Istället för mobil?

I förrgår var det en kall, mörk och väldigt höstlik kväll. Vi skulle ta in hästarna och jag gick där i stallet och tittade upp på det tomma svalboet, Det känns så sorgligt och liksom ensamt när de har flyttat. I år gick det så hastigt - plötsligt var de bara borta. Annars brukar de samlas och flyga i små flockar därute ett par dagar så man liksom hinner säga hej då.
Jag undrar alltid hur det ska gå och om de ska orka ända till mellersta Afrika och inte minst om de kommer tillbaka nästa år så vi ses igen.
Det kändes sorgligt...

Plötsligt kom det sakta flygande ett litet dun på golvet.Det stannade framför mina fötter. Jag tog upp det såklart. Vitt och lite svart i toppen. Helt klart ett svaldun.
De hälsade - så måste det väl vara.

Jag tog med dunet in och sparade det i en liten ask.

Trafikskola för katter?

För ett tag sedan skrev jag om den förståndige kattrafikanten som styrde höger och vänster precis som jag gjorde med bilen är vi möttes.
Det finns tydligen en hel flock kloka katter i det där området. En gång i somras cyklade jag förbi - det var på kvällen och man hade slagit vallen under dagen. Gräset låg strängat och väntade på pressen.
Det såg ut ungefär såhär:

Och så tänker vi oss att det är en varm sommarkväll. Alla känner hur höet doftar, eller hur? 

När gräset ligger så kretsar rovfåglar ovanför för att jaga. På den här vallen satt ett gäng andra jägare.

Det såg ut ungefär såhär:

Fem, sex katter satt och vaktade vid varsin rad. Det såg för trevligt ut! De flesta var vita med lite svart.

Och här kom jag alltså nu igen igår, på väg hem i bilen. Ungefär där jag mötte den vitsvarta trafikanten för ett tag sedan kom nu en svartare variant. 

Den såg ut ungefär såhär:

Bild från nätet - visar bara ungefärligt utseende

Den gick på höger sida i sin färdriktning så den var alltså ett fordon. Jag saktade ner och nästan stannade. Kisse gjorde likadant. 

Sen tyckte den att jag verkade vara en osäker typ så den la sig sakta ner. Jag körde försiktigt förbi så den inte skulle komma utrusande. 

Tittar i backspegeln. Kisse reser sig, går ut i "spåret" igen på vägen och promenerar vidare.

Kan det vara en samling trafiksäkra katter i den trakten? De uppför sig i alla fall mycket förståndigt.

Magi av döda(?) ting

För ett par nätter sedan drömde Hex att någon stulit hennes gröna, fina bil och när den återfanns så saknades båda framhjulen...
Det där hängde i hela dagen efter och Hex var riktigt bedrövad.
Och för dem som inte vet alternativt inte kommer ihåg så ser hexbilen ut såhär:

Den är med andra ord inte helt vanlig i färgen, men man ser ett par om året.

Idag var det dags för ett besök i rikets tredje stad och vid byggnaden som skulle besökas så stod minsann en likadan Golf på gatan. Jaha, trevligt. Den var ett år yngre än min, men såg ungefär lika fin ut.

Efter mötet promenerade Hex en runda och väntade på bussen. Vad ser man då på en tvärgata? Annan modell men samma färg på lacken och det har jag aldrig någonsin sett. En sånhär!

Titta på reg.skylten - tervuerenhuvud!! Så konstigt... 

Redan de här två är vad man brukar se av samma färg på ett halvår ungefär.
När vi åkte hem med bussen kom det en ljusgrön Golf till och körde förbi vid ett trafikljus.
Det måste ju vara nån sorts hälsning att Hex inte ska vara ledsen för den där drömmen utan det rullar omkring pigga gröna VW:ar precis överallt! Eller?

Trafikant :)

Då har man jobbat två veckor efter semestern. Det är full fart och folk har liksom laddat upp sig. På gott och ont. Men det löser sig!

När jag körde hem en eftermiddag längs vår lilla landsväg fick jag möte av ett lite ovanligare "fordon". Jag kör sakta här - höll väl ca 60 för nu finns det gott om ungdomar i trafiken. De visar sig som dåligt manövrerande ungfåglar och lika dåligt manövrerande unga katter...

Den jag mötte var emellertid vuxen. Han eller hon kom i god trav längs vägkanten så vi skulle snart mötas. Den såg ut såhär:

Obs, bild från nätet. Visar bara färg och det förståndiga utseendet.

Jag saktar ner och håller ut till vänster och kisse gör i samma ögonblick likadant så vi kom alltså längre ifrån varandra. Vi möts och jag styr tillbaks till höger och kollar i backspegeln. Kisse gör precis samtidigt samma sak - styr tillbaks till höger alltså, någon backspegel tror jag inte den hade. Sen fortsätter den i samma travtempo iväg till sitt mål.
Så duktig och förståndig.

Hex på slottet

Hex hade födelsedag tidigare i veckan och dagen skulle vi fira på Skarhults slott.

Man kunde gå runt själv i de olika rummen och läsa på höga skärmar om slottsfruarna. Möbler och inredning och gamla målningar i slottsmiljö är mycket intressant. Såklart ville vi vara med på guidad visning.

Vädret var jättebra och vi hade tid att sitta en stund i parken innan det hela skulle börja. Det var ganska gott om folk.

En stund före utsatt klockslag gick vi upp till rätt våning och blev indelade i två grupper.

Där stod vi alltså nu och väntade på att visningen skulle börja. Vi var ”inräknade” och guiden beredd längst fram i rummet.

I detta ögonblick hör jag ett rätt snorkigt ”ursäkta” tätt bakom mig. En tant går liksom dubbelvikt och säger: ”Jag vill läsa understa raden här” Hon menar alltså på skärmen som jag råkar befinna mig framför.  Jag tittade rätt irriterat på henne för det behövde hon ju egentligen inte hålla på med nu när vi precis skulle få det hela berättat för oss.

Jag måste ha tittat för hårt… är man en Hex ska man passa sig.

I nästa ögonblick rasar skärm och tant i golvet med ett jävla brak. Jag ser att hon liksom ramlar sakta så hon skadade sig inte, men det blev ju uppståndelse utan like. Två damer reste tanten och två bistra gubbar reste skärmen. Någon frågade tanten hur det gick och hon svarade att det var bra med henne, hon hade kanske skrapat sig lite men det var ingen fara.

Äntligen kunde vi få höra historien om den första slottsfrun - Mette Rosenkrantz som levde 1533-1588.

Fast nu skulle tanten bara gå och hämta en pall först så hon kunde sitta under tiden. Men nu väntade inte guiden längre utan hon berättade vidare.

Plötsligt hör jag hur det prasslar. Och prasslar. Och prasslar. Men vaf..n? Nu sitter tanten och rotar i sin väska. Så drar hon fram en vit soppåse – en sån där vanlig av tunn vit plast. Jag fascineras av skådespelet för nu sätter hon igång med att riva långa remsor ur påsen.

Det prasslar bra… Sen knyter hon en remsa runt sitt ena smalben. Jag ser och förundras. Blöder det? Nä, det tycker jag inte. Hade en plastremsa hjälpt då? Tanter brukar i sina innehållsrika väskor ha näsdukar och plåster och annat livsnödvändigt. En dam som står intill henne frågar igen: ”Skadade du dig?” ”Nä” säger tanten.

Jag får alltså ingen rätsida på detta. Behövs inte heller. Bara att förundras över showen och så inte titta så hårt nästa gång någon irriterar mig.

Klippe klippe - häcken

Makens son anlitas varje sommar mer eller mindre frivilligt till att klippa vår långa, höga och taggiga häck. Eftersom sonen också är lång och taggig är lång och stark så brukar det hela fixa sig på ett par timmar.
Något som också bidrar till att förkorta arbetstiden är att vi skippar trappstegen och istället tar ut en av hästvagnarna och rullar den längs häcken. Då står man högt och stadigt och når långt.
Mycket bra. Make och son klipper och det verkar ju fredligt därute. Själv slipar jag dörrar och oljar dem. Tacksamt! Det blir fint med en gång.
Och så blir det tyst därute på vägen. Nu ska utsidan klippas och då får man dra runt sladdarna och ut genom häcken så de når längst bort. Misstanken riktas genast mot den äldsta förlängningssladden som verkar lite "rickig" i kontakten. Maken skruvar isär den och kollar. Lägger trådarna tätt och skruvar ihop. Nä, den är död.
Jag går ut och inspekterar det hela. Ungefär sju meter utsida kvar att klippa. Gris också...
Hmmm... Hex tar den misstänkta sladden, går in i stallet och sätter den i ett eluttag. Kopplar radion. Radion funkar!
Hex går ut till de något dystra herrarna. Vi byter till den gamla sladden. Hex kopplar saxen och pressar sladden lite in i dosan. Brrrr... saxen klipper så fint så! Hex dansar runt och skryter med hur duktig hon är. Vi kopplar om igen och Hex sitter nu i trädgården och håller ihop sladdosan lite. Men när man med försiktighet lägger den ifrån sig i gräset så funkar det hela fint ändå.
Häcken blir klar. Dörrarna äro oljade.
Jag är för bra!

Och så glöm inte "blue moon" fullmånen ikväll!

I ladhed o lättja o ingenting skött*

Fast lite lite gör man ju. Staket och plank är målade. Ena trappräcket är i stort sett klart för målning.
Gräset är nyklippt.

Billy har med framgång börjat skita ner det nymålade staketet med sina stora fötter när han gör flyganfall på verkliga eller inbillade hot från vägen.

Vädret är halvkass...

Men monsterrabatten blommar!!

*i lathet och lättja och ingenting skött

Tur man kan...

Ligger i som en igel. Staketet måste målas. Dessförinnan måste det tvättas för "vissa" använder det som ramp när man ska skrämma vettet ur de som passerar på vägen. Rampen fortsätter upp på en av uthusväggarna också...
Båda trappräckena måste slipas och målas. Planket med valvdörr måste tvättas och målas.
Baggi måste tvättas och målas
Billy fäller och måste -kan knappt kalla det ens borstas - nästan skalperas varje dag.
Sist idag klipper jag gräset. Det blev en hel del gjort i alla fall.
När jag går där ute i trädgården tänker jag på att jag kunde haft målat min sista planka och aldrig mer klippt nåt gräs om det gått på ett annat sätt när hästen kastade av mig i vintras...

Kattjubileum

Tiden går...
Den 28 juni var det fem år sedan vi fick hit Bagheera! Han var lite stökig i början och ville smita ut. Jag la mycket tid på att söka upp honom och bära in honom igen.
Sen byggde vi kattgården och Baggi tyckte den utevistelsen fungerade bra.

Och just idag är det ett år sedan lilla Alva kom. Hon var ängslig i början. Satt under soffan i flera dar stackaren. När hon väl kom ut därifrån tog hon över huset.

Numera är hennes och Billys kvällsshower underhållning med hög nivå. Mattorna yr omkring och man får finna sig i att bli översprungen fast man sitter fredligt i sin fåtölj.

En av de första kvällarna. Lilla Alva - platt som en "diskelase"  *

* Disktrasa 

Att städa fram en katt

Semester. Huset förfaller. Nåja... men städa och polera upp golven noga kan ju passa bra idag när det inte är +30´ute.
Maken kör iväg och jobbar. Man släpper ut hundarna. Katterna syns inte till när jag dammsuger, men sen kommer Baggi och undrar om det finns fika. Han får lite och så försvinner han igen.
Mycket bra. Tvättar noga golven med vatten och såpa. Väldigt bra att vara ensam hemma så ingen kommer och kliver i det nypolerade.
Allt klart. Vrider moppen och hänger den på tork.
Och naturligtvis - där kommer Baggi och spatserar rakt genom kök och vardagsrum. Är såpa bra för tassar?

Förändrat!

Upptäcker till min fasa - nåja - att bloggen är grön och vårheadern ligger kvar. Katastrof! Ändrar till sommartema genast.
Semestern har börjat. Tempen ute är över +30`. Tur vi inte ska köra något bröllop idag. Till exempel ett med en mils sträcka och flera uppförsbackar...
För de som eventuellt undrar så är det vardagsmotion för hästarna att trava och skritta en mil framför vagn. Är temperaturen under eller runt 18` så syns det inte ens på dem när vi kommer hem igen.

Definitivt magi

Det var ju den där cykelhistorien...

Allt började med att jag öppnade makens mejl och sorterade i skräppost. Maken har en förmåga att låta den förbli ifred och när det är hundratals mejl där så kan det vara onödigt...
I inkorgen fanns en enkät från Postkodlotteriet och tänkte att "den fyller jag i för det är jag som har lotterna och nu ska ni få" (Hade lite mackel förra sommaren med en säljare som lurade på mig sex lotter i månaden men som fick ge sig när jag ville höra inspelningen som bekräftade det)
Jag fyllde i enkäten med en del "påflugna säljare" och "vinner aldrig" och så där vidare.
Så kommer maken hem när jag fortfarande sitter vid datorn och jag frågar om det inte var någon post. "Jo, här är från Postkodlotteriet till dig, de vill att du ska köpa fler lotter" Ha, ha, jättekul. Jag ryckte till mig brevet och sprätte upp det. Läste: "Du har vunnit en cykel" Leveranstiden kunde vara upp till tio veckor... Jaha, det var ju inte så bra. Då är ju sommaren nästan slut.

Den fjärde augusti i år har jag haft min gamla cykel i 40 år. Den fick jag i födelsedagspresent av far. Den var rätt dyr på den tiden. Kostade 480:-

När man ser sig omkring på cykelparkeringar och i -ställ så står det en och annan vit Postkodcykel. Hmm, vit. Hoppas det stämde att min skulle vara grön som på bilden i brevet.

Efter fyra dagar ringde posten och undrade när de kunde leverera en cykel. Går det bra imorgon? Visst! Cykeln kom med bil kl. 20.45 på kvällen. En grön! Maken hjälpte till att bära in den och jag skruvade ihop den. För finjustering av styre och sadel skulle man ha en sex mm insexnyckel. Det hade vi inte.

Två dagar senare öppnade jag en låda i mitt skrivbord och tittade i en anteckningsbok som ligger där. Under boken låg en insexnyckel. Sex mm... !!! Man dör ju nästan!

Nu kunde jag fixa alla inställningar precis som jag ville. Jag cyklade länge och provade så jag sitter jättebra. Den går som ett skott i natten. Nåja, när "matte" tränat upp sig i alla fall...

Magi från början till slut!

Och så är det midsommar

Var det inte alltid sol på midsommarafton när man var liten?
Jag har bestämt för mig att man plockade blommor och band kransar och reste majstång i fint väder.
Vad man åt har jag ingen aning om...
Far spelade fiol så det var alltid spelmansmusik hemma. Men - titta vad jag hittade på nätet!! Här spelar ju min far Malte i Ringsjöbygdens spelmansgille. Bilden måste vara från mitten av 60-talet

Far står i bakre raden, andra från höger.

Jaha, där ser man. Gamla tider... Nu är det nya och sockerhjulet får väl klara sig utan fiolspel på midsommarafton.

Vagnar igen

Vi var "hotade" med ett midsommarbröllop, men eftersom vederbörande ville beställa fem dagar innan och surnade till när han hörde priset så slapp vi det. Fruktansvärt bra! Vädret blir nämligen säkert kass. Kallt och möjligen regn.
Vi firar istället midsommar hos den högt älskade bekanten med vagnarna - han som kallar mig "sockerhjul"... Det blir kul! Han pratar till och med mer än jag...
Undrar så hur ett sådant där sockerhjul ser ut eller beter sig? Om man Googlar så får man upp sockerberoende - äter socker - vill ha mer - mår dåligt utan - äter - mår sämre - ökar i vikt osv.

Och så var det vagnar, ja. Om vi nu glömmer kungens landå och kovagnen så kan jag visa en absolut favorit. En kupé. Den är också drygt 100 år gammal och användes som ombonad farkost för de som hade det gott ställt.
Någon enstaka gång har vi använt den, men det är såklart ingen vidare bröllopsvagn eftersom den är helt täckt. Dessutom är den tung att hantera för oss människor. För hästarna är den ingenting.

Här kör maken för en filminspelning på Örenäs slott utanför Helsingborg:

Visst är den fin! Men vänta bara - vi tittar närmare:

Prata om välgjord! Det där är i princip lack och inte bara målarfärg.
Blank som en nyvaxad bil.
Det svängda fönstret är en gåta hur man kunnat göra då för länge sedan.





























Och så öppnar vi dörren:

Det är knappt sant... Hmm, vagnslyktan ska såklart inte ligga där.
Tänk att åka i röd sammetssoffa.
Stroppen i dörren gör att man kan hissa ner fönstret om man vill.
Varsågoda och lägg dessutom märke till randningen. Inget darrigt för handkludd där inte.
Se på randningen på förra bilden också förresten. Helt jämna streck både på kuskbock och ekrar.

Resultat av röstning och lite bilder

Tack för hjälpen med att bedöma vagnar!
Av svaren här och på FB kan man se att 25% föredrar vit, resten svart och så fanns det två stycken som tycker att det kan bero på hästarnas färg eller att det kvittar när hästarna är fina!

Hex grät som sagt nästan när jag fick se eländet utspökat med vit färg. Kan kanske bero på detta:

Vagnen är inte vit. Den är vit och svart. Och lite smultronröd...
Randningen är klumpigt gjord. Den ska ju vara dragen med maskin och inte påkluddrad såhär.
Jag var faktiskt tillfrågad om jag ville randa, men jag kan inte ha på samvetet att "döda" en hundra år gammal elegant vagn.





























Nu ska vi se på det där med vit och svart igen:

Här har vi en make!!

Titta nu på vagnen.
Enligt mig är den brokig som en låglandsko.

Skärmarna är av skinn, nämligen och det är förstycket också ("skärmen" framför kusken)

Järnbeslagen är svarta och även suffletten som också är skinn är -givetvis- svart.























Nu ska vi se på vita vagnar:

Den här är vit överallt! Även skinndetaljer och järnbeslag.
En till:

Denna har dessutom röd klädsel som mylorden.

Kolla igen:

Och så tar vi i!

Prata om vit vagn!



Suck...
Svart och guld. Lackerad svart - inte kluddmålad.
Och jämna ränder i guld.

Viktig röstning

Under alla år med bröllopskörningar har vi använt den här vagnen. (Kungens landå kom in i bilden för ca 10 år sedan) Det är en så kallad viktoriavagn - alltså en promenadvagn för finare körningar för de som hade råd... Modellen kallas "Mylord" och den är byggd cirka 1910. Går mjukt som en cadillac och jag har alltid älskat den.

Meeen... ägaren var på semester i Polen och där fastnade han för vita vagnar.

Hem och raskt måla om mylorden.
(Hex grät nästan)

Ok, vilken variant är finast?

Att se våren inifrån

Det är ju så satans kallt varenda dag. Tio elva grader i slutet av maj månad... Är det kul kanske?

Svalorna sitter ute i stallet och undrar varför resebyrån lovade +30 och massor av mat. Honan (vi har flera par men ett har bosatt sig ovanför dörren till sadelkammaren så de blir rätt tama) har lagt de första äggen så hon har det väl någorlunda varmt där i boet. Hanen stackaren sitter bredvid och ser ruggig ut.

Man fryser fingrarna av sig om man försöker göra något i trädgården. De sådda fröna (i grönsakslandet!!) tittar tveksamt upp. Dill till midsommar? HA HA... glöm det.

Själv har jag ont i halsen och jag som nästan aldrig är förkyld. Det där fick jag säkert i torsdags när vi körde med hästarna för trots mössa och rejäl jacka så frös jag i princip öronen av mig. Öronlapparna blev liksom spröda och jag kunde nästan smulat av dem från skallen.

Får kanske öva på att göra vinter till sommar istället. Men det är svårare... Kanske ingen bra idé att göra grodor till prinsar heller när jag tänker efter.

(Ni ser att det är jag va? Rosa och svart och håret och kort haka!)

Fortsätter med ordstäv

Tack för tipsen om ordstäv. En del var ju mer nydanande än andra om man säger så...
Och som så ofta så kan man nämna en sak som man inte ens snuddar vid på åratal och så dyker den sen upp hur ofta som helst.
Som idag.
Var på utbildning och hör första så kallade ordstävet - för nu hade vi med att göra en sådan där som blandar lite och inte riktigt vet vad det hela förväntas betyda.

"Skjuter sig själv i svansen" (Hmm, vad jag vet brukar man skjuta sig själv i foten och bita sig i svansen)

"Vi står bara och stampar vatten" (Nja, vi står bara och trampar vatten)

Och sen blev församlingen lite dämpad och då sa föreläsaren: "Nu ser jag att många börjar kippa med ögonen" (Men sluta! Klippa med ögonen -och det var inte jag som hörde fel) Kippar gör det om man har.... -alltså jag kan inte hjälpa det- råkat trampa med strumporna i en pöl som uppstått när kisse varit lite för ivrig vid lådan och inte siktat så bra.

Hitta på nå´t bra!

Hjälp! Diskuterade på jobbet om det finns något ordstäv som beskriver följande situation: Du har att göra med två personer där den ena är värre än den andra, Du vill egentligen inte jobba/umgås med någon av dem, men man måste ju.

"Att välja mellan pest eller kolera" kan ju passa, men är lite hårt och inte riktigt beskrivande.
"Att välja mellan Aftonbladet eller Expressen" kan  passa något bättre, men är enligt mig för modernt och hemsnickrat och inget riktigt ordstäv.

Finns det nå´t annat bra?

Man kan kanske säga som en väninna som är makalös på att blanda äpplena med päronen(!)
"Hur man än vänder sig så har man skägget i brevlådan"

Att missförstå

Hex har sedan ett tag tampats med en chef som har lite väl friska idéer. Hex har tillkallat experthjälp och med tiden kan vi nog få det hela att fungera. Chefen glor räligt* på Hex ibland när vi träffas, men sånt där biter inte på.
Chefen hade lovat att bjuda Hex´s sympatisörer på lunch när det ska bli information om de friska idéerna.
I förra veckan hade chefen "glömt" det och ville minsann inte bjuda på något när Hex´s kontakt frågade.
Hex kontaktade chefens chef och frågade om allt var ett missförstånd.
Chefens chef svarade att chefen visst lovat att bjuda. (Alla med där?) Om inte Hex fick klartecken så lovade chefens chef att påminna chefen!!

Ok, Hex skriver ett fint mejl till den snåljåpen. Kan det vara ett missförstånd det här?

Chefen som säkert anar oråd och häxkonster svarar: "Som det kan bli. Klart jag tar kostnaden. Berätta bara hur många som kommer så fixar vi"

Hex visar sin kollega och vi fröjdas storligen.

*ung. elakt, tittar snett på

Säsongspremiär

Då var det dags igen! Bröllopssäsongen börjar och vi packar hästar och selar och vagn och kläder och ger oss ut bland Skånska kyrkor och brudpar.

Vid det här laget vet hästarna exakt vad som väntar när vi börjar schamponera och fläta dem. De gillar det säkert för de vet att de får en massa uppmärksamhet och beröm och applåder när de står vid kyrkan och festlokalen.

Vädret var väl inte det allra bästa, bara +8` men det regnade inte och blåste bara lite. Hästarna skulle springa ungefär en mil, så för dem passade vädret bra.

Kl. 14.20 lämnade vi hemmet. Den ena av hingstarna väsnades i släpen, han ville iväg fort. Inga döda punkter här inte.

Så kommer vi fram till kyrkan och sätter ihop alla grejer.

Det ser väl hyfsat ut. Vagnen får vara täckt åtminstone tills vidare.

Sen varmkör vi och det ser ut att fungera. Vagnen är byggd i slutet av 1800-talet och här åkte kung Gustav V. Nu åker jag...

Ganska fint!

Och så hämtar vi brudparet. Regnet håller sig fortfarande borta, så vi kan ha öppen vagn.

Det tog ca 45 minuter att komma till festlokalen. Maken har en yllerock som väger 5 kg så han frös inte men J tyckte att det var aningen kallt på slutet.
När vi lämnade brudparet så rök grillen och köttstyckena såg väldigt bra ut... Vi snuddade vi tanken på att kapa av en bit. Jag menar - alla tittade ju ändå på hästarna, så vi fotfolk hade kunnat ta oss till ungefär vad som helst där i utkanten av folkmassan

Krisen över

Trädgårdskrisen alltså. Gräsmattan växer när det regnar. När det regnar kan man inte klippa den. Det regnar lite var dag och gräset antar djungelproportioner. Vidare antar ogräset samma gigantiska utseende. Visst kan man rensa, men det är inte så jätteskitkul precis när det är +8´ och halv orkan.
Men så idag minsann! Solen sken och det hade inte regnat sen i går kväll. Nu gäller det!
Klipper gräset. Det är så lång och tjockt att jag får tanka gräsklipparen efter drygt halva trädgården. Det brukar aldrig behövas annars.

Grönsaksrabatten kammas och gödslas.

Gavelrabatten vid huset rensas. Det går rätt fort, fast kirskålen är inte att leka med...

Och efter allt det där kan man lägga sig i solen och kolla på himlen och träden. Oxeln blommar nästan och lönnen slår ut. Maken spankulerade förbi och meddelade att han knappt kunde se skillnad på mig och mullvadshögarna.