Sidor

tisdag, juni 16, 2009

"Jag säger vad jag tänker"

Inte jag alltså. Det har jag inte hjärta till... Såhär: Alla har väl de där "väninnorna" som anser sig ha rätt att säga vad de tänker bara rakt ut. Företrädesvis grejer som: "Visst har du gått upp i vikt?" "Vad du har blivit gråhårig" Och "Så stel du ser ut på det kortet" Vad svarar man? I de flesta fall kommer man av sig.  I fall två, det där om håret, som hände för en hel del år sedan kunde jag ha svarat. "Jag har i alla fall inte så´n blåfärgad fyllenäsa som du har" För det har hon. Men det ville jag inte säga.


På en fest för ett par år sedan sa en gubbe till maken: "Fan vá sliten du har blivit" Maken tyckte inte det var något att reta sig på, men gubben fortsatte vid bordet med allehanda spydigheter jämnt fördelade på alla. Till slut sa jag: "Du har mycket att säga va" "Jaha" sa han "och jag säger precis vad jag tycker, det bryr inte jag mig om" (maken gjorde här inandningen och hukade sig, för han visste att nu väntade massaker för  gubbens del) Jag svarade "Du, du har inte ett skit att säga, men du sitter och vräker ur dig en massa oförskämdheter och idiotkommentarer" Stämningen nu något tryckt... Gubben lugnade sig betydligt. När vi skulle köra hem kom han bort till maken. Han ville säga en sak. "Nu får du höra igen om hur skabbig du ser ut" sa jag. "Nänänä", sa gubben "jag ville bara säga att det är en fin bil du har..."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar