Då var den största kampen innan julen avklarad. Makens julkort till kunderna alltså. Kan man fatta varför han ska vänta tills sista dagen? Näh! Det blir väl mer sport i det hela då kanske? I år skrev vi ca 70 stycken, men som mest var det nog 120. Usch... och jag blir ju förstås kraftigt inblandad med att leta upp adresser och/eller postnummer. När man har postat alltihop kommer man alltid på några till. De får kuvert med vanliga frimärken. När man har postat dem kommer man på några till, postar lille julafton och låtsas som det regnar... sen kommer det ett kort till oss i mellandagarna som kräver svar och eftersom nyårskort betyder - glömd... så skickar man ett svars-låtsas-som-det-regnar-kort. Fattade alla det? Gör inte så mycket annars. Julkort är ändå en enda röra. Jag måste fixa något glittrande e-julkort också...
Sån´a här ljuvliga motiv finns väl inte längre. Då ingick det liksom i julhögtiden med omsorgsfullt textade julkort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar