Resultatet...

...blev att påskliljorna inte blommade påskafton. De behöver minst en veckas sol till skulle jag tro.

Nähä, det kunde man ju ana. Men Scillorna intill har börjat synas.

Vi körde makens båda fuxston för första gången på allvar i år. De är väldigt snygga ihop. Likadana bläsar och fyra vita ben på båda två. Tyvärr är de riktiga ärthjärnor... En tio och en åtta år och de ska behöva krypa ihop för stillastående personbilar... Maken tycker inte alls att det gör något men jag anser att de är korkade och ganska obildbara.

Jag gick en tur med vovven på fälten efter det. Det är egentligen väldigt praktiskt, för där kan hon springa så fort hon orkar och jag ser henne hela tiden. Plötsligt kom en hare! Flinga efter i full karriär! Hon hade givetvis inte en chans. Hon jagar inte, för det förstår hon sig inte på. När jag visslar så vänder hon i en stor cirkel och kommer springande tillbaka lika fort. Nu skulle hon prova smältpölarna i enefäladen... Måste vara  underbart att kliva i isvatten flera vändor. Plötsligt kom Murre gående! Han hade följt efter oss och nu var han så stolt att han också var ute precis som vi. Så fick han syn på Flinga. Han hukade sig i gräset, trampade med bakbenen under sig för att starta jetmotorerna och så: ATTACK!! Det gick jättebra förutom att Flinga inte såg honom så hon blev inte rädd och sprang undan. Gör hon det så jagar han henne, men detta fungerade inte idag. Han fick göra en liten undanmanöver så det inte syntes att han misslyckats.

Så småningom kunde jag styra följet hemåt igen fast det går väldigt långsamt med katt....

Brunnslocket på gården är utsiktspunkten och den som sitter på träluckan är kung...