Gästbloggare: Billy och Flinga

Matte skriver alltid själv, men ikväll ska vi göra det för när hon kom hem sa hon att idag var det värsta hon varit med om på länge. Det var någon som hade rost i rören och inte fungerade och så var det någon som hade ätit hovbitar tror vi för hon hade spytt och det gör man om man äter horn. Vidare var det någon som inte var snäll mot andra och då får man ett rapp i röven. (Här ljuger de, ingen har rappat dessa hundar - i övrigt är det en utmärkt idé. Hex´s anm)

I alla fall: Ibland frågar människor om vi är korsning mellan schäfer och collie. Det är vi inte även om vår ras som heter Belgisk vallhund härstammar från samma förfäder som den tyska schäfern.

Det finns fyra olika hårlag i vår ras:

Groenendael: Långhårig, helsvart päls.

 

Laekenois: Sträv, torr och raggig päls, ca. 6 cm lång. Får ej ha fana på svansen. Prydnadshår runt nosen ska finnas, men får inte vara för långt. Varmt rödbrun med spår av svärtning huvudsakligen på nospartiet och svansen.

 

Malinois: Korthårig päls, varmt röd med svarta hårtoppar. Svart mask. Polisen använder dessa hundar mer och mer. De är lättare i kroppstypen än schäfer men har ganska skarpt lynne och är lätta att arbeta med.

 

 

Och så Tervueren: Långhårig. Färgen är varm, röd med svarta hårtoppar. Svart mask eller som minimikrav svart på öron, övre ögonlock och läpparna. Det är alltså sådana som vi är.

Flinga visar:

Det är ganska stor skillnad på hur tikar och hanar ser ut. Tikarna är som mest 58 cm höga, finlemmade och feminina i ansiktet.

Se här på Billy: Betydligt grövre i huvud och kropp, kraftigare ben och tassar och så "chabonnage" kring halsen - eller krage av längre mörk päls. Hanarna blir ca 62 cm höga och väger omkring 30 kg.

 

Billy vill gärna visa sin krage extra - vi vänder upp och ner på honom:

 

Eller så ser man könsskillnaden ganska tydligt när vi springer bredvid varann:

Om man läser rasbeskrivningen på oss så står det bland annat såhär:

Belgare är lättlärda och har en stor förmåga att uppfatta humörsvängningar hos sin förare. De har oftast ett försiktigt och mjukt sätt mot sin förare och detta har en del missuppfattat som att hunden är rädd eller vek. Rasen är arbetsvillig, men kan också vara självständig, ifrågasättande och envis.
Belgaren är kvicktänkt och har snabb reaktionsförmåga. Rasentusiaster brukar säga att "tanke och handling är ett" för belgaren, vilket naturligtvis kan vara både för- och nackdel.

Belgisk Vallhund, kallad "belgare", är en glad, livlig och intelligent brukshund med mycket "motor". Den har stor arbetsvilja och energi och allt den tar sig för gör den med ett högt tempo.

Matte skriver: Det gäller att inte jaga upp dem för då går det bara runt i deras skallar och man kan inte kommunicera alls. Som på fullblodshästar ungefär. 

"Går runt i skallen va" - på matte då möjligen....

 

Vi är också ganska bra spårhundar. Flinga har aldrig brytt sig så mycket, men Billy är duktig:

Här tränar vi viltspår. Husse och instruktör står stilla och väntar, men Billy har nosen i backen och vet snart var "rådjuret" har gått. (Blodspår och rådjursklöv)

Så, nu vet ni en del om oss.
Glöm inte: "Finns det nå´t ballare än belgiska vallare"

"HEJ DÅ"

Hälsningar Flinga och Billy