Då var det dags för riktig snöstorm när jag körde hem. Bara ett hjulspår att följa och så hoppas att man inte får möte. Precis vitt överallt. Det gick ju bra för min del, men det är inte så lätt ute på vägarna inatt.
Dagen på jobbet ägnades till stor del åt att leta efter bilder som ”kommit bort” från en av laptoparna. Det finns anvisningar för hur man ska göra för att spara dem i sitt speciella program. Häxan har dessutom skrivit en enkelenkel lapp som verkligen förklarar hur man undviker fel. Följs den? NÄ... Undrar var bilderna tar vägen, vad konstigt att det hela ”försvinner.” Men man blir väl trött. Det finns inte så många analfabeter i Sverige att de kan ha samlats hos mig hela högen. Skulle det finnas en i alla fall så kan väl den analfabeten fråga mig så jag slipper använda halva förmiddagen till att rätta felen och jaga fram bilderna. Va? Kan den inte det?
För övrigt har jag känt mig som en bordercollie som hela tiden måste valla dagens kollega tillbaka in på sitt rum där kunderna väntar. Hon är alldeles makalös som bara reser sig och försvinner till chefen eller receptionen eller till dass. Jag skulle gärna ha haft en så´n där fårakrok som herdarna har med en järnbygel i änden som man kan kroka fast runt fårens hals och bara dra tillbaks dem där de ska vara. Den borde ingå i min verktygsarsenal och betalas av arbetsgivaren!
.jpg)
Nå´t i den här stilen, men gärna med ett lås som håller fast om halsen på fårskallen fåret.
Så här kände jag mig idag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar