Vagnar igen

Vi var "hotade" med ett midsommarbröllop, men eftersom vederbörande ville beställa fem dagar innan och surnade till när han hörde priset så slapp vi det. Fruktansvärt bra! Vädret blir nämligen säkert kass. Kallt och möjligen regn.
Vi firar istället midsommar hos den högt älskade bekanten med vagnarna - han som kallar mig "sockerhjul"... Det blir kul! Han pratar till och med mer än jag...
Undrar så hur ett sådant där sockerhjul ser ut eller beter sig? Om man Googlar så får man upp sockerberoende - äter socker - vill ha mer - mår dåligt utan - äter - mår sämre - ökar i vikt osv.

Och så var det vagnar, ja. Om vi nu glömmer kungens landå och kovagnen så kan jag visa en absolut favorit. En kupé. Den är också drygt 100 år gammal och användes som ombonad farkost för de som hade det gott ställt.
Någon enstaka gång har vi använt den, men det är såklart ingen vidare bröllopsvagn eftersom den är helt täckt. Dessutom är den tung att hantera för oss människor. För hästarna är den ingenting.

Här kör maken för en filminspelning på Örenäs slott utanför Helsingborg:

Visst är den fin! Men vänta bara - vi tittar närmare:

Prata om välgjord! Det där är i princip lack och inte bara målarfärg.
Blank som en nyvaxad bil.
Det svängda fönstret är en gåta hur man kunnat göra då för länge sedan.





























Och så öppnar vi dörren:

Det är knappt sant... Hmm, vagnslyktan ska såklart inte ligga där.
Tänk att åka i röd sammetssoffa.
Stroppen i dörren gör att man kan hissa ner fönstret om man vill.
Varsågoda och lägg dessutom märke till randningen. Inget darrigt för handkludd där inte.
Se på randningen på förra bilden också förresten. Helt jämna streck både på kuskbock och ekrar.