Bokslut...

Sista dagen... före den första dagen alltså. Vad hände egentligen 2010?

I januari öppnade simhallen i byn. Den var väldigt fint byggd och vattnet i bassängerna är varmare än på de flesta ställen. Hex skaffar årskort för hon har väntat i hela livet på att få ett inomhusbad på nära håll!

18:e februari lämnade Calippo oss. Han hade varit bröllopshäst i elva säsonger utan en enda frånvaro. Han var en "glad skit" och det blev väldigt tomt efter honom.

I mars provade jag det tvivelaktiga "nöjet" cupping som slätar ut allt överflödigt skinn och gör svinont. Man har ju bekanta som rekommenderar allt möjligt kul så jag var tvungen att prova - AAAJJ!

8/5 åkte vi till Turkiet en vecka. Det blev en väldigt lyckad resa!!

Linnfashion var här en dag i slutet av maj och fotograferade frieserhingstarna tillsammans med modell och kläder.

I juni var vi på 2x50 års fest med cowboytema Maken och jag fick pris för bäst klädda. Jag satt 28 sekunder på elektriska tjuren - bättre än de flesta. "Prästen" satt t.ex inte tre fulla sekunder och vi skrattade så vi grät.

Så fick jag ett infall om att ta en semesterkatt från katthjälpen Vi fick hit Bagheera och rätt så snart bestämde vi oss för att han fick stanna.

8/7 gjorde jag en ny tatuering hos Stina Eftersom jag tydligen hade fått förbättringar på hjärnan så gjorde jag nagelbyggnad också.

I juli är det marknadssäsong i Skåne. Jag åker runt och tittar på folk och allt krafs de säljer. Men skinnjackan  jag hittade var minsann inte krafs...

29/7 åkte jag till Stockholm och träffade Nina. Tänk att man kan ha så trevligt med någon man lärt känna via bloggen!!

Sommaren fortsatte med +30º värme i veckovis. Det var så varmt att man inte kunde göra något som helst vettigt. Fast att sitta i solstolen i skuggan under kastanjerna  är rätt så vettigt...

14/8 körde vi bröllop med friesarna för första gången. De var lite bökiga, men när de kom i selen skötte de sig perfekt. De gjorde succé och så många har aldrig varit framme och velat klappa hästarna och fråga om dem.

Höstterminen börjar och jag som enligt psykolog är "socialt inkompetent" (minsann) blev fackombud och skyddsombud på jobbet. Är det fel på psykologsatanen eller fel på mig, månntro?  Hursomhelst fick jag åka på en del utbildningar och det var väldigt givande!

23/11 föll snön. Sen försvann den inte utan blev kvar december ut. Kallt som bara den blev det också. Nu var det inte så lätt att minnas de där +30º från i somras...

I december fick min lilla skrivassistent Hilma åka till himlen... Det var sorgligt så klart.

Och så är det nyårsafton igen. Det var ett bra år det här. Kan man hoppas på ett lika bra 2011?

   

Sista vardagen 2010...

...var jag hovslagarbiträde! Det innebär att man står i en iskall stall (säger man inte ett iskallt stall utanför Skåne?) och trots att man har kläder på sig så man knappt kan röra sig så fryser man som en gris... Sen fördriver man tiden det tar medan maken verkar sju hästar med att slänga käft med kunderna samt hämta och lämna hästarna i deras hagar. De där två -som förresten är meteorologer- har dessutom hundar, katter, en tjurkalv, en amazonpapegoja i 40-årsåldern och ett och annat får. Man har inte tråkigt medan man väntar, bara kallt.

Hemma igen var det bara att asa ut i vårt stall (där Murre fångade en mus ikväll igen) och göra fint. Sen ska småfåglar och "nytillskotten" ankor och rådjur ha lite också, så det tar längre och längre tid därute.

NU ska vi se tv = sova, vilket vet man inte.

En "provskjutningsbild" inför Nyår:

  

 

Jag har ett par till - kommer i morgon.

Vem?

Körde till byn i eftermiddags och handlade mat och gjorde andra småärenden. Det var med livet som insats kan jag säga. Folk var ju alldeles sjövilda. Inget blir enklare av att snön ligger på gatorna så det går inte att parkera vid sidorna likadant som vanligt. Modd på trottoarerna så man kan knappt stå på benen. Man går ju som om man hade brutit ryggen - snart gör man väl det förresten.

Hemma igen var det redan dags för stallet, men kattrackorna skulle ju absolut ha mjukmat först. Sen ville Murre ut och när han upptäckte att det var 13 grader kallt så ville han in i stallet direkt. Sen beställde han torrfoder, för det fungerar precis som varm korv - oätligt inne, smakar toppen ute. När vi var klara med allt och andra paret hästar kom in så dök Murre upp med en fet mus i munnen. Han satte sig under diskbänken och åt upp den...

Vi går in, Murre något ovilligt för han hade eventuellt korn på ett nytt byte. Jag hinner hänga av mig jackan så gör Murre "sulan" för nu är det ut som gäller igen - kvickt. Därute kräks han i snön.... jättekonstigt va efter allt han satt i sig. När han kommer in så gal han efter ny mjukmat.

Gamla avsnitt av "Morden i Midsomer" kan man ju alltid se på tv. Och så lyckades jag somna 10 minuter före slutet. Men man blir ju knäckt alltså. VEM knipsade Daniel undrar jag?

  

Inte har den varken med Midsomer eller Murre att göra, men det är ju en katt i snö i alla fall.

Boxas!

Här ska man råka ut för hot i hemmet... Maken skulle "sova middag". Vad gör man då? Då ser man sina julklappsdvd-ar så klart. Allra mysigast är det i makens stol med Flinga i knät. Där ligger förstås redan Murre. Hex försöker greppa honom, men han viftar med tassen och ser sur ut. Till slut kommer han ner på golvet. Hex och vovve snabbt i stolen. Murre sitter bredvid. Jag försöker klappa honom, men han har inte glömt, så han lappar till mig på fingrarna.

Hex och vovve ser film. Vovve snarkar högt. Murre sussar bredvid oss. Hex sover också efter ett tag.

Får ej störas. Överträdelse sker på egen risk...

Tredjedag jul...

...som det heter hände inte ett skit. Lika bra det - det måste finnas sådana dagar också. Jag schasade ut hästarna vid 11-tiden, det är så mycket snö därute att man går i till låren. Ibland fastnar man och får liksom ta sats för att komma vidare. Och var goda att observera att jag är en tunnskinnad skåning och nämligen inte gjord för så mycket snö och kyla...

Lille Baggi låg i mitt knä i 4,5 timme på kvällen. Vi såg bl.a "Pirates of..." filmen. Jag har alla tre på DVD men jag måste se ändå. Jag gillar Jack-figuren. Han pratar nästan lika mycket som jag...

                                 

 

Nertrampad

Kallt och snöfall. Vovve och Murre vill trots det gå ut. Murre såpass gärna att han gör "sulan"

Baggi har upptäckt att detta alltid resulterar i att Murre kommer ut, så han provar också. Vem säger att inte djur kan tänka framåt och sätta saker i ett sammanhang? Som tur är har inte Baggi fattat att det är själva "sulan" som är speciell, så han vässar klorna lite istället när han reser sig upp mot dörrposten. I alla fall. Det går väl 10 minuter eller så. Jag öppnar dörren och in kommer Murre och Flinga i full karriär. Baggi sitter i farstun och ville ju också ut så när nu de här två förfrusna stackarna rusar in så blir han först knuffad av Murre. Av detta åker han in under Flinga som liksom trasslar in benen i honom och matar ut honom bakom sig till slut. Flinga och Murre hoppar runt i köket och säger "vi fryser" medan Baggi som har fått jättetjock svans av förskräckelse sitter kvar i farstun och tittar surt på dem.

Juldagen är bättre...

...än själva julafton på många sätt, tycker jag. Visst - julafton är årets största helgdag, men då "ska" man så mycket. På juldagen kan man ligga i soffan och se DVD-filmerna man fick i julklapp och de man gav maken i julklapp och fika och gå och driva och sova middag och...

Och städa i stallet efter ardennerasets framfart. Han hann med rätt så mycket som sagt: Bygga om en spilta genom att flytta upp två tjocka ekplankor i sina spår så det krävdes en rejäl slägga och en hovslagarmake för att fixa tillbaka dem, öppna den tunga skjutdörren ut till logen så kylan strömmade in i stallet - som tur var hann inte rören frysa, trampa ihjäl en murarspann, trampa på skaftet till spångrepen så det numera är platt och inte runt, välta ut en kruka med jord som stod i ett hörn samt välta ut alla makens snösulor ur sin låda. Hur är det nu? På julnatten kan djuren tala. De här talade inte kan jag säga. Det var i stället misstänkt tyst. Kommer någon lös brukar det bli ett himla liv därute så det hörs in till oss. De var säkert i maskopi...

Jag bara måste visa en underbar bild:

Detta är en väninnas lilla kattfröken som simmar i badkaret! Hon är ju bara så fruktansvärt underbar!! Denna spabehandling utföres eftersom de vita tassarna och magen blir missfärgade av mörk kattsand. När badet är klart blir hon fönad torr.

När juldagsmorgon glimmar...

...gick maken ut i stallet. Där hade självaste ardennern Leo haft julfest, för han hade nämligen lyckats ta sig lös!!! Han hade byggt om en spilta - lyft ekplankorna rakt upp i sina stålspår gott och väl en decimeter, rotat runt "som en vildsvinssugga" enligt maken i kvastar och redskap och annat, öppnat den tunga skjutdörren ut till logen som när det är såhär kallt går mycket trögt, varit ute på logen och gjort Gudvetvad samt vält ut en stor låda med snösulor (för hästar alltså) Jaha, man får ju vara tacksam att han inte öppnat någon vattenkran... Han var rätt så spak när vi städade. Stod i spolspiltan alldeles stilla och rörde bara på ögonen, men jag tror han flinade inombords.

Det är så kallt att man håller på att frysa snudan av sig. -14 samt blåst.

Bild på "terminator"...

Då blev det julafton...

...till slut. Det gick egentligen rätt så fort. Skåne är insnöat, det är halv storm från öster så det är jättekallt ute. Vi ska ingenstans, det är bara att stanna inne och ha det bra.

God Jul och jag hoppas att alla får en riktigt bra julafton!!

Allt klart

Så, nu är alla julförberedelser klara och inga katastrofer har inträffat. Man kan vara tacksam. Det är ett äckligt väder ute, så det är tur att vi inte ska någonstans. Vi fick inte ens någon post idag, för snön fyker och det går nog knappt att ta sig fram.

Med anledning av det dåliga vädret kom det lite ovanligt besök i förmiddags. Plötsligt satt den här vid fågelbordet:

Han hade tappat huvudet... Nej, det hade han inte, men han var nog trött och sov en stund.

Det var tre gräsänder som hade landat för att vila sig lite. Vi bjöd på havre och det var visst gott!

Dags att klä granen. Ganska våldsam katt har ju flyttat in under året, så jag har funderat en hel del på hur detta skulle gå... Murre kollade julgransbelysningen först:

Båda slingorna fungerade. Efter ett tag kom Bagheera och la  sig i. Här har herrarna katt kommit på kant med varandra för Baggi "fiskade" med tassen på Murre och det tolererade han inte...

Murre (till höger) klappade till Baggi så han hoppade iväg. De har aldrig slagits, så varför skulle det bli bråk idag? Julfrid...

Jag kunde fortsätta med granen. Baggi somnade i en glitterlåda:

Där låg han ett bra tag. Det var så stillsamt så. Men när det hela var klart skulle han inspektera:

Kolla den svarta näsan som syns mellan grenarna... Han har lyckligtvis inte visat några tecken på överdrivet intresse för gran eller pynt, så jag kan kanske hänga upp mina gamla fina kulor och klockor i år också?

Dan före dan före dopparedan

Fast nu har jag visst suttit här och skrivit och läst igen så det har hunnit bli lille julafton... Det ÄR underbart med jul! Allt städandet igår höll på att ta knäcken på min rygg. Diklofenac -ingen reaktion. En Tramadol då - knappt det heller. Jag har ju ännu ondare nu tycker jag. Ligga stilla? Lindrar, men svårt att kombinera med julstök om man säger så...

Det blev sanerat till slut i alla fall. Nu är det gran och skinka och knäck kvar. Undrar hur Baggi tänker behandla granen... Det kommer inte upp några gamla glaskulor från när jag var liten i den, den saken är klar. Maken har redan räknat ut hur vi ska binda fast den också.

Det här var Murres granhantering förra julen. Men nu...?

Rör mig inte...

...ur fläcken mer i år. Detta innebär att sista arbetsdagen är över - borta alltså. Här är EN DEL kvar att göra hemma...

Vi har -17° ute och det är kanske inte så mycket att komma med tycker några, men observera att jag bor i Skåne och vi ska ju ha plusgrader på julafton... Nää - himla tur att man slipper det.

För övrigt fick maken dödslängtan eller nå´t i eftermiddags, letade upp en likasinnad och spände frieserhingstarna för släden. Finns det broms på släde? Nope- icke. "Det gick så bra så." Tur jag inte visste om det för jag hade fått spader.

Vid stark kyla - använd scooterluva!!

En liten sång...

Den här är ju väldigt söt...

Hoppa över skiten om ni inte orkar lyssna, för jag ska bara komma vidare inom samma ämne.

Nämligen...

...en bättre version:

"Jag såg Baggi pussa tomten jag..."

Hjälten kom!

I form av Jan och hans lastmaskin... Han plogade hela vår uppfart, framför garagen, gården och spårade vid hagarna också. Maken höll i en snöskovel för syns skull... Hex gjorde ingenting - tänk på vad doktorn sa - utom att fixa fika med fyra sorters kakor som muta/tack. Jan och hans fru har ca 30 engelska fullblod hemma, 10 egna och resten inhyrningar. De har uppfödning och flera hästar på banan. Det blir som det blir, hästhistorier i evighet och Jan tyckte att han kunde hålla sig undan tills hans fru hade hunnit göra det mesta därhemma... "Fast inte för länge, för då genomskådar hon mig"

Det hade tagit en stund att göra detta för hand...

Titta på insidan av staketet - mycket snö är det... Jan är visst sugen på att sätta maken i skopan!

Och så är det redan 4:e advent...

Den efterlängtade dagen...

...när jag skulle få uppleva det tvivelaktiga nöjet att få en cortisonspruta i ryggen!! Så kom det lite emellan... Eftersom det var fredag var bilen inte pigg på att gå ut. Den blev så purken att den hoppade ut i snön och satte sig fast. Make tillkallades. Skotta, skotta. Nähä. Make körde ut sin tunga 4WD och satte rep i rumpan på min bil och försökte dra loss den. Det gick både bra och dåligt. Framhjulen kom upp men sidan satte sig i snön. Tiden gick och Hex började få hysteriska anfall. Så kommer det en ängel!! Han var för dagen förklädd till bonde och färdades i en blå, midjestyrd New Holland lastmaskin. Nu jävlar. Rep i skopan, upp med bilen på vägen vilket tog tre sekunder och iväg. Kom en kvart försent...

Doktorn förklarade mycket pedagogiskt hur han skulle ta sig in till ryggmärgskanalen allra underst "där det finns några centimeter över." Här injicerar man koksalt och cortison så det sedan kan verka på ländkotorna. Mhmm... Först skulle han bedöva ett ligament och det kunde ta "en stund" att hitta rätt sen inne i ryggen. Jassååå... Skred till verket. Njaää, det gjorde väl inte så ont precis. Han hittade rätt med nålen meddetsamma! Jag frågade hur mycket vätska han sprutade in. "Tjugo milliliter" Då förstår jag att det kändes märkligt - det är ganska mycket.

Jaha, klart. Jag fick stanna en halvtimme så de såg att jag var som jag skulle efteråt. Sen körde jag hem. Meddelade maken att jag inte fick göra något på hela julhelgen utom att ligga i soffan och äta. Han trodde inte riktigt på det. (Jag får inte träna eller skotta snö!! eller anstränga ryggen på ca två veckor) Jag gick och la mig en stund med Baggis fulla godkännande. När jag vaknade och tittade ut så hade vi en gäst:

Hon hade ätit äpplen och nu beskär hon Forsythian. Vi la ut hö och havre i stället på kvällen. Jag trodde faktiskt inte att vi hade rådjur i trädgården, men det förklarar ju den uteblivna tulpanblomningen i våras...

        

Let it snow...

Hela dagen kom det ner små, små,små snöflingor i fruktansvärd mängd. På kvällen var bilen förvandlad till något helt oigenkänneligt för eftersom det snöade på tvären hade den överhäng baktill liksom det blir vid lavinfara.. Sopa,sopa. Det tog en bra stund att borsta fram fordonet bara för att upptäcka att det inte var mitt!! Jo, det var det så klart. Sen började den jävligaste hemfärd på väldigt länge. Knappt plogat. Snödrev över vägen. Mörkt. Spårigt så man kunde inte själv bestämma var bilen skulle gå. Ringde till maken för att fråga hur det såg ut hemma vid garaget om det överhuvudtaget var möjligt att få in bilen där. Maken svarar inte. Hex blir kolossalt irriterad över detta eftersom det mycket snart kan hända mig något och ja, man har ju varit själv förr så det kan jag minsann vara nu också osv...

Kommer hemkrypande till slut i alla fall och det är givetvis totalt igenfykt vid garagen. Går överhuvudtaget inte att köra in där utan att sätta sig fast. Och se där kommer maken minsann!! Hex anfaller honom ögonblickligen och undrar varför han inte svarar när jag ringer och varför det inte är skottat (han har varit hemma hela dagen) Maken gör som makar brukar göra, nämligen säger att "det var väl inte så farligt" och "jag ska ju köra upp spår nu" Hex gnisslar tänder och lyckas tydligen sätta någon sorts förbannelse på stackars maken för när han äntligen rensat upp så min bil står i garaget, så blir han tom i ögonen och rusar iväg. Nästa gång jag ser honom meddelar han att han är sjuk i magen... Aj då... (Ja, se till att svara i telefon vid nöd och skotta vid garagen då)

Maken fick piller och tillfriskande inom en timme. Han blev billig i drift, för han ville bara ha havregröt till middag...

                        

Äcklig bekantskap i för stor mängd.

Avklarat

Då var den största kampen innan julen avklarad. Makens julkort till kunderna alltså. Kan man fatta varför han ska vänta tills sista dagen? Näh! Det blir väl mer sport i det hela då kanske? I år skrev vi ca 70 stycken, men som mest var det nog 120. Usch... och jag blir ju förstås kraftigt inblandad med att leta upp adresser och/eller postnummer. När man har postat alltihop kommer man alltid på några till. De får kuvert med vanliga frimärken. När man har postat dem kommer man på några till, postar lille julafton och låtsas som det regnar... sen kommer det ett kort till oss i mellandagarna som kräver svar och eftersom nyårskort betyder - glömd... så skickar man ett svars-låtsas-som-det-regnar-kort. Fattade alla det? Gör inte så mycket annars. Julkort är ändå en enda röra. Jag måste fixa något glittrande e-julkort också...

          

Sån´a här ljuvliga motiv finns väl inte längre. Då ingick det liksom i julhögtiden med omsorgsfullt textade julkort.

Svårt störd

När man äntligen kan sätta sig en stund framför tv:n på kvällen så brukar vovven ligga i knät på maken och Baggi i knät på mig (det är en intressant upplevelse att ha en långbent och något bökig terv i knät, men i alla fall) Nu hann Flinga först till mig och det är underbart varmt och mysigt att ha henne, så visst. Men då kommer Baggi gående. Han betraktar sin upptagna plats en stund. Sen hoppar han upp på glasbordet och sätter sig att titta på Flinga. Hjälper inte. Han hoppar ner, sniffar på Flingas svans, Flinga rycker den till sig och reser på huvudet och tittar tillbaka på honom. Baggi hoppar upp på bordet till höger om mig i stället och tittar på Flinga. Hon rör lite på sig och pressar sig djupare ner i stolen. Baggi funderar. Nu tar han ett försiktigt kliv upp i fåtöljen han också, men han kan inte lägga sig, det finns helt enkelt inte plats. Baggi går därifrån. Jag svär på att Flinga gladdes oerhört i sin svarta hundsjäl.

Men hon är varm och mysig!

Lussekatt till lussekatten

Ingen luciamorgon på tv, nej...

På kvällen fick vi reparera detta och se inspelad version. Det gick ju bra det också fast det hade varit mysigare att se det på morgonen. I alla fall. Vi drack kaffe och åt lussekatter. Baggi låg i mitt knä. Han sniffade efter lussekatten och när jag höll fram en bit så åt han den! Jag har väl aldrig sett en katt så mycket som titta på bröd. Han åt en fyra fem bitar och såg nöjd ut.

Och för övrigt så anser jag denna något "ruffa" staffansvisa vara den bästa: (fast årets lucia på tv var alldeles fantastiskt bra!)

Nä, det är svart hela tiden - men sången är super!

Jag protesterar starkt....

...mot att Luciadagen inte är på en helg så man kan se det på tv tidigt på morgonen medan man dricker kaffe i soffan och sen när programmet är slut går och lägger sig igen. Är det rätt att man inte ens kan se en liten bit på tv eftersom det bara är att köra till jobbet? Va? Nä det är det inte.

Baggi tränar för morgondagen:

           

Lussekatt!!

Oj då...

...nu blev klockan så där mycket igen. Det går ju galet hela tiden. Jag behöver komma upp i morgon bitti och nu får jag ju inte mina 10 timmar... Nähä, men nu hann det ju i alla fall bli söndag.

Så "onödigt" så

Körde till nagelbyggaren i den där "hollan" som är så liten att den nästan inte finns... Det var förresten inte så lätt att ta sig dit. Upptöad modd i djupa spår. Jag höll på att kana av vägen ett par gånger trots att jag bara höll knappt 80... bilen ville gå på sidan precis som en krabba.

När Lariza höll på med mina naglar så ringde hennes telefon. Hon höll den mot axeln hur fint som helst och pratade en kolossal massa samtidigt som hon gjorde detaljarbete på mig. Jag har väl aldrig sett på maken. Jo, förresten - han som kunde sela hästar samtidigt som han hade mobilen vilande på axeln, dvs ingen handsfree här inte.

Resultatet blir ju bara så fint:

Och nu ska jag ut i stallet med de här...

Lika bra att slippa...

....för jag hade nog inte stått ut så länge på den där festen. Nobelfesten alltså. Jag hade troligen fått sitta hos några som var så torra att det dammade. Jag menar, vissa har ju vunnit sin nobelbiljett och då undrar man om de får sitta med likasinnade eller de får blandas med t.ex pristagarnas släktingar. Kan alla asiater tala engelska månne? Annars blir det inte lätt. Maken hade inte heller trivts där. Han sa nyss att de som uppträdde i trappan med dans såg märkliga ut. Han undrade om de hade gymnastikuppvisning... Är det förresten sant att man inte får resa sig från bordet på fyra timmar? Men en del måste ju det. Gamla farbröder kan aldrig i livet hålla torrt i fyra, fem timmar. Man får kanske vätskedrivande tabletter med inbjudan? Så är det naturligtvis! Så här långt har de bara hunnit servera den pressade ankan. Jag vill inte ha pressanka. Gissa vad vi ska ha till middag? Stekt fläsk o ch stuvade morötter!!

Bara gnäller...

Jag får ju säga att Mim & co. hade gjort väldiga ansträngningar i förmiddags för att samtliga skulle få träffa så många "tomtar" som möjligt idag. Det var ju ett gäng utan like. Kan det vara säsongsbetonat? Isa fick tag i mig och meddelade stolt att jag åtminstone skulle missa "foxlady" och det får man ju tacka för... Denna fox har en dylik -räv alltså- väst över sin vita tröja. Till detta bruna skinnbyxor, mycket höga och spetsiga stövlar, ojämn bruncreme, gammal utfluten ögonmakeup, påmålade ögonbryn - kanske inte riktigt där de borde vara- samt cowboyhatt över en lång, ljus fläta bestående av en sorgsen hårförlängning där vaxplopparna tydligt syns i hårbottnen. Visst, hon får se ut hur hon vill, men då ska det vara helt och rent och välskött. I måndags satt hon hos mig och kollegan och berättade om hur värdelösa alla andra var -farliga typer sådana... Henne slapp vi idag som sagt men alternativen var min själ inte mycket bättre. Myran råkade nog värst ut och jag svär på att hon var ute i korridoren ibland och rullade sig på golvet

Och så har vi ett tillkännagivande: Lilla katten Hilma 11,5 år flyttade till himlen i går förmiddag. Hon ville inte äta alls och blev tunn och mager. Veterinären trodde möjligen på livmoderinflammation (igen) och då hade det blivit operation som kanske hade kunnat lyckas. Nä, inte med en så pass gammal kisse. Hon fanns här när vi köpte gården och har varit yrkesarbetande jägare som sedan frivilligt förvandlades till en mycket slapp innekatt. Hennes mage var i storlek som en ordinär handboll och veterinären som skulle vaccinera henne en februaridag för några år sedan väste mellan tänderna: "Inte mycket skinn över på den här". Nu har jag ingen som hjälper mig skriva och som trampar på tangenterna och ställer till oreda.

Och här ser man magen när Hilma sussar på sin fäll på skrivbordet med ryggen över elementet.

Smittskyddsinst. informerar...

Härmed meddelas att alla överlevt det första dygnet utan tecken på dödlig smitta. Va´ bra! Några hade känt sig egendomliga inombords och då menar jag i magen... Klockan 15 ringde den kräkande och talade om att hon inte visat fler sjukdomstecken efter det där i går. Hon redogjorde mycket detaljerat för detta innan chefen kom förbi och Isa som är en så´n där "mild såsom duvan men listig såsom ormen" - typ såg sin chans att klina av samtalet på nästa offer. Och så fick chefen en ännu mera detaljerad beskrivning på det hela.

För att övergå till något helt annat så höll herrarna katt på att hamna i mudder med varann i kväll. Gamle Murre promenerade genom rummet, Bagheera dansade efter, la tassarna om Murres svans och drog till. Murre blev genast arg och skulle göra slut på Bagheera som lyckades se dum alternativt oskyldig ut för det hela dog ut. Vi diskuterade om Bagheera var självmordsbenägen eller Murre mordbenägen...

Det gick väl inte riktigt lika illa för chef och Isa, men de såg lite smala ut när de pratat klart tyckte jag...

Känsliga läsare varnas...

Måndagen började tämligen normalt. Vi åkte till kollegerna på annan ort och diskuterade världsproblemen och åt jättegod lunch - med blåbärspaj och vaniljsås till efterrätt!!

Kl. 15.15 började den egendomligaste eftermiddagen i hela mitt arbetsliv... Rumskollegan blev inhämtad till Myran för att hjälpa henne med något. När jag suttit där ensam en god stund reste jag mig och undersökte var hon blev av. Inget att oroa sig för - hon hade bara spytt på golvet på toaletten stängt dörren och lämnat det hela så. "Det får städerskan ta" Men det var väl hyggligt. De flesta flög upp längs väggarna och tog plastpåsar på huvudet när hon passerade genom korridoren och kom in på vårt rum och fortsatte prata med sin kund Hex längtade efter en rejäl whisky och vitpepparkorn. Olivia sa till kollegan på skarpen att nu fick hon gå hem. Nädå, hon fortsatte jobba. Dessutom gick hon ut i receptionen och stod där och andades på en karlstackare så han är ju 100% säkert smittad han också. Tiden gick. Kollegan gick in och spydde en andra gång - på samma ställe, dock inte nödvändigtvis golvet. Hex stack ut ett öga i korridoren, min namne sågs syna korridorgolvet i motljus, tog en "lase"*, torkade lite på golvet, öppnade kvickt toadörren och kastade in lasen. Lina gick omkring och himlade med ögonen, Tålig satt långt uppe i ett hörn på sitt rum och såg ängslig ut. Min kollega tog nu kurs ut mot receptionen igen. Hon ställde sig framför Mims lucka. Mim öppnade tre cm. Kollegan meddelade att hon inte tänker komma i morgon. (Men det var väl utmärkt!) Mim stänger luckan. Kollegan vänder och står framför Mims lucka igen. Mim öppnar EN cm. och backar. Kollegan meddelar att hon kommer nog på torsdag.... Mim vill inte jobba hos oss mer. Kollegan går in till Myran och demonstrerar hur hon kom på att hon var dålig "...jag bara kände att... och ...öääärrk... så spydde jag på golvet för..." osv. Myran bleknade och vill inte jobba hos oss mer.

Sist av alla går kollegan hem. Sist av alla... Då har hon hunnit torka golv på toan också. Samt handgripligen och personligen visa städerskan vad som hänt.

Hex dricker sprit på måndagskvällen och hoppas att det kan hjälpa. 

Ingen som tror mig? Nähä - titta här då: Handtextad av min rumskollega:

Om någon annan varit med om nå´t liknande så säg till... Överlever jag detta utan att bli sjuk så ska jag köpa mig nå´t fint!

*lase = "något solkig trasa" i det här fallet faktiskt en pappershandduk.

"Fina" fynd

När det är snö och frostgrader så ska man givetvis passa på att avfrosta frysen. Bara att sätta ut korgarna på trappan så klarar allt sig fint där ute. Värmefläkt framför frysen. Det fungerade som katt-tv efter en stund för när isen föll ner tog Bagheea krumsprång på golvet och kom rännande för att höra vad det var som föll ner. Isen borta, torka torrt, vänta på att det fryser igen. Ok. Nu ska allt in i  frysen igen. Lite sortering kanske - här kan väl inte finnas något gammalt? En ask med fem mandelmusslor från förra julen... (Smakade bra sa maken) Sex prinskorvar som gick ut våren 2008  En Frödinge prinsesstårta från min förra födelsedag - örk- en mystisk margarinpaket, "sex stycken kasslerskivor" - icke åldersangivna... Hade jag låtit detta tina upp så hade jag fått jaga det med en käpp, för det hade nog varit rörelse i det hela...

    

En så´n här -färsk alltså- med grädde och sylt är svårslaget!!

 

...och tiden går

så det är redan 2:e Advent. Maken förlöpte förresten hemmet i kväll, men det hade jag ingen glädje(!) av eftersom jag somnade i soffan sedan jag hade ätit. Vovven sussade bredvid mig, Baggi i skinnfällen, Hilma på en köksstol och Murre i sin fåtölj där uppe. Vintern tar visst hårt på oss...

Övergödd

Träffade gamla och en del "glömda" kollegor på byakrogen i kväll. Husets plankstek är världsberömd så vi åt det i stället för eventuella säsongsbetonade saker som t.ex julbord. Det gjorde vi alldeles rätt i för man får så mycket på den där plankan att man knappt klarar av det. Personalen hade dukat två bord fint, men vissa tyckte att vi skulle sitta så alla såg varann. De möblerade friskt med borden och kyparna höll ett öga på oss. Den ene av dem stack in huvudet och sa att nu hittade han inte och dessutom ville han ha rullskridskor för vi hade gjort så han fick längre att gå när han skulle servera. Till slut kom självaste krögaren och glodde på  oss. Han ser ut som onkel Fester i familjen Addams om någon kommer ihåg den serien. Fester skojar man inte med så vi satte oss och åt snällt. Och länge...

Ja, JAG kan inte hjälpa det, men så här ser faktiskt krögaren ut. Man vet inte vad han kan hitta på...

          

Fredag!!

Fredag morgon. Idag slipper jag köra i snön. -10° ute och sol! Hästarna får stanna inne med sitt hö för släpper vi ut dem kan det frysa i stallet.

30cm har vi säkert...

Min kaprifol... undrar om den överlever detta?

Trädgården är just nu försvunnen.

Så fantastiskt spännande...

...var det att ut och köra kl 7 i morse i mörker och snörök. Fy hundan, det var obehagligt. Jag skulle nog egentligen stannat hemma, men visst det gick ju. Fyra bilar såg jag som hade kasat ut i diket - uppmuntrande. På ett par ställen snöade det så jag visste faktiskt inte riktigt var vägen var.

Det kom ju inte rysligt mycket folk till oss idag, men de som tog sig dit var något att bita i - verkligen alltså. Kollegan var tidvis lite fladdrig och stannade kvar i evighet hos de som bad henne om hjälp. Hex tog sin herdekrok vid tre tillfällen och fångade in henne. SCHWOPP så var hon tillbaka på sitt rum.

Dags för hemfärd i dagsljus, för nu vågade jag inte göra om mörkerkörningen. Maken hade skottat famför garagen och det behövdes, för nu har vi 25 cm snö där det inte är drivor...

Det är en sådan här jag har, samt en liten spärr i själva öglan som låser om halsen... Jooodå!

Hela dagen...

...satt vi och tittade ut på snön som föll i rejäl mängd. Det skulle bli svårt att ta sig hem, det fattade vi. Det är även en viss väsentlig skillnad att köra i snörök när det är ljust eller i totalt mörker. De "sydligaste" gav sig iväg vid 15-tiden. Österlen på vintern kan jämföras med polarområdena. Ingenjör André hade dött direkt med eller utan hjälp av isbjörnar. Den som har längst sträcka hem meddelade sitt överlevande med sms ett par timmar senare - skönt! Jag bor minsann inom "Österlens snöröjningsdistrikt" så det så. Det medför en viss spänning även till mina jobbresor med bil. Jag prövade lyckan 16.30 och anlände med hel bil till hemmet tre kvart senare.

I morgon lär det inte bli enklare... ny ryker de insparade komptimmarna..

Annars ryker liv och egendom.

Fryser nästan ihjäl

Man kan ju inte stå ut med -11° den siste november i Skåne. Det måste vara växthuseffekten som ligger bakom detta... Maken lät t.o.m hästarna vara inne hela dagen annars kan det frysa i vattenledningarna om stallet blir för kallt. Men jag fick vackert släpa mig till jobbet. I morse gick det bra att köra igen. I går kväll var det aningen spännande på vägarna eftersom det fyker och i drivorna har man ingen som helst aning om man är på vägen eller inte...

Vi frös som grisar på våra rum. Mini hade på sig en brun fleecejacka som ärligt talat såg ut som en flådd ponnyhud. "Det är det också" sa hon. Sen påstod hon att det var varmt och bra på hennes och Pelles rum. Vi undrade om det berodde på ponnyn eller Pelle!!

                 

Ja, jag kan inte hjälpa det, men av en sådan här var absolut Minis jacka tillverkad. Precis samma färg och ludd.

(Herregud, nu blev det den 1:e december. Det var en magisk dag när man var liten och fick öppna första luckan i adventskalendern)