Sidor

fredag, februari 24, 2012

Den stora gåtan...

Sedan Elna och jag var i Umeå så har vi diskuterat en speciell händelse fram och tillbaks. Vi får inte rätsida på det. Vissa makar tror inte ens att det hände.
Men det gjorde det.
Så här var det: Vi kom alltså till Kastrups flygplats utanför Köpenhamn på förmiddagen den 23/1 (en hel månad sedan - du milde!) Därifrån skulle vi flyga till Arlanda. Nu var vi ju plötsligt utomlands, så säkerhetskontrollen var hård.
En nitisk kontrollant fick syn på Elna och blev väldigt förtjust! Hon ser vänlig och trevlig ut så ok. Själv brukar jag inte precis ha den inverkan på folk...
"Har du några vätskor i väskan" frågade han som de brukar. Elna hade minsan en nässpray. "Den ska upp" sa han. Så höll han fram en så´n där genomskinlig påse. Ner med nässprayen i den, påsen i en egen box, handväska, resväska och så skulle det hela röntgas. Hex stod närmast bakom men av alla hans pajaskonster så hade nu det hela stoppat upp lite. Jag var i full färd med att vakta vår ömtåliga spettkaka som jag hade satt i en box från att ändå massakreras av en kärring bakom mig som bollade vilt med sin svarta järnhårda Samsoniteväska. Nere på bandet hade Elnas kompis fått tag i hennes resväska och skickade upp den för röntgen omgång två. Jag höll fingrarna mellan Samsoniten och spettkakan och hade den cirkulerande röda Elnaväskan i ögonvrån.
När hennes väska var röntgad för andra gången ville pajasaset öppna den! (Han ville prata med Elna hela dan - det var det det handlade om) Upp med väskan där nere, spettkakan måste vaktas hos mig, Samsonitekäringen gjorde vilda och hotfulla rörelser bakom mig, kön stod stilla. Jag sneglar upp och ser äntligen Elna stänga sin väska, men pajas får tag i den och skickar upp den på bandet för röntgen tre.
Fast nu vaknar den kvinnliga vakten som sitter och kollar på röntgenskärmen. Hon tyckte väl att hon hade sett det där ett par gånger förr. Hon säger: "Vems väska är det - är det din?" och tittar på mig. Hur blev jag egentligen inblandad? Va? Här står jag fredligt och får fingrarna amputerade en efter en av en galen käring med sin svarta monsterväska bara för att hennes tullkollega fått en härdsmälta eller nå´t. "Nä, det är det inte", fräser jag "det är hennes" och nickar mot Elna.
Väskan får inte röntgas mer.
Spettkakan och mina grejer kommer igenom. Ingen bryr sig om mig fast jag hade nio levande hundvalpar och sex liter Absolut med mig. Och en spettkaka.
Vi plockar till oss allting och ser till att lämna lokalen direkt.
Om någon kan bidra med en vettig förklaring så hör gärna av er till en av oss.

 Här har vi den röda väskan. Undrar hur den kunde reta upp någon på det viset...?

För övrigt har Elna fredagskul på sin blogg! Kolla gärna!! Och möt den röda väskans ägare...! 

9 kommentarer:

  1. Jag förstår ingenting. Väskan ser ju riktigt fredlig ut. Hoppas bara att kärringen bakom dig.. med den svarta... blev kvar längre än ni blev. Å tur att kakan höll, hundvalparna överlevde och att spriten räddades så ni hade under resan

    SvaraRadera
  2. Un sereno week end a Te...ciao

    SvaraRadera
  3. I love your picture, the white lantern and the white blanket are beautiful.
    Hugs, Cindy

    SvaraRadera
  4. Sedan 2001 är inget sig likt längre. Undrar faktiskt varför man egentligen packar, då allt i stort sett skall packas upp för allmän beskådan på bandet!! Nästa gång blir det plastkassar och sen sprider jag ut innehållet på bandet, enkelt för allt att syna sömmarna.

    KramKramKraaaaaaaam!!

    SvaraRadera
  5. Ja som det kan bli! Konstigt att vi behöll fattningen he he

    Kram

    SvaraRadera
  6. Hah, du är ju för charmig du med dina roliga berättelser. Ha en trevlig kväll du vackra kvinna.

    Kram Lilitha

    SvaraRadera
  7. hihi....well after that I will never buy a red suitcase !! thanks for the story...Gail x

    SvaraRadera
  8. Ahh,det var väl nåt gammalt karma ni skulle betala tillbaka....;) Kramen Lisbeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då måste vi ha gjort något fult ;)

      Radera