Så var det dags att köra bröllop med frieserhingstarna för första gången. Det kan man ju vara en smula nervös för... i en vecka innan ungefär. Det regnade på förmiddagen, men vår väderstatistik genom alla år är prima. Och jodå, det slutade regna en bit in på eftermiddagen. Vi var på tämligen säker mark eftersom vi kunde hålla på gården hos en bekant och även låna stallet när vi skulle sela på de små liven. När vi lastade ur Thymo tog han världens skutt, sparkade bakut och kastade sig mot maken. Han blev skrämd av en katt... Jag såg hur åskådarna bleknade, drog barnen intill sig samt ifrågasatte vår mentala hälsa eftersom vi kunde få för oss att köra offentliga uppdrag med fyraåriga hingstar. De var rätt högljudda och bökiga, men när vi selat på dem och spände för blev de någorlunda koncentrerade på sin uppgift.
Vi körde brudparet ca fyra kilometer till Bjärsjölagårds slott.
Här passar ett frieserspann perfekt. Gästerna var mycket intresserade och det kom flera stycken fram till mig vid hästarna och frågade om allt möjligt. Brudens pappa ville knappt gå därifrån. En dam sa: "Jag känner igen dig - du är med i landslaget" (Det är andra gången jag hör det, jag undrar vilken ryttare jag liknar egentligen.) Men sorry, nä det är jag inte och kommer aldrig dit heller.
Brudparet avlämnat och klara, vi kör ut
.jpg)
Det ser väl hyfsat ut det här...
Sen lastade vi och körde hem. Det regnade som bara den... Av med hästarna, fixa stallet, bära in selar, bära in våra kläder, lägga ut foder, ta in resten av hästarna, backa in släpen, rasta hunden, laga middag, diska, Hex och make dör i soffan...
Allt blev väldigt lyckat!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar