Det var en gång...

...för länge sedan när Hex inte var någon Hex utan bara funderade på att bli det. På somrarna brukade hon cykla till en sjö med en mycket liten badplats. Den så kallade stranden var en ytterst smal grusremsa full av gammal vass och så fanns det en lång träbrygga samt en bit flytbygga som var förankrad ca 25 meter ut i sjön. Denna flytbrygga var ett minne från förr i tiden då det bedrevs simskola här. (Hex har emellertid aldrig gått i simskola varken i denna sjö eller annorstädes)
Hex kunde ligga på ett badlakan direkt på träbryggan i timmar utan att få det minsta ont i ryggen - så länge sedan är detta...
Hex trivdes bäst med att vara där själv för då kunde hon läsa och simma och sola och cykla hem precis när hon ville. De övriga besökarna bestod mest av sommargäster som hade sina stugor i området. Det fanns följdaktligen gott om barn som badade. En eftermiddag hände följande:
Ett gäng på ungefär fem ungar i 9 - 11 års åldern badade ihop. De klättrade upp på bryggan och hoppade i, klättrade upp, hoppade i osv. När det blev kö vid trappan så sa den ene killen till sin långsamma kompis: "Du, du har en blodigel i röven". Jag svär att den drabbade tog ett jättehopp upp på bryggan och sen försvann han springande medan han försökte titta sig i rö..en!! Jag skrattade för mig själv. Blodigel, va! Det fanns så klart inga sådana där.
Så blev det lugnt ett tag, men vänta bara. Nu hade tre av ungarna satt sig i en sådan där uppblåsbar båt med åror. De tänkte ro ut till flytbryggan. En av papporna kallade tillbaks dem och sa att det fick de inte göra. "Vem har sagt det? Står det i lagen?" sa den ene. Pappan funderade medan Hex flinade. "Nä, mamma och jag har sagt det" Ungarna rodde motvilligt tillbaks...
Men NU skulle det väl vara lugnt? (Jag hade hemskt kul åt alla deras kommentarer)
Han med blodigelfantasierna och hans ena kompis kom nu ut på bryggan med spann och fiskehåv. De tog upp vatten i spannen och sen fångade de faktiskt en och annan pytteliten fisk. Under tiden pratade de om hur de skulle göra med fångsten. "Vi går upp till vägen och säljer dem för en femma styck" (Fiskarna var nog 4 cm ungefär) "Ja,det gör vi och tar man fyra får man dem för 25 kronor" (Hmmm!?) Efter ett tag började de diskutera ifall de hade tillräckligt många fiskar. En av dem frågade Hex vad hon trodde. Jag sa att det kunde nog räcka. Nu kom den "stränga" pappan gående. Han tittade i spannen och undrade vad killarna gjorde. "Vi fiskar och vi ska sälja dem vid vägen" "Sälja" sa pappan, "de börjar ju dö, ser ni inte att de knappt simmar längre" "De vilar sig bara" sa den ene lille affärsmannen. "Vilar" (nu började pappa bli arg) "ni ser väl att de börjar dö, de flyter ju med buken uppåt" Och då kommer det: "De är kanske skendöda"
Jag skrattade så fruktansvärt! Pappa blev ilsken och röt att "häll genast tillbaks fiskarna i vattnet"
Där ändade denna underbara eftermiddag med en av de bästa gratisunderhållningarna man kan tänka sig!

Detta är faktiskt en bild från nämnda badplats. Längst därute på bryggan utspelades fiskdramat!