Trafikhinder x 2

Var och veckohandlade efter jobbet. Körde sen hem i alldeles normal fart så när jag hamnade i världens anspråkslösaste poliskontroll inne i den pyttelilla grannbyn var samvetet snövitt. Jag blev ändå överraskad av att de stod där i trevägskorsningen vid kyrkan. Jag lyckades snacka en massa trams med polisen om väder och vind och andra poliser och hastigheten på småvägarna, så han ville inte se mitt körkort. "Var rädd om dig" sa han när jag skulle köra iväg. Det var ju gulligt. "Tack, detsamma till dig" sa jag och undrade hur någon står ut med att vara polis nuförtiden om man inte är totalt orädd och delvis trött på livet...

Så kommer man hem, öppnar grindarna och ska köra in på gården. Vovven står delvis i vägen, men henne kan man ju resonera med. Återstår det lilla svarta "trafikhindret":

Murre måste ligga och vräka sig i gruset precis nu. "Jag rullar åt vänster..." Jag kör närmare.

...."oooch så rullar jag åt höger. Har du brått matte?" Här får man stå och vänta. Jag tutar och då masar han sig upp och förflyttar sig skitsakta upp på trappan samtidigt som maken rycker upp stalldörren och undrar vad det är frågan om. Kattracka...

Vi övergår till att beundra träden i stället. SOMMAR idag!!

Det finns inget vackrare än en blommande kastanj.