Vi går och pysslar i stallet. Rena idyllen i sommarkvällen med svalor som bygger därinne och pilfinkbarn som har flygövningar utanför. Jag tittar ut på gården och där går vovven och har märkliga saker för sig. Hon ser sig omkring och hoppar undan med framdelen. En gång till. Sen springer hon lite på sidan och stannar och tittar på sina framben. Nu står hon stilla en stund och så plötsligt stoppar hon in hela huvudet under sig och står och lyssnar på sina egna tassar. Jag går ut och ser att hon har ett stort torrt löv hängande i fanorna på ena frambenet. Det kan räcka för att hon ska tycka livet är äckligt. Men vid närmare undersökning är det istället en humla som fastnat i den långa pälsen på hennes ena framben. Den lossnar inte fast jag skakar den. Jag är inte pigg på att reta den för att bli stucken av en humla gör fantastiskt ont - tur de är fredliga. Till slut kan jag peta loss den och vovven är befriad. Nu är det bara det att humlan är försvunnen. Var kan den vara? Har den krupit över på mig? Jag gör också en liten dans, men ingen humla kommer tillrätta. Jag är rätt så försiktig ett bra tag, men blir inte stucken - var humlan blev av egentligen har jag ingen aning om.
Kort förevisning av humlehunden - det såg egendomligt ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar