Tillkännagivande

Härmed tillkännagives att det ska bli tillökning i familjen!
Ibland måste man fånga tillfället i flykten och göra som man liksom blir visad.
Kattflickan Alva har levt på hundmat i ett "samlarhem" och är liten och smal.
Hon lär vara väldigt förtjust i hankatter och hennes jourmatte hade "visat henne lite bilder på nätet" och då tyckte Alva att bl.a hos Murre och Baggi ville hon bo.

Murre ja... Hoppas att han är så gammal att han skiter i den där lilla kattflickan - jag tror faktiskt det.
Baggi kommer förmodligen att bli väldigt förtjust över en katt som vill leka.

Och här är en bild på prinsessan

Foto: J Hansson

Regnskadad

Utkastad mitt i ingenstans i medelstor stad i eftermiddags. När jag skulle tillbaks till busshållplatsen började det givetvis regna. Och då menar jag REGNA!
Jaha, jag hade som tur var faktiskt med mig ett paraply, men det hjälpte bara till en del eftersom vattnet
rann i strida strömmar på gatorna. Väldigt snart sögs vattnet upp i mina fina ballerinaskor av -tyg

Det blev kallt och otrevligt om fötterna.
Men nu hände nästa grej! Eftersom jag går mycket i platta ballerinaskor på sommaren så har jag sådana där gel-inlägg under hälarna så man ändå får en anatomisk sula. När nu skorna blev genomvåta så började gelen liksom skruva sig ur sitt läge och komma krypande uppåt på utsidan av foten.
Det såg inte klokt ut. Precis som om de levde och rörde på sig!
Jag fick stanna och fiska upp de där klumparna och ha dem i väskan så länge. (Hoppas ingen såg mig när jag pillade ut dem)
Nu började det även fastna grov grus på fötterna och den matades ner i skorna. Inte upp därifrån - det var bara inläggen som ville därifrån, gruset ville stanna.
Jag fick fortsätta gå och gå tills jag kom till busskuren för jag kunde inte släppa paraplyet och göra något åt det där eländet som skavde och skavde.
Så, framme. Upp med pappersnäsduk och torkade fötterna (lönt, va) och pillade bort gruskornen. Försökte torka skorna lite inuti också.
Där kom bussen full av regnskadade människor. Jag var rätt våt på klänningen också, men en del sögs av och ner i bussätet till glädje för nästa som satte sig där...
Det gällde att försöka sitta stilla hela tiden för våta kläder som klistrar sig på en är vedervärdigt.
Av bussen och så köra bil sista biten hem.
Nu hade fötterna varit i vått omslag ungefär en timme, så de såg väldigt märkliga ut hemma i badrummet. De var liksom vita och lösa. Trots noggrann tvätt i varmt vatten och massor av tvål så ville de inte riktigt torka. De förblev svampiga i ett par timmar och skinnet var antagligen på väg att ramla av så bara benen hade blivit kvar. (Och DÅ hade jag min själ behövt gelinlägg)

Här ser man tydligt hur det hela förlöpte allteftersom jag blev blötare och blötare. Stadium tre hann jag alltså inte uppnå, men det var nära!

Listig!

 Billy ligger i knäet(!) Baggi inspekterar det hela och jamar. Billy glor tillbaks och "tänker aldrig flytta sig". Baggi funderar... 

Baggi hoppar upp bredvid Billy och hoppar genast ner igen och springer iväg. Billy följer (givetvis) efter.

Baggi tar en runda under soffbordet, skakar av Billy och hoppar upp i knäet. Han gör nog några fula tecken mot Billy också.

Kör hästar!

En helt vanlig lördag på våren kan man sela sina halvblodshästar och ha en snäll fotograf till att filma det hela.

Make och Hex ser aningen ruggiga ut i sina vardagshästkläder, men det var ingen direkt värme idag.

Men här filmar i alla fall Jessica först från Tziennas sida:

...och sen från Cosmos sida. Observera de genuint skånska låglandskossorna på bete i hagarna!

Besök!

Satt och tittade på mina bloggbesök och någon hade läst detta inlägg: Det var ju en ganska sorglig dag det där, men nu har vi en fortsättning!
Leopold har fått ett prima hem! Anna älskar honom och har lagt ner en hel del jobb på att rida in honom och banta honom...

Nu skulle vi alltså hälsa på honom och dessutom sälja vår rockard (tvåhjulig träningsvagn) så han kunde bli körd på vägarna igen.
Där stod Leo i sin box och stack nosen över dörren. Hästar känner alltid igen folk de träffat förr så nu tyckte antagligen Leo att här har vi min förre husse, bäst att sköta sig.
Anna kan ha svårt att hålla den där tunga hästen, säger hon. Han kan få för sig att dra iväg. In i rapsfältet till exempel...
Men nu stod som sagt maken i stallet. Leo stod stilla. Anna förundrades.
Sen undrade hon om Hex ville rida! Man kan ju inte neka. Sagt och gjort:

En trevlig ridhäst! Man sitter hyfsat eftersom han som sagt är bantad rejält. Jag var sugen på att galoppera, men i jeans - nä.
Fick ju ställa upp det hela och se sidan:

Och ni som kan rida ska inte bry er om att jag skulle ha två hål längre läder så skänklarna hamnat rätt samt dragit in hans "snuda" så den också hamnat rätt...

Måste bara till sist visa Leo/husse. "Bäst att inte stå nära"

Jaha, det var ju kul det här. Leo har det omåttligt bra i sitt nya hem. Tur vi sålde honom!

Spökvandring del 2

Hex hade hamnat i ett annex som troligen varit statarbostäder för länge sedan. Dit verkade ”socitetsspökena” inte komma. Jag bodde tryggt mellan avdelningschefen och Ikaros – han som hatade fackföreningar och nu fått Hex på halsen. Här kunde man förstås välja om det var tryggt att bo intill honom eller ej… 

Dessutom hade jag fått samma rumsnummer som mitt födelseår

Hex gick alldeles själv genom parken ner till annexet. Nu var det mörkt. Det var lite kusligt med tanke på den där hingsten som kunde komma galopperande. Shejk (så stavas det på hans gravsten) var missbelåten med att ha blivit skjuten i onödan när husse dog 1872.

Men inget övernaturligt syntes eller hördes. Däremot stod en högst naturlig delegation utanför Hex dörr. Den bestod av en handfull smått förvirrade unga damer som ”nog hade fått fel rumsnummer.” Hex snuddade vid tanken på att schasa bort dem till Ikaros dörr, men det vore kanske lite fult…

Hex går och lägger sig och somnar. Det är tyst och inga mörka makter verkar vara i farten i den här byggnaden.

Fast…

…klockan 03.45 tar någon tag i Hex vänstra hand. Det är ett milt grepp och inget ont i det.

Jag vaknade och förvånades över att det var så verkligt.

Som sagt – inget illasinnat alls. Det finns nog fler än de där spökena som vill skrämmas för att de är arga.

Att jag sen somnade och drömde att chefen ville säga upp mig för att jag var allergisk mot apelsiner är en helt annan historia.

Spökvandring

Dags för ”kick off” med jobbet. Vi har ju fått två nya enheter så nu skulle vi bekanta oss.

Alltså – vi åker till Bäckaskog slott

Det är nästan sommar. Träden är utslagna och en del blommar för fullt.

Vi får våra rum – Hex har utan att argumentera fått enkelrum. Man kan ju undra vad det beror på… Enligt sägen så spökar det ganska intensivt på slottet.

Efter kurs och trerätters middag var det alltså dags. Vi började klättra i de mörka trapporna med bara svaga lyktor som ljuskälla. Det är ju tämligen kusligt med tanke på vad som kan ha hänt här. Hex hoppades att ingen skulle ramla och fälla tiotalet fler i trapporna. Höga klackar och en del vin kan ställa till det.

Chefen sneglade på Hex och meddelade att ”sist jag var med om något sådant här så blev jag så jävla rädd att jag ryckte kavajen av en kollega” Hex meddelade att ”man ska stå med ryggen mot en fast vägg så kan man inte överraskas” Chefen synade Hex som om han fått en uppenbarelse och sa ”jag står hos dig”

Guiden var duktig och kunde verkligen berätta! Ljudeffekter vid rätt tillfälle kan ge enastående resuktat.

En skepnad som gungar ut ur en dörr i mörk trappa kan skrämma skiten ur de flesta – och gjorde det också. (Skiten kan jag inte garantera förstås…)

Så kom vi allra högst upp i norra tornet där ”den musätna obäddade sängen” står.

”Kom nu närmare så ni hör” sa guiden.  Dags att passa sig. Hex stod kvar med ryggen mot fast vägg.

Plötsligt skrek folk som besatta och kastade sig undan från mitten av rummet. Den effekten var ruskig nog, för nu blev de flesta skrämda på riktigt. En smal figur i kåpa hade rest sig ur en tyghög och sprungit ut genom dörren.

Jag kan meddela att folk blev som helt nya människor! Håret stod rätt upp på flera.

Här tyckte guiden att vi hade fått vad vi tålde så nu fick alla gå nerför trapporna igen.

Kaffet var serverat. Lugnt och bra.

Och så var det dags att sova…

Drabbad av Hex

Det där med "Hex" ska vi inte glömma även om inläggen ibland är lååångt ifrån det ämnet.

Men nu så:
Ny chef har vi ju och han är som sagt lite ökänd. Hex känner sig ändå riktigt trygg, jag tror vi kan komma överens. Nu vill han anställa fler tekniker. För de vi har är ju hemma mer än de jobbar. (Och detta är absolut inget hån. Om man är sjuk eller om barnen är sjuka, då stannar man hemma. Men man hittar inte på anledningar och lämnar sina kunder och kolleger i sticket)
I alla fall. Chefen hittar en lämplig tekniker. Han meddelar Hex att Ikaros ska börja hos oss. Hon tror bara inte att det är sant. Hör här:

För ett par år sedan var Ikaros chef för en stor avdelning. Ikaros är enormt duktig i sitt yrke men det där med chef skulle han nog låtit bli. Han var direkt otrevlig mot sin personal och han uppmanade assistenterna att gå ur facket om de ville ha det drägligt. En del hoppade av. Hex och kollega Rosa blev nu ditkallade, för sån´t här är allvarligt. Brott mot föreningsrätten är straffbart, men det är klurigt att sätta dit någon för det.
Vi pratade med assistenterna länge den där kvällen. Vi fick tillbaks alla utom en.
Nästa dag ringde Ikaros till sin chef och undrade vad vi gjort där. Berodde det på honom? Samvetet gnagde tydligen.

Åren gick och Ikaros ville inte vara chef mer (eller fick inte - ibland kan andra krafter träda in) Han började arbeta på dem stora fina firman med hög lön. Hur arbetsmiljön var där glömde han att kolla.

Efter två dagar (!) var det inte kul mer.
Här kommer  tiden ikapp honom... Hex´s chef anställer honom!!! Hex kan knappt bärga sig innan hon får hälsa på honom och låta honom förstå att han nu är anställd (inte chef) på Hex´s (fackordförandens) klinik. Ååååh vad jag önskar att jag hade en dag i veckan så jag fick jobba med honom också.
Fast det kanske ordnar sig.
Glöm inte det där med Hex-krafter!

Mjukmat!!

Om katen själv får välja så ska den ha mjukmat var tredje timme.
Eller varannan om det är möjligt.
Eller kanske ännu hellre fri tillgång som det brukar heta om hästar och hö. (Har ingen häst fått här)

Undrar om inte katterna liksom kan suga in sidorna så de ser smala och eländiga ut.


Just du pratar både Murre och Bagheera om kvällsmat. Det är 2½ timme sedan de fick mjukmat sist och då var det för att de skulle låta våra gäster dricka kaffe ifred.

Nu står  Bagheera upp mot mina knän och tittar mycket allvarsamt på mig.
Murre påminner om att han är gammal och att varje måltid kan vara den sista.

Jaha, bara att gå och servera dem då.

 
 
 

Smidig som ett kylskåp

Ont i ryggen har man...
Gammal historia sen 2002. Ingen vet varifrån det kom och ingen vet var felet är. Diskarna i ryggen är kanske något slitna, men inte värre än det skulle vara i min ålder.
Cortisoninjektioner har vi prövat. Sjukgymnastik. Massage. Akupunktur. Kiropraktorbehandling.
Medicin - där funkar ingenting om jag inte tar doser anpassade för häst.
Krångligt detta.
Vila hjälper inte och inte rörelse heller.
Men skit i det. I fredags var jag i simhallen. Där var ingen att tävla mot, för de enda som simmade var den där "Stiffe" med sina motståndspaddlar på händerna och simfenor på fötterna. Sen var där en annan karl som simmade frisim i god stil. Nähä, fick jag väl simma där för mig själv då.

I eftermiddags var tjejerna som rider friesarna här. Jag följde med dem ut i skogen. (Måste varit smått självmordsbenägen)  Sätter man ihop tre hästar eller fler och rider ut så kan de förvandlas till frustande lokomotiv som ska tävla mot varann.
Som tur var skötte sig alla hästarna.
Jag var för stel och ovan för några galoppturer, så Cosmos och jag red annan väg hem så fick friesarna rasta sig på sitt håll.
Det var ändå kul! Haha, vilken helg. Hex simmar och rider.

Snäll så det räcker...

Jaha, då var ny chef på plats.

Fleecen blev kallad till möte på HK (det betyder huvudkontoret )

I min svarta själ närs ett hopp att det var ett "slutar-du-inte-spöga-så-åker-du-ut-möte" men observera noga att det vet jag inte alls om det var...

(Hur ska jag få reda på detta? Det stör mig...)

När det blev dött på min expedition började jag skicka äckliga mejl till underchefen i egenskap av skyddsombud och skrämde henne med att det stod packlådor i vägen i förrådet, rangliga trappstegar och tunga pärmar på översta hyllan. Jag menar - jag kan ju lika bra jaga upp henne ordentligt när hon nu har nya chefen på halsen dessutom.

Efter det där mejlet sträckte jag på mig i skrivbordsstolen och sa: "Finns det någon jag kan ringa och plåga?" Kollegan glodde på mig och sen storskrattade hon.

För övrigt är jag snäll mot mina medlemmar. Och mot djur.

 

Nya tider - hjälp (?)

Det var ju nästan en månad sedan förra inlägget. Jaha - inte bra.
Men NU så:
Det stundar nämligen nya tider. Vi ska få en ny chef (igen)
Vår nuvarande hann stanna ett år och hon har skött sig bra. Mycket bra, faktiskt. Det har inte varit lätt att slåss mot Fleecen som stannar hemma och är "sjuk" så fort han inte får som han vill eller slåss mot Ullrich som viftade med armarna och svettades och flåsade och fick ont i hjärtat så fort inte han fick bestämma.
My var som ett hot i bakgrunden, men hon har ju varit ledig det här året, så där var ingen omedelbar oro.
Så blir det lite förändringar i firman. En chef på stor arbetsplats slutar. Vår änglalika chef anses passa där. Ok, så långt.
Vad händer hos oss då? Jo, för att täcka upp för de ofta frånvarande och besvärliga elementen så slås vi samman med två andra enheter. Ok, så långt också.
Och chefen där då?
Han är en av de mest ökända... Han har rykte om sig att ha hårda nypor, säga upp folk, frysa ut obekväma, avsätta underchefer och vara allmänt obehaglig.
Hjälp...
Men nu är det såhär att Hex fick överta ett jävligt svårt medlemsärende i somras där nämna chef, min kollega och medlem helt kommit på kollisionskurs. Hex tog med bävan hand om eländet. Vi jobbade på i nära ett halvt år, men sen redde det upp sig. Chefen visade stort tålamod och gav med sig på en hel del punkter.
Hex är alltså inte säker på att den här chefen är så svår.
Det ska bli väldigt intressant att se Fleecen få order. Det ska bli ännu intressantare att se hur det går för My.
Jag älskar detta!

Veckorapport

Då var det lördag kväll igen. Melodifestivalen får man väl ha ett öga (eller öra) på - vem vet, det kan ju finnas en eller två låtar som inte skriks sönder eller sjungs falskt eller bara slamrar.
OS var ju ett nöje att se i förmiddags med ett silver till Charlotte Kalla!

Efter det där var vi så uppiggade att vi asade ut halvbloden och körde en runda med vagnen. Maken sa att det var "mild vårvind" men på hemvägen hade jag nästan frusit av höger öra trots mössa och huva. Hade jag böjt det så hade det liksom knastrat till och så hade det brutits av. Fått ha lösöra...

I torsdags skulle vi förhandla facklig tid med arbetsgivaren. Kollegan och jag låg i som bara den med förberedelser och argument. Jag tog till och med en ombudsman till hjälp som fick följa med och liksom skrämmas.
När jag fick förhandlingsförslaget så var det skrivet som om jag gjort det själv. Ombudsmannen läste, tittade på mig och frågade "Är det något konstigt?" Nä, det var det ju inte - bara att skriva.
Hade jag nu inte arpat* upp mig sådär innan, så hade det naturligtvis varit fullt av kryphål.

I onsdags var kollegan och jag på varsitt sorgligt ärende. När vi var klara hos mig så fick jag en kram av medlemmen och så sa hon "tack snälla". Jag hade ju bara resonerat lite och hennes chef är snäll.
Samma kväll blev jag kallad "min jättepärla" av en gammal väninna.
De gick bra för mig den dagen.

I tisdags satt jag en hel dag på rumpan framför datorn på expeditionen och fick faktiskt gjort en hel del.

I måndags hann jag med att möte på förmiddagen och på eftermiddagen satt jag i buren på  "basenheten" Där lyckades jag fakturera ett kontantköp på 46:- och kunde inte reda upp det igen så jag la en lapp till Mim och såg till att hålla mig undan...

Så, lördagkväll som sagt. Maken har åkt iväg på ett möte, så jag får nog äta godis och kakor och sådärvidare. Och trängas med hundarna i soffan.

*ung. "jagat upp"

 

Att vara flexibel

Billy -snart 3 år - ligger i höger soffhörn. Flinga - snart 10 år- traskar dit och ställer sig att titta på honom. Sen kommer hon till matte och "anmäler" att Billy minsann ligger i hennes soffhörn. "Hoppa upp och lägg dig i det andra hörnet då" tycker matte och visar henne. Nähä, det går inte alls. Flinga ska ligga där hon alltid brukar. Billy hoppar ner efter en stund. Flinga är kvickt uppe och lägger sig. Så, nu är hon i sin hörna och allt är bra.
Billy äter lite och dricker en slurk vatten. Sen vill han upp i soffan igen. Han tittar ett ögonblick på Flinga som nu ligger där han nyss var. Billy kryper upp i det lediga hörnet och somnar. Han har inga som helst problem med att byta.

Hundarna kommer in efter en timmes lek i snön. Båda har frusna snöklumpar mellan tårna på baktassarna. Flinga står och ser ynklig ut. Matte hjälper henne att plocka bort isen.
Under tiden ligger Billy på golvet i full färd med att gnaga bort klumparna från sina baktassar. Det går på ett ögonblick!

Mindre hund - två dynor. Större hund - en dyna. Billy bekymrar sig inte det minsta.

 

Livsfarligt - på riktigt

Hex har länge önskat snö och kallt i stället för milt och lerigt.
Nu har det blivit så.
Plus lite till. Det blåser nämligen hårt från öster samtidigt som det snöar. Det "fyker". Snön rör sig horisontellt och det som redan ligger på marken rörs upp och flyger omkring som snörök.
Man ser inte ett skit där terrängen är öppen.
Provar trots detta att köra till jobbet. 15 km på småvägar ska väl gå. Nätt och jämnt skulle man säga. Mycket farligt att köra bil idag.
Det första som hände var att bilen tyckte vi kunde hälsa på "grannen-med-byns-finaste-trädgård" för den var på fullt allvar på väg med nosen tvärs genom häcken och in på gräsmattan. Men där låg en snövall, så det gick att styra upp ekipaget på vägen igen. I rätt riktning den här gången. Sen kom vi till höga drivor. Man kan liksom inte köra för sakta för då kör man fast och man kan inte köra för fort för då kan man få sladd. Underlaget var väldigt vackert. Det såg ut som svart glas...
Jaha, kom hela och prydliga till jobbet.
Vi ska få en ny chef nu igen men det är en annan historia.
Så blev det dags för hemfärd. I totalmörker. Snön ryker och vägen glänser av totalt jämnpolerad svart is. Hex körde med största koncentration och hamnade lyckligt hemma efter krypkörning i en halv timme.
Är det så här imorgon blir det hemarbete.

   Nä, tog ingen färsk bild ikväll - har gamla och det såg ut precis såhär. Fast vägen blänkte mer!
 

Gott slut

Då var det nyårsafton igen...
Känns som om det är ganska kort tid mellan de där aftnarna.
Fast en del har man förstås hunnit med.

Hur var det nu? I januari började mitt uppdrag som fackordförande. Hur skulle det gå? Massor att hålla reda på. Tur jag har en bra och stabil vice som kan allt. Samarbetet med henne fungerade prima med en gång!

I februari skulle jag träffa "drakarna" - det var ju en upplevelse. Hjälp! Med tiden lärde jag mig deras egenheter och fick många kloka råd av dem. http://blondiethehex.blogspot.se/2013/02/drakdags-igen.html

I mars fick vi en ny chef på jobbet. Hon såg ut som en ängel, med långt ljust hår och sött leende. Vi hoppades att hon hade skinn på näsan och hårda nypor för Myran, Fleecen och Ullrich var inte lätta att tas med. Det hela har utvecklat sig bra!
Den stora händelsen den här månaden var Billys MH-test. Usch... Man fick skämmas ögonen ur sig för han släpade mig runt mellan stationerna och hade aldrig haft så kul. Domaren var snäll och sa att "man kunde kanske önska något bättre kontakt med föraren" Vi hade överhuvudtaget ingen kontakt alls. Men resultatet var bra! Billy fick fin beskrivning och tillägget "en underbar hund" http://blondiethehex.blogspot.se/2013/03/mentalbeskrivning.html

I maj åkte vi till Stockholm och tittade på ödlor... http://blondiethehex.blogspot.se/2013/05/kandisodla.html

Sen började bröllopssäsongen och frieserhingstarna gjorde succé var de kom. Vi hade körningar på flera slott och där passar ett ekipage som vårt extra bra.

 

 

Jahaja... i augusti fyllde Hex 50. Hur nu det kunde vara möjligt? Det blev en väldigt rolig födelsedag med strålande väder, många gäster och väldigt fina presenter.

Sen började hösten. Företaget skulle övergå i bolagsform. Vi åkte runt överallt och förhandlade, diskuterade, förberedde och läste paragrafer. Det var jobbigt men mycket lärorikt.

Oktober kom och den där långa, varma sommaren var oåterkalleligen över. http://blondiethehex.blogspot.se/2013/10/och-plotsligt-ar-det-host.html

November innebar en operation för maken. Eftersom han är karl (!) så var det så hemskt med allting.
http://blondiethehex.blogspot.se/2013/11/opererad.html Sanningen var att det hela gick jättebra.

Och så var det december igen. Vi körde för fullt med bolagisering och det hela. Fruktansvärd månad. Jobbade lille julafton ända tills kl. 18.00. Sen var det jul och ledigt.

Och så tar året slut. Det mesta har gått bra. Hoppas 2014 blir likadant eller kanske till och med ännu bättre!



 

Skyltat!

Vår fina av mig målade postlåda har blivit gammal och orkeslös. Under nära fjorton år har den hängt därute och varit trogen i sin tjänst.

En gång blev den påbackad av en personbil. Själva lådan klarade sig, men stolpen totalhavererade. God vän med svets tillkallades och räddade det hela.

Efter ett par år kom en jättestor lastbil och jämnade låda och stolpe med marken. Nu blev det ganska sorgligt för vi trodde att allt hopp var ute. Men nejdå! En av makens kompisar hade minsann en stolpe med hästmotiv högst upp och vår snickare gjorde plastikkirurgi på lådan. Efter ett kort tag var det hela på plats - snyggare än förut.

Många vintrar har den stolt hållit stånd mot snöplogen som begravt den under sin framfart.

Fast tiden går ju... I början av december fanns ingen räddning kvar. Stora rosthål där skruvarna satt. Bottnen började också rosta. Nej, det här gick inte längre.
Man köper en ny postlåda. Vit och stilig. Sätter raskt upp den. Men man måste ju ha en fin dekal också med namn och adress.

Tittar på nätet och hittar detta: http://skyltmax.se Där kan man designa själv så man får dem precis som man vill. Det var hur kul som helst  att sitta och leka med olika stilar och storlekar!
Jaja, till slut får man ju bestämma sig och nu har det blivit en tjusig skylt.

Om man tittar runt på deras hemsida så finns det hur många möjligheter som helst. Där finns till exempel stallskyltar - kanske ska övertala maken att göra några fina boxskyltar till hästarna!

Eller en varning-för-burdus-Terv-skylt? Fast det hade liksom tagit bort överraskningsmomentet.

Möjligheterna är oändliga! De har skyltar som man inte visste att man behövde. Som dessa: http://skyltmax.se/skyltar/roliga-skyltar

Kolla hemsidan - man kan sitta länge och pyssla ihop roliga texter!

Här är vår trogna postlåda som jag målade 1999. Lite sorgligt att den inte kan hänga med mer. Vi kan nog inte slänga den - inte riktigt än i alla fall... 

God Jul

Kära vänner - det är julafton igen...
Önskar alla fb-vänner en riktigt underbar jul ♥

Här ser man tydligt varför Leo då och då var lös på nätterna.
Observera att båda ser väldigt skyldiga ut!
 

Veckrapport

...och det är redan tredje advent. Värdelöst väder, regn och grått.
Hundarna sover och katterna med. Egentligen skulle jag vilja göra detsamma.
Hästarna är genomleriga eftersom hagarna är mjuka och blir hela tiden blötare.

 

På jobbfronten... Vi kan säga såhär: I måndags trodde vi att tredje världskriget brutit ut. Vi var nerringda och en skällde på mig via mejl så pass att jag kontaktade vd och personalchef för specialtillstånd att "döda"

I tisdags hade vi tre förhandlingar på förmiddagen. Första sket sig - vi anordnar nu en fin present som tack för det - den andra var fredlig och den tredje blev succé.
Efter det åt vi pizza!

I onsdags packade vi ner hela expeditionen, för den ska flytta till mindre ort med större plats.

I torsdags satt jag i "buren" - fruktansvärt.

I fredags var det en totalt meningslös telefonkonferens och efter det ringde jag så många andra samtal att jag blev flådd på öronen.

Igår högg vi en gran. I princip under fredliga former. Billy satt i bilen och väntade. Han såg allt folk och höll ett himla liv hela tiden. Man får ju skämmas alltså.

Och idag är det tämligen stillsamt. Snart får hästarna in igen och Cosmos behöver nog bada så han blir ren och lite gladare. Han såg rätt dyster ut när jag släppte ut dem för ett par timmar sedan.


 

Ny storm - strömlös igen...

Då var det dags för stormen Sven. Igår var det precis samma scenario som vid förra stormen. Folk körde hem från jobbet den ena efter den andra. Ullrich hade kolossalt brått - det stormade väldigt hemma hos honom sa han. Jag bor 9 km från honom och när jag kom hem 2 timmar senare så hade det inte börjat ta i på allvar än.
Vi skulle egentligen gått ut och ätit efter jobbet, men nu blev det till att köra hem till förväntad strömlöshet istället och utan stek blev man

Och jodå - kl 20.00 försvann strömmen och det stormade som bara den. Vovve Flinga darrade och hässjade och ville sitta i knäet. Baggi var också ängslig.
Plötsligt brakade det rejält därute. Maken gick ut och kollade. Grindarna hade blåst upp, men kunde det verkligen vara det vi hört?
Lika bra att gå och lägga sig, det var i alla fall varmare,
Strömlöst på morgonen, suck. Ringde och avbokade ett möte. Inte ens lönt att tänka på det, inga tåg gick och jag var inte så pigg på att köra bil med hotande trädfällning på vägen.
Dessutom hade det snöat så det var halt och riskabelt på vägarna

Kl 10 kom minsann strömmen tillbaks!!

Kollade därute. En takplåt hade släppt från garagetaket och liksom rullat upp sig ovanpå. Givetvis vid min bil... Sen fick vi se vad som orsakat brakandet: En jättestor gren plus en del av stammen på kastanjen utanför stallgaveln hade knäckts och landat ovanpå stengärdet mellan vår trädgård och grannens åker. Bara rakt ner, inte skadat något alls.
Vilken tur!