Teoretiskt sett

Nu ska vi pröva en tanke om varför y-kromosomade individer är så "enkelspåriga".
Kan det ha varit så att när människan fortfarande var i sin utveckling så bodde man där i sina grottor och rollerna i familjen var strikt uppdelade? Männen fick ut och jaga  och då dög det inte att de tittade på naturen eller pratade med varann för då kom bytet undan. De fick koncentrera sig på en enda sak - hitta ett djur och döda det. Enkelt.
Redan då hade kvinnorna en svårare uppgift. De var kvar i grottan med ansvar för att den fungerade samt att alla ungar hölls i livet. Elden fick inte slockna. Det fick inte komma in rovdjur eller en ljudlös orm eller en farlig spindel, för då kunde den döda ungarna.
Var höll ungarna hus? De sprang väl inte bort? Förmågan att ana sig till saker och ha ögonen överallt utvecklades. Under tiden hann kvinnorna såklart laga mat och plocka växter också. Prata kunde man göra med grannarna som också var hemma.

Vid sjukdom lärde sig männen att gnälla högt och åbäka sig så de skulle verka sämre än vad de var. Då vann de bättre passning och bra mat och vatten och vad det nu kunde vara. Ju fortare de blev friska desto snabbare fick familjen kött - alltså proteinrik mat och överlevde lättare.

Sjuka kvinnor fick passa sig själva. De kunde ändå inte jaga och kanske det fanns äldre barn som upprätthöll de viktigaste sysslorna.

Allt detta sitter såklart i generna och visar sig fortfarande.... Kvinnor anar när saker inte står rätt till eller om det blir för tyst eller något verkar misstänkt. Män har numera bytt ut bytesdjuret mot att noga följa vad de ser på tv:n.