Och så låg en så´n där överfylld arbetsdag framför en igen. Totalspäckat med kunder. Effektivt? Njaäää, inte enligt mig. Rätt rörigt blir det och en del förseningar. Men det är "inne" och DET betyder allt. Anyway. Det två rummen som skulle användas var misstänkt tomma kl 7.30. Häxan fixar dem klara och har ena ögat ut på parkeringen. Jag är fortfarande ensam. Och så ringer den första kollegan sig sjuk. Det är hon definitivt inte så ofta. Problemet blir att ändra alla tjugo som skulle träffa henne idag... Nu saknas Rockstar. Klockan går. Han är aldrig försenad. Tittar ut på parkeringen och där kommer han körande i en satans fart. Han materialiseras nästan ögonblickligen på rummet och jag frågar "hur är det?" Han glor på mig, svarar "inget bra" och så försvinner han in på dass. Nääää, gris också, säg inte att han kommer till jobbet magsjuk. Joooo, det gör han. Jag funderar på olika alternativ såsom visir och Gladpack kring halsen (min hals alltså så jag inte blir smittad) spritsuddar i näsan, hel skyddsoverall, en glasskål på huvudet alternativt ta en lång käpp och schasa hem Rockstar igen. Jag är ändå bland de lugnaste för Gudrun ska flyga till London på fredag och hon har varit magsjuk på ett flygplan en gång och det vill hon aldrig uppleva igen. Smilla börjar frysa och må illa. Ella också. Jaha, men jag får jobba ihop med honom, tack så mycket. Han ränner ut och in på dass och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Kollegerna kommer till mig och säger att jag ska skicka hem honom. Glöm det, då har jag kanske relationsproblem, saknar respekt, saknar insikt, plågar mina kolleger - så vassegoa - lid. Till slut ger han upp självmant kl 10.30. Obs, jag känner mig forfarande obesmittad!!
Och vad tar vi för en bild till det här då? Jo, nu vet jag!!
Isch.... Fast nu har det gått tolv timmar och jag är frisk, (i magen alltså...) så jag har nog klarat mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar