Jag ska nu be att få recitera en liten teaterscen som spelades upp inför levande (och mycket intresserad) publik kl 12.45 idag.
Medverkande: •Trollet •ett parasoll •en microugn
Trollet kommer ut i fikarummet en kvart försenad och ska värma sin mat i en av fyra microugnar. Detta har hon gjort ungefär tre dagar i veckan i tio år, men hon frågar för säkerhets skull hur ugnarna fungerar i stort sett varje gång. Ingen bryr sig emellertid om detta längre och hon sätter in sin mat i en av dem och trycker i gång den. Plötsligt kommer egentligen från ingenstans vårt jättestora parasoll ramlande i famnen på henne och hon fångar upp det och blir sedan stående och koxar uppåt väggen liksom om det suttit fast däruppe någonstans. PINNNGGG!! säger microugnen och detta stressar henne på ett ohyggligt sätt, så nu försöker hon liksom klina* fast parasollet mot kanten på köksbänken helt utan stöd. Fungerar icke. Hon håller det grova parasollskaftet i famnen och liksom dansar runt med små steg på stället utan att kunna bli av med det. Häxan har börjat fatta underhållningsvärdet i detta och följer uppmärksamt Trollets göranden och havanden. Nu försöker hon verkligt på allvar luta parasollet mot bänkkanten i alldeles för brant vinkel, det ramlar med ett jävla brak och missar Häxan med en hårsmån. NU är resten av publiken med på noterna och tittar storögt på resten av farsen. Trollet tar ett duktigt tag i "fienden" och provar igen att luta det mot något där i hörnet. Det svajar till och kommer ramlande igen. Trollet kollar på det. Sen bär hon det fram till motsatta väggen och lägger det under anslagstavlan där så många som möjligt kommer att trampa i tyget. För säkerhets skull låter hon ca 40 cm av det grova stålskaftet sticka fram vid diskbänken så risken för att någon ska snubbla på det verkligen maximeras. Vad städerskan kommer att tycka är bara en parantes. Trollet sätter sig vid bordet och äter sin mat. Klockan är 13 och lunchteatern är slut för den här gången...
* ung. fästa mot, smeta ut.
Jag har inga kommentarer till detta skådespel, jag är fantamej helt förstummad.
Och så allvar nu då. Tänk noga på det här. Och ta vara på sommaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar