Smygjägare

Man hittar sitt byte mer eller mindre av en händelse.
Vaktar det noga i flera dagar och kollar så det inte  verkar vara i farozonen.
Sen sätter man sig på pass fast det är mitt i natten och jobbedag imorgon.
Sekunderna går...
...och går.
Nu närmar det sig.
PANG!

Haha, jag har den, jag har den!! Jag vaaaaannnn!!!




Visst är den ljuvlig!

Auktioner på Tradera är super (när man vinner alltså)

Hur var det nu...

...det stod i bondepraktikan? "April våt, maj kall, fyller bondens lada all". Fruktansvärt bra - för då går vi mot tidernas rekordskörd (som förra sommaren!)
Fullständigt svinkallt ute. Det blåser och regnet hänger i luften. Gräsmattan frodas, men jag kommer inte när den med klipparen eftersom det är vått. Det är för kallt att så. Svalorna sitter och fryser. Hästarna tappar inte det sista av vinterpälsen. Jag vill inte ha strumpor mer.

Bara elände...

Lika bra att stanna inne i soffan

Nystar...

 Satt hela dagen vid datorn och nystade upp olika problem som ploppade in i mejlboxen. Ringde ett och annat samtal. Det gick väl rätt hyfsat. En snyltare hörde av sig och Hex visst iiingentiing... Snyltaren försöker glida med på mitt nerlagda arbete och det stoppar vi.

Eftersom jag klarade av det ena efter det andra så kom det nu liksom testmejl. En blankett från arbetsförmedlingen till exempel. Den saknade vissa väsentliga delar - retur på den.

Fråga från någon som inte kunde specificera frågan. Och igen. Och igen men nu med något annan vinkling. (Suck)

Sms från en som var ute och reste helt och hållet - det var nog inte jag som skulle ha det där, nej.

Och så dimper det ner ett glatt meddelande från chef som vill införa ett nytt schema. Okeeej... Man vill öka effektiv tid  samt minska antalet veckotimmar. Va?

Hex ger upp för dagen. På vägen till bussen ringde den där som inte kunde specificera frågan, men med rent samvete så var arbetstiden slut för dagen, så vi får ta det en annan gång.

Och - jag undrar fortfarande. Är det film eller?

Grattis!

För ganska länge sedan fanns en tervuerenvalp på en liten gård på Österlen i Skåne. Hon hade bara tre syskon, men vi såg att just hon skulle bli något extra. Hon flyttade hem till oss den 10/7 2004 och idag har det gått elva år sedan hon föddes.
Hon åkte alltid med maken i bilen när han jobbade och hon hade kompisar överallt som hon lekte med. Med åren blev hon som alla tikar lite surare (!) och mer drottninglik.
När hon var sju år fick vi valpen Billy. Jättebra, Flinga fick en undersåte.
Numera finns i stort sett bara två lägen på henne. AV = sovar i soffan och PÅ = springer som en vettvilling och rastar slut på Billy medan Flinga själv bara är halvtrött.
Födelsedagspresenten blev ett stort oxben och det har Billy just nu "lånat".
Han fick ett på sin födelsedag 14/4 så de har varsitt.

Besök med show

Fick besök i eftermiddags av före detta kollega. Då jobbade vi bredvid varann i "buren" och det hade ju sina poänger ibland, som till exempel den här dagen för en del år sedan...
Numera är vi åtminstone i samma firma.

I alla fall, det är så roligt när man träffar "gamla" vänner. Det tyckte vissa andra också. Hundarna - mest Billy- tjöt av lycka och när vi tog med dem ut på promenad så höll de på att krypa ur skinnet.
De fick bada och springa men hann faktiskt torka tills vi var hemma igen.

En annan som var mycket förtjust var Bagheera. Han trivs synnerligen prima med gäster om förstår hur fin han är och som säger att han är vacker och klappar honom på huvudet och sådärvidare. Han blev helt uppspelt när vi skulle fika och showade vid bordet.

När vi blev ensamma på kvällen "dog" både hundar och katt i soffan - nöjda!

Syndaren vaknar...

Nä, minsann, nu får man göra ett krafttag och skriva ett inlägg.
Egentligen är det en skam för fosterlandet att inte göra en rad härinne på så länge.
Men nu provar vi.
Det händer ju saker hela tiden varje dag och man undrar som vanligt om man är med i en film eller inte. De sista veckorna har handlat om en chef som av ohejdad vana gör lite som den vill. Någon direkt uppbackning från de andra facken har jag inte haft, de ser bara trötta ut och säger: "Den chefen kör sitt eget race." Hex inser att detta kan bli kul, man måste ju försöka. Hjälp tillkallas och vi slipar och slipar i flera veckor. I förmiddags var det dags för möte. På väg dig kom en buss med reklamen "Någon Måste Vara Först." Hah, det var ju ett tecken att det var jag som skulle bli först att stoppa det egna racet.
Får nog skriva en saga om det här. "Draksagan" för länge sedan blev ju rätt lyckad.

Och för övrigt har maken just gillrat upp "gamla Bettan" - grillen som överlevt sig själv. Fast den mår rätt bra och har klarat vinterförvaringen väl. Jag vet några halvt övergivna trädgårdar här i byarna där det står likadana grillar som faktiskt är i bättre skick än vår. Jag tänkte att om jag kör dit och lämnar vår skraltiga grill och tar deras helare så förstår ägarna ändå inte riktigt vad som hänt. Kan man inte göra så?

Ha en trevlig valborgskväll!

Årskrönika

Håller med dem som tycker att 2014 var ett bra år. Vädermässigt var det alldeles fantastiskt. Ingen här blev sjuk eller lämnade oss under året. (Ja, jag fick ju lappas ihop lite i december, men det var ju inget "farligt" - bara onödigt)

Vi kollar tillbaka lite:
 I januari blev det skånskt oväder  Man får tänka sig noga för när man kör i mörkret och man är väldigt tacksam när man kommer helskinnad hem med intakt bil.

I februari jobbade kollegan och jag för högtryck. Det gäller att veta var, när och med vilket material man ska infinna sig.

Mars innebar nyttiga erfarenheter för en del. Ödet hinner liksom alltid ikapp!

I April åkte vi med nya arbetskamrater på kick off och kom därifrån som helt andra människor...

En vacker försommardag i maj åkte maken och jag till Leos nya hem Vi såg att han trivdes och Leo själv uppförde sig exemplariskt nu när gamle husse kom och hälsade på.

En junieftermiddag skulle jag till ett medlemsärende och på hemvägen var det nära att jag blöttes upp in till benen i ett riktigt sommarskyfall.

I juli hände något oplanerat! Vi fick hit lilla Alva och efter att hon blivit trygg var ingenting mera sig likt i detta hem ♥

Sommaren fortsatte med värme och i augusti körde vi bröllop för fullt. Ibland råkar man ut för enastående hästexperter men då kan man ju passa på att göra en bra historia om det!

September bjöd på stor konferens inom facket. Vid kvällens middag hade vissa vääääldigt kul!!

En dag i oktober bjöd på mycket egendomligheter och man undrar så smått om någon står och smygfilmar.

Sista söndagen i november är det julskyltning och tingen förändras när man blir vuxen...

Och i december så lyckades jag avsluta året med sjukhusvistelse där det som tur var "bara" behövdes medicin och självläkning för att bli som ny igen.

Så, det var en del från året 2014. Och så går vi vidare och hoppas på nya äventyr, fint väder och inga sjukdomar.

Gott Nytt År

Gott Slut och ett Gott Nytt År önskar jag alla kära bloggläsare och vänner

Falskt...

Börjar reta upp mig på bland annat FB (aj då) och så kallade "glada" (förtäckt elaka) hälsningar.
Läs inte på FB då! Nähä, men jag vill ha fakta och humor och roliga bilder där. Inte en massa jävla falska inlägg om sina egna förträffligheter och rövslickeri för att någon gjort något "fantastiskt".
Ett lysande exempel är den som delar "Holy Bible" och kör bibelcitat i halsen på mig för att vederbörande anser sig lite bättre än vi "icke frälsta". Hur vet man det? Känner flera "frälsta" elaka jävlar som talar om sin egen rättfärdiga person och tycker de är vida mer värda än vanligt hyggligt folk. Ska jag läsa i Bibeln så gör jag det utan att någon bestämmer var jag ska läsa.
Jag spyr på "klubbarna för inbördes beundran"... Fan, "tack för en stark och vacker bla bla bla", "du är så fiiiin", "läs Bibeln under året (då blir du bättre än de som inte läser den)

Men jag då? Jag tjatar ju om att jag brutit röven och om hur ont jag har och att jag "kan så mycket" (vilket totalmissuppfattades av en del...) Mmmm, jag söker inte medlidande och att någon ska skriva stackars och ynk och ack utan jag hade mer tänkt mig "det går över" och "är man så dum så man rider osv." Tur jag får mest sådana kommentarer - folk fattar!!

De där "som säger precis vad de tycker" och anser sig rättfärdigade för sin "ärlighet" retar mig också något fruktansvärt. Detta är enligt mig ett sätt att vara kamouflerat oförskämd. Med åren lär man sig förstås att man kan "slakta" de där förståsigpåarna med ett par ord och så bara säga efteråt att "ja, haha, jag säger precis vad jag tycker". Det kan kosta en vänskap, men ibland kan det fantamej vara värt det.

Det var ju bittert det här... Måste vara för att jag brutit arslet och för att det är så synd om mig. Jag är missförstådd. Säg att jag duger som jag är och är fin och man tycker om mig för den jag är.

Annars vet jag att det inte är synd om mig för jag är rätt kry redan. Väljer man att missförstå, så fine.
Jag har fullständigt klart för mig vad jag duger till - och det är rätt mycket.
Tycker man inte om mig så får vi väl umgås proffessionellt eller inte alls.

...och detta blev ett riktigt gammaldags dá Hex inlägg

God Jul!

Önskar alla mina bloggläsare en riktigt God Jul!










Observera att ena tomten petar Alva på örat, förvånar mig inte, vem lär henne annars alla bustrick?
Förutom de som är medfödda förstås...

Julgranen som vi hade vissa farhågor om verkar inte vara jätteintressant för liten katt.
Hon tuggar försiktigt på grenarna och drar i glittertrådarna, men det är ingen direkt förstörelselusta.

Den ultimata lösningen

Flinga fäller.
Det är en hårresande (!) skräckhistoria och varje år brukar hon pricka in december = jul som fällningsperiod.
Livet blev något ljusare när jag fick tips på s.k Furminator av hundkunnig väninna.
Den funkar bra! Frågar man Flinga blir svaret ett helt annat. Visserligen piper hon inte så mycket och kastar sig undan som hon gjorde med alla andra borstar vi prövade, men förtjust över behandlingen är hon inte.
Med ålderns rätt - 10,5 år - börjar hon till och med tycka att hon kan få nafsa oss i fingrarna när det gör för ont. Här blir det svårt. Hon nyper inte till hårt, bara markerar, men så kan hon ju inte få göra. Å andra sidan är det klart att det svider lite så hon har ju rätt.

Som en parentes kan man ju nämna att Billy skiter fullständigt i hur mycket eller hur hårt man furminerar honom.

När nu inte jag kunnat borsta hundar så lades så att säga uppdraget på maken.
Han skred till verket och Flinga snappade efter hans fingrar. Maken glodde på Flinga
Flinga glodde tillbaks.
Maken hämtade en av hästarnas elastiska benlinda med lång, fin, säker kardborreknäppning Denna virades runt den snappande hundens nos och nacke.
Flinga hade väl aldrig varit med om maken. Stå där med en grön linda om nosen - nää.

Efter ett tag var vovve borstad, lindan avlindad, husse hårig och lugnet återställt.

Flinga fick komma in och vila sig på soffan

Husse sköter i fortsättningen furmineringen!!

Rodeo och dess efterverkningar

De allra flesta vet väl att jag lyckades bli avkastad från hästen igen för tio dagar sedan.
Satan, jag är alldeles för stel och tung numera för att klara av sådana där luftfärder. Det hela gick så fort att jag faktiskt inte kommer ihåg vad som hände förrän Cosmos började bocka och jag hade landat utanför ridbanans staket...

När maken senare besökte brottsplatsen så konstaterade han att jag nog varit bra högt uppe och vänt med tanke på märkena i marken.

Och tur hade jag - som vanligt. Inget brutet, ingen operation. Tänder och ansikte oskadade. Och hästrackan var också hel.

Att ligga på sjukhus var som i en halvkass film. Mina rumskompisar var värre däran än jag. Vi blev vänner och jag saknar dem faktiskt och hoppas att det ska gå bra för dem.

Man gläds oerhört när man inte mår illa eller är yr. Man tycket att tvätta håret är det bästa som finns.
Ens käraste ägodel kan vara ett cerat till läpparna.

Och man får en ny bästis:

Kallas betastöd minsann. Ovärderligt! Det har jag här hemma nu och hasar omkring med. Det är stadigt och bra och man kan även använda ramen därnere att "klättra" på om man måste sitta ner.

Piller får man ta, men jag tål dem bra fast det är ganska starka grejer. I natt kunde jag sova med böjda ben för första gången sen 6/12. Vilken grej! Att sova på sidan är däremot väldigt avlägset - än.

Tur att det inte hände precis till jul. Vi hinner få ordning i stort sett som vanligt här. Fast släktkalas och/eller andra kalas hoppar jag över. (Gud så skönt...)

Skyltar och annat piff

Sen de där fölungarna kom i stallet så har det fixats och piffats och ordnats om därute.
Vi borde ju ha enhetliga boxskyltar också - det beställde vi här: http://skyltmax.se
Skyltarna blir svarta med vit text och snirklig skrivstil. Mycket stiligt!

Frieserhästar har efternamn. Vad sägs om Thymo van de Veldhoeve eller Vincent af Riddarhagen?
Cosmos får nöja sig med att heta Cosmos.

Och det här mad snöfall är ju ett önsketänkande...

Julskyltning...

...som det hette förr då när Hex var liten.

Julskyltningen var en av årets mest fantastiska dagar. Det tog låååång tid innan det var kväll och man fick ta på sig en massa varma kläder och äntligen åka in till byn.

Det var alltid snö eller frost(!) Affärernas fönster var fyllda av fantastiska ting. På bilfirmorna var det öppet och i deras stora hallar kunde man ta lotter (man vann nästan alltid) eller se på tecknad film. 

Detta var så länge sedan att tecknad film fortfarande var något jättespännande.

På torget var det ponnyridning. Det var med skräckblandad förtjusning Hex väntade i kön. Var inte hästen ganska hög? Såg den inte lite vild ut? De där lyckliga, stora tjejerna som ledde hästarna verkade så duktiga...

Så går åren. Ett halvt liv ungefär... 

Numera är det jag som har hand om hästarna på julskyltningen. Det är min make som kör dem och "mina" stalltjejer som fixar dem. Ekipaget går först i musiktåget genom byn. Luciorna åker i vagnen. Hästarna är stora svarta hingstar och visst ser de lite vilda ut...

Konferens med Hexerier

Två dagar den här veckan var det konferensdags igen. De minnesgoda kommer ju ihåg förra gången när middagen urartade och Ture trumpetare försökte hålla en seriös musiktävling.

För den som eventuellt undrar så meddelade Hanne att onkels besök varit mycket lyckat! De åkte runt i Skåne och Danmark och onkel stortrivdes. Han hade inte ens tid att vara gammal. Han tyckte förstås det var synd att Hanne skulle sova i soffan, så han föreslog att de skulle ligga i sängen båda två.
Hanne avböjde detta...

På dessa konferenser med fackligt förtroendevalda träffar man såklart trevligt folk med huvudet på skaft. De flesta är kloka och roliga och man längtar efter att träffa dem.
Men det finns undantag...
Ett av dessa exemplar är en stor madam med ävenså(!) stort hår och fasansfullt gäll och hög röst. Hon pratar mycket men har ingenting att säga. Hon finner sig själv mycket viktig! Hon behandlar oss andra överlägset och giter inte ens hälsa fast vi setts många gånger.
Eftersom hennes efternamn är likt Hexs så upptäcker man att man ska bo granne med fanskapet och dessutom ha henne i samma diskussionsgrupp. Stånk... Tror jag ska klaga på detta i kursutvärderingen.
I alla fall, här bor vi:

Örenäs slott utanför Landskrona. Vackert så det räcker. Jag har ju varit här förr, men då brukar det se ut på detta sätt:

Hex sitter alltså där vid sitt bord i konferenssalen och det hela börjar. "Viktig" har inte kommit än. Hoppet tänds att hon är sjuk. Men nädå, efter en kvart eller så kommer hon insläpande. Hon har inte fattat att det är placering, så hon sätter sig vid fel bord. Prima, tänker Hex, bli kvar där.
Hex glodde räligt* på henne och läste en liten trollformel - hon ska inte få det lätt.

Så blir det dags för första gruppdiskussionen. Vi skickas iväg ut till olika rum. Hex och Viktig hamnar givetvis i samma grupp. Hex sitter på plats i grupprummet. Viktig kommer runt hörnet och försöker i full fart gå in genom dörren men tar fel och kliver rätt in i glasväggen bredvid dörren så det hörs ett högt PLAFF. Hex tittar fascinerat på skådespelet... (Hehehe...)
Hon vaknar till efter en stund och upplåter sin gälla röst. Orden flödar. En yngre kille begrundar ordbajsandet. Plötsligt säger han: "Mmmm, men nu skulle vi ju prata om hur vi gör i vardagen"
Viktig var djupt inne i sin förträfflighet så hon kom helt av sig. Närmaste halvtimmen diskuterade vi vardagen.

Det blir eftermiddag och vi får våra rum. Viktig trasslar och fixar med sin kortnyckel och gapar att den inte fungerar. Hex kommer glidande, sätter sitt kort i sin dörr -blipblip- öppnar och slinker in. Hör hur Viktig svettas därute.

Under middagen har vi Viktig på avstånd. Ibland blir hon full som ett ägg, men trots flitigt skålande med uppsträckt arm och fullt vinglas så verkar hon hålla stilen den här gången.

Mycket god mat och trevligt sällskap gör en Hex trött så kl 23.00 var det sovdags. Hex tänkte att om Viktig kom hem sent och väsnades utanför så skulle hon bli strypt.

Jodå - kl 00.10 hördes Viktigs gälla skärande röst i korridoren. Satan! Men rätt snart hördes "godnatt" och sen blev det faktiskt tyst. Hex retade sig en stund men somnade om.

På morgonen säger en av kursledarna att "om man tappar sin rumsnyckel så kommer Securitas"
(Jaha - och?) Vi funderar... "Hände det någon i natt?" "Ja!" "Vem?" "Hon heter som jag." Viktig heter som kursledaren.... Hex dog nästan!! Det var därför det inte blev så mycket gap och skrik på natten. Hahaha!! Tappa nyckeln. Hon måtte ju vara dum på riktigt.

Andra dagen lyckades Hex närmaste kollega få Viktig i sin grupp. Eftersom Viktig är viktig så satt hon och förde en egen viskande diskussion med sin granne. Hex kollega sa med hög röst: "Kan du sluta viska därborta för det stör" Viktig tystnade.
Hex gladde sig över att Viktigs glansdagar tycks vara över. Man kan väl knappt hoppas på nyval i hennes avdelning. Kanske, man vet ju inte.

*glo räligt - ung. titta elakt på någon, önska något styggt.

Blodigt allvar

Under lunch och fika kläcker man enastående idéer. Idag kom vi på hur vi ska minska korttidsfrånvaron!

I firman finns en medarbetare som lider av migrän. Inte alls kul, men den här lider företrädesvis av det på måndagar och för det mesta då också tisdagar. Lika jävligt som det är att vara sjuk, lika illa är det när man låtsas. Och för det mesta råkar sådana ut för en svår sjukdom "på riktigt".

Allt började med mitt fantastiska blåmärke på foten. Vi spann vidare och började diskutera blodförtunnande medel. Någon nämnde att man använder ju blodiglar vid t.ex sårläkning för att tömma svullnaden. "Nähä då, va´ äckligt" tyckte Maj, "Jovisst" sa Hex. "det är inte direkt äckligt, de är ju så att säga antiseptiskt uppfödda"

Olga, som ursprungligen kommer från "en autonom delrepublik i Ryssland" berättade att hon i sitt hemland hade en väninna med blodigel! Väninnan brukade sätta blodigeln i tinningen för att bota sin huvudvärk.

Maj glodde på "den inbillade sjuke" som precis var på väg ut från fikarummet och säger "Det skulle väl vara nånting för dig?"

Vi dog nästan...

Nästan klart för inflyttning

Om fem dagar kommer de - frieserbarnen!
Vi fixar och förbättrar och städar och fyller på förråden.

J:s man är här och bygger om två av spiltorna till en stor box. Han får bli hästintresserad om han vill eller ej.

Just nu lite skräpigt, men det ordnar sig...

För ute vid gödselhögen tar pyromanen Hex och även J hand om spillet.

Varför är det så kul att elda? Vi hittade en gammal matta och när vi la den i elden så utvecklades den mest enastående svarta rök! Maken stack ut huvudet och undrade om vi eldade upp däck...

Lite senare på eftermiddagen anlände ett helt års förråd av hösilage till de två fölen.
Det går snabbt att få dem på plats om två knyter fast, maken sköter hissen och Hex lossar balarna.

För övrigt var det inte jättekul att bära eller klättra upp på höloftet efter fredagens högst ofrivilliga avsittning från hästen. J:s man tyckte det såg så besvärligt ut så han satte fram en pall till mig att kliva på.
Fast det tar sig - Hex kommer troligen att vara sig lik på tisdag eller så.

Dyrt - för dyrt för mig

Var bjuden till ett sånt där Living & Room homeparty i förra veckan.
Hex passar inte i den där miljön... Pläd för 900:- och ängel för 600:-. Jo, det är ju fint, men jag vill hellre ha en pläd av fleece som Bagheera också kan få ligga på om jag har den över mig. Och tänk om Alva välter ner ängeln...
Sen fanns det ljusstakar av böjda rör (som jag hatar) och små ljuslyktor med glitter i (som jag i och för sig gillade) men jag har ju redan många ljusstakar och ljuslyktor.
Muggar har jag och skålar också.
De tyckte säkert att jag var snål...

Förresten är en sådan här "ljuslykta" just nu finare än de så kallat fina.

Vaddå gamla?

Roar mig ibland med att titta på bokmärken på t.ex. Tradera. Undrar förresten om ungarna nuförtiden vet vad bokmärken är. De känner väl knappt igen ens en bok när de ser den - har ju Ipad.
Jaja, i alla fall. Läser rubrikerna på Tradera då.
"Gamla bokmärken" - aha, då tittar vi på dem:

Hmm, gamla? De här fanns ju i högavis när jag var liten. Särskilt de till höger, utan korgar. Man köpte dem på Ica i kartor. Fast då skulle det vara med glitter. Det var ju inte så kul att byta till sig ett sådant där. Alldeles för vanliga och alla hade dem.

Då ser vi vad det finns mer för "gammalt":

De här gillade jag inget vidare. De var också rätt vanliga. Gick lätt att köpa.
Halvkul att byta till sig. Holländskan och japanskan var kanske något roligare än resten.

Och mer då i avdelningen gammalt?

Vissa av dessa är "gamla" för mig. Baksidorna är gulaktiga (inte strukna med kaffe...) och de är rejält reliefmönstrade. Har de ett och annat veck är de ännu finare. Någon har använt dem.

Vissa märken betydde "ingenting". De var trista, dög bara att förhandla till sig sådant annat man ville ha. Och knappt det ibland. Marknaden var så kallat mättad. Andra suktade man efter och letade efter och kompisen hade såklart ett. Det fick man minsann inte byta till sig.
Ett av de finaste jag visste fanns här:

Det var den vita hästen i mitten! Sååå fin när min kompis visade den! Jag kan inte minnas att hela kartan fanns när vi var små. Senare hittade jag den komplett. Det fanns en lindansös också som var ok. Resten var rätt intetsägande. Fick man ett sånt där orkestermärke blev man ju trött...

Då vet vi att märkena som nu hunnit bli 50 år är "gamla".

Jag dör...

Fredag igen

Väldigt vad veckorna går undan. Två månader till julafton...
Jag blir så sömnig mitt på dagen när det som idag är duggregn och grått.
Hinner såklart inte ligga där i soffan och dra mig fast vissa katter kommer och frågar om vi inte kan göra det.
Billy kom förresten härommorgonen och la som han brukar nosen i sängen. Klappar man inte honom så lyfter han huvudet och lägger ner det lite hårdare. Plötsligt gled han liksom upp i sängen och la sig med ryggen mot mig och huvudet på kudden.
Sen somnade han...
Där sov han i tjugo minuter och det var så mysigt att han fick stanna kvar tills han vaknade själv.