Körde till sjukgymnasten i morse efter fyra veckors uppehåll. Jag har ont "som vanligt" igen. Cilla böjde och kände och hämtade sin kollega som ser ut som de där romerska krigarkvinnorna - stora, stadiga och med enormt hår. Hon satte ett par nålar ner i benhinnan över ländryggen. Det känns ungefär som det hörs, som att få små elstötar och domningar... Hon klappade mig och undrade om det gick bra. Cilla meddelade att "Kajsa tål vad som helst" (AAAAJJJJJ!!) Jag är bara så bra på att dölja verkligheten.
Efter att försiktigtvis varit stilla ett par timmar satte jag igång med nyttiga hemaktiviteter. Gräset hade växt en halv meter senaste veckan och fick tuktas ner. Det tog en god stund. Murre "hjälper till" fast ljudet plågar hans öron - det är mycket rart gjort.
Det kändes min själ som om den var så här grov....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar