Hexkomplimang...

Blev övertalad av maken i fredags kväll att följa med till liten kyrka i ännu mindre by och lyssna på de här:

Jard Samuelsson med litet band. (Allting blev visst litet den här kvällen) I alla fall. Jag har flyktigt hört talas om de här. Bröderna Samuelsson förekom mest på 80-talet tror jag och var rätt kända inom frikyrkorna. Numera är det den här yngste brodern som håller på med musik. De spelar en slags kombinerad andliga sånger/countrymusik.Konserten var överraskande bra får jag säga! Vi tar en närmare titt på sångaren:

Han ser inte så dum ut... -Och till herrar som läser här så: "Det begriper ni ändå inte" - Anyway. Jag såg att han tittade på mig flera gånger och undrade antagligen var jag kom in i bilden för jag hade lyckats sno åt mig ett hörn i kyrkbänken så jag satt en bit från maken och stöttade ryggen. Smal bänk/ond rygg = AJJJ...

Jag visste att maken kände honom sen gammalt och ville hälsa efter konserten. När han tog mig i hand så granskade han mig noga och sa "Jag såg att du satt där lite ensam" "Ja, men jag är ju L:s fru", svarade jag.  Ahaaa osv... Jard tar maken i armen och säger vänd från mig lagom högt så jag också skulle höra (Räv!)   "Du har en ung snygg fru". Hah - visste jag väl Maken höll med!!