Sidor

fredag, maj 10, 2013

Lurig...

Vi tar och kör en tur med ardennern tyckte maken. Absolut! Det är av någon anledning allra roligast att åka efter den hästen.
Han har inte förtagit sig precis på sista tiden. Det blir bara så att man tränar parhästarna och så får Leo vila sig - prima tycker han. Visserligen harvade maken ridbanan med honom för ett par dagar sen, men det är inget direkt arbete för en sådan stark häst.
Sele på och ut till vagnen. Ovanligt tillmötesgående när vi skulle spänna för. Ibland vill han inte alls rygga in i skaklarna eller så tvärar han ut med ändan så allt blir snett. Någon gång har han stegrat sig när vi ska starta också. Det är en riktig typ den där...
Vi körde ungefär sex km och Leo trivdes som bara den.
Tillbaks i stallet ska såklart huvudlag och sele av. Vi brukar sätta fast hästarna i en halsrem och så ett rep från varje sida så kan man lätt tränsa både av och på. Där stod nu Leo med rem om halsen och maken skulle ta av selen. Den liksom snurrar man runt så bröstremmen ligger på nacken och så lyfter man av det hela. Jag lossade ena repet, andra repet, maken lyfte av selen och i exakt rätt ögonblick innan jag hann kroka i ett rep igen så tågade Leo iväg. Man kan glömma direkt att hålla honom i en halsrem, så jag rusade före och stoppade honom åtminstone från att ta sig ut på logen (För det vet man ju vad han kan åstadkomma därute)
Nu vände han och maken fiskade kvickt till sig grimman och kastade sig kring halsen på hästaset det kloka djuret och monterade på den.
Tur ingen såg det där när klipsk ardenner fintade husse och matte som tillsammans har åttio års hästvana...

Det är så mysigt att sitta och åka bakom Leos breda rumpa!

 

1 kommentar:

  1. Dearest Kajsa,
    Oh, in eight years time they are very smart and cunning about their owners and they take any chance to trick them!
    Good run of six kilometers; that is good for them after a long winter in the stable.
    Glad it worked out well.
    Hugs to you,
    Mariette

    SvaraRadera