Komplettering

I understood that the translation is not so good on the last post
Short explanation:
It's about my colleagues who quite seriously resembling angry dragons.
In particular, two of them are very annoyed with each other.
The one I call "Lilliann" is very calm and wise. She should go to a big conference with those two and now she worries about what will happen really.
The image of dragons are incredibly similar to the originals ☺

Risk för drake!

Någon som kommer ihåg det här gänget? Tyvärr -får jag trots allt säga- så träffar jag dem sällan numera. Jag saknar en del...
Men nu minsann är det dags! I nästa vecka är det träff för drakar och häxor och allt möjligt. En del är vanliga trollkarlar och en del är sådana där onda älvor som finns i t.ex. "Trollkarlen från Oz". De har till och med änglahår och gäll röst och är elaka.

Så finns Lilliann som definitivt är bland de saknade. Hon är inte drake utan snarare ett sorts orakel.
Hon ser ut ungefär så här:
(Haha - det är jättelikt!)

I alla fall. Lilliann är lugn och klok och man kan få många goda råd av henne.
Hon ska med på träffen nästa vecka och det ska såklart bli väldigt kul att ses.
Så fick jag veta att hon ska åka på en ännu större träff om ett tag och då ska hon ha med sig drake E och F...
Det kan bli problem. De där två tål inte varann.
Man måste helt enkelt hålla dem åtskilda.
Liliann är inte odelat förtjust i detta och jag förstår henne. Tur jag inte är inblandad. Fast jag numera är fullfjädrad drake så får jag inte åka iväg på detta.

Otroligt likt originalen...

Kommer ikapp

Det var en gång för ganska länge sedan en arbetsledare som la sin själ i att försöka manövrera ut Hex från jobbet.
Allt var sorgligt och jobbigt och kostade mycket tårar och ängslan.
Till slut ordnade det hela upp sig. Arbetsledaren blev inte av med Hex och vi fick komma överens så gott det gick.

Med åren gick det bättre.
Hex bytte uppdrag och blev fackordförande.

Nemesis - hämndens gudinna.
Måtte vi inte ha med den att göra.

En vacker dag hände det sig att chefen ville säga upp arbetsledaren.
Chefen ringde till Hex och förklarade sin syn på det hela.
Chefens chef talade med Hex personligen och förklarade nästan samma sak.

Arbetsledaren fällde tårar och ängslades.
Hex tröstade.
Hex anar att detta inte blir lätt. Experthjälp är tillkallad.

Hex funderar på om det var hennes fel. En del förbannelser hann väl tänkas ut under den där eländiga tiden.

Hästexperter och inte

Då har det varit bröllopskörning igen. Den här gången en så kallad "enkel leverans". Det betyder att vi får sköta vårt uppdrag ifred, vi vet vart vi ska och vi vet vilken sträcka vi ska köra. Dessutom ett väldigt vackert och trevligt brudpar!
Vi levererade dem vid Ellinge slott.

Här lämnar vi borggården. Den uppmärksamme ser att det inte är Hex bredvid maken på kuskbocken. Det är istället vår duktiga hjälpreda Jea som lägger ner hela sin själ på att rida och träna hingstarna.

När vi ska spänna ifrån dyker det (hjälp) upp så kallade "hästexperter".
Jag hatar hästexperter...
De här två - man och hustru -dansade runt framför hästarna och började berätta om sina frieserhästar, De babblade på som bara den och var i vägen för både mig och Kjell. Jes ägnade de ett visst intresse - hon var ju hästklädd... Mannen tjatade om härstamningar. Jag pekade på maken och sa att "vill du diskutera härstamningar så kan du göra det med honom" Det ville han inte så vidare länge, för efter en minut insåg han att maken kan det där bättre än de flesta.
De berättade att de också minsann hade två hingstar. Fem år var de. Icke inkörda. En uuuunderbaaar ras. De var inte aaalllllssss så stora och välväxta som våra, sa frun. "De är bara så här kring benen" och så måttade hon en liten ring, stor som skenan på en ponny. (Svår undernäring? Icke frieser? Mask?) "De växer länge än" fick vi veta. (Högst ett år till. Högst, alltså. Och då brukar de bara bli lite grövre) I alla fall - frun tänkte köra in dem och tävla med dem. (Tävla med hingstar brukar vara knepigt, har man två kan det vara nästan omöjligt bland andra hästar)
Nu hade vi lyckats demontera spannet och tvättade av hästarna. Då kommer mannen fram, vänder handryggarna uppåt och lägger dem under näsborrarna på Thymo. Detta sätt att "hälsa" gör att hästen inte tror du är ett lejon med utspärrade klor(!!) "Det luktar frieser, ja" sa mannen till Thymo.
Thymo hade väl aldrig sett på maken och behöver inga speciella hälsningsceremonier för att ögonblickligen se vad en människa går för. Han satte nosen mot mig och undrade om vi inte kunde åka hem snart. Vi "kastade" upp hingstarna i transporten under beundrande kommentarer över hur lättlastade de var. (Ledarskap, mina vänner, ledarskap...)
Nu ville de veta var vi bodde och hur man kunde köra in hästar så maken gav dem sitt visitkort. Hjälp! Vi är ju inte odödliga längre, så inga vilda äventyr med galna hästar, tack. Eller galna ägare...

Återuppliva?

Bloggen blomstrar inte direkt...
Det är bara FB som gäller märker jag. Så lätt att bara kasta ner några rader och en bild. Men det här blir liksom mer. Och svårt att skriva har jag definitivt inte. Jag brukar säga till mina arbetskolleger att kan jag inte prata ihjäl någon "fiende" så kan jag skriva ihjäl dem

Jaha, så har en sommar nästan gått igen. Det blev varmt så det räckte på semestern! Den tillbringades för min del mest i kastanjernas skugga i trädgården med massor av böcker. Bästa sortens semester!
Murre 17 år tyckte det kändes bra med värme och ville ut!

Gräset växte knappast alls. Det torkade mest.

På kvällarna masade man sig upp och konstaterade att det fortfarande var för varmt för att göra något med hästarna. De var lika nöjda med att slippa. Hundar och katter piggnade till vid 20.30-tiden.

Bild: J Hansson

Sommarens huvudnummer blev förstås lilla Alva. En liten, liten katt från ett samlarhem. Kom till oss 10/7 -som förresten var samma datum som vi hämtade Flinga för 10 år sedan!- via Katthjälpen Viss reservation för att gamle Murre inte skulle bli för upprörd... Men vem kunde bli upprörd över en sådan liten smula?


Hon lärde sig kvickt att "tvångspussa" hankatterna. De såg väldigt besvärade ut i början. Hundarna brydde sig inte så mycket om henne. Flinga inte alls och Billy ville mest sniffa henne i rumpan. Alva lärde sig mycket fort att finta Billy och numera låter hon sig jagas så det ryker om det.


Bagheera uppskattar att ha en katt att leka med. Han var rätt purken i början, men nu leker han med Alva och tycker mycket om att anordna kapplöpningar företrädesvis genom sovrummet tidiga morgnar...




Själv fick Hex för sig att börja rida igen. Ryggen gör ont så man nästan dör -12 år nu...- men sjukgymnasten säger att ingenting kan bli sämre av ridning, så då var det ju bara att sitta upp...

Haha - bara, förresten. Balansen var dålig, benen var för svaga, hästen "rostig", meeen, vi tränar nästan varje kväll och det tar sig rätt fort!






Och bröllopskörningarna fortsätter. Vi har haft en del krångliga kunder i år med idéer om både det ena och det andra. De förtjänar ett eget inlägg. Men hästarna sköter sig bra! Vi också!
Här foto från bröllopskörning i Lund med hämtning vid domkyrkan.

Bild: S Larsson