När man sen ska hämta sin bil så är det som att kasta sig in i avgrunden för sätet är borta och ratten sitter långt i fjärran. Det känns som att hamna i ett hål och om jag sträcker mig riktigt kan jag få fingertopparna på ratten och med utsträckta tår nå att trampa ner kopplingen åtminstone till hälften. Dessutom ligger jag ner så att om jag lutar nacken mot kudden så fastnar blicken i biltaket.
Nu börjar kampen. Först måste jag hitta kraft att dra fram sätet igen. Var ska jag ta spjärn för detta? Ryggstödet måste skruvas upp från liggande till sittande läge. Och dessutom måste jag hissa upp hela sätet på höjden för det är så lågt nere att jag har knäna strax nder hakan.
Om det bara hade berott på att jag var ungefär 150 cm så hade jag fattat. Men jag är längre. Ca 168 cm och det är så normalt att det är inte klokt. Har jag korta armar då? Nope! Snarare lite längre än normalt. Korta ben? Näää, jag har ovanligt långa... Men vafan beror det på då?? Hur mekanikern ser ut så klart. Näh!! Det gör det icke för jag har haft bil och skött dem i minst 20 år och detta fenomen visar sig varenda jäkla gång en "gubbe" kört den mer än 5 meter. Och senast var när jag bytte till sommarhjul... Killen som har däckfirman satt i bilen när han backade ut den från hallen. Och när jag klev in... woooosch, så föll jag rakt ner och satt där som en idiot i princip på golvet och nådde ingenstans.
Kan de där bilkillarna ha någon hemlig överenskommelse om att ändra och skruva på sätena så mycket det bara går i alla bilar de överhuvudtaget sätter sina rövar i? Jag misstänker starkt detta. Sen står de naturligtvis någonstans inne i verkstan och kollar när man sätter sig in och gläds åt hur kul det ser ut när man försvinner ner under fönsterkanterna....
