Eftersom maken förlöpte hemmet så fick jag göra vid hela stallet alldeles ensam och stackars. Där går man och sliter och ute regnar det och blåser halv storm. Hästarna går till kotorna i lera på vissa ställen. Friesarna som springer mer går i till knäna... Det är så mysigt med höst!! Någon kan ju gissa hur lång tid det tar när sen väl hästarna är inne igen att spola dem rena på benen.
I alla fall. Tio sekunder efter att jag öppnat dörrarna ut till gödselstacken kommer pilfinksungdomarna. De flyger inne i stallet och letar upp glömd havre. När jag kör ut flyger de också ut. De sätter sig på taket - ganska stor flock på kanske femton stycken. När jag går in flyger de in osv.
När jag är klar med hästeriet fyller jag på fågelbordet. Man känner ögonen som bevakar mig. Knappt en halv minut så är fågelbordet fullt av ätande. Det finns ju inte en chans att de ser mig allihop. Men hur kan det gå så fort att de samlas? De har antagligen små mobiler som de ringer till varandra med. Det kan bara inte finas någon annan förklaring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar