Man är inte ensam på vägen, nej... Det finns så här års en hel del nybörjare i trafiken som man måste hålla ögonen på. Så här:
Kl 7.00: Kör till jobbet på små smala vägar genom skog och över åkerlandskap. Möter en katt som troligen är på väg hem för att äta frukost. Han travar i vägkanten (BLI nu där och spring inte över) mötet går bra. Nästa är ett par vingliga fågelungar. De väntar för länge med att flyga upp och de liksom sugs upp av luftdraget från bilen. Det går också bra, båda syns lika levande i backspegeln. Så sitter det en flock rapphöns på den smala asfaltvägen. De flyttar sig inte så jag stannar och väntar. Ingen reaktion. Jag öppnar bildörren och schasar på dem - ingen reaktion, de glor på mig och undrar vad det är frågan om. Jag kliver ut och NU blir det reaktion. Alla åtta springer in under bilen och stannar där. Jamen, vafan, det var ju prima. Hoppas förresten inte att bonden som bor här tittar ut och får se spektaklet. Vad gör jag nu då? Jag tittar in under bilen och där sitter de. När jag lägger mig på knä och viftar mot dem går de ut och ner i diket. Sakta. In i bilen och iväg. Träffar som tur är inte på fler djurtrafikanter idag. Det här räcker en bit. Fast de är söta....
Nä det är inte min bild, för hade jag fotograferat dem också så hade någon sett mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar