Opererad

Maken har efter åtta månaders tålmodig (nåja) väntan äntligen blivit opererad för sin inflammerade gallblåsa.
Han blev ju ganska dålig i vintras med allt vad det bar med sig, men sen har det varit ok och i torsdags var det då dags för operation.
Milde tid - tur fruar finns.
Vilket gnäll för en gallstensoperation... Jag bad honom tänka på vilka sorters operationer som verkligen är svåra och tänka på hur lindrigt han kom undan.
Alltså - sitter sån´t här i y-kromosomen?

Nu visade det sig att det fanns gott om stenar i den där gallblåsan. Maken fick dem med sig hem i en burk


Dagen efter var det eländigt. (Förstår jag mycket väl, men det blev lite långsökt när maken undrade om jag inte trodde att han hade fått en hjärtinfarkt för han hade så ont...)

Nåja, vi överlevde fredagen också på något sätt.

Igår började det bli svårt att hitta på krämpor. Det gjorde ont i såret (-nähä...)

Och så idag kan vi nog vara säkra på överlevnad! Det går att äta och vara ute och köra bil och hålla en häst och dricka kaffe och prata en massa.

 

Tur! Och som sagt tur att maken har en fru som inte låter sig skrämmas av hittepåkrämpor.