Hela dagen kom det ner små, små,små snöflingor i fruktansvärd mängd. På kvällen var bilen förvandlad till något helt oigenkänneligt för eftersom det snöade på tvären hade den överhäng baktill liksom det blir vid lavinfara.. Sopa,sopa. Det tog en bra stund att borsta fram fordonet bara för att upptäcka att det inte var mitt!! Jo, det var det så klart. Sen började den jävligaste hemfärd på väldigt länge. Knappt plogat. Snödrev över vägen. Mörkt. Spårigt så man kunde inte själv bestämma var bilen skulle gå. Ringde till maken för att fråga hur det såg ut hemma vid garaget om det överhuvudtaget var möjligt att få in bilen där. Maken svarar inte. Hex blir kolossalt irriterad över detta eftersom det mycket snart kan hända mig något och ja, man har ju varit själv förr så det kan jag minsann vara nu också osv...
Kommer hemkrypande till slut i alla fall och det är givetvis totalt igenfykt vid garagen. Går överhuvudtaget inte att köra in där utan att sätta sig fast. Och se där kommer maken minsann!! Hex anfaller honom ögonblickligen och undrar varför han inte svarar när jag ringer och varför det inte är skottat (han har varit hemma hela dagen) Maken gör som makar brukar göra, nämligen säger att "det var väl inte så farligt" och "jag ska ju köra upp spår nu" Hex gnisslar tänder och lyckas tydligen sätta någon sorts förbannelse på stackars maken för när han äntligen rensat upp så min bil står i garaget, så blir han tom i ögonen och rusar iväg. Nästa gång jag ser honom meddelar han att han är sjuk i magen... Aj då... (Ja, se till att svara i telefon vid nöd och skotta vid garagen då)
Maken fick piller och tillfriskande inom en timme. Han blev billig i drift, för han ville bara ha havregröt till middag...
.gif)
Äcklig bekantskap i för stor mängd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar