Och namnet är...

Då fick man den äran att jobba till 18.30 för andra kvällen i rad. Mycket givande! Jag sitter i buren och det ringer inte en käft på de sista 1,5 timmarna. Ingen kommer och betalar heller. En enda bokade återbesök. Tur man trivs ensam.
På förmiddagen hade vi möte mellan 10 och 11. Och givetvis: "Dång dång dång dång. DÅNG dång dång dång." Var det någon som hade glömt den? Vid nöd osv. Mim asar sig ut och öppnar. Det var inte alls någon nöd där inte, grrr. Mim sätter sig igen. "Dång dång dång osv" Mim reser sig och går för att på fullt allvar slå ihjäl den som står och ringer när anslaget säger att vi kommer igen om 10 minuter. Mim kommer tillbaks och meddelar att "smockan hängde i luften, men det var han som skulle koppla upp den digitala systemkameran till alla datorerna" "Är det Håkan?" "Heter han inte Max?" "Nä, Jonas är det" och sen var det plötsligt jättekul och vi satte ihop det i alla möjliga kombinationer och betoningar.
På eftermiddagen kom Joakim och Patrik och skulle göra miljörevision Så jättekul alltså. Alla stryker längs väggarna för man kan råka ut för någon knepig fråga om man inte passar sig. De satt vid fikabordet tillsammans med chef och miljöansvariga och såg dystra ut. Hex anländer sist av alla när det bara var det där muntra gänget kvar. De talade högtidligt om byarna runt omkring och en av dem frågade nådigt mig om var jag bodde. "Där lagen slutar" sa jag. Sen berättade jag om hur folk brukar köra vilse i mörkret härute och hamna på vår gård alldeles sorgsna. "Det finns ju GPS" sa en av dem. Den andre satt och funderade på om jag var tillräknelig så han fyllde i: "...som säger: hissa upp rutorna och lås dörrarna de följande två kilometerna"