Hex på slottet

Hex hade födelsedag tidigare i veckan och dagen skulle vi fira på Skarhults slott.

Man kunde gå runt själv i de olika rummen och läsa på höga skärmar om slottsfruarna. Möbler och inredning och gamla målningar i slottsmiljö är mycket intressant. Såklart ville vi vara med på guidad visning.

Vädret var jättebra och vi hade tid att sitta en stund i parken innan det hela skulle börja. Det var ganska gott om folk.

En stund före utsatt klockslag gick vi upp till rätt våning och blev indelade i två grupper.

Där stod vi alltså nu och väntade på att visningen skulle börja. Vi var ”inräknade” och guiden beredd längst fram i rummet.

I detta ögonblick hör jag ett rätt snorkigt ”ursäkta” tätt bakom mig. En tant går liksom dubbelvikt och säger: ”Jag vill läsa understa raden här” Hon menar alltså på skärmen som jag råkar befinna mig framför.  Jag tittade rätt irriterat på henne för det behövde hon ju egentligen inte hålla på med nu när vi precis skulle få det hela berättat för oss.

Jag måste ha tittat för hårt… är man en Hex ska man passa sig.

I nästa ögonblick rasar skärm och tant i golvet med ett jävla brak. Jag ser att hon liksom ramlar sakta så hon skadade sig inte, men det blev ju uppståndelse utan like. Två damer reste tanten och två bistra gubbar reste skärmen. Någon frågade tanten hur det gick och hon svarade att det var bra med henne, hon hade kanske skrapat sig lite men det var ingen fara.

Äntligen kunde vi få höra historien om den första slottsfrun - Mette Rosenkrantz som levde 1533-1588.

Fast nu skulle tanten bara gå och hämta en pall först så hon kunde sitta under tiden. Men nu väntade inte guiden längre utan hon berättade vidare.

Plötsligt hör jag hur det prasslar. Och prasslar. Och prasslar. Men vaf..n? Nu sitter tanten och rotar i sin väska. Så drar hon fram en vit soppåse – en sån där vanlig av tunn vit plast. Jag fascineras av skådespelet för nu sätter hon igång med att riva långa remsor ur påsen.

Det prasslar bra… Sen knyter hon en remsa runt sitt ena smalben. Jag ser och förundras. Blöder det? Nä, det tycker jag inte. Hade en plastremsa hjälpt då? Tanter brukar i sina innehållsrika väskor ha näsdukar och plåster och annat livsnödvändigt. En dam som står intill henne frågar igen: ”Skadade du dig?” ”Nä” säger tanten.

Jag får alltså ingen rätsida på detta. Behövs inte heller. Bara att förundras över showen och så inte titta så hårt nästa gång någon irriterar mig.