En riktigt bra show!

Buren alltså idag... Jaha, det var i stort sett lugnt en bra bit upp på förmiddagen. Sen ringde en farbror och ville gärna komma och visa en sak. Ok, Ullrich hade tid en stund, så "kom kl 13" sa jag. Inga problem.
Klockan blir 13. Gudrun sticker ut huvudet i kundhallen och blir genast angripen av farbrorn som gal högt att han hade minsann väntat länge nu - han hade varit där sen 11.40... (Det kan väl inte vi hjälpa, men förlåt att vi finns)
Mini vill vara lite trevlig och följer med farbrorn in. "Nu går vi in till höger här framme" sa hon. Farbrorn svängde tvärt vänster med sin rollator så han nu stod framför Mims lucka och stirrade henne i vitögonen. "Nä, här framme" sa Mini "och till höger" "Är det här?" sa farbrorn och stod kvar "Nä, till höger". Mini sa senare att hon blev pigg på att sparka honom i rumpan så han äntligen hade fått fart in till Ullrich.
Så går det en stund. Nu kom farbrorn ut igen. Han passerade min lucka och sen svängde han vänster och fortsatte mot vår låsta dörr ut till personalrummet. Han gick tills rollatorn körde i dörren och sen fortsatte hans fötter liksom på tomgång så han stod och gick. Jag betraktade detta en stund och undrade om jag var med i en film nu igen. (Ursäkta, men det såg enormt kul ut) Mim öppnade sin lucka och sa: "Hallå, här är det" (Det berodde ju på vad han tänkte sig förstås) Vi började få skrattanfall så situationen gled alltmer över i okontrollerad. Farbrorn fortsatte stå och gå. Rollatorn hackade i dörren. "Hallå, här ska du vara" hojtade Mim igen. Nu vände han faktiskt och klev fram till henne. Jag fick ett telefonsamtal och när jag tittade upp efter en liten stund kom farbrorn gående utanför min lucka, tittade in på mig och vinkade. "Jag knäpper min jacka" sa han "det är lite svårt" (Visst, det är pilligt med blixtlås ibland) Nu kommer Maggan som är en vänlig själ och säger att hon kan hjälpa honom med blixtlåset. "Så, nu är din jacka knäppt, nu ska jag släppa ut dig" Så öppnade hon dörren ut och farbrorn nappade på det kvickt som ögat. "Nä, stopp här" hojtade Mim, "Du ska betala först" "Aha" sa Maggan, tog farbrorn om axlarna och föste in honom igen. (Jag höll på att kvävas/smälla av/krevera av skratt men var tvungen att hålla masken. Mim hade tårar i ögonen och kunde knappt prata) "340 kronor" sa Mim "Va?" sa farbrorn. "340 kronor" "Va?" Mim skriver summan på en lapp. Farbrorn tar lappen och stoppar ner den i plånboken. "Nämen, här ligger en lapp" sa han nu. Så tog han fram en 500-lapp(!!) och gav Mim. Hon skyndade sig att ge honom växel och få ut honom. Sen fick vi gå undan båda två och "dö" en stund.
Kan detta vara på riktigt? Jag lever i en komedi!!

Jag tror fantamej att det var påhälsning av en av dessa....

Fleecens fräckisar...

Fleeceerik skulle berätta en historia "som är lite under bältet, men det tål ni väl?" Hex kan få för sig att hata sån´t där trams som jag inte tycker passar sig kolleger emellan, men kan vara skitkul bland vänner. Några skruvade sig och sneglade på mig. Fleecen berättade intet ont anande: "Personalen på vårdhemmet diskuterade gubbarna. Har ni sett att Assar har sitt namn intatuerat på (och nu väntade jag spänt på vilket ord Fleecen skulle använda) snorren? sa en av de äldre sköterskorna. Assar? sa den yngsta tjejen där, det står Arjeplog - en väg många möjligheter"
Okej, historien är ju rätt söt... en del fnittrade och Ullrich såg ut som om han längtade därifrån. Hex ville nu också berätta en historia. "Den utspelar sig på ett annat ställe, nämligen en pissoar" sa jag. "Den handlar om killen som tatuerade sin flickväns namn Wendy på samma ställe som du just nämnde" (snyggt va!) sa jag och nickade mot Erik. "Killen stod alltså där och bredvid stod en lång färgad man. Killen tittade på den färgade mannen och såg ett W och ett y på samma ställe som Assar var tatuerad. Jag måste fråga, sa killen, har du också en flickvän som heter Wendy. Wendy? sa den färgade, näää, där står Welcome to Zimbabwe and have a nice day"
Fleecen visste inte riktigt vad han skulle säga, några gick och diskade, Ullrich försvann...

Jag tror vi håller oss till den här bilden för andra bilder hade kanske inte passat sig här riktigt...

Salig röra

Det var inferno/stridszon/madhouse direkt på morgonen idag. Snart är alla så vana vid det att jag får nog ta och byta inriktning här och döpa om bloggen till älvan Blondie och skriva om fjärilar och söta barn. Ajo (a-jo) det skulle väl bli bra...?

Inte? Då kör vi "en dag på jobbet igen a´ la´ Hex:" Irländarkonsulten var på plats redan kl 8.00. Han hälsade minsann idag. Nu såg han frisk ut och vi schasade in honom till rätt rum. Så, shoot. Genast blev det mudder på Myrans rum, eller rättare sagt, det blev ett jädrans liv. Jag brydde mig inte om det alls, för det händer då och då. Efter en stund kommer Myran in till oss och berättar en sanslös historia där min kollega varit inblandad i klagomålen och nu meddelar att: "Jaaa, då ska jag lägga mig ikväll och grå-hå-ta hela natten." Du milde, skulle man gråta var gång någon hade synpunkter på en så gjorde man väl inget annat.

Nästa "tråd" drar igång. Löneförhandlingen för ena facket är klara och chefen meddelar resultatet. Jag fick det jag räknat ut att jag skulle ha och är väl hyfsat nöjd. Det tog inte fem minuter så hittade jag en gråtande (nu gråtes det igen) Mini som var besviken på sin lönehöjning. Mhmmm, kanske inte ska sitta på Tradera och Hemnet när det är kunder på rummet. Detta har chefen upptäckt och icke funnit acceptabelt.

Sen följde en sanslös diskussion om huruvida Köpenhamnstågen stannar i Hyllie i Malmö. Alla tåg gör det numera, men vissa kunde allt om detta och jag pallade inte ingripa. Detta kommer att ha stor betydelse på fredag, för då är det firmafest minsann med 1100 deltagare. Jag tänker medverka tills folk fyllnar till och vill slåss och då åker jag hem!

Orkar ni en till? För det fortsatte... Plötsligt blev allt mörkt. Strömavbrott i hela byn. Becksvart. Reservaggregatet underhåller belysning i korridoren så man hittar ut. Ingen kan göra nå´t utom min kollega som sitter och skriver vid sin dator (en stationär) hur fint som helst... Kan inte fatta detta. Strömmen kom tillbaks efter en stund, men då hade våra andra maskiner blivit störda så de larmade för fullt. Någon tog instruktionsboken och började mödosamt leta upp vad man skulle göra. Bläddra, bläddra. Hex trycker på "resetknappen" till den dyraste, väntar en liten stund, kollar mätarna, öppnar luckan, stänger luckan och kör den igen. Jättesvårt... "hur skulle jag kunna veta det" sa den bläddrande. Nähä - men jag vet.

Dags att sussa. I morgon - eller idag är det visst nu - väntar en sorts anställningsintervju. Får vi se hur det kan gå...

Favoritämne i repris

Mitt favoritämne alltså, eller ett av dem, inte vissa andras. Hrrrmmhm...

Men det tar vi sist.

Måndag alltså och alla kolleger var fräscha som nyponrosor och på gott humör!! Joodå, det var de visst. Det var full show med t.ex Myrans brutna ben som hon asade omkring med och påstod att tårna var blå nu och så fick det inte vara. Det kunde förstås bero på att hon hade bandage samt var barfota. Hon frös förstås om fötterna...

Inne hos Tålig var det rena cirkusen när han skulle göra modeller och bollade vilt med olika material där han till sist lyckades para ihop två som aldrig i en livstid förenar sig. Jag försökte sticka in ett öga och kolla hur det gick men han var misstänksam och gömde sig längst in i hörnan. Dessutom var jag upptagen med mitt så jag kunde inte ha riktig koll på honom. Han blev väldigt nervös och jag hade hur kul som helst.

Och så favoritämnet då: När vi skulle släppa in hästarna hade en gammal bekant kommit tillbaka "hem". Jag blev så lycklig!! Det var ju en sådan här!

Och namnet är...

Då fick man den äran att jobba till 18.30 för andra kvällen i rad. Mycket givande! Jag sitter i buren och det ringer inte en käft på de sista 1,5 timmarna. Ingen kommer och betalar heller. En enda bokade återbesök. Tur man trivs ensam.
På förmiddagen hade vi möte mellan 10 och 11. Och givetvis: "Dång dång dång dång. DÅNG dång dång dång." Var det någon som hade glömt den? Vid nöd osv. Mim asar sig ut och öppnar. Det var inte alls någon nöd där inte, grrr. Mim sätter sig igen. "Dång dång dång osv" Mim reser sig och går för att på fullt allvar slå ihjäl den som står och ringer när anslaget säger att vi kommer igen om 10 minuter. Mim kommer tillbaks och meddelar att "smockan hängde i luften, men det var han som skulle koppla upp den digitala systemkameran till alla datorerna" "Är det Håkan?" "Heter han inte Max?" "Nä, Jonas är det" och sen var det plötsligt jättekul och vi satte ihop det i alla möjliga kombinationer och betoningar.
På eftermiddagen kom Joakim och Patrik och skulle göra miljörevision Så jättekul alltså. Alla stryker längs väggarna för man kan råka ut för någon knepig fråga om man inte passar sig. De satt vid fikabordet tillsammans med chef och miljöansvariga och såg dystra ut. Hex anländer sist av alla när det bara var det där muntra gänget kvar. De talade högtidligt om byarna runt omkring och en av dem frågade nådigt mig om var jag bodde. "Där lagen slutar" sa jag. Sen berättade jag om hur folk brukar köra vilse i mörkret härute och hamna på vår gård alldeles sorgsna. "Det finns ju GPS" sa en av dem. Den andre satt och funderade på om jag var tillräknelig så han fyllde i: "...som säger: hissa upp rutorna och lås dörrarna de följande två kilometerna"

Lever i verkligheten?

Vissa människor har alla "innesjukdomar." Enligt mig hittar man inte på eller ljuger om sitt hälsotillstånd för det kan gå väldigt illa - och det hoppas jag det gör för dem som ljuger för att få medlidande... Men så har vi de där som i sin sanna värld tror att de fått den senaste sjukdomen som de hörde talas om på nyheterna igår till exempel. Vad gör man åt dem? Jag hade äran att tala med en strålskadad idag(!) Hon hade känt sig trött och yr och det hade flimrat framför ögonen. (Druckit vin kanske? Då kan det flimra och så blir man yr...) Anyway - trodde jag att hon var strålskadad? (Inte strål- kanske, men skadad -mmm) Jag la ner det samtalet för jag orkar inte engagera mig i sån´t trams.

Någon som kommer ihåg dramat om jobbstolarna som jag skrev om på förra bloggen? Kort sagt så "dör" den som lånar min stol och skulle någon få för sig att ändra inställningen på den så är det livsfara för vederbörande. Myran hade ju det där för sig i somras, men efter att jag "hällde" av henne så upphörde detta. (Alla på jobbet får en stol som sin egen, så man behöver inte låna) För ett tag sen dök det upp en småchef minsann och började dra i spakarna på min stol och bala sig som en höna i sand för att ändra den. Hon sa att jag borde ha lärt mig inställningarna så det gjorde ingenting...  Jag upplyste henne om att jag har kronisk ryggvärk, behandls med cortison och ska ha min speciella stol utan ändringar. Hon provade igen med att jag borde lära mig att ställa in den för det fick hon göra med sin. Den där maduskan väger strax under 150 kilo skulle jag tro...Det är inte så konstigt att hon får justera hela tiden för hon tänjer klart ut den... OCH efter allt detta kommer vi fram till i morse när jag var av med min stol -häpp. Hex går på jakt. Hex hittar den nyanställda plus stol. Hex andas in. Lilla Ny hoppar upp som om hon hade bränt sig i rumpan! Hex låter henne leva den här gången...

Vänligheten själv!!

Änglar...

...borde ju inte förekomma här, men de skulle nog behövas i stor mängd eller åtminstone komma med hjälp. Inte till mig - det finns andra idag som behöver.

Jävla kämpande med den där månfasgadgeten förresten. Den var inte svår att hämta, men få den att passa... Den kröp utanför ramen hela tiden. Eller så kröp den på något annat håll. Sån´t mög! Nu sitter fanskapet där. Den har jag länge velat ha, men det gick inte på metrobloggen. Å andra sidan kan man inte ha animerade bilder i sidokolumnen här...

Inget (nästan) av det vi företog oss idag lyckades fullt ut. Är det kul kanske? Kollegan fick något sorts släpp och satt långa stunder och koxade i datorn och tryckte på en tangent en gång var 30:e sekund. På fel tangent... Sen koxade hon igen på resultatet och det blev ju inte så bra, nej. Hex steppdansade på golvet och gnagade i bordet. Vi kom absolut ingenstans. Jävla dag. Jag tar Baggi i hampan och går och lägger mig. Han högg mig förresten i foten tidigare i kväll. Hårt. Jag rullade en tidning och skulle gå till motattack, men han är inte dum i huvudet så han såg till att försvinna kvickt. Efter en stund kom han tillbaks och satte sig en bit ifrån och kikade på mig.

Domens dag?

Vad hände då igår på jobbet? (Jag "råkade" ju somna i soffan i går kväll och vaknade 01.30, så då blev det inget bloggande...)
Så här var det: Öppnar för ström, luft och vatten och förväntar mig att enheten ska starta snällt som vanligt. Nja - inte riktigt som vanligt kanske. Vattnet rinner ut, bakåt och ner i manöverdelen där kretskorten sitter... Har aldrig sett dess like på 28 år. Stänger kvickt av alltsammans och lägger beslag på Myrans rum - hon har semester! Samtidigt hörs mer eller mindre vilda tjut från Pelles rum. Plötsligt har jag en hel skock runt mig som meddelar att "vattnet läcker och rinner ner i manöverdelen" jag tror inte öronen - vi har samma fel på två rum på samma timme. "Finns det rum till Pelle" Ebba kastar ut den nyanställda från Tåligs rum och Pelle kan också flytta - fatta vilken tur. Hade vi inte haft tre rum tomma (glöm inte den nyanställda som kan klara sig med något enklare utrustning) så hade vi fått börja boka av kunder. "Har någon tid att ringa service?" undrar jag. "Vem ska vi ringa" undrar Smilla Jag trodde jag skulle få ett nytt anfall!! "R, så klart" fräste jag. Jamen, man blir väl förbannad när inte folk kopplar och kan få fart i nödsituationer. Detta var nöd skulle jag vilja säga.
Efter ett kortare avbrott för att släppa ut hästarna kan jag meddela att det är strålande sol ute MEN halv storm rakt från öster = iskallt. Man kan knappt stå upprätt.... fast det torkar försås upp markerna rejält.
Anyway. Efter en timme eller så dök R upp. Han är en gammal van seviceman och en av  de allra bästa. Han tittade sorgset på förödelsen och konstaterade att "jag har aldrig sett något liknande - jag vet inte riktigt vad jag ska göra, jag får pröva mig fram" Efter en stund hade vi en hederlig värmefläkt placerad vid sidan som fick torka upp (!) manöverpanelen. Han plockade ner allting i beståndsdelar och jag  -jag!- fick hjälpa till!! Han fick öppna lite här och där till den smala vattenslangens hölje -ca 3 meter- och då kunde han dra fram en liten uttänjd bit som brustit och såklart läckte. Jaha, då knyter man nya slangen i gamla slangen och börjar hala. Silikon silikon, host host, hala, hala. Klart! Yes! Och så monterar vi ihop allting igen. Funkade nästan... Bara några smärre detaljer som inte ville riktigt. Nytt kretskort beställdes. R går vidare till Pelles rum och gör om samma sak. Precis samma detalj har smält där också.
Hex har påpassligt nog ledig dag idag... I morgon har nog allt lugnat sig. Nu har vi bara fem rum kvar som kan drabbas....
Idag blir det inomhusaktiviteter. Stryka gardiner t.ex.
Här är en som vet hur man väntar ut stormen:

Baggi vilar i husses fäll!