Till stora staden...

... åker man på fyra timmar med tåg! Och när man kommer fram så spöregnar det. Trots paraply och 200 meter till hotellet så krävdes torkning och ombyte när jag kom fram. Men ca kl 19 blev det i stort sett uppehåll så då kunde man ta en liten tur och titta på folk. Massor av människor ute. Tyskar och asiater precis överallt. Tyskar tar stor plats...

På fredagen var jag tvungen att gå in i Riddarholmskyrkan, för det har jag aldrig varit förr. Det är ju en kuslig plats... Man ser alla kistor med eller utan innehåll. Sen ligger det ju ett stort gäng under golven också. Förresten tyckte jag att han i biljettluckan såg rätt så blek ut... Men han tog sig när han lyfte ut ett gäng kärringar som inte ville betala för att gå in i en kyrka. Kostade 30 spänn för övrigt... han gjorde rätt i att lyfta ut dem. 

När jag nu ändå var i närheten av slottet så såg jag vaktavlösningen tillsammans med 1000 personer till. Jag har varit nära att hamna i slagsmål där en gång när jag blev undanknuffad av galna kärringar, så den här gången ställde jag mig vid en stolpe så jag skulle ha något att hålla i ifall någon ville ta min plats. Det blev inte fullt så våldsamt den här gången. De bakom mig var lite uppjagade ifall de "stod rätt" och "var soldaterna kom in" och "om kameran var på" och "om de skulle byta plats" Till slut var jag pigg på att köra ner den där jävla kameran i halsen på en av dem.

Jag tycker nog jag stod rätt...

Sen hann jag gå en stund på Drottninggatan men det var precis som i en myrstack med allt folk. Massor med tyskar. De tar stor plats och flyttar sig inte i första taget. De har guidade turer och hamnar man i en så´n grupp är det inte säkert att man tar sig levande därifrån.

Vid lejonbacken höll två hästekipage som körde folk en liten runda framför slottet för 120 spänn

Det var estländska Torihästar och så där rysligt vackra var de ju inte...

Men nu skulle jag äntligen träffa Nina!! Hon ringde och jag rundade slottet och så var hon där!! Det var ju bara så kul att träffa någon man känner på ett sätt, men ändå inte. Vi hade en hel del att avhandla. Vi gick in på ett ställe för att äta, men det var inte det lättaste att få beställa något där. Man var visst osynlig... Nina väckte en av damerna och hon såg tämligen motvillig ut. Det var svårt med det ena och det andra, men när vi fick maten av en ännu surare madam så var den väldigt god med fina råvaror och stora portioner. Vi höll ett öga på "flickorna" där bakom disken och de hackade friskt på varandra flera gånger. Sån´t folk.

Tiden gick fort och jag fick åka med Nina tillbaks till hotellet. Jag hade fått ett hysteriskt anfall om jag skulle köra bil där. Det var en riktigt bra eftermiddag. Faktiskt med fint väder och allt!! Nästa gång kommer hon ut på landet till mig och får lappsjuka

.