Mycket vanvördigt...

Min närmaste fackkollega är en mycket ordentlig kvinna. Hon är lagom söt, ser ut som folk gör mest, klär sig snyggt och är vass i hjärnan.
Folk tycker om henne. Hon är mild och hjälpsam.
Behövs det kan hon drämma till den som behöver det så de aldrig glömmer det.
Nu satt vi på expen och hon skulle berätta hur det hade gått när hon pratade med en av cheferna om några anställda som "var för många."
"...och jag sa att då måste vi ju titta på turordningen i hela området..." (Hex lyssnar men inte speciellt uppmärksamt, för jag vet att kollegan kan detta) "...och att det kan bli så att... bla,bla,bla...." (Hex pillar lite med datorn) "...och VAD tor du att det jävla kohuet* säger då" (Hex så att säga vaknar upp med ett ryck och bryter fullständigt ihop över detta uttryck) Kollegan inser vad hon sagt och vi tittar på varann och bryter ihop igen.
Jag dör...
Det tog en väldigt lång stund innan vi kunde samla ihop oss...
Vi träffar "kohuet" med jämna mellanrum. Hur ska man kunna hålla sig allvarlig då?
Tack kollega!

* kohuvud!