Hästexpert

Varför blir folk -ofta medelålders karlar- hästexperter så fort de får syn på en dylik? Häst alltså (de tror ofta de är kvinnoexperter också, men det får vi ta en annan gång) Jag har sysslat med hästar i hela mitt liv, maken också, så jag tror vi har klart för oss vad vi gör. Hästexperten dyker upp. Det första som händer är att han har sett någon som "har fantastiska hästar och som han kan hantera dem" Underförstått -era hästar är "sådär". HE måste veta för han har en gång köpt en häst av Fantastisk, men den hade problem med hovarna, är ganska liten för rasen, har rak och plan hals och är definitivt inte den dragvilligaste vagnshästen... Inte vårt problem, men den är min själ inte fantastisk. HE tar tag i min nyköpta häst och konstaterar att "han ska lära sig" för det har de andra fått göra. Vad det är han ska lära sig framgår inte riktigt. Nu börjar jag surna till. Makens och mina hästar får lära sig veta hut hemma och uppträder exemplariskt  i alla förutsedda situationer. HE berättar lite till om Fantastisk. HE har med sig en kompis. Kompisen är totalt värdelös vad gäller hästar -en riktig håsa * Men han flinar omkring och är i vägen och sprider små halvsnuskiga kommentarer ur sin djupt fettinbäddade mun. Han lyckas tamigfan röka i makens bil också när han ska flytta den ett stycke. Det kommer vi att ha glädje av länge...

Varför står Häxan ut med sån´t här? Blås dem bara, inget vore enklare. Nja - HE har kontakter utöver det vanliga, han kan fixa precis vad som helst till överkomliga priser. Han brukar vara snäll och skitrolig. Kompisen är lite bakom, "det behöver du inte bry dig om" tycker maken, men det där med rökandet blev han också sur för.

Varför retar jag mig då? Jag har en känsla av att det ska framkomma att mina/våra whatever inte är riktigt bra och välskött. Jag funderar vidare och jag kommer att hämnas. Det är det vi häxor är till för!

* skånska för "feg, valhänt"