Sidor

onsdag, september 30, 2009

Klockan är slagen

Tid är ett relativt begrepp. Med mitt jobb är man helt styrd av klockan, men undantag finns på arbetsplatsen...


Unge Esteban SMS:ade till kollegan i morse att han inte tänkte komma till jobbet idag, för han hade ont i örat. Skit, ändra alla hans kunder=få på pälsen av dem som blir arga. Nytt SMS efter en stund: "Jag kommer" Kollegan satt som ett fåralår vid disken och sa till mig "Ska jag ändra kunder eller inte?" Jag tyckte hon skulle låta bli. Esteban kommer. Kl 9.30 går han omkring utanför sitt rum med samma hållning som en säck hö och stönande som om han skulle dö eller så. Kund satt i rummet -undrar vad den tänkte... Esteban meddelar receptionen att han ska till läkaren och tänker sjukskriva sig på eftermiddagen.  Klockan är nu ca 12.20. "När har du tiden hos läkaren då?" "Kl 9.30" "Anä" "Klockan 13.30" "Men när går bussen då?" "Vet inte" Han hade tid på sjukhuset i stan 6 mil bort... Undrar om han kom i tid...


                          

Jag jobbar på dårhus!

Blev utkommenderad i receptionen i eftermiddags. Det är bland det jävligaste man kan råka ut för. Där samlas tosingarna och datorprogrammen sviker. Vi kan inte se säkert om folk är skyldiga pengar eller inte, eller kanske rentav har tillgodo. Kollegan hade en reglering hos en kund med en krona!! EN svensk enkrona alltså. Gånger två... Men om kunden var skyldig två spänn eller skulle ha tillbaka dem lyckades vi inte klura ut. Detta står sedan på kundens kvitto... Det var datorsystemet. Nu tar vi ett exempel på tosing:


Ett "skägg" blir synligt i glasrutan ut mot kundmottagningen. Jag låser upp. Rosa står bakom mig och jag sneglar på henne och markerar: "vad är detta?" Rosa tittar på honom. Min lucka är ledig, hos Lina är det kö, så han ställer sig givetvis där. (Lina ser betydligt snällare ut än jag, det kan vara därför) Jag öppnar hos mig. Skägget kommer inte undan längre. Han koxar* på mig men säger inget. Eftersom den som kommer hälsar så säger inte jag heller något. "Hej" säger han. "Hej" säger jag. Han tar ett steg fram och drar loss id-skylten från ett känt svenskt företag, visar den för mig och säger: "Vi ska bygga om lite här. Jag skulle mäta" Stämmer, receptionen ska ändras. "Visst, gör det" säger jag. Då tar han fram en tumstock, lägger den på disken, skriver ingenting. Tar tumstocken, mäter en dörr. "Nää" säger Rosa tyst. "Vá i allsindar är detta" säger jag lika tyst. Vi tittar vidare. Skägget mäter lite här och lite där. Han har en kamera också, men den använder han inte. Skriver inte en siffra heller. Rätt som det är säger han att "då var det klart -hejdå" och så går han ut. Jag UNDRAR hur den ombyggnaden kommer att se ut. Han var kanske terrorist? Eller spion?


                   


                           



Det var nog egentligen en av de här....



*koxa=glo på, stirra.

måndag, september 28, 2009

Så botas marodörer!

Jag tog itu med roten till det onda meddetsamma jag kom hem från jobbet...


Gårdagens inlägg var vidrigt och när jag skrivít det upptäckte jag att samma katt pinkat i en filt och på en kudde också. Man har ju tvättmaskin, så jag klagar inte:


                

Och så var det bra med den saken!!

söndag, september 27, 2009

Hjälteinsats

Någon gång griper maken in och gör en hjälteinsats...


Vi "sov middag" ett tag för det var så tradigt väder idag. När vi kom upp osade det katt i dubbel bemärkelse... Vi sniffade omkring överallt och till slut gjorde maken själva huvudfyndet. En stor gul kattskit. I min tv-fåtölj. Det osade något så fruktansvärt obeskrivligt att man nästan inte kunde överleva därinne. Förövaren själv -katten Hilma- mådde givetvis prima och snarkade i soffan. Maken meddelade att han kunde sanera. Han använder något okonventionella metoder, nämligen en bred stålklinga att skrapa upp förödelsen med. Det fungerar som en rakkniv och är egentligen riktigt effektivt. Osen förstärktes betydligt av beröringen kan jag meddela... Sen återstod för mig att tvätta och tvätta med allehanda starka medel.


                   


Text till ovanstående: "Den söta katten Hilma förorenade fåtöljen. Häxan snuddade vid tanken på liemannen/Hilma. Maken redde upp alltsammans och är värd en fin utmärkelse.


Det var en gång en beteendevetare som reste sig upp och lämnade rummet när hon pratade med mig. Jag förstår henne...


lördag, september 26, 2009

Bakgrundsfigur

Körde säsongens näst sista bröllop idag. Inte fint väder, men inget regn. Eftersom det var läkarfamilj inblandad i bröllopet ville Nisse själv vara groom (sitta bredvid på kuskbocken) Han är mycket imponerad av "fina" titlar... Vi hade dessutom landån -det är alldeles äkta vara. Kung Gustav V använde den för att resa mellan Tullgarns slott och Stockholm. Nisse fick köpa den när hovstallet sålde vagnar för en del år sedan.



Stor och tung och pampig!



Här bak får jag stå -på betjäntplattan. Jag finns framme vid hästarnas huvuden när vi stannar för säkerhets skull.




Landå innebär en vagn med två mot varandra vända säten och sufflett som kan fällas upp en framifrån och en bakifrån. Kolla skinnklädseln. Äkta vara från 1900-talets början. Herrarna på kuskbocken är inte riktigt så gamla...



Här kör jag bilen med släpen till vagnen.




Kylarmärket syns inte, men det är en stor skrytig Merca. Det flashar och piper när man startar den och jag är inte så van vid att bilarna pratar med mig. Den går så tyst att motorn inte hörs. Automatväxlad, så den kör sig själv. Jag ville gärna haft en. Fast inte när man ska betala servicen...


fredag, september 25, 2009

Kossor på vägen

Körde till stan för att göra av med pengar... Det blev inte så farligt med det. Jag hittade i alla fall ett plagg som "är jag" och som jag inte alls ser snäll ut i...


                 

Sen köpte jag en del normala saker också.


När jag skulle hem var det såklart mycket trafik och rörigt vid utfarten och kommer två tanter och ska givetvis kränga sig över på övergångsstället så att det blir ännu rörigare. (Jag hatar regeln som säger att gående har företräde på övergångsställe. Det är livsfarligt att bli hängande med bilen t.ex halvvägs ute ur en rondell eller mitt i en vänstersväng) Eftersom den drabbade bilisten hade nosen på streckarna när kärringarna tågade ut så körde han. De pekade sig i huvudet och sa: "där sitter du och flinar" Jag stack ut huvudet och sa: "Stå inte där och koa* er utan se för jävelen till att komma över om ni ska" (*ungefär "bete er som kor") Det var inte alls snällt men om de väntat med att gå över tills jag passerat så var det en stor lucka i bilraden och ingen hade behövt stanna. Sen körde jag.


På hemvägen ser jag det här:




Vá ger ni för det? De bygger vindkraftverk men kranen är limegrön! Slut på det stålgrå, tydligen.


          

torsdag, september 24, 2009

Gulligare hundhistoria

Barn och djur ska man inte försöka regissera. Det går aldrig som man tänkt sig -inte för oss heller...


När vovven Flinga var ett år skulle vi MH-testa henne. Alla hundägere vet vad det är och för övriga kan man säga att det är ett test som  ger en uppfattning om hundens lynne. På anvisningarna inför testet står bland annat: "Hunden ska vara rastad". Publiken följer med runt på alla stationer.


En av stationerna heter "långa leken" och går ut på att en figurant täckt med en filt visar sig för hunden på 70 meters håll. Man släpper hunden och ser om den vågar ta kontakt med figuranten och leka med ett rep som hon drar i. Sen ser man om hunden vill springa tillbaks till föraren och eventuellt leka med honom också. Flinga sitter bredvid maken. Figuranten visar sig och när Flinga släpps lös sticker hon iväg som en pil. Hon är pigg och glad, hälsar och drar emot i repet. Sen tar hon det i munnen och rusar tillbaks mot maken. Plötsligt blir hon akut skitnödig, släpper repet tvärt, sätter sig och trycker ut en bra hög... Jag skämdes något så kopiöst. Ingen hund hade givetvis gjort så innan och så var det ju det där med "ska vara rastad". På en sekund fanns åtta(!) hundpåsar att tillgå, så det var inga problem, men nu tog det hela en annan vändning. När Flinga var färdig rusade hon vidare ner till figuranten igen. Hon sa med helt vanlig röst: "skulle du inte ha något med dig?" varvid Flinga vänder, springer tillbaka, hittar repet, tar det i munnen och pilar ner till figuranten igen och överlämnar stolt repet! JUBEL i publiken. Flingas uppfödare som står bakom mig säger förtjust: "detta blev bra".


Att Flinga sen hade dagens bästa testresultat och fick stort beröm av domaren är en helt annan historia...




Här sitter det lilla livet. Det var en varm sommar den gången. Gräset är alldeles bortbränt.

onsdag, september 23, 2009

Hundhistoria

Någon skrev om svineriet att inte plocka upp efter sin hund. Jag lovade en hiskelig historia i ämnet och här kommer den:


Det var en gäng för länge sedan när häxan bodde i lägenhet i ett hus som låg vid en park (som hette Hagaplan minsann) En vacker dag kom en något luggsliten karl med en ganska stilig schäfer. Häxan visste precis vad som nu skulle hända, så hon stod kvar fullt synlig i fönstret. Showen kunde börja och det gjorde den med en gång: Den stilige schäfern satte sig tillrätta och producerade en rejäl "hög". Ägaren såg sig omkring och tänkte strunta i det när han fick syn på häxan i fönstret. Då drog han fram en plastpåse -inte en hundpåse, utan en tunn en som man köper frukt i. Han trädde påsen på handen, plockade upp fint och prydligt, vek påsen över och knöt ihop. Sen tittade han noga på fingrarna... sen luktade han på dem... sen svimmade han nästan... sen torkade han sig alldeles vilt på gräset.... sen reste han sig upp och gick. Jag hade jättekul i mitt fönster -bättre än på teatern!!


                                    

tisdag, september 22, 2009

Misslyckad häxkonst

Jag är definitivt häxa! Jag har bara inte riktig superkoll över hur jag "svingar trollspöt". Idag blev det så här:


Jag gick till receptionen för att fråga en sak. Mims dator var låst och hon själv borta. Jag skrev en Post-It lapp ERROR med rött och klistrade på skärmen för att trimma henne lite. Sen gick jag. Här har jag tydligen "kommit åt" någon trollformel för när jag kom förbi receptionen på utsidan efter en stund så öppnade Lina luckan och sa: "Vad betyder Error" Jag trodde hon drev med mig och menade min lapp men hon tittade inte alls på Mims dator. "Vad menas med Error" sa hon igen och jag sa lite försiktigt att det betyder ungefär "felmeddelande". "Ja för jag har det här, det har aldrig hänt förr, jag skulle bara skriva lite i Word." Jag stack in huvudet i luckan och ser på hennes skärm -där är Error. I Word. Jag är ju ungefär lika valhänt med magin som nybörjarungarna i Harry Potter...


            

...finns det någon bra häxkurs?...

Ombyggnad!

Dags för en ansiktslyftning!


Inte av mig personligen, utan av bloggen. Nu kan jag ju själv (Nja, kanske med lite hjälp från vissa experter) göra header och banner precis som jag vill ha dem!! Såhär blev det.


Annars hyfsat jävligt idag. Vårt datorsystem hoppade och flippade och startades om. Någon blev svinsur och försökte lägga jobbet på min praktikant och själv gå på lunch, men häxan stoppade det. Jag kommenderade och gick an att här jobbar inga av mina praktikanter utan handledning. Rosa grep in och ordnade upp det hela. Jävlar, va. Jobba själv.


Det bjöds på bullar fyllda med äpplen till eftermiddagskaffet. (och en tårta!!) Han som bjöd påstod att äpplena tagit slut så att han hade bakat in en tomat i den sista. Jag vet inte om det var sant eller ej?! Kl. 16.50 hittade jag Esteban i fikarummet i full färd med att sluka i sig bullar fast det fanns folk som var lediga idag och kanske velat smaka imorgon. Jaja, det gäller att förse sig!!



Esteban i profil....

söndag, september 20, 2009

En spark i röven

hade jag lust att ge missfostret som dök upp här igår... Han skulle leverera foder till hästarna och kom körande med sin lilla budbil fast det var lördag. Maken känner honom sedan tidigare men jag hade aldrig haft den äran. När han anlände höll vi just på att fotografera en av frieserhingstarna så han ställde sig och glodde och så kom första grodan uthoppande: "Vá e de för nått" Han påstår sig ha fullblodsuppfödning själv, så visst såg han att det var en frieser. "Är den din?" frågade han maken. (Gissa, dumhue) Han gnodde efter oss in i stallet och där ställde han sig att svära alldeles vilt över att han inte fick pengar för sina hästar. Han hade en som "inte haft grimma på sig och han var ett och ett halvt år" Det betyder att hans hästar inte är hanterade och troligen halvvilda. Han fick 15.000:- för den och så garpte han över hur dåligt det var. Han började elda upp sig och osa armsvett. Hans tänder var rätt så malätna också. Jag upplyste honom om att ingen får bra betalt för hästar, eftersom det är lågkonjunktur. Det svarade han inte på -han kanske inte vet vad det är... "Hur länge sen är det du köpte stället?" frågade han maken. Jag hade övergett idioten och stod och målade i min "luda". Jag köpte det -99, sa maken. Här har vi orden "du" och "jag" som fick mig att fullkomligt se rött. Jag rundade hörnet och meddelade att "det var väl vi som köpte om jag minns rätt" (Ska vi vara alldeles skitnoga så var det jag som köpte med mina pengar) Det var då väl självaste fan att man ska stå som ett jävla bihang precis som om jag var livegen utan en spänn och är någon sorts inneboende. Om det inte hade varit för att idioten säljer fodret billigt och levererar det gratis så hade jag lyft ut honom så kvickt att han hade förvånat sig -det har hänt förr här, så det så. Och så står maken och jamsar med, det gör en ju ännu mer förbannad.                            


                                       


                                    


                                      

                                 Gläfs, gläfs....

lördag, september 19, 2009

Magnifika -hemma igen

Vi hämtade hem våra två frieserhingstar från betet idag. Treåriga hingstar -det kan bli stora problem med att lasta dem.


De sprang som galningar när vi kom med släpen... När vi pratade med dem kunde vi sätta på grimmorna och sen gick Vincent fint in i släpet så tätt följd av Thymo att jag kunde stå kvar utanför och bara skicka upp honom. Jaha, bara att köra hem.


De fick hovarna verkade och så putsade vi upp dem för fotografering.



 Detta är Thymo. Född i Holland 2006. Importerad till oss våren 2007.






Detta är Vincent. Född i Töreboda hos Riddarhagens frieser 2006. Kom till oss våren 2007.








Vi körde in dem i våras. Nu är det dags att träna vidare.

Katt-katastrof

Lilla katten Hilma tio år har för första gången i sitt liv varit i slagsmål och fått flera bett i ena bakbenet.


Resumé: För en vecka sedan hördes "catfight" på gården och när jag öppnade ytterdörren försvann en främmande katt in på logen. Det var den som attackerat Hilma. (Hankatten Murre är en ilsken typ som hamnar i mudder då och då -ibland med veterinär?penicillin som resultat, så det är man van vid)  Men Hilma har aldrig varit skadad förr. Nu var hon mycket ynklig och ville inte stödja på ena bakbenet. Andra kvällen efter överfallet rev jag bort en sårskorpa och under den fanns var. Rejält. Hilma grät och spann och var mycket tapper.


Igår ville jag titta på det hela igen, men Hilma varnade mig med en mycket svart blick och lyft framtass. Jag framhärdade och hon monterade sina tänder runt min hand sakta och fint och så knep hon till i ett tillrättavisande bett. Hon hade rätt i det så hon fick vara ifred. Men ikväll ville jag se igen, för nu är tassen smal och fin men hon vill ändå inte använda den. Jag kunde pilla av en sårskorpa igen, under fanns lite mystiska saker så jag hällde på 3% väteperoxid som rensar ut, inte svider, men liksom prasslar. Hilma höll foten högt i luften och lyssnade ner i den. Det såg väldigt kul ut...


Imorgon kommer två kolossalt stiliga unga herrar att presenteras med bilder och allt på denna blogg!!


         

fredag, september 18, 2009

Sjukt sjuka

Får reda på att yngste medarbetaren "sjukskrivit" sig på sin nionde arbetsdag hos oss.


Jag har sett sorten förr. De kommer på måndagen, anländer för sent på tisdagen och onsdagen och är "sjuka" på torsdagen. I det här fallet kom han för sent första dagen, kom en halvtimme för tidigt andra dagen (någon sorts kompensation eller?) och kom faktiskt som han skulle sex dagar. Han försvinner ut på rökpaus fyra eller fem gånger per dag utom rasterna och det gör han såklart som han vill, men är det lika okej om jag som inte röker pausar fem gånger extra och läser lite i en tidning? Skulle inte tro det... Jag kan ju börja röka då. Är för snål och vill inte ha cancer - det kan jag få ändå, det vet man inte. Så idag. Var han sjuk. Tjugofem år och sjuk, hallegossingen. Vad händer då? 1) Någon frisk tvingas ändra hans kundbesök och får på pälsen för att de inte får komma. 2) De som är friska tvingas jobba mer med kortare tider. Det är väldigt konstigt att det alltid är desamma som är så rysligt "sjuka" och har flest frånvarotimmar. Och å andra sidan har de "friska" en eller högst två sjukdagar per år. Om ens det. Vi hade en chef en gång. En man i sina bästa år. Ganska skitförnäm. Han hade fyrtiotvå "sjuk"dagar på fem år. Då lyckades han köra och välta med motorcykeln och fick sen stela armar och ont i benen och annat som han förtjänade! Men sen fick han inte vara chef mer. Fast det hette ju att han inte ville...




  

Man kan ju skita i falskspelarna och gå ut och se på sån´t här i stället. Det är vackert på hösten, men mörkret är pest.

onsdag, september 16, 2009

Ljushuvud

Man blir numera skinnad. Bara för att man vill undvika mörkerdepression...


Nya lågenergiglödlamporna kostar 60 spänn. Annars kan man få två vanliga för 9.90:- Gissa vad folk (och jag) köper. Jag tycker inte ens att de dyra varar så mycket längre. Det är nog bara snack för att man inte ska gräma sig över priset. I kväll när jag handlade fanns det plötsligt gamla glödisar på hyllan igen och jag roffade år mig massor eller åtminstone fyra paket. Sen låg det en lapp bredvid där det stod att utbyte till lågenergilampor kommer att ske gradvis under åtta år. För en vecka sedan var alla gamla lampor puts väck och slutade säljas 1/9?? Jag måste ha missat något här. Nu gläds jag i mitt snåla inre åt alla mina billiga glödisar!!


                       

Spara 55 spänn - köp en gammal glödis!

tisdag, september 15, 2009

Dör som flugor

Då är det ett "stim" igen. Man ska inte raljera över sån´t här, men i alla fall: Patrick Swayze har dött (honom har jag aldrig kunnat med) Keith Floyd har också dött. Det var ju tv-kocken som söp som ett svin i programmen. En gång skulle han koka kräftor ute på en berghäll, men vattnet i grytan var inte hett nog så kräftorna dog inte och det blev ett jävla liv om djurplågeri. Flaskor och grytor slängde han över axeln i en enda röra så Per Morbergs griserier i "vad blir det för mat" är inga nyheter. En bekants granne blev hämtad av ambulans "med täcket över huvudet" så han är nog död. En annan bekants granne dog plötsligt i hjärtinfarkt och maken berättade i kväll om att en jag känner till namnet blev ovän med frun på en fest och när hon kom hem hade han hängt sig... Jaha ja. Förresten har en kollega i branschen som man säger, flyttat från sin sambo som hon hållt ihop med i säkert trettio år. Ytterligare en jag vet har problem med sin sambo, han är våldsam till humöret så det blir inte lätt. 


Sju svåra år. Egyptens gräshoppor. Jämmer och elände. Varför kommer ofta dödsfall flera åt gången? Följt av annat tragiskt.


Till och med katten Hilma har bekymmer. En annan katt har bitit henne i bakfoten så hon är svullen i tassen och haltar rejält. Jag letade upp ruvorna och rev av två stycken. Under den ena fanns var som jag tryckte ut. Hilma grät och spann om vartannat. Vovven kom och nosade henne på foten, men då svingade Hilma klorna över hennes nos, för nu ville hon vara ifred. Inte lätt att vara katt heller...


             

Så är det...

Filmtajm

Som sagt: Ibland undrar man om man är med i en film. Verkligheten överträffar dikten med hästlängder.


Filmen började bra. Min bil gick igenom besiktningen hur enkelt som helst och de sa den är fin och välskött! Va´ bra, för jag är mycket förtjust i min gröna Golf.


På jobbet var det lugnt till en början... det är då man ska passa sig. Plötsligt fick datorerna en härdsmälta och vi kunde varken se något, skriva något eller använda bildprogrammen. Vi övergick till det 100% säkra pps-systemet* som aldrig någonsin krånglar. Datatekniker dyker upp. Han kom faktiskt ut från personaltoaletten utan att någon sett honom innan. Filmtrick troligen. Det kläcks kanske datatekniker därinne, vad vet jag? Han tror han är snygg, den fan, men det var tjugofem år sedan sådant imponerade på mig så jag tittade förargligt på honom när han kom gående i korridoren med viktig min och sa "...och du ser lika glad ut som vanligt". Det tyckte han inte riktigt om, stackaren. Han tar på sig solglasögon när han ska prata med mig så nå´t fel i skallen har han.


 Nu kommer gamle vännen "inte så händig" in i bilden och gör ett riktigt praktskitjobb. Jag har praktikanten där inne och hoppas att han förstår att detta inte blir så bra. Konstruktionen som tog en dryg timme att få ihop med en del lim, sax och snören (nåja) höll till på eftermiddagen.  Skadornas omfattning är icke klara men vi synar dem imorgon. Vänta bara. Det blir mer av detta.


Så har vi nykomlingen Esteban. Jag hör som en räv, men jag kan min själ inte höra vad den mannen säger. Kan bero på att han röker 50 cigarretter om dagen... han är lite hes om man säger så. Ärligt talat ser han ut som en labradorvalp med för stora tassar och slängiga rörelser. Det blir inte lätt. Snart dyker det upp en ilsken "bonne" från den skånska myllan och gör slut på honom.



Här har vi hjälpen för honom. Den omedelbara hjälpen alltså...








...och här har vi det som "icke händig" i princip använder till sina snitsiga knstruktioner.


I morgon är det en ny dag med helt nya möjligheter. Hav tröst!


*pps=penna, papper, suddgummi. Systemet som aldrig sviker och inte behöver skitviktiga tekniker heller. Så det så.


måndag, september 14, 2009

Stillsam söndag

Visst är det härligt med stillsamma söndagmorgnar när man inte har brått någonstans och kan gå och drälla hur länge som helst. Tyvärr blev det inte riktigt så i morse... Maken stod vid min säng där jag sov så bra och meddelade vidriga nyheter. Katten Murre hade velat komma ut, men eftersom han precis kommit in så fick han inte det och då hämnades han ögonblickligen genom att skita i farstun. Det osade ända upp på andra våningen. Maken flydde hemifrån och jag fick sanera upp eländet. Kattskit är det absolut äckligaste som finns.


Det regnade ute, så när lugnet lägrat sig igen blev det typiska söndagsinomhussysslor (så konstigt ord att stava) såsom tvätta, dammsuga, betala räkningar och plocka undan utspridda grejor som ligger överallt. Sen satte jag mig vid datorn och lyckades med två grejor i Gimp som jag egentligen inte kunde men lärde mig själv.


Kl. 16.30 råkade jag lägga mig på sängen och kattgrispälsen la sig bredvid och spann. Sen sov vi.


På kvällen ville jag se Poirot på Tv och maken tjatade som alltid om att det är en  dålig serie som är rörig och långrandig och inte går att se. Gissa vem som sen satt där klistrad och tittade och inte svarade på tilltal?


Bilbesiktning i morgon bitti... spänning i vardagen.



 

söndag, september 13, 2009

Ljudlös färd

I morse hände något ovanligt. En farkost kom åkande mot oss. En ganska speciell sådan.


Så här såg den ut -en luftballong!



Jaha, det var ju kul att se. Men så började den komma närmare!



De är ju alltså jättestora, som ett femvåningshus ungefär, men det visste jag innan. Klar himmel och vindstilla, vilken syn!



Den passerade rakt över oss. De i korgen vinkade och ropade hej. Kolla färgen på himlen!!



De skulle landa, så jag fick en bra bild med brännaren igång också.


Faschinerande och mycket vackert! Efter en stund kom följebilen ute på vägen. Den hade en liten släp med sig. Ballongen kan ju bli hur liten som helst när den viks ihop, men gondolen? Vi kunde ju kört och tittat när de monterade ner det hela, men förberedelser inför bröllopskörning kallade. Körningen gick för övrigt bra. Fint väder även idag.

fredag, september 11, 2009

De har åkt...

Då var det tomt och tyst. Hela familjen och alla släktingarna har åkt.  De kommer inte tillbaks förrän om drygt sju månader.


Svalorna såklart. Det var nästan "mina" svalbarn. Undrar om de kommer tillbaka någonsin. Det kan ju hända så mycket på deras resor...


                                       


                                 

Man får ju hoppas att det går bra.


Maken klippte vår stora, breda och taggiga häck nästan klar i eftermiddags. Rena hjältedådet! När han började på den igår hade han en idé om att lägga en plåt framför sig uppe på stegen så han kunde luta sig riktigt långt över och nå att klippa hela bredden. Men plåten gav vika och maken höll på att stå på öronen in i taggarna. Synd jag missade den uppvisningen...


Bröllopskörning i morgon som faller under "tämligen enkel leverans".


     

torsdag, september 10, 2009

Guds hand

Ganska fredlig dag. Fick dock se ett gudomligt ingripande...


Tårtan kom fram på eftermiddagen. (Känsliga läsare varnas osv.) Nu var den i stadiet att man fick ta en liten käpp och köra den tillbaka in i kartongen ibland, för den ville röra sig. Herr O´trevlig var hos oss idag och han ville ha tårta. Ingen hejdade honom. Jag satte mig tillrätta på uteplatsen och höll ögonen på honom. Han tog en sked, smakade, sa "nja" och åt inte mer. Chefen kom -spänningen steg- han tog en sked, smakade, sa ingenting och åt inte mer. Showen slut trodde vi. MEN då kommer Esteban. Nyanställd, lite tafatt, pratar bara engelska. Han får fatt i en bra bit tårta och kommer ut. Vi skruvar på oss. En försöker förklara att det är ingen ny tårta precis. Plötsligt gör assietten en överhalning, tårtbiten hoppar upp i luften och stryker över Estebans hår så där blir en gräddfläck och landar till sist på marken. Gud kan inte tala tydligare: "Ät inte denna tårta, jag kastar den på marken" Esteban uppfattade inte budskapet. Han städade upp, tog mer tårta, åt den (vi dog och kreverade och klöktes) och såg ut att inte lida alls. En frågade om det var gott... "It´s the best..." Jag klarar inte mer.


               

"Glöm inte bort att änglarna finns, de är här för att se hur vi har det..." som i sången. Tårtängeln misslyckades emellertid.

onsdag, september 09, 2009

Paparazziteknik

Jag lyckades! I morse kunde jag ålande på armbågarna smyga mig på den lurige fotomodellen som jag misslyckades med i förra veckan. Nu hade han dessutom kompisar med sig... Det handlar förstås om storken som la sig i gräset när jag ville ha en bild. Här är gänget:







Hade nog inte dugt att sälja till tidningen precis... men visst är det storkar!


Tårthistorien fortsatte idag. Jag tyckte den rörde sig lite i kylskåpet, men jag höll mig långt borta idag. Två arma själar som inte åt av den igår provade -intet ont anande. Det var  nästan för grymt att se. Även för mig...






Precis så här var tårtan idag.


Det är alldeles sant, men det var nästan bara jag som såg ...


...men var så säkra på att de som åt av den smakade det.


Bladark, örk,ulk och kvack.

tisdag, september 08, 2009

Spyfärdig -örk

Någon bjöd på tårta som blivit över från födelsedagsfirande i lördags. Vilken lycka en måndagseftermiddag! Jag tänkte först inte på att det kunde vara något jävelskap med i spelet. De såg fina ut! En lila prinsesstårta och en hallontårta. Hagalen som jag är tog jag en liten bit av båda. Och gissa vad som hände nu då? Grädden var sur. Fy för den lede. Jag dog nästan. Jag spyr av sura mjölkprodukter. Jag kan inte på något sätt tåla det. Jag hade kvar smaken hela eftermiddagen fast jag visste att det var inbillning för det jag fick i mig av grädden var verkligen minimalt. Tårtorna hade såklart varit ute i värmen större delen av lördagseftermiddagen. Troligen var de dessutom ihoplagda på fredagen... Man skulle kanske tagit en odling i de jävlarna. Nä, jag dör...         De skulle ju kastats. Man får en känsla av att de dög åt oss eftersom hur man än vänder på saken är givaren en smula snål... Och inte bara en smula förresten. Fy hundan. Jag har inte hämtat mig riktigt än. Yark.


Jag tröstade mig på kvällen med att göra den här:






Kattparad!!

måndag, september 07, 2009

Hundraåringar

Maken förlöpte hemmet redan kl 9.30... Här får jag gå alldeles ensam och stackars.


Det innebar att jag kunde ockupera datorn i flera timmar och få gjort allt möjligt, både nyttigt och en massa skit! Mina gamla ärvda bokmärken kom fram i ljuset och fick sig en upplevelse som de aldrig trodde möjlig. De är faktiskt från 1900-talets början så man hanterar dem med en viss vördnad.


Maken återvände så småningom och sent på eftermiddagen slutade det blåsa och solen visade sig. Hästarna behövde körträning och vi tänkte först köra ardennern men det visade sig att han på något mystiskt sätt växt ur finselen. Han kan inte ha arbetssele framför vagn så han kom undan jobbet... Min Cosmos blev infiskad och selad och körturen gick kanon trots att vi mötte traktorer två gånger på smal väg. En förare var gamle grannen mytomanen som ännu inte fått sålt gården. "Synd"! Han försökte väsnas med traktorn för att vara rolig  visa hur korkad han är. (Gör inte oss något) Den andre var en mycket klok bonde som alltid är mycket hänsynsfull med sina jättestora traktorer när han möter ett hästekipage



Imorgon börjar en praktikant sin sista period hos oss. Jag är handledare och eftersom hon är duktig innebär det att jag i stort sett kan sova i 12 veckor framöver!!

söndag, september 06, 2009

Klarade oss torrskodda

Kallt och regn och värdelöst hela da´n. Vi skulle haft en bröllopskörning i eftermiddags. Brudgummen ringde i onsdags och undrade om vi kunde åta oss det. I vår oerhörda godhet sa vi ok med tre dagars varsel. I torsdags ringde han igen och "hade funderat på priset". Han sa att halva summan kunde han ge(!) Vi upplyste honom om att vi hemskt gärna stannade hemma istället. Och så fick det bli. Han är inte bara snål, han är ganska gammal också i alla fall för att gifta sig. 77 år. Men å andra sidan visar det en framtidstro. Hur gammal bruden är förtäljer inte historien...








Om man sätter text till Mendelssohns bröllopsmarsch låter den: ....Håll dig på mattan för att här är det jag som bestämmer...         

Som sagt.                             

lördag, september 05, 2009

Vem är sötast?

Ibland hittar man gamla bekanta som man varit mycket förtjust i en gång i tiden. Men vem av dem var egentligen snyggast?


Jag kunde aldrig riktigt bestämma mig ... För det mesta var det ju den här ljusa med blå vingar:



Fast var det den finaste om man riktigt tänkte efter?


Den här hade ju rosa vingar. Var inte det sötare? Men jag tyckte själva ängeln såg ut som om hon var lite dum i huvudet...



Nja. Då återstår en tredje att välja på och hon ser ju skärpt ut, men lila vingar var inte lika sött som rosa och blå.



Det här är alltså mina gamla bokmärken. De har varit med om en del. Här syns vecken på vingarna samt lite nagg i kanterna.


Men jag har inte kommit närmare sanningen om vilken som egentligen är den finaste...

fredag, september 04, 2009

Världsnyhet

Man reagerar knappt längre när man läser i tidningen om mord eller väpnat rån. Men i alla fall jag reagerade på denna notis:


www.skd.se/article/20090903/NYHETER/666774633/1020/*/HOOR/ardennerhast-fast-i-ett-vattenhal


Det är väl för rart. Vardagsdramatik med lyckligt slut!


Undrar om det kommer att gå lyckligt för dessa ungdomar:




Här sitter alla fem svalbarnen. Det var bara några veckor sedan de satt och gapade i boet och tyckte att jag kunde mata dem istället för att måla. En dag snart är de borta, de ska till Afrika. Hur ska det gå?


Eftersom jag ine jobbat (borta) idag gjorde jag den här:


                                      

Jag fick ett mejl från Rosa som inte bådar gott inför morgondagens förvärvsarbete. En förmildrande omständighet är ju att det är fredag...

torsdag, september 03, 2009

Spökskrivare

Idag anlände förstärkning til jobbet i form av en gammal bekant. Tyvärr inte en jättetrevlig... Han kom ihåg mig från tidigare tillfällen då jag inte lät mig imponeras av hans sarkasmer och stora käft. Han ville inte hälsa på mig på morgonen. Jag visade inte med en min att jag ens sett honom.


Han håller huvudet liksom på sned och tittar underifrån. Allting är andras fel eller teknikens fel eller möjligen assistenternas fel. Han kommer försent och står sedan i korridoren och gapar "nu kör vi" (vi skulle kört för en kvart sen...) Obs att det inte var mig han gapade efter.


På lunchen satt några ute -inte jag idag, för det blåste lite kallt. Jag missade därför följande: Han säger -eller snarare förkunnar: "Här är sig likt, lika omodernt" (Fyra år sedan han jobbade hos oss sist) Nja, sa någon, här är ju alldeles ny utrustning, ommålat i alla rum och hela korridoren och ny reception. "Jaha", sa han "då är det bara personalen som behöver en helrenovering" Men vafan... En blev förbannad och gick därifrån men resten satt ju kvar och såg fåralåriga ut.  Men de  pratade givetvis om detta efteråt när han inte var kvar. Rakryggat värre! Jag får anledning att återkomma till denne trevlige man, var så säkra!


När jag kom hem fanns följande i brevlådan:



Man blir ju alldeles snäll igen...


Fågelvännen utges av SOF- www.sofnet.org Jag är inte bra på fågelarter och så, men jag hade en mystisk figur i trädgården i våras som jag lyckades ta kort på (i motsats till storkadrullen...) och fick artbestämd av SOF.






11212§121§§!§1q§§§§§§§§§§§§§§§§   Det som står här är ett meddelande från katten Hilma som la sitt huvud på tangentbordet. Det betyder kanske något viktigt, så det får vara kvar.

tisdag, september 01, 2009

Storken kommer!

Man brukar ju vänta ivrigt på storken, eller?


Min väntan övergick i verklighet tidigt i morse. Jag var på väg till jobbet och där på en äng gick en stilig stork. Man ser storkar då och då i Skåne, de är lite halvtama och kommer från uppfödningshägn. Men den här var ensam och troligen "äkta". Jag stannade och vände bilen, storken klev omkring. Gick ut, storken tog några steg bort. Tittade ner på mobilen för att få fram kameran, storkaset var borta! Han kom inte upp ur gräset mer. Han låg naturligtvis där och flinade åt mig. Nästa gång ska jag vara bättre beredd med kamera och inte gå ur bilen.


                          

Var detta roligt kanske? För storken möjligen...

Porslin är tunt

Visst är det en fantastisk favör att ha ett arbete där det är som att vara med i en teaterföreställning! Man vet emellertid inte hur pjäsen slutar...


På jobbet rådde alltså i princip undantagstillstånd hos gamle vännen som slipar i fästen, klistrar, bryter av och gipsar fast. Jag blev inblandad i det hela när han satte en refflad hårdplaststav mot tunt porslin, komprimerade med ca 40 kilos tryck och sen förvånades över att det gick sönder. Ja, vad konstigt! Sen koxade han på den lilla porslinstoppen som varit så fin och sa sårat: "De får göra om den. Den frakturerade". Häxan himlade med ögonen, rullade sig på golvet några varv och såg till att gå upp i rök... Man blir ju så t-r-ö-t-t.


Ägnade en god bit av kvällen åt att ta bort och ladda hem på nytt Gimp som på något sätt låst sig. Det lyckades bra, jag blev så pigg att jag gjorde denna:


                         

Jag är ju ganska nöjd! (Jag är jättestolt!! ) Allt enligt anvisningar på Vickes blogg