiga och gick ut hittade tösen en tappad, väl uttrampad pommes frites på golvet. Hon böjde sig ner, grep den, stoppade den blixtsnabbt i munnen och  åt upp den.  


Jag tittade på mamman och sa lite för mig själv: "Oh fy"  Hon tittade tillbaka, såg lätt äcklad ut men skrattade och ledde ut "den hungriga" Ja, det var ju inte mer att göra. Sött! Örk!


      

lördag, juli 25, 2009

"Katten är döende"

Assar är en rar farbror som bor en bit härifrån. Han är väl en smula naiv och hans hus är nog inte det renaste man sett. Men Assar trivs med sin hund och sin katt och sitt muggiga* hus.


Jag var egentligen inte riktigt inblandad i samtalet, för det var två tanter som skötte ordet när Assar kom in i bilden: Assar meddelar att "jag blir nog tvungen att tala om för mina pågar att katten håller på att kola vippen" (pågarna är naturligtvis hans söner och de är ungefär trettiofem år gamla...) "Jaså", sa en av tanterna, "det var ju tråkigt, vad gör katten då?" Assar svarar: "Den ringlar sig på marken och jamar" "Jasså. Oj då" Assar går sin väg. Vi flinar. Katten löper!! 


* mögliga


               såhär såg katten ut, sa Assar





     


    men kisse själv hade en annan idé                 

fredag, juli 24, 2009

Världens vackraste trädgård

På våren tittar man i frökataloger och då utlovas de underbaraste blomsterblandningar! Här visas det fantastiska resultatet av "Fjärilsblandning":



Syns ingenting? Nej, just det. Syns nå´n fjäril? Icke. Tjocka, fina rader med blommor? Knappast. Vari ligger problemet?





Jag har en känsla av att ett problem syns här...  Murres snitsiga små framfötter har nog ändrat en del i utsådden...





Efter fyra timmars väntan (nåja -nästan) kom det en fjäril. En kålfjäril. Inget under av prakt, precis...





Här kom en fjäril till. Nej, här kom en Terv. Troligen ännu en orsak till den ynkliga växtligheten i rabatten... Exemplaret är en skicklig grävare!


Tänk om det beror på mig? Att det växer så jädra dåligt menar jag...





Det tror jag emellertid inte! Kolla min "monsterrabatt" där inget ogräs orkar växa. Den skojar man inte med!





Fin va! Klematis, Malva och stockrosor. Här förslår inga katt- eller hundfötter! Jag struntar i den magra fjärilsblandningen och gläder mig åt detta istället!!

Svininfluensan i full gång

Idag har jag på nära håll sett svininfluensans konsekvenser. Redan så utbredd, hur ska det inte bli när den slår till på allvar?


Allt började när jag skulle veckohandla på vanliga varuhuset. En bred sugga krängde sig med en elegant knyck på kundvagnen före vid burkautomaten. Jag svär på att hon hånflinade åt mig. Hon hade en stor svart sopsäck full med returflaskor. Jag hade fyra stycken. Jag skulle naturligtvis varit med bättre och rört mig fortare. Nu fick hon stå ut med att jag betraktade henne länge och väl samt att ett äldre par högljutt kommenterade hur mycket flaskor hon hade och hur lång tid det tog.


Jaha, nu skulle jag äntligen plocka varor. Sommartider=sommargäster och de beter sig  lite väl underligt ibland. En stockholmare (jo det är sant) i medelåldern hojtade på långt håll högt och ljudligt: "Hallååå, var kan jag hitta ett durrrrkslag" till en av killarna som jobbar där. Man går väl fram till den man ska fråga och säger i normal samtalston "ursäkta, kan du hjälpa mig osv." Nehej. "Fint" folk minsann... Och så naturligtvis de obligatoriska bredrumpade -bildlikt och bokstavligen- tyskarna.  Oma och Opa och lilla barnbarnet täckte en hel gång på bredden. Men häxan skånsk medelålders vid det här laget ganska sur Kajsa körde varuvagnen mot dem som en fregatt och självaste Opa flyttade sin stadiga bakdel ur vägen i god tid.


Inget krig vid kassan. Tvärtom två vanliga danskar. Trevliga.


Lastade kassar och skulle ut från parkeringen när en ? (jag tittade faktiskt aldrig in i bilen) tyckte att jag trängde mig före. Eller nå´t. Han eller möjligen hon började tuta för fullt som en idiot ungefär. Eftersom han gjorde så körde jag givetvis mycket saktare och såg förarglig ut. Han körde upp nära bakom och tutade. Det gjorde jag med -och körde i väg i lagom takt. Jag tror han närapå sprängdes av ilska. Jag vet inte vad jag gjorde för fel. Tablettmissbrukare antagligen. Eller svin. Med eller utan influensa... 




Ja, kanske hade det hjälpt idag. Eller så hade det hjälpt bättre att jag hade skitit i att handla och stannat hemma och klappat katten

onsdag, juli 22, 2009

Det vackraste man ser

Att skaffa nya strumpor och underkläder kan vara början till något nytt! Det finns så mycket skira och söta saker som kan förändra hela känslan...


Nu är det tyvärr så att jag varken är skir eller söt. Här köps de hiskeligaste sockar på marknad och det är inga exemplar att skoja med. Här ska vi nu se underverken:



De allra jävligaste är "myrorna" uppe till vänster! Maken kallar mig ibland för ko och när en dylik råmade på radion sa en jobbarkompis: "tyst Kajsa" alltså måste jag ha flera kosockar. Nyckelpigor och katt faller inom normala figurer. Hästar och får också så därför tog jag rosa i knallig variant! Längst ner ser vi ankelsock och de köper jag för att maken är sjukligt hatiskt inställd till sådana. Han tycker att de är det värsta man kan se och de ser dumma ut och de trillar av och jag vet inte allt. Jag har dem bara på jobbet så han behöver egentligen inte åbäka sig. Och så var visningen slut. Jag orkar inte hitta på häxerier. Ikväll är jag snäll!


                                                                         

tisdag, juli 21, 2009

Ville tjäna pengar på sex

En manlig granne till oss tog hem en massa tjejer som han lät arbeta hårt. Han ville tjäna pengar på det hela. Dessvärre (för honom) gick det inte som han tänkte...


Det blir det inte för er som trodde att detta skulle handla om sex heller... Jag hatar alla insinuanta anspelningar på sex överallt. Manliga s.k skämtare har en vriden kvinnosyn alternativt kvinnoskräck och kvinnliga dito har krossat självförtroende och jamsar med och flabbar för att vara till lags. Sex diskuteras och skojas om med pålitliga vänner. Då kan man bli hur gräslig som helst....     


Men ljuger jag om grannen då? Nejdå, jag ljuger aldrig. Det var han som bedrog sin fru med en fyrtio år yngre dame. Han var mytoman den fan, så han skaffade sex (!) bisamhällen med en massa tjejer i (!) och berättade för vem som get höra på och alla andra också att nu skulle han tjäna en halv miljon om året på honung. Jaha du - på sexhundra samhällen kanske. Fjåne!


 och så ser flickorna ut!


Bara underbara

Man behöver ju inte reta sig på allt. Man kan ju glädja sig åt det allra mesta som tur är. Och känna sig snäll... och ha semester, fast det hade "tyrannkatten" missat i morse för han väckte mig exakt kl 6.00. Mycket snällt!


Titta på den här! Han är ju bara fruktansvärt söt. Han finns till salu på Blocket. Vilken uppsyn! Man blir ju glad hela da´n av en sådan bild. Inte värt att åka och titta på den valpen, risken är stor att man har honom med hem...




De här då? Kolla ansiktena. Synd att man inte kan husa fyra kattbarn...








Djurbilder kan man inte se på för mycket.



http://www.youtube.com/watch?v=1Av8rqdZT0Q



Den här är BRA! Kolla kisse som bara rastar frambenen!







måndag, juli 20, 2009

Jag ska döda dig

www.kvp.se/nyheter/1.1644619/granne-stoppar-ranelids-bygge


Allt oftare finns "kommentera" under artiklarna i nättidningarna. Visst. Om man läser inläggen där handlar de plötsligt om att den och den är idiot för jag tycker annorlunda och tycker inte du samma så är du dum i huvudet. Man förväntas ju kommentera artikeln eller hur? Inte åsikterna väl? Det liknar gladiatorspel när de som egentligen inte hade något otalt från början plötsligt är färdiga att döda varandra fast de inte vet varför.


För övrigt tycker jag att Björn Ranelid är ett stor egoist med sjukligt behov av att berömma sig själv. Han ser förarglig ut också. Jag kan inte med när folk liksom spetsar läpparna och ser överlägsna ut.  I ovanstående text tycker han att grannens argument är "enfaldiga och imbecilla". Hon är "avundsjuk" På vaddå? Jag såg honom på tv för ett tag sen. Horror!Är det Gud som talar eller?




Björn Ranelid in my dreams...


 

söndag, juli 19, 2009

Häxeri på riktigt?

Man undrar ju. Kan en gullig själ som jag nedkalla kanske inte direkta förbannelser över misshagliga människor, men åtminstone medverka till att de får sig en "mella"? Redan när jag gick i låg- och mellanstadiet upptäckte jag att mina fiender rätt ofta fick glasögon(!) Det funkade långt ifrån alltid, men hyfsat.


Numera har jag lite saker för mig ibland, men jag får kanske sluta med det, för jag tycker det ger resultat... Nä, det kan väl bara inte vara sant?


Låt mej se här: En blir svårt (inbillnings?)sjuk och kan/vill inte jobba mer. En annan är kaxig och dum men blir skadad i en singelolycka och får sämre jobb. En tredje slutar jobba "på grund av vissa omständigheter". Den fjärde drabbas av inbrott, dålig ekonomi och stress. Den femte får lämna hus och hem. För den sjätte blir det problem i familjen och kronisk värk. Den sjunde blev sjuk och dog. Och en till dog -han la sig i mitt liv...


Säkert kan jag komma på några till. Synd bara att jag inte kan ordna evig lycka åt några som skulle behöva det.


Det finns väl inga häxor, va?




...men tänk om...

lördag, juli 18, 2009

Pitbullattack

Sjöbo marknad idag. Lite halvfarligt är det att köra dit. Jättestort marknadsområde. Det är nog bara Kivik som är större här i Skåne. Jag gick omkring i tre timmar! Man behöver inte köpa något, se på folk räcker. Nu köpte jag förstås lite livsnödvändiga saker såsom karameller till maken, torkade grisöron till vovven och en ny mobil till mig!! Solen sken och alla blev grillade i +30` värme. Då hittar jag det här:



 

Hon står alltså inne i bilen med en brasa brinnande i kaminen. Men man dör ju av blotta anblicken. Hon hade kunder också -intresserade sådana. Jaha, det tyckte inte jag var kul så jag gick vidare och plötsligt blev jag hejdad av en säljare av 3-mobiler. Han var prydlig och artig och övertygande att jag bytte abonnemang. Och "fick" en ny mobil...  Han visste inte riktigt var han hade mig för jag var klädd i full marknadsmundering med tatueringarna synliga minus svart nagellack som jag inte hann få dit, men samtidigt var jag ju gammal nog att vara hans mamma. Han var ju helt enkelt för söt. 


Nu inträffade det som man alltid råkar ut för tjugosex gånger på en sommar: "Indianerna" med tillhörande musik och fjädrar och hopp och dans och smack så har du en indian som ett förklistrat frimärke tätt inpå med en cd som han säljer till dig vare sig du vill eller ej. Det är definitivt härifrån uttrycket "en död indian är en bra indian" har kommit. Jag har lärt mig under åren att vara mycket försiktig om jag ställer mig att lyssna. För musiken är bra!





Försäljaren kommer att anfalla från höger sida. Han syns inte, men jag vet.


Men pitbullattacken då? Jodå, den inträffade. Jag strövade fram med alla grejer som jag köpt och då hör jag rasslet av ett kedjehalsband som stannar vid mitt vänstra ben. Jag tittar ner och där står en så´n här:








Tjejen som höll i kopplet såg rädd ut för hon trodde väl att jag skulle börja gala att hon inte hade pli på hunden. Men den hade en anledning. Jag hade ju köpt grisöron och det var det som doftade. "Jag har grisöron i kassen" sa jag till henne. Hon tog tag i vovven och sa till den "så fär du inte göra" men jag sa igen att det inte gjorde nå´t för vilken hund motstår öron?

Sen körde jag hem och vilade ut -alltså sov som en stork. (Felsägning av en bekant som trodde det hette så istället för ...som en stock) Efter det klippte jag gräs. Hade jag rört mig lika mycket alla dagar så vore jag smal...

fredag, juli 17, 2009

Bästa kvällen

Det måste ju bara vara bästa kvällen på hela året när man kör hem från jobbet och nu HAR SEMESTER!! Fem veckor! Vi körde till en restaurang med stora biffar på menyn och firade.


Jag har inte ens utövat några häxkonster av ren glädje över kommande ledighet. Jo, förresten. En liten. I morse. Han skulle ha det... men den var liten. Vi skiter i det. I morgon eller i dag blir det visst (för biffen bedövade mig så jag somnade i tv-fåtöljen) är det Sjöbo marknad. Där är de VERKLIGA freaksen i farten. Ännu värre än på Hörby marknad.


På tal om semester: Hur kan det vara att när man jobbar går man och lägger sig och somnar 23.00, förväntas stiga upp kl 6.00 -alltså efter sju timmar- men är nära döden vid denna tidpunkt medan man under semestern somnar ca 01.30 och vaknar av sig själv kl 8.30 helt piggelin? Jag jobbar min själ hemma också, så det borde inte bero bara på att man blir utvilad.





Jag åt upp honom...


En liten bit i alla fall.


onsdag, juli 15, 2009

Fler aggressiva människor

Och idag då? En av dem som inte ville komma till firman igår och definitivt skulle söka sig någon annanstans ringde kl. 07.40 och ville träffa oss. Minsann...


På eftermiddagen skulle jag fredligt veckohandla och det var precis som vanligt ända tills jag kom till kassan. Det här varuhuset har kölappar till kassorna och det är superbra, för då kan man vänta i lugn och ro utan att någon hackar en i hälsenorna med kundvagnen. Det sitter stora skyltar om systemet lite här och var i affären och om inte annat så fattar man ju när man kommer till kassan och det inte finns några köer och könumren kommer upp på monitorer. MEN så kommer det pensionerade paret och brakar rätt fram och vräker upp varorna på bandet. Killen som hade gällande kölapp gick förstås före dem och började stapla upp sina varor samtidigt som han sa snällt och ordentligt till tanten "här är kölappar." "Vadå" sa kärringen med gäll röst. "Du får hämta en kölapp" sa killen igen. "Jaså, det har jag aldrig varit med om, var gör man det då" sa suggan. (Är du från Mars eller?) Nu kom jag in i bilden. "Därborta" sa jag och visade henne. Mitt nummer kom upp. Gubben stod kvar som en sten med varukorgen på bandet (!) men nu var det ju jag som skulle betala. Enligt min åsikt tar artiga/normala herrar ett steg bakåt för damer, i det här fallet mig, för att damer vill vanligtvis inte ha främmande herrar mycket tätt inpå. Så´nt närgånget beteende retar mig något fruktansvärt. Gubben var inte normal. Alternativt korkad. Han flyttade sig inte. Jag körde min varuvagn hårt i röven på honom, samtidigt som hans ettriga fru sa: "kom nu, vi ska gå här" för nu hade hon lyckats trycka sig en lapp och även lyckats gå till rätt kassa. "Ska vi nu gå där" sa gubben. Han fattade fortfarande inte ett skit. "Jag har aldrig varit med om detta, här ska vi inte handla mer" sa kärringen. "Nej det ska vi verkligen inte" sa han. (Intresseklubben antecknar) Då sa häxan -det är jag alltså! "Jag tycker det är jättebra med könummer för då kliver inte folk omkring på en utan man får vara ifred vid kassan." Tjejen som slog in mina varor flinade och sa "Jaa, så är det"


Problemet som det rara äldre paret upplevde var givetvis att de förväntade sig företräde. Många äldre förvandlas till superegoister som tränger sig före på bussar, i köer, på restauranger, you name it. De har även en speciell stil med framskjutet huvud som redo för anfall. Skulle man våga hävda sin rätt (och det gör jag givetvis) blir de alldeles till sig och börjar liksom darra, småspotta och titta på en med bleka ögon som ibland tårfylls och indignerat undra hur jag bara vågar påstå att jag stod före i kön. Jag blir vid dessa tillfällen mycket, mycket otrevlig  kan jag lova... Men en stackars unge eller yngre människa finner sig oftast i det av ren överraskning. Fan vad arg jag blir nu. Grrr




Ett rapp med en liknande tvärs över snudan skulle botat exemplen ovan.


Det är för övrigt en råhudsklubba -upplysningsvis...

måndag, juli 13, 2009

Aggressiva är de

Det har varit en av årets värsta dagar på jobbet! Folk som ringer eller sitter i kundrummen är direkt aggressiva. Det är inte vårt vanliga folk. Var kommer alla knäppisar ifrån? Två stycken meddelade att de inte ville komma till oss. Men varför ringer de då? Det är inte ens värmebölja. Då kan folk bli galna och börja mörda varandra och så där vidare har jag hört... Man skulle kanske ha en rejäl Rottweiler i mottagningen. När folk börjar "spöga" så WOOF och så hade de flesta nästan skitit en klick på sig. (Nu handlar det om bajs igen. Jag fick kanske någon skada under småbarnstiden?) Vi har för tillfället en mild tjej som tar samtalen, så mild att jag fick komma och hjälpa henne tämja en som satt där och traggade och undrade om vi "skulle rekrytera mer folk till imorgon" ?? Ja, jag fattar ingenting. Han kanske inte vet vad rekrytera  betyder, utan menade något helt annat. En höll på fullt allvar handen för ögonen och ville gå utan att betala... Tre dagar kvar att arbeta innan semestern. Vad kan inte hinna hända på dessa tre dagar? Kanske kommer ett rymdskepp imorgon? Som ändå inte vill till oss...




Jag som tänkte vara hemma på semestern!

Han talar

Djur kan inte tala -om man  inte anlitar en självutnämnd  hästpratare förstås... Då kan man få reda på hur mamman såg ut när de var föl och att de inte trivs i Skåne och att de inte vill kallas "Sillen" och bla bla bla. Skitsnack att tro man kan tala med ord med djur. (Om jag har en häst som inte trivs måtte jag väl fatta det själv utan att en tredjeparts jävla pajas berättar det. Och kunna åtgärda varför också) MEN man talar alldeles utmärkt med dem med tonfall och tankar och rörelser. Katten Murre kom in i går morse. Han "talade" med olika jam och långa meningar! Maken meddelade att Murre hade fångat en fågel. Han "berättade" det för mig och var säkert mycket stolt. Jag tränade min häst på ridbanan i eftermiddags. Jag ville öva en rörelse han tror att han inte kan och jag hann bara tänka tanken så började han hoppa och krångla. Hur visste han? Och jag förstod att han visste. Konstigt men fascinerande.


Folk som flabben går på hela tiden utan att de har något att säga är mycket påfrestande. Speciellt när de är lite fina i kanten och utgår från att åhörarna är idioter. Tyvärr går de flesta på det och lyssnar storögt. Underbart när man kan något om det de sitter och hackar om så man kan klämma dem ordentligt. Eller få dem att komma av sig. Jag har en bekant som på en fest hamnade intill två unga tandläkare. Det var ingen ände på hur fantastiska de var och hur mycket de visste. Speciellt den ena. Då säger Emma till dem: "Sitt nu inte och var bittra för att ni inte kom in på läkarlinjen." De kom av sig totalt. Folk runt omkring flinade. Så´nt önskar jag att jag kunde säga!





...visst blir man sugen på att ge en så´n här en fet spark i röven...

lördag, juli 11, 2009

Sviken

När inte prylarna i hemmet fungerar som de ska så blir jag fruktansvärt irriterad. Det verkar också vara så att om de en gång börjat krångla så handlar det om en sorts förbannelse för de blir aldrig ok igen. När vi renoverade huset innan vi flyttade in så inbegrep det givetvis ny wc-stol också. Den är engelsk -och redan här skulle vi förstås aktat oss och köpt något svenskt tryggt märke istället. Nu gjorde vi inte det. Big mistake... Det första som hände var att den jävelen lossnade ifrån golvet. Där stod den och rickade. Väldigt obehagligt med rörelse i en så´n grej kan jag säga. Hjälp tillkallades och förankrades med längre och kraftigare skruvar. Britterna är kanske klenare, eller så sitter de försiktigare när de skiter, vad vet jag. Nu stod den stilla i alla fall. En kväll skulle maken klippa tånaglarna, satte upp foten på ringen och kabrak så sprack den! Jaha. Sprickan gjorde att den liksom nöp en i låren när man skulle resa sig. Det gjorde ont kan jag tala om. Vi stod ut ett tag och vande oss nästan. Skithusstolen gjorde nästa drag: Plötsligt läckte den rostfärgat vatten från fästskruvarna. Första gången jag såg det kan jag meddela att jag vädrade omkring noga och torkade med stor försiktighet, för man vet inte med den färgen på en läcka på ett dass... Men det var bara vatten... Detta hände två gånger och sen aldrig mer. Nu skaffade vi en ny ring, en fin en i ljust trä. Det gick bra ett tag, men sen bröts en av skruvarna som höll ringen och så var det rörelse liksom på andra ledden istället och så fick man inte sitta stilla och ifred nu heller. Vidare brast fjädern till "liten spolning" och den gick inte att sätta fast, så det finns bara "större spolning" nu. Vi byter ring. Vi tar en i mörkt trä för omväxlings skull. Ett tag höll den, men nu är muttern I PLAST uttröttad och håller inte ena fastsättningsskruven. Sitsen glider fram och tillbaka och man liksom tippar av när man vänder på sig för att nå toapappret. Jag har aldrig varit med om dess like. Fanskapet kanske går omkring i huset på nätterna och pratar med de andra grejerna. Hoppas den inte övertalar dem till myteri.







Det kan väl inte vara för mycket begärt att få sitta stilla på toan. Va?

fredag, juli 10, 2009

Slamkrypare

På mitt jobb (det börjar bli lite som Stina i Saltkråkanfilmerna när hon säger: "Hemma på min gata i stan där bor en fru...osv") På mitt jobb där är en fru nej, där är en vaktmästare som heter Bruno klödd*. Han har lite alkoholproblem och jobben blir inte så välgjorda. Han försöker sig på lite sex"skämt" och de är inte roliga. Han tittar under lugg på mig och drar inga "skämt" för jag har nog råkat tvåla till honom angående det en gång eller två... I alla fall, vi tar ett typexempel på Brunos kavalitétsjobb: Han ska montera en sil under en vask. Silen ska sitta som ett mellanstycke i avloppsröret så metallflisor hamnar där och kan samlas upp och återvinnas. Bruno skrider till verket. Bruno lämnar stället. Silen läcker satan. Metall överallt. Häxan anmäler det hela som tillbud -som vi ska enligt arbetsgivaren- På "förslag till förbättring"-raden skriver jag: "Anlita fackman"  


Men så hände det! Stopp i personaltoaletten. Fy! Nu måste Bruno klödd tillkallas. Han kommer med en vanlig vaskrensare, en så´n där sugplopp. Han lyckas inte rensa upp i dasset med den. (Konstigt) Han går efter en vacuumsug och nu lyckas han hala fram en del fasansfullt äcklig goja som vi kanske inte ska gå närmare in på här.


Det går ett par dagar. Stopp i toan igen. Klödd rensar. Det går ett par dagar osv. Tills slut inser klödd sina tillkortakommanden och ringer efter SLAMBILEN. Nu jävlar! Killen som kör den backar upp sin enorma bil på gräsmattan vid fönstret i korridoren, kliver ut, går runt och kommer in till oss. Bruno har greppat slangen men killen känner nog till honom för han säger till vår stora förtjusning: "nej du, jag kopplar själv så det blir riktigt gjort" Bruno sörjer. Häxan och Rosa och flera till flabbar och börjar skockas, för vi vet att nu blir det underhållning. Det blir det också, fast inte som vi tänkte oss. För att komma åt stoppet i rören skickas tydligen en stöt med vatten eller tryckluft först. Lita på att det hjälper. Jag sitter på mitt rum, tittar över korridoren och ser hur en svart pelare av skit på minst trettio centimeter sprutar rakt upp ur vasken därinne. Vasken på mitt rum gurglar hotfullt. Min kollega sitter precis över den och sköljer en liten skruv som han ska montera när plötsligt den också "spottar" men inte så våldsamt. Kollegan får en sorts svanhals, men han släpper som tur är inte skruven, som är värd flera tusen. När vi överblickar förödelsen och ulker och kluckar i stanken och skrattar för det är ju bara helt otroligt vilken röra, så är resultatet följande: En halvmeters pelare har spottat ut på ett rum och lagt deras ena stol och microinstrumentlåda i ruiner. Fem rum klarade sig med lite spott och harkel i vaskarna. Den aktuella toaletten var täckt med svart goja på golv och väggar. Vi grät nästan.


Bakom detta kaos ligger i förlängningen Bruno klödd. Han är ansvarig fastighetsskötare, men "ser" inget och gör inte för mycket. Han behåller givetvis sin tjänst. Fråga mig inte hur de är möjligt.


* "klödd" är skånska och betyder ungefär krångel. Det klöddar=det krånglar. Eller som en utomlands född hos oss säger: "det klyddar sig till"




Back to basic

Innerst inne är jag bonde. Nedärvt sedan generationer. Jag vill plöja fälten på våren istället för att vara prydlig inomhus. Jag skulle gärna jobbat på en maskinstation och kört tröskor i flermiljonsklassen, men jag tror inte de vill ha medelålders fruntimmer där...


Dessa dagar är jag bonde så mycket jag vill. Vi har fått hem vinterhöet till hästarna och det ska in på logen.



Maken ville inte vara med på bild. Får skylla sig själv. Balerna väger ca 350 kg. Det är jättefint hö som doftar underbart!



Detta är hissen. Inget "död mans grepp" så den stannar vid olycka inte. Skulle man ramla in i hjulet eller kraftöverföringen så amputerar den en arm på ett kick. Den lyfter 2 ton i sina  ljusa stunder, men den är lite egensinnig och måste hanteras med vördnad. Vi offrar ett levande lamm till den ibland. (Jag ljuger såklart -om lammet alltså)





Här hissar jag in en bal.





Finklädd och snofsig! Nej, men dölycklig över vårt fina hö.

torsdag, juli 09, 2009

Plastiskt

Varje kväll sedan ett par månader tillbaka visas ett program om två läkare som gör magsäcksreduktioner på extremt feta människor. Det är samma story hela tiden: Först blir det svårigheter, men sen lyckas operationen och patienterna börjar rasa i vikt. Sen kommer det en annan patient som opererats för ett par år sedan och nu har han eller hon en massa överskottsskinn som kirurgerna tar bort i stora sjok och kastar i en spann och väger det. Fem eller nio kilo brukar det bli. Den opererade har ett sår som går runt hela kroppen och jag fattar inte hur det hela kan läka ihop. "Efterbilderna" är givetvis fantastiska och alla är jättesnygga igen. På en kvinna sög de ut fett från magen och satte in på rumpan. De påstod på fullt allvar att det skulle "läka fast" där. "Det vore någonting för dig" sa min rare make. Han är väldigt intresserad av den här serien och ska absolut titta varje kväll. Jag kan inte hjälpa att jag är rövlös. Kanske ska göra om ordspråket? Bättre rövlös än rådlös alltså.


Kolla före/efter bilderna. Näää, det tror jag inte riktigt på...


 



tisdag, juli 07, 2009

Rövarhistoria

Jag har en bekant (Nisse) som råkar ut för de mest egendomliga situationer. Nisse har det gott ställt, han har fina och dyra bilar, väl inarbetat företag med många anställda, mycket prylar och eftersom han värnar om de som är lite bakom så hamnar han då och då i kläm. För att förstå följande historia bör man känna till följande: Bilen: Ganska ny mercedes i 350 klassen, grönmetallic, dyr, Nisses ögonsten. Nudelen/hunnajävelen: Aprikosfärgad dvärgpudel, rörelsemönster som poppande pop-corn, gör som den vill.  Linkman: Egentligen anställd på Nisses företag, men hissen går inte ända upp alla gånger, så Nisse låter honom göra lättare småjobb.


Nisse berättar: "Nudelen hade hoppat upp på bilen och sprungit på den och repat huven. Hunnajävel. Stora jävla revor efter tassarna. Jag sa till Linkman att ta polermaskinen med trasselhjulet och se om han kunde få bort märkena. Linkman gick efter vinkelslipen och den väger ju för fan tio kilo. Han monterade fast trasselhjulet på den. Sen la han manken till och tryckte när han polerade för fullt så lacken försvann fantamej ner till plåten. Som bilen såg ut. Nu var där stora vita fläckar  istället för små hack. Jag frågade Linkman hur han kunde vara så inihelvetes dum så han polerade med vinkelslipen men han sa att han hade ju haft trasselhjulet precis som jag sa. Ja, men med polermaskinen var det meningen. Det är inga problem, sa Linkman. Jag målar i med lackstift där det fattas"


Ridå. Nisse ilsken så han tuggade fradga. Ganska nära att lappa till Linkman. Han får skiljas från X antal tusenlappar och hans fina merca blir aldrig mera sig riktigt lik.

Du kan väl ringa

När någon flyttar långt bort så är det ju för värdelöst vad man saknar dem. Daglig kontakt i många är och så går inte det längre. Väldigt sorgligt och ensamt...


Men man kan väl ringa då? Nej, det kan man inte av två skäl. Hon som "flyttade" var nämligen min lilla katt och hon bor numera i himlen.




                                          SELMA

måndag, juli 06, 2009

Visset, bruden

Visst minns man de där söta och malliga tjejerna som spelade allan när man gick på högstadiet. De var söta och hade snygga kläder och de fick allt de pekade på och de fick vara ute hur länge de ville osv osv. Ibland träffar man en så´n. Hur ser de ut idag? Jo: En riktigt söt och överlägsen en har tandlossning så det syns. Mina tänder är vita och fina! Jag visar dem gärna för henne. De flesta är rätt mycket lösare i hullet än jag... De har vanligtvis betydligt fler rynkor än jag. Jag är snyggare målad än dem. De är skilda från drömprinsen som man var så avundsjuk på. De är helt enkelt överblommade!


Jag är le´ som stryk och tycker det är jättekul och gläds i mitt svarta hjärta.


Sen tänker man såhär: De som var "fula" när vi var tonåringar då, vad blev det av dem? Jo, de är nu vanligt hyggligt folk som ser bra ut, klär sig syggt,är kloka och sansade och kan ge goda råd i alla situationer. De lagar god mat, har rara barn och välordnade liv.


Tur har alla vi som blommade sent...






Visset för vissa...

lördag, juli 04, 2009

Elake Måns live

Biten av katt – får respengar tillbaka


Men vafan. Det rör sig tydligen om en riktig huligankatt. Kunde man inte stänga honom ute från sovrummen på nätterna i alla fall? Han hade kanske rabies? Depression? Inneboende hat mot svenskar? Tablettberoende? Eller tyckte helt enkelt om att skrämmas! Undrar vad det kommer att stå i klagomålet til ARN? "Den franska katten var allmänt aggressiv" kanske.


Jag har själv blivit biten av en bjässekatt rakt i handleden och det som vällde upp från såret två dagar efter hade fått en smittskyddsläkare att baxna!





Känslan är densamma...


Snäll hela da´n

Ledig dag! Men jag fick masa mig upp och köra med vovven till veterinären. Vaccinationsdags. När vi satt i väntrummet som lyckligtvis var tomt (för annars ska hon härja och hälsa och flåsa och ha sig) hörde jag från ett av rummen hur en grisbonde tydligen hade fått någon smitta i sina stallar, för de pratade om att "i så fall vår vi börja avliva kullarna"  Sen hörde jag hur han berättade att han själv var nyopererad och att det hade blivit komplikationer. När han sa tack och gick ut så tittade han på Flinga och sa: "Oh så grann" om henne. Tack för det sa jag. Det var ju en rar farbror som kunde berömma min hund trots sina bekymmer.


Från smådjursrummet kom det nu ut en stor svart hund som såg väldigt dämpad ut. Han hade två människor med sig och de verkade ledsna. Det är mycket glädje med djur, men kan bli mycket sorg också. I alla fall. Nu var det vår tur och Flinga rusade in i rummet och "skrattade" med hela ansiktet. "Jaha, du ser ju pigg ut" sa veterinären som heter Malin. Flinga svepte med huvudet kvickt från sida till sida för att försöka se vad som hände i nacken. Jag höll henne om nosen och efter sticket blev Flinga så överlycklig att Malin klappade och patade med henne en god stund och sa igen hur jättepigg och lycklig hon såg ut. Flinga svepte ut och in i bilen för hemfärd.


När alla är friska är man glad. Och kan glädja sig åt detta också:



Kråkvicker -finns inget vackrare i dikena



Mjölkört, Rallarros, "Rävarumpa". En lyckas växa på gården.






fredag, juli 03, 2009

Bonde söker bråk

Var ute med en kompis. Träffade en stroppig fan. Han hälsade inte på mig. Han klagade på vädret. "Hur mycket regn fick du?" sa han till henne. (Du? Jag då, din gris) "Det regnade i mitt hö" sa han och tittade överlägset längs näsan ner på mig. "Har du inte pressat än?" sa jag tämligen spydigt. (Vi har haft torrt och varmt i 10 dagar) Stroppen blev nu lite osäker på vad  jag visste om jordbruk egentligen, men han tog sats igen: "Det kan jag väl inte göra, det var ju inte längesen jag högg" sa han snutigt. (Jävla gubbas, vänta du) "Har du inte hunnit hugga på hela den här tiden," sa jag "det var inte bra. Vi har ju haft värme i nästan två veckor. Alla bönder hemma har pressat prima hö, klappat och klart, bara att hämta. Nu har du fått höet tvättat och så blir det gult och bara skit." (Inte riktigt sant, men jag bredde på bra för att trimma honom )"Vem ska äta ditt hö?" frågade nu min kompis försiktigt. "Fåren" sa stroppen och inte ens häxan hade hjärta att säga "då gör det ju inget" för han såg nästan tillintetgjord ut i sorg över sitt fördärvade hö...






Får får får? Nä, får får lamm


Och stroppar får på tafsen

torsdag, juli 02, 2009

Finns de på riktigt?

Nu har de skånska marknaderna börjat. Hörby marknad ikväll. Maken hatar marknader och kan på sin höjd övertalas att gå där en timme eller så. (om man börjar övertalningen i januari vill säga) Då går jag själv då. "Vá ska du där" frågar maken, "det är ju samma skit överallt." Han fattar inte att man måste föundras över folklivet. Var bor alla egendomliga människor som syns på marknader? Var? De finns ju inte resten av året. De måste ju köpa mat åtminstone. Nä -syns aldrig i några affärer. Med "egendomliga" menas här verkliga freaks som lätt hade kunnat ta betalt för att visa upp sig. Jag fattar det inte.


Jag måste dit imorgon igen och titta mer!





Jag svär på att jag mötte honom också ikväll...