När man äntligen kan sätta sig en stund framför tv:n på kvällen så brukar vovven ligga i knät på maken och Baggi i knät på mig (det är en intressant upplevelse att ha en långbent och något bökig terv i knät, men i alla fall) Nu hann Flinga först till mig och det är underbart varmt och mysigt att ha henne, så visst. Men då kommer Baggi gående. Han betraktar sin upptagna plats en stund. Sen hoppar han upp på glasbordet och sätter sig att titta på Flinga. Hjälper inte. Han hoppar ner, sniffar på Flingas svans, Flinga rycker den till sig och reser på huvudet och tittar tillbaka på honom. Baggi hoppar upp på bordet till höger om mig i stället och tittar på Flinga. Hon rör lite på sig och pressar sig djupare ner i stolen. Baggi funderar. Nu tar han ett försiktigt kliv upp i fåtöljen han också, men han kan inte lägga sig, det finns helt enkelt inte plats. Baggi går därifrån. Jag svär på att Flinga gladdes oerhört i sin svarta hundsjäl.
.jpg)
Men hon är varm och mysig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar