Sidor

måndag, januari 31, 2011

Inte pigg

Inte alls pigg... Vi var halvsjuka eller helsjuka på jobbet. Ungefär sex stycken var helt friska. Två var hemma, ytterligare en med sjukt barn, en sjukskriven veckan ut samt en på semester. Då och då träffade man en levande själ i korridoren. Inte ofta... Symtomen tyder på minst spetälska: värk i ryggen (det har jag förut så det räcker) värk i höfterna och så rethosta. Det måste vara en rejäl smitta, för kollegan på samma rum och jag är "aldrig" sjuka. Nu har vi dessa spetälskesymtom.


Bäst att gå och lägga sig, det kan hjälpa.


Jag kollade Wikipedia. Där står så här om de första symtomen på sjukdomen ovan: "Ett av de första symtomen är ofta att ögonfransarna oväntat förloras" Nä, då har jag inte det - vilken tur.


Förresten,  när man läser läkarböcker eller ännu värre - veterinärböcker, så har man symtomen på de allra värsta sjukdomarna och djuren är färdiga för himlen för länge sedan...


          

Den här måste vara trevlig: "700 symtom och sjukdomar" Läs INTE den...

söndag, januari 30, 2011

Slutet?

Jag tycker jag börjar känna mig sjuk... Maken föreslår genast svininfluensa. Han är mycket uppmuntrande! Bäst att medicinera sig med lämpliga piller och gå och lägga sig. Jag har flera hiskeliga mordhistorier jag kan läsa. Uppbyggligt och bra! 




                     

Skit också, jag måste iväg och sätta blåslampa i rumpan på vissa i morgon...


Film!

Jag har inte varit på bio på skandalöst länge, men i kväll såg jag Änglagård 3. Mycket bra enligt min mening. De s.k filmexperterna har visst annan uppfattning.


Det var en gång för länge sedan (2001) när våra hästar medverkade i filmen "så vit som en snö" Vi var med vid tre olika tillfällen och hästarna syns väl sammanlagt 15 - 20 sekunder. När vi spelade in scenerna med ångtåget och kyrkogården var vi i Vitaby på Österlen. Vi kom kl 9.00 på morgonen. Kl 19.00 blev ljuset rätt på kyrkogården och nu skulle Björn Granath köra våra två hästar och vagn. Han var läraktig och försiktig och tyckte det var väldigt kul att köra par. Jag ställde mig vid fikabordet och tittade på för jag tänkte att då kan jag inte göra bort mig och hamna framför ett kamerasvep. Fikabordet filmar de ju inte! Vid bordet stod en mycket lång och smal man. Jag kände igen honom flyktigt, men det kopplade inte vem det var så jag glodde vidare. Han tittade nyfiket tillbaks och tuggade på en franskbrödmacka. Där stod vi och kikade på varann tills poletten trillade ner i min hjärna. Richard Wolff... Mgrrrm - vaddå känna sig dum...


fredag, januari 28, 2011

Enögd

Maken har klagat på att han ser sämre med höger öga. Han har ett par optikerslipade "riktiga" glasögon, men eftersom han upplever det enormt jobbigt att förflytta dessa glasögon mellan sängen och köksbordet så skaffade han ett par sådana där 39:- -glasögon också. Dem pressade han ihjäl ungefär tredje kvällen, för de tål inte att man somnar med armen över ögonen nämligen... Jaha, nu klagade han alltså på att han inte såg så bra med de där billiga. "Man skulle köpa ett par +3 styrka också och så byta ut det högra glaset" Hex kollar på glasögonen. Maken har inget glas för höger öga!! Borta. Tomt. Hex påpekar detta. Maken tror inte det är sant förrän jag trär fingrarna igenom bågen och låter den dingla där. Jaaaa, där är inget glas, nej. Var kan det vara då? Maken letar mellan sängarna och där ligger det. Nermisshandlat mellan madrasserna. Maken monterar i glaset i bågen igen. Det sitter inte riktigt bra. Maken säkrar det hela med lite tejp!


           

Välrastad!

Lämnade hemmet 7.05. Återkom 22.50 Aningen länge att vara borta kanske. Årsmöte i den underjordiska verksamheten i kväll nämligen och då är det inte lönt att köra hem efter jobbet.


Tjugo punkter på dagordningen. Det gick bra till punkt 16, sen var det en farbror som ställde till upplopp med sina tämligen omständiga skrivelser och övrigtpunkter. Jag satt bredvid honom så jag sneglade i hans papper som var oändliga och han fick fram nya hela tiden. De var av olika modell och låg i olikfärgade mappar. En mapp var märkt med frystejp. Det var precis som en trollkonstnär som hela tiden drog fram nya remsor med papper ur de där mapparna. När klockan var ett  par minuter i 22 "hade han bara fyra saker till att ta upp" Vi dog nästan. En punkt var: "Tacka Kajsa för de välskrivna protokollen" Det var ju rart.



Bild på pappersflödet...

onsdag, januari 26, 2011

Vaknar...

Ibland händer det att man vaknar t.ex kl 2.30 och upptäcker att det är ganska långt till att det är dags att stiga upp kl 6.00 - underbart. I morse vaknade jag och observera nu att jag blev av med en sovmorgon som skulle varat till 8.30. Vaknade alltså och konstaterade att jag låg så skönt så, Baggi på plats bakom, precis rätt temperatur inte det minsta för kallt eller för varmt. Man anar att detta är för bra för att vara någon längre stund. Tittar försiktigt på klockradion... 5.59  Det kan knäcka en för hela dagen.


Jag provade att sova vidare sen vid skrivbordet, men det gick inte alls, för saker och ting spårade ur tämligen omgående. En som tror att hon är Guds like kom in och skulle göra det hela bättre, men det blev sämre. Ack ja, sådana har man tampats med så länge att jag liksom nyper till dem i förbifarten. Men nu hade härvan tagit fart. Mini hade fått på pälsen av någon för henne okänd. Hon frågade mig om jag visste vem det kunde vara. (Jepp, visst vet jag det) "Ingen aning" säger Hex. Mini frågar Pelle direkt om det är han. Pelle meddelar att han själv nyss fått på pälsen av Olivia. Mini forskar vidare. Mini är helt ute och cyklar. Mini provar en ny vinkel. Nu är hon på rätt spår, men Hex har ingen som helst aaaaning nu heller.  Hex minns när Mini med följe försökte förgöra mig för ett antal år sedan. Nu svänger pendeln tillbaka och de intrigerande är på väg ut på mycket tunn is. Det vet jag! Det är nämligen jag som puttar ut dem... (Värre än en roman detta)


               

Maken, Murre och Baggi!!

tisdag, januari 25, 2011

Ensam kvar..

Här chattar man på Facebook som en annan tonåring och det är SÅ kul. Passade bra. Maken har förlöpt hemmet och sätter säkert i sig en massa kakor och jag vet inte vad där han är. Under tiden jag skriver river Baggi ihjäl en fåtölj... Undrar hur den mår egentligen. Lilla söta kisse kommer fram och visar sig ibland överströdd med lösa trådar. Han provade att boxas med Murre också, men det uppskattades inte...


Två stycken hemma från jobbet idag. Sen körde Lina till läkaren vid lunchtid för hon mådde inte bra. Henne ser vi nästa gång om en vecka. Sjukskriven... Mim ska ha semester från och med torsdag. Hur var det nu: "Tio små tekniker  skulle gå på bio, en gick till doktorn och så var de nio" eller så där någonting. Undrar hur sista versen blir... "En liten häxa är nu ensam kvar, hon ringer till bemanningen men får inget svar."   Den bistra sanningen är att jag får komma tidigare i morgon och vara moraliskt stöd till två av våra nyanställningar. Gör inte så mycket. Jag sover vid skrivbordet och säger "det ordnar sig" och "det skulle jag också gjort" och "det går nog bra" på rätt ställen, så är de nöjda. Visst är jag hemsk... 




                         

måndag, januari 24, 2011

Drabbad?

Mini är hemma med sjukt barn. Plötsligt dyker hon upp på jobbet MED det sjuka barnet i släptåg. Det var väl jätteskitkul. Han har nämligen halsfluss... Hon ska bara tala om att hon inte kommer i morgon heller. Jaha, här kan fler bli hemma, för halsfluss smittar väl har jag en känsla av. Trevligt att bli utsatt för det i onödan.


Så börjar Smilla känna sig konstig. Kräksjuka i familjen. Hon kör hem. Rart att hon kom och testade hur många som har kräksjukeresistens. Det kanske blir magert med folk i morgon. Vilket ska man välja? Fy satan, det får jag kanske snart reda på...


I alla fall. Vi satt kring fikabordet och diskuterade hur man kan försöka förebygga det där kräkeriet. Whisky, vitlök, vitpeppar? Kanske inte allt på en gång, nej. Vitpepparkorn tyckte de flesta var bra. "Det är bara så svårt att svälja dem" sa någon. Vaddå, det är väl inte svårt att få i sig tio vitpepparkorn. "Jo, det är så starkt att svälja när man har tuggat dem"         Nähä, ÄR det...          


                                      

 


söndag, januari 23, 2011

Jaaaa...

...det snöar!!! Jag kan åka spark till jobbet i morgon. Nä, det kan jag inte för det handlar om snöflingor små som stålknappnålshuvuden som faller ungefär tjugo stycken i minuten. Nähä... Det var kanske ingen bra idé ändå, för det hade tagit tid och så hade mitt kattungehår varit spolierat. Sen hade jag fått gå och se dum ut hela dan och det är det inte värt. 


Vicke har en tävling på sin blogg där man kan vinna en animerad bild eller en ny header eller så. Det gäller att försöka!


Eftersom det har varit en stillsam söndag får det bli den här:


       

Två svarta katter. En får gå ut, den andra helst inte. Det är svårt att se skillnad på de där, särskilt i en liten farstu bland mycket grejor. Baggi är inte dum...





...han ligger bland de svarta skorna och spelar -skor? Gissa hur lätt detta är innan man hinner tända i taket?

Ingen snö...

...i sikte och det tycker jag det borde vara, för nu har ju jag skaffat den där sparken och allting. Tänk nu om vi får flera års gröna vintrar och både släde och spark rostar ihop till oigenkännlighet. De kommer att bli orätna och bara rasa ihop i ett dammoln av torrt trä när vi tar fram dem om tio-femton år. Jag vet precis hur det blir. Hästarna kommer att vara gamla och trötta och jag och maken också. Vi har kanske till och med hunnit köpa en bekväm lägenhet utan trädgård och DÅ snöar det rejält nästa gång. Vad vi ska ångra oss...




Kommer detta att vara roligt, va?

fredag, januari 21, 2011

Provad?

Har du provat sparken mer undrade maken när han kom hem i eftermiddags. Nej det hade jag ju inte precis för det är liksom ingen snö och/eller is på vägen. "Hade du varit liten så hade du kört hela tiden utanför garagen och haft jättekul" sa han. Ja, det hade jag. Då nöjde man sig med en upplogad snöhög på gården att åka pulka i om inget bättre fanns. Men sen blev man lite äldre... De som är lika gamla som jag kommer antagligen ihåg miniskidorna. De där korta, breda i blå eller röd plast som var lika hala i båda riktningarna. De gick som ett skott i natten och man kunde med nöd och näppe svänga och knappt bromsa. Man kom knappt upp för backen men nerför åkte man med livet som insats. Utan hjälm såklart. Så fruktansvärt kul man hade i timtal på vinterdagarna. Vi åkte i "steniga backen"... Den stupade fint rakt ner och var - stenig. Vid sidorna var granar och ännu mer sten. Det gjorde ont att komma ur kurs kan man säga. Ack ja, det var förr i tiden...


  

 

Funkar igen!

Det gick inte att komma varken in eller ut på den här sidan i går... Nu provar vi igen. Först tar vi en så´n här:


        

Var och handlade i går kväll. Eftersom jag är miljömedveten (eller snål...) har jag med mig kassar. En stor i plastväv och en i tyg och några vanliga. Där står jag och ska packa ner mina varor. Tar fram tygkassen och får upp en svartluddig grej som påminner om ett skabbigt får. Jag kastar ner lite grejer i den och öser ner den i vagnen så ingen ska tro att jag har djur i affären... "Va´ fasen var det där?" tänker jag "hur har det gått till?" Fast -just det, NU vet jag. Vissa där hemma har ju använt det där stället att härja i:




   

Vikt därinne ligger förstås tygkassen. Inte konstigt att den numera har päls...


På kvällen ringde det. "Vill du köpa en spark" frågade en man. Ja... det vill jag, men i detta landskapet finns som nya bara sådana där moderna i blått stål som liknar en racer:








             

Snygg. För snygg för mig. Och för dyr.... 2.500:- Nä, jag måste ha nå´t gammaldags vanligt. Det finns knappt här som sagt. Jag sätter in en annons "köpes" på Blocket. En som bor 15 mil bort svarar. Nä, för bökigt. Och så ringer den här då igår. "Jag kör hem den till dig också för 500:-" Visst! Jaha, den har anlänt och är inköpt och är av gammal modell och fint i ordning och går som ett spjut! All snö på vägen är borta, men jag har provat vid uthusen där isen ligger blank. Skitkul. Skitont i ryggen kommer jag säkert också att få...

onsdag, januari 19, 2011

Maken surar

Här har man ledig dag och tänker sig ju åtminstone inte att gå upp kl. 6.00 i alla fall. Ungefär vid den tiden blir det ett väldigt skrapande och grävande i kattlådan som står ute vid trappan på ovanvåningen. De där två typerna har ingen som helst koll på vad täcka över betyder, så jag vet att de bara "showgräver" Observera att det står två lådor på bottenvåningen också, men nähä, man måste naturligtvis föra så mycket väsen som möjligt utanför sovrummet. Baggi jamar för full hals flera gånger för säkerhets skull, så vi säkert ska höra dem.


När jag kommer ner till frukosten och meddelar den viktiga nyheten att"de har skitit fyra gånger i lådan däruppe" så säger den något morgonsure maken: "Då kan du ju köpa två katter till, så skiter de dubbelt så mycket". Det ligger naturligtvis en del i det...


Jag släppte ut hästarna och maken körde iväg. Hex, katter och hund gjorde svanhopp ner i soffor och fåtöljer. Vi var helt överens om att huset var städat, tvätten tvättad, vädret halvdåligt så vi behövde vila oss.




Murre sover och liknar en liten docka.




Murre vaknar och ser ut som nå´nting med rabies...

Inte så klokt...

Undrar varför så många äldre människor är så uppenbart oförskämda? Inte sällan är de direkt aggressiva och allting är alla andras fel. De kränger sig före i köer och lyckas de inte riktigt så är de framme och hänger över axeln på den framför och trampar och harklar sig. Kan det förklaras med sjukdom månne? Tidig Alzheimers? Demens? Inte på alla väl? Kan det vara så att de tillåts bete sig hur de vill precis som barn och ungdomar som inte kan veta hut? Råkar ut för inte mindre än tre sådana här gullemånsar idag. Konsulterar man mig så gäller regeln att vi behandlar varandra med respekt, för en saklig dialog och kommer inte med dumma skämt. Ibland när de åbäkar sig brukar jag påpeka att det är helt frivilligt att besöka oss och frågar om de vill gå hem igen. Det är ingen hittills som nappat på det... 



Vi tar en bild på gammal katt i stället... Lilla Selma som bodde här långt innan vi kom hit. Hon flyttade till himlen sommaren 2009. Visst var hon söt!


måndag, januari 17, 2011

Alldeles synd om...

Frånsett att jag lyckats bryta vänster ringfingernagel idag - en tredjedel ner på nagelbädden så man faktiskt hörde "kracket" och blod sipprade fram i brottytan så ska jag nu behandla avsnittet "hot stone massage".


Jag hade fått tag i en rabattkupong på det där och mina kolleger på jobbet sa att det var så jättefantastiskt och det skulle jag absolut prova. Okej, det kunde i alla fall inte resultera i några synliga spår som den beskrivna ansiktsbehandlingen gjorde... Jag borde varit mer misstänksam...


Allting började bra med uppvärmd brits och varma handdukar. Det var för en månad sen så det var 10 minusgrader ute. Minna kokte olja i en gryta (?) och lavastenarna rasslade omkring därnere. Jag fick två varma stenar att hålla i händerna och det var ju trevligt. Så la hon en rad stenar på ryggraden och några på sidorna "som vidgar lungorna" (Vidgar några varma stenar mina lungor, nähä du, det gör dom inte, tänkte jag, men kör på) Sen körde hon omkring med de oljiga stenarna på ryggen och benen och jag hatar när massageolja flyter omkring så man blir alldeles hal. Visst ingår olja, men jag ska inte friteras... Efter ett långt tag var ryggen klar och så fick jag vända på mig. Nyvärmda stenar till händerna och ett par till fötterna. Minna la stenar på magen och revbenen (undrar om lungorna blev ännu större nu?) Och så fick jag en sten på pannan "för det tredje ögat som öppnar sinnena" (Nääää, nu vill jag gå) Dråpslaget var olja i mitt hår när hon masserade huvudet.


Äntligen klart. Jag log rätt stelt när jag tackade så mycket och kvickade mig ut genom dörren. Det där går jag inte på mer, aldrig mer. Hon jobbar ihop med den där hudterapeuten som jag skrev om igår... de är säkert duktiga båda två, för de har ett företag sen många år och mycket kunder. Jag ska i alla fall se till att hålla mig undan i fortsättningen. No more oil...






Men det här vore något!!

söndag, januari 16, 2011

Skönhetsbehandlad(?)

Om man vågar gå på en s.k ansiktsbehandling på skönhetssalong så händer följande: Det används fyra, fem svindyra produkter, värmebehandlingen är väldigt mysig, jag får köpa någon av de svindyra produkterna för reducerat pris (månntro) och jag går hem alldeles flottig i "snudan". Hudterapeuten har sett på mig med skarpa ögon och undrat när vi ska boka nästa tid a´ 595:- Hex vet inte det. Nästa dag har jag en del intressanta operationer att göra medelst en knappnål och väteperoxid. Resultatet av operationerna är varierande: Vissa har jag "glädje" av en vecka ungefär, medan andra försvinner över natten. Jag använder  en rekommenderade dagcremen med rödklöverextrakt och ögonmakeupen sitter betydligt sämre.... 


Om jag istället får göra som jag vill och använda t.ex Nivea dagcreme och yves r:s mellandyra produkter så behöver jag inte utföra tvivelaktiga ingrepp med nål och väte. Vidare är ögonmaken stilla i 14 timmar. Vilket kan vara bäst månne?  Svaret är tämligen självklart...


Jag får väl hålla skarp utkik om jag rör mig i byn. Tänk om jag möter hudterapeuten och hon vill tvångsbehandla mig.









Med rödklöverextrakt  " i rödklöver finns isoflavoner, som återger den åldrande huden dess elasticitet, spänst och normaliserar fuktbalansen"


Den åldrande huden, det kan inte stämma - det är såklart därför den inte är bra till mig!!


Va fanken är isoflavoner?


Pris 250:- för 50 ml.










Gamla, kära Nivea day care som jag använt sedan jag var 25 år. Inte blankt, försvinner in i huden, all make up på plats hela dagen. Inga operationer, ingen uttorkning.


Pris ca 50 spänn för 50 ml som räcker hur länge som helst.

Lördagen

råkade visst somna i soffan... det var Baggis fel. Han tog över min fåtölj och då la jag mig i soffan och tittade på uppbyggliga program såsom "Deadly women" Eftersom Baggi är en solidarisk typ så flyttade han efter. Murre stack upp nosen i min nos, la sig i husbondens fåtölj  efter denna koll och SEN sov vi så bra alla tre!



I morde (kolla den felskrivningen - se nu hur jag blivit) morse hade någon av kattrackorna producerat en trevlig "present" som låg på mattan ( eller snarare i mattan... )  i tv-rummet. Eftersom den härstammade från de bakre kattdelarna krävdes en del planering angående sanering. Rätt som det var hittade jag maken i full färd med saneringen!! Fattar jag inte...




Två gamla (!) kolleger var och hälsade på mig i eftermiddags. Det finns mycket man måste prata om - tiden går alltid väldigt fort vid sådana tillfällen.




NU kan det vara läggdags. Läser även en mycket uppbygglig bok, nämligen "Döden i förklädnad" alltså en morden i Midsomer bok. Där är lika gott om både folk och dödsfall i böckerna...


                           


                               


                           


Suss gott... tur jag har en trygg och kraftig katt i sängen... Jodå jag har  maken också, men han sover ju.


 


 

lördag, januari 15, 2011

Bort...

...med julgrejorna. Det tar ju så´n fruktansvärd tid att få undan allt så det är helt sanslöst. Här springer man som en dåre upp och ner för trappan och bär undan och plockar fram det som nu ska vara i fönstren i stället. Nya dukar fram. Stryka några. Hänga upp de vanliga fönsterlamporna. När man öppnar till vinden så störtar Bagheera upp för trappan och smiter in om man vill eller ej. När han väl är inne där så kan jag inte stänga och då hinner Murre också in. Sen rotar de och klättrar och skiter (tror jag) och det har hänt att de tagit en mus också.


Så behövde Murre avmaskas. Han äter inte leverpastej vilket brukar vara plan a vid tablettgivande åt katt. Murre var jättearg. Det hela slutade med att jag virade in honom i ett badlakan och sen stoppade pastej med piller i ner i halsen på honom. Med  handskar på givetvis. 



Med risk för att bli uppslitsad på armarna samt få fingrarna delvis amputerade så hamnade så småningom ett piller inuti den badlakansinsvepta Murre.....


...och vad jag vet så stannade pillret kvar där så det hann göra nytta.



           

torsdag, januari 13, 2011

Elchock

Kommer någon ihåg den där satans maskinen vi har på jobbet som man måste byta avjoniseringstub på? Det är inte kul... jag skrev om det här. Idag var det dags igen... Jag höll mig undan och kröp på armbågarna längs väggarna men jag blev fantamej inblandad ändå, för Smilla hade aldrig klarat det själv, så vad gör man? Då börjar vi som vanligt: Instruktionsbok fram. Skiftnyckel på plats runt "blanka muttern", vattentrycket utjämnas, maskinen försöker pricka mig med en vattenstråle men jag lutar mig undan. Vatten sprutar överallt men mest på instruktionsboken som ligger bredvid oss på golvet. Den ser nu ut som en sorgsen tvättsvamp och det någon har skrivit till med kulpenna har flutit ut så det har man ingen aning om längre vad som stått där. Jag sitter på knä på golvet och håller om den blöta tuben och plötsligt bränner det till på armen. "Jag fick ström" sa jag till Smilla. Vi försökte känna försiktigt varifrån det hade kommit, men det fanns ingenstans, så vi fortsatte. "AAjj" sa Smilla, "nu fick jag fantamej också ström"  "AAAJJJJJ" skrek hon och släppte. Hon hade två röda märken på armen. Skyddsombudet Hex gjorde nu en 6:6a - dvs stängde arbetsplatsen. Nä, det gjorde jag så klart inte, jag la ner mitt eget arbete med den där förbannade livsfarliga tuben och Smilla ringde reparatör. Två stycken kom. Strömstyrkan i metalldelen som vi lagt armarna på och därmed jordat ojordad krets (!!) uppmättes till 88 volt. "Det ska helst vara 240 volt om det ska vara någon nytta med det" sa elektrikern. Han är en trevlig man så vi slog inte ihjäl honom.


    Nä, inte så bra, tack...

onsdag, januari 12, 2011

Ögonaböj

Här hittar man en grej som efterlevande har funderat ihjäl sig över. Porträttet av MonaLisa som man nu har hittat siffror och bokstäver på. Det har jag ingen åsikt om, men flera av kommentarerna är rätt roliga. Vi tar en annan ögonhistoria: Ungefär 1979 - 1980 kom ju de där filmerna med John Travolta. Min bästa kompis var helt besatt av honom. Själv har jag aldrig kunnat med honom...


Hur som helst. Mia hade såklart skaffat en jättestor affisch på fanskapet och satt den ovanför sin säng givetvis, där det var snedtak så han hängde där och lutade sig och såg tom ut i ögonen (enligt mig) Plötsligt när hon vände ryggen till så satte jag tejpbitar över hans pupiller och drog till. Häpp! Resultatet var enastående!!


   

Jag fann detta enormt kul och Mia fann detta enormt dumt gjort av mig. Jag tyckte/tycker inte att skillnaden är så stor...


(Jag vill minnas att vi fixade den där skadan ganska fint med tuschpennor )

Glasriket

Det är glasrike ute på vägarna nu i kväll. Underkylt regn som fryser fast på regn som frusit på töad snö... Yes!! Det är spännande att köra bil. Riktigt enormt jättespännande. Har man riktig tur går bilen i stort sett i den riktning man vill, har man inte den turen så ringer man en bonde med lastmaskin... Jag kör på små vägar till och från jobbet för jag anser att jag har större chans att klara mig ju ensammare jag är på vägen. Tre km från hemmet finns ett trevägskors. Där blir plogat lika noga som på andra ställen, men snön liksom matas ut i hjulspåren så man har inte riktig koll ändå. Precis mittöver korsningen finns en enorm ek. Bilen vill av någon anledning dra något åt vänster och så hota med att gå rakt fram precis bredvid eken. Och där - just där - så har den humoristiske bonden gjort ett hål i den upplogade snövallen, av någon anledning just så stort att en personbil kommer igenom. Sen hamnar man på hans åker och sätter sig i snön och så får man ringa en bonde osv. Jag har aldrig haft den äran att prova detta, men jag tittar in i det där hålet varenda kväll när jag kör hem.



Det här är min själ inte roligt, men jag överlevde "hålet"!!

måndag, januari 10, 2011

Överlevde...

...första arbetsdagen fint. Fast lämnar man sitt rum nära en vecka så är det fantamej helt renrakat på grejer när man kommer tillbaks. Jag får allvarliga anfall av det där och eftersom jag lätt kan räkna ut vem de skyldiga äro, så har jag redan planerat och klart för en första hämnd...


Och så var jag hos tandläkaren! Det var väl en tre, fyra år sen sist... Sköts oerhört noga -hmmm-  Jag gick igenom ua (om ni ser detta i någon journal hos er läkare eller annan vårdpersonal, så tänk på att det behöver inte betyda "utan anmärkning", det kan betyda "undersöktes aldrig" också...) I alla fall, jag undersöktes och kom ut på andra sidan hel och frisk och utan ålderstecken!! YES!


När jag kom tillbaks till kollegerna och flinade upp mig så sa Lina: "Oj, jag blir snöblind"






Ja,  jag kan inte hjälpa att den här bilden passar så bra idag också. Den gjorde jag faktiskt långt innan Lina sa det där om "snöblind"














Inte bra?



Då tar vi en riktigt trevlig och uppbygglig bild i stället:




                     

Bättre så?

söndag, januari 09, 2011

Sista morgonen...

inte med tanke på Niclas Strömstedt utan med tanke på mig. Nu är det tid att samla ihop sig i morgon bitti och släpa sig iväg till förvärvsarbetet där jag för en ringa lön osv osv.


i Kvällsposten kan man läsa detta Något att glädja sig åt och inte bara elände -och lögner som de där tidningarna vältrar sig i.


Hur kunde det hända? Jag vet i alla fall hur något liknande kan hända människor...


En vårdag hade vi kört bort all gödsel med stora maskiner. Eftersom de var breda och tunga så drog vi upp en del staketstolpar och satte stängslet till sidan. På kvällen när vi skulle släppa in hästarna tänkte vi ta de då tvååriga frieserhingstarna i grimskaft och leda in dem eftersom vissa stolpar som sagt var borta och de kunde kanske bli vilse och inte springa in som de alltid brukade. Vid hingstarnas grind var det fantastiskt blött och lerigt. De lekte alltid där och trampade upp marken och dessutom hade tjälen nyss släppt. Maken fångade upp Vincent i grimskaft men Thymo fintade mig för han ville in såklart och sprang lite före. Jag tror inte Vincent blev så upprörd för det, men eftresom han också blev otålig så gick han runt maken ett varv. Inga problem i vanliga fall, bara att följa med men nu gick liksom inte det... Makens stövlar var som fastcementerade i gyttjan och han kunde inte vända runt fötterna. På varv två såg maken ut som en tecknad figur som liksom är snodd runt sig själv och när Vincent började på varv tre fick maken släppa honom och då ramlade han dessutom baklänges. Där satt han med armar och fötter i gyttjan och rumpan precis hängande ovanför. Vilken syn, alltså! "Du får hjälpa mig, för jag kan inte ta mig loss" sa han. Jag insåg att utan stöd kom detta aldrig att gå, men som tur var kunde jag hålla i en kvarvarande staketstolpe och hala upp "fångsten." Som han såg ut... Stövlarna täckta och fulla med lera inuti. Rocken helt nerlerad baktill. Byxorna ska vi inte tala om. Jag ville inte ens ha in honom, utan vi började med att spola av alltihop ute i stallet. Sen bar jag in "skörden" genom källaren och direktlevererade det till tvättmaskinen. Själva maken hade lera ända in i näsan... Tänk om han hade varit ensam. "Jag hade fått rulla mig därifrån" sa han.


Hingstarna då? Jo, de travade in i vanlig takt och ställde sig i sina boxar. Utan att bli vilse bland staketen...




Och här har vi Vincent från i somras, då fyra år. Klok är han och mycket snäll.

fredag, januari 07, 2011

Snövitt samvete

Låg i som en rem hela dagen... Damma, dammsuga, plocka undan julsaker, fixa stallet - jag är ju bara för duktig!


Då måste man ta igen sig:



Vissa två andra behövde visst också ta igen sig... vi har bara en möbel i huset.




         

Födelsedagspresenten

Som maken fick i november alltså. Mycket stilig och ganska dyrbar. Det är en anka. I djupfryst form tack och lov. Trettondagen brukar vi äta den, för han får sin anka varje år. Isch... Drygt 2 timmars förberedelser. I och för sig gör den väl inte mycket väsen av sig i ugnen, men sen - när den ska ut. Skära upp den är en hel vetenskap. Jag avskyr det där tjocka skinnet. Och så fett överallt, precis överallt. Jaha, när det äntligen var dags att sätta sig till bords så fanns det en som var snabb:



Här sitter självaste Bagheera på makens plats. Jag hade stekt hjärtat och halsen till de där tre vilddjuren och det var förstås fantastiskt tyckte alla tre. Baggi satt bredvid mig hela tiden, han ville inte ha hjärta, bara kött. När vi hade ätit blev han väldigt sömnig:





Han behöver lägga sig och smälta maten tror jag.


Ankmiddagen avklarad! Hurra! Var den god åtminstone? Ja, det var den, maken var väldigt förtjust och jag ganska.

torsdag, januari 06, 2011

Stannar inne

Å så snöar det igen. Det har kommit mer i natt än vad jag först trodde. Men det var ett rejält nytt täcke som låg därute. Vovven blev arg för det som såg ut som slät mark var drivor, så hon liksom hakade upp sig när hon skulle springa. Hon vill hellre ligga i mitt knä i soffan och äta smörgås... Murre vill sitta nedanför soffan och äta osten som ligger på min smörgås. Hex får egentligen inte så mycket smörgås själv, men det kan det ju vara värt. Baggi vill förresten bara ha smöret och när han har fått det så vill han leka i sin tunnel och köra den med full fart in mot granen... Mycket sött. Förresten så hade de där två kattrackorna någon form av kapplöpning i trappan i morse. Mycket egendomligt att ljudlösa kattfötter plötsligt kan klampa som bara den när den andan faller på.


                

Roterande Flinga bland flingor...

onsdag, januari 05, 2011

Lurad...

...eller vad man ska kalla det blev jag på den där solförmörkelsen igår. Det var dimma nämligen. 17 också. Här hade man läst "allt" om den och det skulle verkligen vara fantastiskt att få se en sådan soluppgång. Men nähä, det fick man alltså inte...


Jag körde till byn och veckohandlade  på förmiddagen. Väldigt mycket mystiskt det finns i affärerna nu efter julhelgen... Kort datum på det mesta, här gällde det att passa sig. Usch... Smör som går ut om några dagar till fullt pris - never. Kött, samma trick - ännu värre.


Sen hade jag en idé om att simma en runda också, men när jag fick se antalet besökare på badet så vände jag faktiskt. Det var totalt tjockt med folk och det borde jag egentligen ha räknat ut eftersom det är jullov. Bassängerna kokte av ungar. Jag vände och skulle "stämpla ut" men det fungerade inte. Jag undrade hur kortläsaren kunde veta om jag hade badat eller inte... John som står i receptionen där fick syn på mig och hojtade: "jag släpper ut dig Kajsa" John glömmer kanske inte mig eftersom jag skojade hårdhänt med honom en gång. "Är allt bra?" frågade han vårt "damgäng" en kväll. "Nä" sa jag, "jag vill klaga" "Vad är det då" undrade han försiktigt. När jag talade om att greppen på klätterväggen är för grunda och hårda så jag skadade mina naglar så undrade han väl om vi inte var riktigt krya... Hex kan inte klättra så bra mer... Det beror inte så mycket på greppen som på att rumpan blivit för tung.




Den här klätterväggen är det. Svunna tider... 25 år och lika många kilo sedan jag klarade en sådan.

tisdag, januari 04, 2011

Rustning av

Det var tur att jag hade min rustning idag... Det var precis så bökigt som jag trodde att det skulle bli - nästan värre. För det första var vi för lite folk. Inte tal om indragen semester här inte. Någon hade ramlat (!) i förra veckan och kunde inte arbeta nu. Chefen tvångsförflyttade en från huvudkontoret till oss och det hjälpte ju en del.


Mitt rum var en enda röra - i princip slaktat på grejer. Satan vad jag blir sur när jag inte kan börja jobba med en gång


Redan efter en timme fick jag plocka ner en snutig tekniker på jorden med några väl valda meningar. När jag var klar med det hängde hans huvud nästan mellan knäna. Jag upplyste honom om att "jag har jobbat med sådana som du, både bättre och sämre, i 25 år så jag tolererar inte att du lägger dig i mitt jobb och försöker få dina misstag att framstå som mina. Nu har jag varit hygglig och varnat dig. Gör du om det så klipper jag direkt, även med kund på rummet" Vidare upplyste jag honom om att det jag sa var förankrat hos chefen så han hade inget för att ränna till henne och beklaga sig. Det där sista tog nog hårdast tror jag. Grrr.


"Alla" klagar på att han gör så här. Vem ställer honom mot väggen? Hex såklart. Det fick han också reda på. 


De nya -som inte är så nya längre- hade drabbats av minnesförlust alternativt mindervärdeskomplex, för plötsligt blev de oförmögna att fatta ett enda självständigt beslut. De löpte omkring och skulle fråga hela tiden. Isa satt i princip i isoleringscell i receptionen och pratade med alla tosingar som ringde. Utom den som kom in till oss, konstaterade att fåglarna har det svårt i kylan och berättade att det var självförvållat eftersom det var onda människor som återfötts som fågel... Så nu vet ni det: Uppför er i livet eller bli en fågel som får frysa...  Jag som utfodrar småfåglar som bara den. Hur blir det då? Jag kan kanske fråga om det en annan gång.


Och givetvis sket det sig på slutet så vi blev sena också.


När jag kom hem åt jag först en aning vanlig kvällsmat och sen råkade en ganska stor bit Marabou apelsinkrokant ligga framme och den råkade jag äta upp...


Nu är jag ledig igen - resten av veckan!!




Bäst att passa sig så man inte blir en svältande och frysande fågel i nästa liv...

söndag, januari 02, 2011

Rustning på

Då var det upphåll i julsemestern. En hel dag... Jag får asa mig till jobbet i morgon och verka intresserad. Det blir hårt att ta sig upp ur halvdvalan och chokladen i soffan och katterna i sängen och så där vidare för att kunna strama upp sig och visa sig för folk. Jag menar, den där snälla jag som vistas hemma och klappar djur och lagar mat





och ser lika "vass" ut som det här fåralåret ungefär, det är ju absolut inte densamma som fixad och uppmålad kör till jobbet för att möta andra häxor, drakar, krävande kunder, snutiga medarbetare, egendomliga telefonsamtal samt krånglande datorer och maskiner som blivit på dåligt humör. Det skulle aldrig fungera. Aldrig i livet. Bäst att förbereda sig:










Här gäller det! Rustning på!!















Nu kommer nya avsnitt av "Morden i Midsomer" Undrar hur många som går åt i kväll? Ska man gissa på - hmmm - tre?

Makens fynd

Maken sitter i sin fåtölj med fleece cvvvvvbggggggggggggggggggggggggggggggggggggggggvcf -ett meddelande från Murre, han skrev det med tassarna, så det är bäst att det får vara kvar- filten över sig. Plötsligt säger han: "Ööö här är en äcklig fläck på filten, det är någon av katterna som har spytt på den" "Gå och tvätta av den" säger Hex "inte nu, jag ska titta på detta först" Nähä, sitt där då med din fläck. Sen glömmer jag det hela igen. Flera timmar senare kommer maken med filten i högsta hugg och ska visa mig den äckliga fläcken. Ärligt talat ser det ut som kattskit i stället... jag tittar närmare på det hela och vågar sníffa lite försiktigt på den - choklad är det. Men man kan väl få koller för mindre. Sitter och äter choklad i en fåtölj och tappar jättestora bitar som smälter. Undar vad den har smält emot? Kläder? Stolstyget? Annan del av filten? Jag blir trött...





Det är faktiskt inte jag som ligger bakom den här bilden, men den är ju bättre än vad jag tänkte först...

lördag, januari 01, 2011

Bara inte sant

Hur kan bara något som detta hända? X2000 - tåget till Stockholm kommer inbackande undet taken på centralen i Malmö i alldeles för hög fart och ramponeras fullständigt!! Kolla bildspelet också. Man kan bara inte tro det. Jag har stått därinne många gånger och hade man fått se detta hade man inte trott det ens var möjligt. Tillika med alla andra bekymmer med tågen i vinter så är detta nästan katastrof. Ingen skadad, men hur många miljoner kronor som förstördes kan man väl inte ens ana...